Author Archives: walentine

Klockan är för mycket och jag sitter här med två datorer igång samtidigt.
En gör jag en blogg och hemsida på, den andre skriver jag böcker på.
De står på var sitt skrivbord och jag sitter i mitten, och så snurrar jag runt och donar lite med bägge två samtidigt.

Jag har svårt att andas för tillfället, bokstavligt talat.
Mina lungor är det skit med för tillfället, men de blir väl bättre.
Fast jag ser ut som ett vrak. Har inte rakat mig sen i fredags, och tror jag glömt kamma mig varenda gång jag duschat eller vaknat sen i lördags så håret ser ut som….ja gud.

Det är mycket som händer nu tussen min. Igår grundades en förening!
Den föreningen finns tack vare dig min vän.

Den bygger på dig, och den bygger på den idé jag skrev till dig redan i november 2012:
Att jag ville göra något för att det som hände dig inte ska hända fler människor.
Nu är den igång Daniel. Sakta med säkert ska vi bygga upp den, och sen ska vi förflytta berg.
Jag är inte ensam om den, absolut inte. Jag, Susanna, Karin, Sara och Hanna är med. Hanna känner du sen innan ju, och Sara kanske du också hört talas om. Ja du hörde talas om Susanna med även om du inte träffa henne, och Karin är en ny bekantskap i Umeå . En kvinna du hade tyckt om.
Jo, så är det två till! Nadia och Helen är med från start, och dom brinner ska du veta. Det värmer mig så ska du veta och dom har sådana enormt bra idéer!
Nadia behöver det, liksom jag, och jag vet att du är stolt över henne i din himmel.

Föreningen har fått namnet efter dagen då livet vände för så många av oss, och på föreningens hemsida finns en minnessida om dig. Det har vi bestämt att det ska finnas, och det står i föreningens stadgar. Du är vår ledstjärna Daniel.

Inatt, efter att föreningens klubbats igenom och sidan mer eller mindre var klar satte jag mig i vardagsrummet. Av någon anledning fick jag med mig netbooken och satte den på det ställe den brukade stå när vi pratade den vägen, och då kom tårarna.
Jag grät så enormt, och det var samtidigt så skönt. För de senaste veckorna har jag haft så mycket att göra så jag emellanåt inte alls tänkt på mig själv eller på oss, och jag har lärt mig nu att jag behöver min tid med dig och att tänka på dig. Gör jag inte det, brakar jag ihop.
Så inatt satt jag där i vardagsrummet och stirrade på en tom datorskärm. Jag satte på vår skiva ”George Michael – For the heart” samlingen, och lyssnade på Jesus to a child, vår sång.

Är du stolt över mig Daniel? Eller slåss jag bara mot väderkvarnar? Allt mer inser jag vilken syn en del av de som funnits i din närhet har av mig, och vilket nära öppet förakt en del visar mig, men varför bryr jag mig? Hade du levt hade jag inte haft någon kontakt med dom, så varför bry sig nu? Jag vet svaret, men kan väl kanske inte skriva det här. Det får komma i böckerna sen, men jag hoppas ändå att du är stolt över mig.

Jag vill bara se förändringar för jag vill inte det ska finnas fler som jag där ute som sörjer. Jag vill inte att fler storasystrar/småsystrar/småbröder ska förlora sina bröder, och jag vill inte att fler syskonbarn ska fråga om morbror tog med tandborsten till himmelen. Kanske är jag naiv, och kanske skulle jag bara släppa allt. Kanske skulle jag bara låtsas att….

Nej, fan heller. Det var just detta du tyckte om mig för. Det var just för den jag är som du sade till en viss person i Umeå att ”Du behöver en Walle i ditt liv”. Det var just på grund av att jag är som jag är som gjorde att du din sista natt hade dockan bredvid och läste om Berg & Dalbanor.
Det är det jag ska påminna mig själv om. Vad andra säger ska jag skita i. Hur andra agerar ska jag strunta i, och dom som inte kan ta mig, dom kan dra åt helvete.

Så är det, så ska jag tänka.
Men nu ska jag sova, och i morgon gör vi världen bättre

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Behöver dig ikväll. Behöver dig nu som den där kvällen hemma hos mig när jag ringde det där samtalet och när du var med.

Jag försöker vara stark Daniel. Jag försöker göra en del saker för att göra andra saker bättre. Jag försöker vara stark, och strong. Jag försöker göra mitt liv så att det jag lärde mig av dig vill jag förvalta, men ibland är det svårt.
Ibland är det svårt att vara stark och skriva och tänka och planera för allt, när jag bara vill skrika rakt ut att jag inte vill finnas en sekund till här utan dig! För jag vill ju inte det.
Fan vad jag saknar dig. Fan vad jag saknar oss, fan vad jag saknar våra samtal.

