Så är det då klart…
Daniels död var inget fel eller misstag.
Inga personer runt Daniel gjorde fel, inga misstag begicks och egentligen kan vi konstatera att Daniel får skylla sig själv.
Alla är självklart jätteledsna över att Daniel är död, men skylla sig själv får han göra.
Ja alltså Daniel, som blev 23 år,  tog inte livet av sig! Det är vi alla samtidgt rörande överens om, men det var hans eget fel….
Ingen säger orden att Daniel får skylla sig själv så klart, men när man går igenom hur den cirkus kring utredningen varit så blir det ju ganska lätt att se att det är så man menar.

Grattis NUS till en lyckad vård! Eran vård resulterade iofs att patienten avled, men ni gjorde ju vad ni kunde….eller hur?!

Grattis Socialstyrelsen/IVO till en fantastiskt väl utförd utredning. Att det blev lite fel på vägen gjorde ju ingenting. Det är helt ok. Det handlade ju inte om något speciellt viktigt så det är väl inte heller så då viktigt att förfarandet sker enligt de regler som finns. Att ni knappast ens öppnat journalerna och jämfört dom med påståenden är heller inte viktigt för som sagt: Det handlar ju inte om något viktigt fall. Att det sedan sker på en klinik som hade enormt många dödsfall är helt enkelt bara en elakartad slump. AVD 41 på NUS fungerar utan problem!

Grattis JO! Ni har nu visat att dokumentation inte är viktigt. Detta banar väg för en fantastisk framtid där vårdgivare och omsorgsgivare helt kan strunta i fakta och istället fabulera ihop historier som passar deras syften när fel sker eller som i detta fall dödsfall sker. Vidare gör det ingenting att tillsynsmyndigheter missar lite grann för det är inte så viktigt. Erat jobb är inte längre att se till att svenska myndigheter sköter sig utan erat jobb är att supporta dom så att dom gör ännu mer fel!

och Grattis Sverige! Vår land blev just nu avsevärt mycket mer osäkert att vara patient i.

För nu vet vi. I landet Sverige har man ingen trygghet som patient, och i landet Sverige skiter man totalt blankt i att en vårdgivare fabulerar. I Sverige får man bete sig lite hur som helst bara man är läkare. För läkare är liksom Gudar upphöjda över varje tvivel. Det kan inte bli fel, och blir det fel är det någon annans fel fast….

Det är fel! Det är något så in i helvete fel, och det vet NUS, det vet IVO och det vet säkert de fina juristerna vid JO också om. För vet ni vad det här handlar om? Det handlar om att detta fall skulle bli ett fall där, om man dömde till vårdgivarens ”nackdel”, så skulle man bli dränkta i anmälningar som skett på NUS, SU, Karolinska och alla andra sjukhus i detta land. För det som hände Daniel sker gång på gång, men vi har valt att blunda för det, och det kommer ske igen, och igen…
Psykkliniken vid NUS är känt för mycket, men bra vård är inget som står på listan över ”Saker vi gillar med Psyk i Umeå”, och det vet också ”alla” om. Det vet även IVO om men IVO i Umeå har skött detta på ett sätt som lämnar mycket över att önska, och jag vill starkt poängtera att det är IVO i Umeå jag menar när jag skriver IVO. Den delen av myndigheten verkar vara rena vilda västern.

Men låt oss ta allt bit för bit…
Jag kommer i tre delar gå igenom den här soppan en sista gång. I 1 år och 4 månader har jag levt med det här, och detta får bli min slutplädering helt enkelt.
Se det som en sammanfattning av allt, med en avslutande mycket personlig del där jag tänker ta upp en hel del saker som jag funderat på under den här tiden, och där jag en gång för alla tänker sätter ner en hel del fötter i det som varit mitt liv sedan den dagen Daniel kom in i det.

