Author Archives: walentine

Hej Tussen.

Pratade med en person som vi båda älskar väldigt mycket igår, och som vi båda bryr oss så mycket om. Det var ett sånt fint samtal, och samtalet gjorde mig så glad.
Personen ifråga har fått människor i hennes liv som gör henne lycklig, och det gjorde mig så lycklig att höra henne. Faktum är att jag blir tårögd just nu bara av att tänka på det.

Hon har haft det så tufft sedan du försvann, men klarat det liksom hon klarar allt annat i sitt liv. Fattar du hur stark hon är Daniel!
Sorgen hos henne att du är borta finns där, men hon kämpar så och jag tror inte jag vet någon som jag tycker är mer värd än all lycka än hon. Ja, jag blev så glad för hennes skull och känner sån lycka med henne. Hon som jag numera kallar för ”my crazy cousin from the north”. Det låter bättre än svägerska light 😛

Samtidigt kommer den där sorgen över mig igen. Sorgen över att känna att du var den sista människa jag fick känna det där speciella med. Den där känslan av att den här människan vill jag leva med, denna människa vill jag finnas med, och denna människa ska finnas där för alltid.

Jag kommer ihåg när Amal frågade mig om jag var kär i dig. Jag vet att jag funderade en stund och sen kom det ”Vet inte, men jag vill ha honom i mitt liv för alltid”, och det var ju så jag kände redan efter vårt andra samtal. Du kom, du hördes och jag var fast. Efter det längtade jag efter våra samtal och när vi pratade så ville jag aldrig sluta, och tur var väl det då att vi aldrig slutade. Helvete vad vi pratade i telefon, och vad vi pratade när vi sågs.

Något sånt kommer jag aldrig få uppleva igen, och jag tror det är lika bra. I mitt liv är kärlek en början på döden. Alla jag älskat har dött, och därför blir jag så glad när andra runt om mig finner lycka och när dom finner kärlek. Jag är inställd på att den sista tiden i mitt liv, ja den kommer jag få leva ensam, och det har jag accepterat nu. Ändå är det enda som håller mig från att inte bryta ihop totalt vetskapen om att jag kommer få se dig igen snart. Även om jag inte ens tror på sånt, så håller det mig uppe i alla fall.

Men just nu är jag lycklig för en människa som jag lärde känna tack vare dig, och som kommit att bli bland det viktigaste i mitt liv, och hon var lycklig igår och ingenting gör mig mer glad i livet än hennes lycka.

Vad jag älskade dig, vad jag älskar dig än, och vad jag älskar din syster.
Ja Gud, vad jag älskar syskonen Johansson <3

Älskar dig, in i evigheten
Vi ses snart

/Walle

Hela månaden har jag känt av en sådan enorm längtan att få åka upp till Sävenäs och ”hälsa på dig”.
Vet inte varför men jag har bara känt att jag måste. Så blir det inte inser jag nu när jag ser vad för lön jag har kvar.

Men jag ska försöka komma snart Daniel. Vill bara sätta mig ner hos dig innan Norrland fullständigt täcks med 2 meter snö.

Under tiden ska jag bråka lite med de där förbannade myndigheterna som ställt till allt det här.

Saknar dig 🙁

Satt och såg upp mot himmelen idag och tänkte och skrev lite på min telefon… 

Sitter här och tänker på er, ni mina änglar.
Vad jag önskar att jag trodde på att ni fanns där uppe.
Vad jag önskar att jag trodde på ett liv efter detta.
Vad jag önskar att jag skulle kunna få veta att ni satt där tillsammans ni tre, och såg mig sitta här nere. Ni mina tre änglar, Mia, Patrick och Daniel.