Nu kommer mitt liv förändras igen, och ännu en gång kommer en ovisshet ligga över mig, och jag är inte bra på det. Ännu en gång kommer jag tvingas in i ännu mer isolering och ensamhet, och kommer jag klara det Daniel?

Är jag stark? Är du med mig? Är du hos mig?
Jag behöver dig, jag saknar dig.
Vi ses snart fina du. Kanske snabbare än vad man trott….

Jag älskar dig, in i evigheten

/Walle

 På gatan där jag bor
Där bor ingen som är ensam
Där bor det bara människor
Som håller av varandra

I landet där jag finns
Sover folk i samma sängar
Dom vaknar upp tillsammans
Dom talar med varandra
I landet där jag finns

Säg var finns den värld som är min?
När ska den bli min igen?
Säg som det är
Var finns den plats jag vill ha?
Säg finns den här vid mitt bord?
På gatan där jag bor

Det är kväll, och jag känner mig ganska nöjd just nu.
Det har varit en bra dag idag Daniel, och mest bra har den varit för att jag av olika anledningar som jag inte kan skriva om här fått bekräftelse på att lite av allt det jag försökt göra det senaste året burit frukt.
Du har ju inte varit den ende jag bråkat för/om/med det senaste året, och medan de människorna som utrett ditt fall gjort vad dom kunnat för att fortsätta förnedra dig och agera på alla sätt som ständigt är slag under bältet så har det gått bättre på andra håll.

Samtidigt planerar vi nu en manifestation i Umeå den 12 september. Hur den kommer se ut eller bli vet vi inte än, men det planeras för fullt, och det fick mig att fundera lite idag…

Vad ska jag göra med allt som jag lärt mig, sett och upplevt det senaste 1 1/2 året Daniel?
Att jag bara tänker släppa det finns inte på kartan, men hur ska man kunna vända allt detta till något bra för framtiden.
För jag tänker aldrig agera som att du dog av hög ålder eller blev påkörd av en buss. Samhället tog ditt liv, och det tänker jag fortsätta påminna samhället om. Samtidigt vill jag vända allt till något bra. För du var ju, och är ju, inte den ende som stupade under, och varför ska jag egentligen luta mig tillbaka och acceptera det?
Hela mitt egna liv blev förstört på grund av hur du blev behandlad. Varför ska jag acceptera det och varför ska jag inte göra vad jag kan för att andra ska slippa gå igenom samma skit? Jag anser, och kommer alltid anse, att vi har ett ansvar för hur vi vill att vårt samhälle ska se ut, och det samhälle jag fick en inblick i tack vare det som drabbade dig är ett samhälle jag i alla former hatar och föraktar. Då är det min plikt att försöka ändra på det som inte är bra anser jag. Att gömma sig bakom att det är för jobbigt eller att ”Jag har så mycket annat att göra” köper jag inte. Jag har inte för mycket annat att göra för den delen heller.

Jag har inga barn, jag har ingen familj, och jag har ingen som kommer finnas kvar efter mig. Däremot finns det människor i min närhet som jag älskar och som har barn, och jag vill att deras barn ska bli vuxna i ett samhälle som inte behandlar folk som samhället behandlade dig. Så enkelt är det.
Jag försöker inte få någon gloria runt skallen, men på samma sätt som jag en gång i tiden slogs för HBTQ-rättigheter så vill jag idag slåss för andra människors rättigheter. Jag har verkligen inte valt att bli inkastad i det här, men jag fungerar inte på det sättet att jag kan sitta still och bara acceptera när jag ser något förjävligt ske.

Jag har lärt mig så oerhört mycket det senaste året Daniel, och den kunskapen vill jag förvalta och utveckla. Jag vill arbeta med det jag lärt mig, och förhoppningsvis på vägen kunna göra så att någon annan räddas. För om ett liv räddas så har det varit värt det.

Din död kommer jag kanske aldrig komma över helt, men för mig kommer du för alltid leva kvar om jag kan använda den kärleken jag kände och fortfarande känner för dig till något bra.
Jag har fått så enormt mycket skit Daniel från olika håll och det får jag kanske räkna med. Jag har blivit anklagad för den grövsta man kan anklaga någon för samtidigt som jag fått veta att ungefär allt jag gjort varit fel, men idag lyssnar jag inte på det längre.
Idag gör jag det jag det som jag känner är rätt, och jag gör det för min skull och för den relation vi hade.