Men låt oss börja från början…

MEDICINERNA

För er som följt Historien om Daniel så vet ni att jag anmälde sjukvården den 6 november 2012. Efter det följde en utredning som på alla sätt kan sammanfattas med orden: Skandalös.
Socialstyrelsen som då hade hand om ärendet misslyckades totalt och istället blev det vårdgivaren som satte upp reglerna för vad som skulle gälla. När SoS först menade att felaktigheter hade begåtts så gnällde NUS lite, och SoS ändrade på allt.
Bakgrunden till det var den Lex Maria anmälan som NUS skickat och som SoS uppenbart ansåg vara ok. (Det skrivs alltid en Lex Maria anmälan vid sådana här fall)
Då menade NUS att om SoS nu anser att dom inte gjort fel där så kan dom ju inte mena att dom gjort fel i den anmälan jag skickat in.
I min egna anmälan poängterade jag hur mediciner skrivits ut på ett helt vanvettigt sätt. Den delen fanns inte ens med i deras Lex Maria eller i psyks egna internutredning. Istället för att då gräva upp Lex Maria anmälan så ändrade SoS istället på beslutet i min anmälan. Man struntade alltså totalt i de nya uppgifter som inkommit samtidigt som man missade att skicka alla papper som jag skulle fått chansen att läsa till mig.
Uppenbart ansåg man inte att det var fel att skriva ut hundratals tabletter på en gång till en person som 2 veckor innan varit nära döden på grund av en intox av just de mediciner som psyk nu skrev ut igen, och som hade uppenbara svårigheter med sin impulsförmåga. Något psyk själva skriver i anteckning efter anteckning i journalerna.

För er som kanske glömt av de? Här är sista ordinationen från kliniken som inte gjort några fel:
Concerta 54mg 1 X 2
Lyrica 150mg 1 X 3
Lyrica 50mg 1 X 2
Xanor depot 0.5mg 1 X 2
Stilnoct 10 mg 2 X 1
Heminevrin 300mg 2 X 1
Metropolol 25 mg 2 X 1
Naproxen 250 mg (1 vid behov)
Sobril 10 mg (vid behov)

Den 30 aug skriver alltså kliniken ut alla dessa piller för en månad på en gång, förutom Lyrican som ges för 25 dagar. Daniel hade den 6-7 augusti, alltså 3 veckor innan varit nära döden på grund av en överdos som man menade berodde på impulsproblem och ångest.
I Daniels läkarintyg till Försäkringskassan står det att Daniel hade ADHD, och impulsproblem som tillsammans med ångest kunde leda till självskador.
(Här ska det kanske tilläggas att jag har kopior på vartenda papper som finns så det är inget påhittat)
Ändå skrivs detta ut, och psyk menar att man var ”tvungen” att göra det på grund av att Daniel skulle flytta till Göteborg. Man skriver i sina yttranden att man bara gett de mediciner som varit nödvändiga, och att man iakttagit försiktighet.
Ingen ifrågasätter de mängder av mediciner som Daniel fick. Ingen ifrågasätter heller varför han fick alla dessa mediciner. Jämför gärna med hur Daniels ordinationslista såg ut när han lades in den 6 juli 2012, alltså mindre än 2 månader innan…

Concerta 54mg Morgon
Concerta 36mg Middag
Lyrica 150mg X 2
Metropolol 25 mg 2 X 1
Imovane 10 mg vid sänggående

Allt ovan är alltså korrekt skött. Det finns det nu papper på. Detta är korrekt psykvård i Sverige och det finns ingenting att klaga på menar Inspektionen för vård och omsorg som numer, sedan 1 juni 2013, har hand om ärendet.
Man menar att detta inte var felaktigt, och psyks ursäkter om den exotiska staden Göteborg där det uppenbart inte finns apotek, enligt NUS, räcker för att skriva ut dessa mängder. Jo, man använde Daniels Londonresa som en ursäkt också, men vilken människa som helst, till och med överläkarna på NUS, borde veta om att de mediciner Daniel hade tar man inte in hur som helst i Storbritannien, och Daniel hade enbart fått ta med exakt rätt antal mediciner in och dessa skulle dessutom stå på ett intyg som han skulle visa upp i tullen.

