Två tal jag skrivit till Daniels minne……
_____________________________________________________________________________________________________
Daniel begravdes den 5 oktober 2012. Efter begravningen på minneshögtiden läste jag följande tal för Daniel som jag skrivit till honom. För mig var detta mitt sätt att tacka Daniel för att jag fick vara en del av hans liv och jag tror att många som kände Daniel håller med om hur jag såg på denna underbara människa…
Tal till Daniel
Kommer du ihåg när vi i juni satt i mitt kök Daniel? Kommer du ihåg när jag berättade att jag inte tänkte göra några fler behandlingar. Kommer du ihåg när jag sade att jag gett upp?
Du blev så arg på mig, och hur du förklarade hur viktigt livet var. Jag lyssnade på dig då Daniel.
Nu står jag här, men det gör inte du och jag försöker så förstå varför.
Du var en ängel Daniel, redan när du fanns på vår jord var du det. Du var en skör ängel som aldrig riktigt ville passa in i de regler som människan skapat. Du gick din egen väg, och du hade din egen syn. Kanske är inte vår planet gjord för änglar. Kanske borde vi ändra på det då.
För du kunde älska Daniel. Alla som känner dig vet hur mycket du kunde älska. Allt med dig gick snabbt, men din kärlek var den renaste som funnits. Din kärlek var äkta.
Tiden med dig var en tid med mycket skratt, mycket glädje men också mycket oro. För jag märkte att min ängel inte mådde bra, men kärleken fanns alltid hos dig, och det är så jag vill minnas dig, och det är det som ska vara ditt arv.
Vi borde alla lära oss av dig. Vi borde alla lära oss att älska på ett äkta sätt och att bry sig om dom i vår närhet. Vårt land har blivit kallt, och det avskydde du för du ville ha kärlek och du ville visa kärlek.
Jag kommer ihåg när vi var på Coop. Tanten i kassan var sur och vresig, hon slängde varorna förbi läsaren och medan jag blev irriterad på henne och var på väg att föreslå henne nytt jobb så log du bara mot henne. När vi betalat så log du ännu mer och sade ”Ha en trevlig dag”, och tanten slutade vara sur. Hon log tillbaka och sade lite förvånat ”Desamma”. Det var sån du var, du spred glädje omkring dig, och ingen skulle må dåligt.
Jo, vi ska lära oss av dig. Vi ska lära oss att visa varandra mer kärlek. Vi ska lära oss att visa de vi tycker om att vi finns där, och att vi tänker på dom. På det sättet kan vi få bort ensamheten runt oss. På det sättet kan vi göra vårt land varmare igen. För alla behöver få känna sig älskade. Alla behöver få känna sig behövda, och alla behöver få känna kärlek.
Sorgen efter dig kommer sitta kvar. Många tårar kommer fällas men vi kommer också tänka och dela på det ljusa. Minnena av dig när du spexar, minnena av dig när du sjunger, minnena av dig när du bara var Daniel. Eller mitt favoritminne, nätterna då jag försökte lära dig tala danska. Ingen har levt förrän man hört Daniel prata danska med norrländsk brytning.
Det är så vi ska minnas dig.
Och när vi idag går ut härifrån ska vi göra ditt arv till vår uppgift. Vi ska visa kärlek, mer kärlek. För då kommer vi få värme igen, och då kommer vi se till att de som känner ensamhet istället ska få känna tillhörighet. För gemenskap är det viktigaste som finns. För där det finns gemenskap där finns det ingen ensamhet, och där det finns gemenskap finns också kärlek.
Jag älskar dig Daniel, och jag liksom så många andra, älskade den du var. Du kom till oss som en ängel. Du stannade inte så länge, men vi kommer att minnas dig för evigt. Som en ängel som spred kärlek, tro och glädje.
Tack för att jag vara en del av ditt liv och jag kommer för alltid vara dig tacksam för du lärde mig vad kärlek var igen. Den renaste formen av kärlek, det som var du.