Fan du fick mig att ta reda på allt om vad en monitor var och hur skiten användes i amerikanska inbördeskriget! Det har liksom ingen annan fått mig att göra 🙂 Det var sånt som var vi, och det var sånt som gjorde att jag började leva upp igen.

Så ja, jag vill använda mig av det jag lärt mig, och det du lärde mig och jag vill väl försöka göra, som det så vackert heter ”Samhället bättre”. Jag vet ju dessutom att jag inte är ensam, och det känns bra.

Det jag vet är att den 12 september i år kommer det, om jag själv lever och har hälsan, brinna 1523 ljus samtidigt någonstans i Umeå. Ett ljus för varje person som 2012 tog sitt liv enligt samhället. Frågan jag då vill att folk ska ställa sig är:

Hur många ljus hade vi sluppit tända om vi haft en fungerade psykvård?
Hur många ljus hade vi sluppit tända om samhället tagit psykisk ohälsa på allvar?
Hur många ljus hade vi sluppit tända om vi alla tagit vårt ansvar?

Inom mig kommer jag då också önska att ljuset som är ditt aldrig någonsin hade behövts tändas. Jag vet att jag då så starkt kommer stå där och önska att jag aldrig ens behövt veta det jag vet nu, men samtidigt vet jag också att jag kommer vara stolt över att stå där nu när saker är som de är.

Så svaret på frågan: Vad gör vi nu då blir egentligen ganska enkel.
Vi gör samhället bättre Daniel

Du och jag, in i evigheten

/Walle

Skulle egentligen gjort det för länge sedan, men det har varit en del annat. Nu är det i alla fall gjort min tuss. Nu är anmälan till JO inskickad.
Jag har inga direkta förhoppningar om att det kommer leda någonstans, men jag ville ändå göra det. Kanske kan allt detta förhindra att i alla fall en annan person drabbas av samma öde som dig, och då har det varit värt det.
Nu när jag valt den totala ensamhetens väg kan jag ju dessutom få passa på att göra det som jag vill utan att ta så jävla mycket hänsyn hela tiden.  Jag gör detta för jag vill göra det, och så är det bra med det.

Ja du Daniel, de senaste dagarna har varit speciella, men det är ok. Nu är jag på botten och jag kan skryta med att säga att jag verkligen kan starta om på precis alla plan. Det tänker jag göra nu, och helgen som varit har visat vilken attityd folk har men strunt samma egentligen….

Ensamheten Daniel, det var den du och jag höll borta ihop. Den är här igen nu, men så är det. Det kan bara bli bättre nu för sämre går det ju inte att få det.

Nu ska jag lägga mig och se på film. Känner min nöjd med mig själv just nu. Egentligen skulle jag lämna in ett arbete om cancer i morron i skolan men vet du vad? Det skiter jag i just nu. Jag ska ägna kvällen åt att krama Zuzzi och se på…..
Vet du, jag ska se på Riget!
Vill du se den ihop med mig så vet du vars jag finns.

Älskar dig, in i evigheten

Och du! Du dog inte förgäves Daniel! Aldrig att jag tänker låta dig ha dött förgäves

/Walle

När jag skrivit eller funderat på att lämna Göteborg så brukar mina vänner i Göteborg säga att jag är dum som funderar på det. Främsta anledningen brukar vara att jag har ju så många vänner i Göteborg.
Människor som inte bor i Gbg säger det samma. Inte kan jag säga att jag känner mig ensam för så många tycker ju SÅ mycket om mig.

Idag har min telefon varit tyst, väldigt tyst.
Inte ett samtal. Inte ett sms.
Idag fyllde jag år.

Vet du vad Daniel? Mina vänner skulle inte upptäcka att jag var död förrän likmaskarna från min döda kropp skulle krypa ner i maten framför dom.
Sedan efter skulle det dåliga samvetet komma, och det vet vi ju hur det kan yttra sig.

Idag fyllde jag år.
Grattis Walle!

Klockan är 5 och jag kan inte somna.
Har legat och vridit och vänt mig, men sömnen vill inte infinna sig alls.

Saknar dig, och ligger och tänker på dig.
Tänker på saker du sade, och saker du gjorde. Sånt som var du.
När sådana tankar kommer är det svårt att sova. Kom hit ner från himmelen och lägg dig bredvid mig.
Bara i natt?

Älskar dig, in i evigheten

/Walle