Kommentar: I Daniels journaler står det på sida efter sida att Daniel har ADHD och impulsproblem och ångest. I anteckning efter anteckning kan man läsa att Daniel själv visar tydliga tecken på att inte kunna handskas med medicinerna, och det står också mycket väl dokumenterat om händelsen den 6 augusti när Daniel var nära döden efter att ha svalt ett 50 tal Lyrica tillsammans med 3 stycken cider. Det står dessutom att Daniel varit behandlad för missbruksproblem tidigare. Lägg sedan till att man gång på gång kan utläsa att Daniel själv klagar på att han emellanåt inte mår bra i själen och han är djupt förtvivlad.
En psykiatriker borde mycket lätt, och ska självklart innan sådana förskrivningar sker kontrollera bakgrund, omständigheter och hur patienten klarar av medicineringen. Det viktiga här är att det finns många exempel på att Daniel inte borde fått de mängderna utskrivna på en och samma gång.
Att sedan skylla på att ”Han ska ju flytta till Göteborg” är rent kränkande mot Daniel, hans syster, och mig som bodde här nere. Man lägger helt och hållet skulden på andra medan man själv försöker komma ifrån precis allt ansvar. Man försöker få det till att man inte hade en aning om att Daniel hade de problem han hade.
Att Daniel dessutom hade tid för återbesök vid NUS den 21 september har man också från IVO’s sida struntat i att lägga någon vikt vid. Denna tid finns dock uppsatt i journalerna. Det fanns absolut ingen anledning att skriva ut de mängderna som man gjorde, och alla som sett bilderna från Daniels lägenhet vet hur där såg ut med mediciner överallt. De medicinerna dödade Daniel, och detta kunde ha undvikits mycket enkelt.
Kom slutligen också ihåg att Daniel stod på dubbla recept. De mediciner han redan hade liggandes för att kunna hämtas ut på apoteket och som han fått förskrivet före han blev inlagd i juli gick att hämta ut, och de hämtades också ut.
Fast vad begär man egentligen av en psykklinik som skriver ut Xanor som behovsmedicin på grund av en nyuppkommen flygrädsla….

ADHD, SÖMNPROBLEM OCH SAMTALSKONTAKT

Daniel lades in på psykiatriska kliniken för en överdos. Denna överdos ska ha kommit av ett ångestanfall som i grunden handlade om Daniels svårigheter att kunna somna.
Idag vet vi att den överdosen inte skedde, men sömnproblem, eller rättare sagt insomningsproblem, hade Daniel och detta var något han snabbt bad om hjälp om. Vi vet också att Daniel gång på gång bad att få hjälp med att upprätta en ny samtalskontakt. Redan de första dagarna är det detta Daniel tar upp med personal. Han vill reda ut sitt liv säger han, och han vill börja om. Detta kan inte kliniken ordna, och följer man journalerna ser man hur detta ämne ständigt kommer upp igen. Till slut står det till och med att man ordnat samtalskontakt, men samtidigt att man inte vet vilken???
Det tar kliniken sex veckor att ordna en kontakt, och när det väl sker är Daniel redan så påverkad av mediciner så han är knappt mottaglig. Det tar alltså sex veckor att ordna något som borde gått snabbt att fixa på ett av landets största sjukhus.
När det gäller sömnproblemen så testades en enormt massa mediciner utan resultat. Den enda medicin som faktiskt fungerande var Seroquel men denna sätter man ut den 15 aug utan förklaring till varför. Samtidigt görs ingenting annat för att hjälpa Daniel med sömnproblemen, och under hela tiden på psyk kan man följa hur ”Patienten suttit uppe halva natten” eller ”Patienten somnade vid halv tre på natten” etc.

