Så var den andra anmälan inskickad till Riksdagens Ombudsmän.
Denna gång är det Psykiatriska Kliniken vid NUS som jag anmäld.
Anmälan……
Beskriv vad som hände och när det ägde rum
————————
Den 12 september 2012 avled Daniel Johansson, pers.nr ******-***, efter att mitt i natten blivit utskriven från psykiatriska kliniken vid vilken han varit inskriven hos mestadels de 69 dagarna före. I hans kropp påträffades mycket stora mediciner och alla dessa kan spåras till en stor förskrivning av mediciner som skedde mindre än 2 veckor före dödsfallet. Detta var ett av många misstag enligt mig som skedde under Daniels vårdtid och den 6 november 2012 anmälde jag kliniken till Socialstyrelsen i det som kallas för ”fel i vården”.
Jag fick läsa Daniels journaler, och fick också hem de yttranden och internutredningar som psykiatriska kliniken gjorde i och med Daniels död, och redan från började menade jag att dessa yttranden inte stämmer med verkligheten. I klinikens utredningar och förklaringar till Socialstyrelsen finns det flera punkter som helt saknar belägg i dokumentationen/journalerna. Det står bland annat att Daniel fick psykosocialt stöd, men inte någonstans i journalerna kan man utläsa när det ska ha skett och från vem detta stöd getts.
Det står också i psyks yttranden grava felaktigheter när det gäller hur förskrivningen av läkemedel gått till. Bland annat kan man i dessa läsa att kliniken skriver att inga mediciner alls skrevs ut under tiden början på juni 2012 tills dess att Daniel läggs in den 6 juli samma år. Detta stämmer inte, för i dokumentationen kan man tydligt utläsa att mediciner skrivit ut vid minst 2 tillfällen under denna period.
Gång på gång kan man i psyks yttranden läsa saker som helt saknar belägg, och på grund av dessa rena lögner har kliniken försökt komma ifrån sitt egna ansvar i vad som hände med Daniel. Man talar också emot sig själv när man å ena sidan till Försäkringskassan skriver att Daniel lider risk för självskador vid ångest, och i nästa stund menar man att man iakttagit största försiktighet vid förskrivning.
Jag anser att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt genom att:
————————
Att riksdagens ombudsmän inte lägger sig i själva förfarandet av vården i ett fall är självklart, men när en vårdgivare väljer att skriva om sanningen för att komma i bättre dager blir det mycket allvarligt.
Dokumentation är A och O inom vården och när saker går fel, som det på alla sätt gjort här, blir det ännu mera tydligt hur viktigt det är att förfarandet finns dokumenterat. I detta fall är det totalt tvärtom.
Psykiatriska Kliniken vid NUS har i efterhand kommit med information, och berättat om ett händelseförlopp, som det inte går att finna belägg för. Det kliniken gör med detta agerande är att man riskerar andra patienters liv och hälsa då man mer verkar arbeta för att komma ifrån sitt eget ansvar än att försöka arbeta för att det inträffade inte ska ske igen.
Jag menar att kliniken mycket medvetet skrivit en internutredning och yttrat sig i ärendet utifrån grundtanken att inget ansvar ska läggas på dom, men jag menar att vid utredningar av detta slag måste journalerna/dokumentationen vara det som styr vad som stämmer eller inte annars har ju all form av journalhantering spelat ut sin roll i sådana här ärenden.
Jag har också i ett öppet brev påpekat detta för verksamhetschefen vid kliniken. Jag menade där att om jag har fel i mina påståenden om lögn så är det ju bara att dom bevisar att jag har fel. Något svar på det har jag inte fått.
Psykiatriska Kliniken har kortfattat gjort en utredning där ursprungstanken kort och gott var ”Låt oss hoppas att ingen läser journalerna”
_____________________________________
Jag tror inte heller här att detta egentligen kommer leda till något, men som jag skrev innan:
Skam den som ger sig!