Om Mig

Vem är jag som gjort denna sida?

Tja vad jag ska jag säga?
Man kan nog enklast förklara mig med att min 40-årskris började när jag var 20 och sedan satt den kvar. Jag är 42 nu, men känner mig som  87 fast Daniel sade alltid att jag var som en 24 åring, så jag växlar 😛
Jag bor och arbetar i Göteborg. Äldrevården är min arbetsplats och jag kan väl inte säga att jag direkt älskar att ha Göteborgs Kommun som arbetsgivare.

Några kort på mig får du inte se, mest för att jag faktiskt ser förjävlig ut, och för att det helst inte ska finnas några kort på mig för jag avskyr att visa upp mig på det sättet. Därför får du nöja dig med att till höger här läsa en ganska söt konversation här mellan mig och Daniel på Facebook istället som skedde den 6-7 juli 2012.

Jag är en person med mycket känslor, som valt många egna vägar i mitt liv. Ibland har ensamheten gjort att jag blivit nedstämd, och jag tror att jag är en sådan person som alla tror dom känner men som ingen egentligen känner alls. Jag kastas oftast mellan kaos, förtvivlan, ilska och glädje. Ja jag är väl en sådan som folk kallar för en känslomänniska, och är jag väldigt lik Daniel.

Jag är homosexuell/bisexuell, det där skiftar, och slogs när jag var yngre för HBTQ-världen. Numer bryr jag mig inte så mycket, mest för att jag anser att dagens bögar inte direkt är värda att slåss för. Jag anser att gayvärlden är ett svart kapitel i samhället. De behöver inga fiender längre, för de är så bra på själva att mobba varandra. Fast nog om det!

Jag skriver mycket och drömmer väl, så som många andra, om att en dag kunna leva på mitt skrivande. Av naturen är jag dock ganska negativ och tror väl inte riktigt att min dröm kommer slå in, men skam den som ger sig. Jag har bloggat länge, och sedan december 2012 har denna sida blivit den jag skrivit mest på.

Att jag tyckte väldigt mycket om Daniel misstänker jag framkommer här, och anledningarna till det är många. Kanske mest för att Daniel fick mig att börja leva igen, och han gav mig en kraft som jag inte ens visste att jag hade. Mycket av den kraften har jag känt av efter hans bortgång, och därför är jag så tacksam emot honom. Samtidigt tror jag att jag såg mig själv mycket i Daniel och våra liv, trots vår åldersskillnad, gick många gånger hand i hand.

Ja, vill du veta något mer om mig så fråga. Jag är inte så farlig faktiskt!

Vill du läsa mer om mig finns min vanliga blogg på www.walentine.com

/Walentine