Daniel efterfrågade också hjälp med sin ADHD. Han visste att han hade svårt med koncentrationen ibland och att han hade problem med impulserna. Inte heller detta kunde kliniken hjälpa till med. I journalerna finns det bara en enda anteckning om att någon pratat med Daniel om impulsproblem, men också om att Benso (alltså Sobril, Xanor etc) kan ge ännu större problem med impulserna.

Kommentar: Allt som hände Daniel hände på grund av en överdos som inte inträffade. I efterhand är det helt sjukt att tänka sig det.
Lägger man sedan till psyks fullständiga miss när det gäller Daniels problematik blir det ju lätt att vilja stänga kliniken och ge varenda läkare en sopborste i handen istället för det verkar säkrare att låta dom handskas med sådana än med recept.
Fast egentligen är det ingen miss som skett för alla läkare skriver det samma om hans ADHD och impulsproblem.
Nej, man missade inte att han hade detta funktionshinder utan man var väl medveten om det, men av någon anledning struntade man i det när man frossade i mediciner.
Daniel hade problem med att komma till ro på kvällarna. Något som han inte direkt var ensam om att ha, och som inte direkt är ovanligt. Detta kan man få hjälp med och självklart SKA sådan hjälp erbjudas, men denna hjälp erbjöds inte Daniel. Faktum är att Daniel själv efterfrågade hjälp om sin ADHD för han ville förstå den bättre, men i de 92 sidor som är Daniels samlade journaler finns det EN! anteckning om att någon försökt prata med honom om saken i fråga.
Det enda kliniken gjorde när det gäller sömnproblemen var att ständigt öka medicineringen, och absolut ingenting annat gjordes. Är det kanske den enda vårdform som finns på Psyk vid NUS? Mediciner, mediciner och så mera mediciner….

VÅRDPLANEN

När första ”förslag till beslut” kom från SoS så var avsaknad av en riktig vårdplan något man efterlyste. Detta protesterade psyk emot, och menade att det fanns en sådan.
Man arbetade med Daniels ångest, och med hans sömnproblematik. Vidare menade psyk att på grund av att Daniel själv skrev ut sig så har han självmant avbrutit sin vårdplan. Sos godtog den förklaringen liksom man godtog alla andra förklaringar. Det som är lustigt i SoS, och senare IVO’s, strävan att gå i vårdgivarens koppel är att man inte ens försöker få det att verka konstigt att inget av det som psyk kommer med i sina förklaringar går att hitta i dokumentationen.

Kommentar: Var är vårdplanen NUS? Det är en av de frågor jag skulle vilja ställa mig med megafon utanför kliniken och skrika tills någon bestämmer sig för att svara för att ställa frågan i yttranden mot dom har inte gett något resultat.
Det fanns I N G E N vårdplan på Daniel och så är det med den saken. Ja fast det är klart att om det med vårdplaner menas att man ska behöva vänta i sex veckor på samtalskontakt och under den tiden bli nerdrogad av bensomedel efter bensomedel och samtidigt få sin Lyricados höjd hela tiden, ja då hade Daniels världens bästa vårdplan.
Det finns inte en enda anteckning i journalerna om att det gjordes något annat, och att ljuga (ja jag anser att psyks förklaringar här är rena rama lögner) på det här sättet är fruktansvärt.
Daniels hela vårdtid gick ut på att vanka omkring i korridorerna, eller leka rullstolsrace nere vid ”Centralhallen”, eller sitta i dagrummet till klockan 2-3 på nätterna. Det var Daniels vårdtid, och något annat gjordes inte. Det mest ”lustiga” med Daniels sömnproblem är ju också att de gånger han sov bra på nätterna, eller då han somnade utan problem, var när han inte var på avdelningen. Hela Daniels vårdtid var ett stort skämt, och att kliniken menar att man ”riktade in sig” på det ena och det andra är ingenting annat än en enda stor lögnaktig soppa och efterrekonstruktioner på hög nivå.