2013-09-12
Minnestal för Daniel
Ett år efter att han lämnade oss
______________
Ett år, ett år av saknad, av sorg, av ilska, av frågor, av förtvivlan och av tårar. Ett år sedan idag vi alla nåddes av beskedet att Daniel inte längre finns med oss. Vi kommer aldrig glömma var vi var när vi möttes av beskedet, och vi kommer aldrig glömma känslan när marken under oss rämnade sönder.
”Du var en ängel redan när du gick på vår jord”.
Så sade jag i mitt tal för Daniels begravning, och visst var Daniel en ängel.
Hans leende, hans sätt och hans äkthet tog alla med storm och ingen glömde honom. Aldrig någonsin glömde man Daniel, och aldrig någonsin kommer man glömma Daniel.
Ett år har gått sedan Daniel gick in i evigheten, men ändå lever han kvar. Han lever i våra minnen och han kommer för alltid leva som en del av oss och det samhälle han ibland så starkt ville förändra, och Daniel är på väg att göra något han drömde om. Han kommer göra vårt samhälle bättre. Hans död kommer leda till att andra får det bättre. Det gör inte oss gladare en dag som denna, och det får inte Daniel tillbaka men aldrig att jag kommer acceptera att Daniels död ska ha varit förgäves.
För Daniel ville inte dö, han ville leva, och han ville leva i en värld som förstod honom och som förstod den han var.
För världen förstod inte alltid Daniel, och det var Daniels sorg. Han kände ibland en ensamhet som slog emot honom så hårt, men som han försökte kämpa emot med hela sin kraft och när han bestämde sig för att söka hjälp gick allt fel.
Kanske ska vi inte prata om det idag, men samtidigt är det också därför vi står här. Vi står här därför att allt gick så fruktansvärt fel. Vi sörjer idag för Daniel fick inte den hjälp han borde fått, och det är därför vår himmel idag har en ängel som istället borde fått gå med oss här nere istället.
Ändå ska vi komma ihåg Daniel för det ljusa. För det är det ljusa som gör att vi sörjer, och en dag som denna lämnar vi ilskan därhän.
Sorg är priset vi får betala för den äkta kärleken säger man, och visst stämmer det. Sorgen är priset men det är värt varje sekund av smärta att få ha fått träffa en person som Daniel. Saknaden är värd varje tår när man tänker på den människa som så starkt kunde få ens hjärta att brinna.
Låt mig läsa lite ur Daniels blogg…
”Men jag har bestämt mig, alla jävla tabletter och sån skit ska fan i mig inte vinna detta! För är det något jag hatar så är det att visa mig svag. Jag kan ju för fan inte sitta å visa mig svag.
Varför skulle jag vara svag. Precis, så nu jävlar världen ska ni få se på nya tag. Jag sätter nu ner foten och säger hej till de nya livet, men jag kan inte lova att det kommer gå bra. Men jag ska tamefan göra allt i min makt för att det ska gå bra”
Det var Daniels ord, 10 dagar före den 12 september 2012.
Dom orden har varit min ledstjärna detta år. Dom orden talar till mig och säger ”Jag ville leva Walle”, och dom orden har själv fått mig att aldrig tveka på att kampen för Daniels upprättelse har varit riktig och också mycket viktig.
Daniel var när han levde en unik människa, och han stod för något unikt. Hans kraft smittade av sig på samma sätt som hans sätt och sprallighet gjorde det. Den kraften kommer göra att mitt i sorgen efter honom jag en gång döpte till ”Tussen”, så finns kraften att göra samhället bättre, och det kommer Daniel lyckas med.
För änglar har kraften att förändra, och ingen ängel är starkare och vackrare än Daniel.
Du är för alltid saknad Daniel av oss alla. Älskade älskade vän, kamrat, bror, morbror, son, kompis, pojkvän och ängel