Mia, du som blev min kärlek, och som började som min vän. Vi som hade det så kul, och som planerade så mycket för framtiden.
Kommer du ihåg när jag välte målarburken med den blåa färgen. Du skrattade medan jag halkade omkring och det slutade med att hela jag var blå. Det var när vi planerade vårt liv, och vårt barns rum. Då när inget annat än lycka fanns omkring oss. Då innan sjukdomen kom.
Kommer du ihåg London? När du i pausen berättade att två skulle bli tre.
Vad jag saknar våra diskussioner som alltid ledde till bråk för vi var så lika, men som alltid slutade med skratt. Vad jag saknar att aldrig mer få se in i dina ögon som varje gång fick mig att smälta. Vad jag saknar att aldrig mer får hålla om dig, och vad jag sörjer att aldrig få ha träffat barnet du bar på och som jag ibland brukade ligga och prata med med min kind mot din mage. Vad jag älskade dig, och vad jag saknat dig sedan dess.

Patrick, vi som delade så mycket. Du som var så stark och vågade komma fram som du var, och hur bra allt blev. Jag satt där i soffan tyst medan du berättade, och efter sade jag en mening till din familj. Sedan var allt som vanligt.
Tänk våra samtal Patrick. Tänk när vi fiskade och du blev livrädd när du fick napp. Vad jag skrattade då. Tänk när jag hälsade på dig på båten och du bjöd på den värsta tillagade maträtt jag någonsin ätit. Laga mat kunde du inte, men det visste du 🙂
Tänk när du ringde och sade att du skulle köpa det där köksbordet, mest för att du tyckte så synd om han som ägde det. Vilket hjärta du hade, vilket underbart fint hjärta du hade.
Vad jag saknar dig, vad jag saknar din vänskap och vad jag saknar att jag aldrig mer får tala om för dig hur underbar du är och var. Vad jag sörjer att jag aldrig riktigt fick tala om hur mycket jag ångrade mina val 2002, men att de samtidigt gjorde att jag fick dig som en äkta vän på alla sätt.

Daniel….
Vet du att jag älskar dig lika mycket än. Du som blev min tuss. Du som blev min sista kärlek, och du som blev det sista kapitlet i mitt liv.
Vad jag saknar dig sittandes där i din svarta morgonrock, och vad jag saknar dig sittandes här i de gräsliga fula joggingbyxorna Alex glömde kvar. Vad jag saknar våra nätter och vad jag sörjer vår framtid. Jag dog med dig Daniel. Kvar är bara ett skal som gråter, sörjer och går omkring i en mardröm.
Vad jag älskade våra nätter och våra samtal. Vad jag älskade att ligga bakom dig och hålla om dig medan vi såg på film, och ibland försiktigt snosa på dig bara för att känna din lukt av BodyShops hela sortiment.
Vad jag ler när jag tänker på hur blyga vi var första gången vi skulle sova tillsammans, och vad glad jag är att vi i vår relation hade vår vänskap i grunden och att jag visade dig att för mig var du inte den Daniel du såg dig själv som, utan för mig var du så mycket mycket mer.

Ni tre går samman. Du Daniel och du Patrick besökte Mia med mig på kyrkogården. Du Patrick skulle träffa Daniel för att hjälpa honom med möblerna. På något sätt hör ni faktiskt samman och jag vill så gärna tro att ni nu är tillsammans där uppe i himmelen.
Ni tre som jag älskade så enormt, och som alla togs ifrån mig.
Allt jag älskar dör, kanske är det så. Kanske hade ni alla tre levt idag om jag inte funnits, men om det är så vill jag ni ska veta att jag blir straffad för det varje dag.
För kvar i mitt liv finns bara saknaden efter er nu, och det enda jag längtar efter är att träffa er igen. För min tid är snart över, och då vill jag så gärna hoppas att vi alla fyra kommer mötas. Varje dag som går blir min kraft svagare, och jag vet snart inte mer anledningar att behöva vakna mer. Varje natt jag lägger mig tänker jag på hur skönt det vore att bara få somna in, och varje morgon vaknar jag av besvikelsen över att ha vaknat ännu en dag.
Så nu ser jag upp mot himmelen och tänker på att ni ser ner på mig.
Ser ni hur jag sörjer och ser ni hur ensam och vilsen jag är. Ensamheten jag känner kommer jag aldrig ifrån, och ibland gör den så ont. Jag önskar så att jag hade någon som var som ni i mitt liv. Någon som jag vet skulle gå genom eld och vatten för mig på samma sätt som jag alltid försökt göra för andra. Någon sådan finns inte, och jag förtjänar det inte heller.