Daniels sista vecka i livet

Att Daniel skrevs ut mitt i natten är den största och, med tanke på hur det slutade, värsta misstaget som psyk gjorde. Här förklarar psyk sitt agerande med att det inte fanns skäl att sätta en LPT (tvångsvård) på Daniel. Man menade att han natten mellan den 11 och 12 september varit lugn och saklig, och samtidigt menar psyk att det är svårt att sätta en LPT då det i längden kan äventyra patientens förtroende för vårdgivaren.
Dessutom menade man att han inte uppvisat några suicidala tecken i slutet. I alla fall inte så starka så LPT var berättigad.

Kommentar: För att förstå allt måste man se till Daniels sista vecka i livet. Om någon vid psyk gjort det samma hade man förstått vilket skick Daniel var i.

4 september: Daniel återvänder till Umeå. Anledningen till detta skiftar med varje läkare han pratar med. Han hade bråkat med mig, och sen sin syster och sen flytt i panik till Umeå etc etc. Det finns olika anledningar varje dag. Att han själv redan på flygplatsen skriver ”Nu har jag gjort bort mig totalt”, glömdes snabbt bort.
Om någon läkare ägnat 1 minut åt att läsa om Daniels bakgrund så hade denne läkare sett att det var något mycket märkligt med Daniels återvändo till Umeå. Även om jag hade jagat honom här med kniv så borde Daniel åkt till de han älskade mest av allt: Sin storasyster och hennes son i Gbg.
Men det var inte en fungerande Daniel som lämnade Gbg för Umeå den 4 september utan en Daniel som var mkt påverkad av mediciner, och i och med dom inte handlade på ”normalt” sätt. Detta hade en gråsten kunnat räkna ut om gråstenen ägnat en minut åt att kolla fakta.
(det ska ju tilläggas att det finns fler här som starkt borde fundera över sitt agerande, men det återkommer jag till i del 3)
Daniel åker också in på akuten i Umeå natten mellan den 4 och 5 september men vägrar då lägga in sig på psyk. Han har mkt stora alkoholhalter i blodet däremot och är inte på något sätt i psykisk balans.
5 september: Daniel återvänder till sin lägenhet och skriver att allt är upp och ner och han känner inte igen sig själv.
6 september: Daniel lägger in sig frivilligt på grund av ångest. Han är i dåligt skick och äter inte.
7-8 september: Daniel skriver ut sig natten mellan den 7 och 8 september. Den 8 september, som är en lördagskväll är han vid sjukhuset sent och röker med sina vänner på psyk och åker sedan hem till sin lägenhet som han hela tiden kallar för ”Sin död” till sina läkare.
9-10 september: Daniel tar en överdos Lyrica natten mellan den 9 och 10 september och blir magpumpad på sjukhuset. Läggs sedan in på psyk igen.
10 september: Daniels läkare skriver ”Förhöjd suicidrisk utanför sjukhusområdet”, och menar också att Daniels mediciner behöver sänkas då han stor på stora mängder av bland annat Benso.
11 september: Daniels läkare skriver att Daniel verkar förvirrad och uppgiven. Daniel själv menar också att överdosen natten innan var medveten och att han inte ville leva längre. Han tvekar på om han ska flytta eller inte, och ger olika besked hela tiden.
På kvällen pratar han med sin syster där han säger att han kanske kommer stanna i Umeå, men senare, ungefär 1 1/2 timme meddelar han en annan att han ska flytta för han kan inte stanna i Umeå.
11 – 12 september: Daniel får ett raseriutbrott och slår omkring med möbler. Tidigare samma kväll har personal sett honom sitta i kön till apoteket där han uppenbart försökt få ut mer medicin.
Efter utbrottet vill han byta rum, och när han inte får det kräver han att få bli utskriven. Samma läkare som 2 dagar innan menar att det finns en risk för suicid skriver nu ut honom. I anteckningarna kan man läsa att Daniel sagt att han ska åka till London och sedan flytta permanent till Göteborg.

Daniel återvänder till lägenheten han kallar för ”sin död” klockan 3:20 på natten den 12 september.
4:09 finns sista levnadstecknet ifrån honom, och detta efter några SMS som inte har något suicidalt i sig alls.
10 timmar senare påträffas Daniel död i sin lägenhet.

Man behöver inte vara så fruktansvärt smart för att inse att Daniels sista vecka i livet var fullständigt kaotisk. Om någon brytt sig ett dugg hade man också snabbt insett vilken situation Daniel satt sig i när han återvände till Umeå och lämnade kvar det som han under hela vårdtiden pratat om: Sitt nya liv i Göteborg. Att sedan då inte säga att inte skäl fanns för LPT är rent löjligt. Medicinerna hade dessutom fått Daniel i totalt grepp och om någon ifrågasätter det så ställer jag motfrågan varför Daniel till skillnad från alla andra inte skulle hamna i missbruk av den mängden han fick. Lyrica är känt för att vara vanebildande, och Benso är ju också känt för precis samma sak. Han blev en slav under pillren helt enkelt, och det är det faktiskt mycket lätt att se om man läser journalerna. Det finns nämligen tecken på det hela tiden. Att han dessutom var fullständigt förtvivlad är det också mycket lätt att se.

Daniel tog inte sitt liv medvetet, och det är alla överens om idag, men den ångest han hade och det missbruk hans mediciner väckt upp tillsammans med hans impulsproblem gjorde det livsfarligt för honom att vistas ensam med alla mediciner, och det gick ju också bevisligen fullständigt åt helvete.
Att skriva ut honom som man gjorde är ingenting annat än ett gigantiskt fiasko!

YTTRANDEN OCH FÖRKLARINGAR

I de yttranden som kom efter min anmälan och på den Lex Sarah anmälan som kliniken själv skickade in finns det flera ställen där psyk försvarar deras handlande och vårdtiden för Daniel. Psyk är inte på några ställen självkritiska och saknar helt förmågan att se att de begått några misstag.
Bland annat skriver ju kliniken, som jag nämnde ovan, att man iakttog försiktighet när det gäller medicineringen.
Vidare skriver kliniken att Daniel inte heller fick mediciner utskrivna under sommaren 2012, och man skriver också att Daniel under sin vårdtid fick psykosocialt stöd. Detta gör, menar man då, att Daniel visst fick den hjälp han borde ha, och inte hade man gett ut läkemedel lite ”hur som helst”. Nej det fanns en vårdplan för Daniel och den gick bland annat ut på att stötta honom i hans sociala problematik, och det handlade också om att bygga band till Daniel.
Slutligen menar psyk att Daniel själv avbröt vården och alltså vårdplaneringen och därför kan inte lastas för det, citat, ”Tragiska händelseförloppet” Det sista i en förklaring till varför Daniel skrevs ut mitt i natten den 12 september. Där menade man att man riskerade att förlora patienternas förtroende om de enkelt blev satta på LPT, och man ansåg heller inte att det fanns tillräckliga grunder för LPT under denna natt.

KOMMENTAR: När det då gäller förskrivningar under sommaren skriver psyk att inga förskrivningar gjordes under sommaren efter början på juni. Detta stämmer inte för den 19 juni skrevs Sobril ut till Daniel och samma läkare skriver också ut mer Sobril den 4 juli.
När det gäller det psykosociala stöd som Daniel enligt yttrandena ska ha fått så finns det inte en enda rad om detta i journalerna. Inte någonstans kan man utläsa att Daniel fått det här. För att förstå allvaret i vad jag skriver här så låt mig ”säga” det så här:

En tillsynsmyndighet som gör en utredning om en ung död man begär in yttrande från den vårdgivare som bedrivit vården. Vårdgivaren skriver alltså felaktigheter, och påståenden som det inte på några som helst sätt går att bevisa eller styrka, men det struntar tillsynsmyndigheten i. Detsamma gäller medicinerna som inte ska ha getts ut under sommaren 2012 enligt psyk. Inte heller där ifrågasätts varför psyk skriver saker som inte stämmer.
Kortfattat är det alltså ok för en vårdgivare att ljuga, och vårdgivaren behöver heller inte kunna styrka sina påståenden.