Det sista året har jag ägnat mitt liv åt att ge Daniel upprättelse men ingen orkar med det där längre, ingen orkar bry sig. Livet gick vidare, men jag lever fortfarande med skulden över att jag ringde ambulansen. Jag lever fortfarande med skammen över att inte kunnat rädda Patrick, och jag slåss fortfarande med rädslan över att sjukdomen som tog dig Mia var mitt fel även om jag vet att det inte är så.
Det enda min inre idag besitter är skam, sorg och saknad.

Men när det blir som jobbigast tänker jag på mina minnen med er. Ni tre från olika perioder i mitt liv….
Mia, du min första riktiga kärlek.
Patrick, du min finaste vän.
Daniel, du min sista kärlek och mitt sista kapitel.

Jag älskar er alla tre, och kommer älska er in i evigheten.
Till den evigheten vill jag gå till snart, där är vi alla fyra träffas igen.

Satt och rensade bland bloggar och annat. Tog bort sånt som inte ska finnas kvar…
Hittade detta inlägg från den 15 aug 2012. Vet att jag lagt upp det här innan men jag gör de igen. Jag tycker om det här inlägget. Det är så mycket så som jag kände och hoppades på.
Kommer ihåg att du ringde när du läst det och var så glad och rörd. Vet att du läste det fler gånger, och jag vet att du läste det den 12 september klockan 4:09…

Saknar dig, fan va jag saknar dig just nu.
Går sorg i repris? Eller behöver jag bara akut psykvård?
Eller någon hos mig som låter mig gråta ut?
Eller bara en vän som ger mig en kram?
Spelar ju egentligen ingen roll vilket, jag har ju inget av dom.

Ses snart älskade tussen.

Jag har alltid älskat berg & dalbanor. Mina favoriter är Lisebergsbanan och på senare år Balder. Fast denna sommar har jag åkt i en annan bana, den med dig och jag vill påstå att den varit den bästa berg & dalbana jag någonsin åkt med. Det har varit jobbigt ibland, det har varit skitjobbigt ibland, men stunderna där emellan…
Ja, jag kan egentligen inte förklara hur underbara dom varit. Jag kan inte med ord förklara hur underbart det känts.
Att säga till någon att man älskar den människan kan vara svårt. Att dessutom säga till samma människa att man älskar honom eller henne trots att det ibland varit extra svårt runt om, ja det kan vara ännu svårare.
Med dig är det inte svårt, för dig älskar jag. Jag älskar dig på alla sätt och det med dig jag inte förstår gör dig spännande, och det med dig jag förstår gör dig mänsklig. Så mycket vi hunnit gå igenom, och så mycket vi ska gå igenom. Berg & dalbanan har varit väl vild ibland, men den ibland skräckfyllda färden har alltid avlösts av de mest underbara kurvor och underbara gupp. Då när vi funnits i vår värld. Då när framtiden planerats, och då när ingenting längre spelar någon roll förutom en sak: Att saker ska bli bättre.
Allt kommer bli bättre, allt kommer bli bra. Vägen dit kommer fortfarande vara fylld av branta backar upp och ner, men vi kommer nå målet för du har kraften i dig. Jag har fått se den, och tillsammans med oss här kommer vi ta fram hela din styrka.

Jag tror på dig, jag älskar dig och jag älskar det vi har.
Vårt liv tillsammans, på våra villkor.
Vårt liv, jag, min tuss och min familj.
Jag, du och din familj här.
Jag och du.
För alltid