VARNINGARNA SOM KUNDE RÄDDAT DANIEL?

Den 18 augusti ringer Daniels syster till avd 41 vid NUS och berättar att hennes bror sagt att han tagit med extra medicin in på avdelningen. Detta medför risk för Daniel själv men också för andra patienter menar hon.
Jag sitter mitt emot när samtalet rings och klockan är strax efter kl 14 denna dag.
Mannen som tar emot samtalet tackar för informationen och åtgärder ska vidtas.
Detta samtal, eller någon anteckning om detta går inte att finna i journalerna.

Den 21 aug ringer jag till avd 41 vid NUS och påtalar samma sak som systern gjort, och jag pratar också om det kaos jag ansåg att Daniel hamnat i sedan han lades in vid avd 41 (ettan). Jag avslutar med att säga att det känns som att sitta i en roddbåt och se på när Titanic sjunker.
Kvinnan som tar emot samtalet tackar för informationen och åtgärder ska vidtas.
Detta samtal finns inte heller registretat i någon journal.
Patienter jag talat med har också berättat att de sade till personalen om Daniels problem med medicinerna. Som svar fick patienterna att ”Det ska dom strunta i”, och allt gick obemärkt förbi.

Kommentar: När Daniel påträffades död beslutade polisen om obduktion. Något som är mycket märkligt med denna obduktion är att Daniel hade mycket lite mediciner i magsäcken. Lägger man ihop det med hur Daniel påträffades och framförallt hur han låg så kan man snabbt räkna ut att Daniel måste ha avlidit ganska snabbt efter att han föll ihop, och i alla fall blivit medvetslös. 
Det betyder att Daniel inte kan ha ätit alla mediciner hemma utan måste ha börjat äta dom inne på sjukhuset. Daniel var hemma i sin lägenhet på tisdagen den 11 september, och vi vet dessutom att personal sett honom i kön till apoteket. Kanske har Daniel tagit med sig mediciner in igen och börjat äta och sedan fått en ”snedtändning”? Jag vill poängtera att detta är det enda i mina egna synpunkter som ska tas som en spekulation för detta har jag inga bevis för (än), men sanningen är i alla fall att om kliniken tagit varningarna på allvar hade man gjort det svårare för Daniels missbruk att växa men ingen av varningarna togs på allvar. Att sedan skriva att man haft bra samarbete med närstående är ju rent löjligt.
Dessa varningar är heller inte de enda. Det finns en anteckning i journalerna om att en patient tror att Daniel tagit 10 stycken Xanor. Någon åtgärd görs inte. Som vanligt. 

Inspektionen för vård och omsorg har fullständigt struntat i att kliniken fick varningar som man ignorerade. Istället köper man klinikens förklaring till att man hade bra samarbete med närstående. Kliniken hade inte det minsta samarbete med anhöriga över huvud taget.
Av någon anledning bestämde sig också andra för vilka som var Daniels närstående efter hans död, och vad Daniel själv sagt och valt blev helt irrelevant. Kränkningen av Daniel fortsatte på samma sätt som hela hans vårdtid varit en enda lång kränkning.

Detta är en del av det som gick fel under Daniels vårdtid. Fast det är inga fel. Nej, detta är en korrekt vård i alla former har IVO förklarat. Detta var en bra vård! Detta är den vård vi ska ha i Sverige. Grattis Alla och fy på sig Daniel som får skylla sig själv….

Vad betyder detta nu då? Jo detta betyder massor. Detta betyder att alla ni fritt kan få bedriva samma form av vård som NUS gjort, men det kommer jag till i Del 2.

/Walentine Andersson