Till Daniel: Alla hjärtans dag

Jag har aldrig varit en direkt vän av den här dagen men de senaste åren känns den bara jobbig.
Det blir inte mindre jobbigt heller. Det borde det kanske bli men det blir det inte.
I år är det värre än förra året.

Fan vad jag vill du ska va här idag.
Vill så gärna ge dig en kram Daniel.
Vill vi ska laga middag ihop. Vi ska laga ”Daniels röra” med kassler och sen ska vi bara vara.
Så som det var. Det var du och jag i vår egna värld

Fan fan fan fan fan vad jag saknar dig.

Kom tillbaka Tussen.
Jag är inte hel utan dig.
Jag kommer förbli halv i resten av mitt liv.
Jag vill inte leva utan dig för jag kan inte leva utan dig.
Snart fem jävla fucking skitår bevisar det.
Du fick halva mitt jag och det följde med dig in i döden.

För jag älskar dig tussen min, in i evigheten

Till Daniel: 2016 – Ett förvirrat och ett riktigt skitår

Så var det 2017 då.
Året är 3 dagar gammalt och man sitter här och funderar.

Man ska ju göra sammanfattningar av åren som gått och enklast går det väl att sammanfatta 2016 för mig som ett riktigt jävla skitår.
Jag fick ett arbete som inte är något annat än ett gigantiskt skämt där jag ska vara en sak, men får vara en annan och hela tiden känner mig som en jävla ALU arbetare som springer emellan. Absolut ingen struktur, inget sikte på lösning heller så om det är något 2017 får handla om så är det ”Jag ska därifrån”
Jag har faktiskt funderat på att säga upp mig och den tanken slår mig allt oftare för om det är något jag lärt mig de senaste åren så är det att inget, absolut inget, är värt att tryckas ner för. Det var något som jag bland annat lärde mig av dina fina vänner och omgivning Daniel…
Det finns mycket här jag skulle kunna skriva om mitt arbete men då blir jag personlig lite väl mycket så jag hoppar det men faktum är att jag allt mer inser att det kanske är arbetslös jag ska vara. För jobbet jag har nu känns mer som ett straff än som ett arbete. Hur jag än gör blir det fel och hur jag än försöker vrida sönder mig är det alltid någon som sedan blir lidande.
Det är egentligen helt sjukt. Jag läggs på arbeten som är viktiga och där jag med t.ex V jobbar hur bra som helst. Vi ihop hade fan kunnat sköta hela stadsdelsförvaltningen själva men får vi jobba i lugn och ro? Får vi göra det jobb vi vill göra på ett bra sätt just bra? Nej, det får vi inte. För hela tiden får det stå tillbaka. Det blir komiskt. Alla andra går omkring och tycker de har för mycket att göra. Jag vill ha ordnade former och en strukturerad arb.plats så jag kan göra det jag ska och skulle kunna göra mer men nej då. Flum Flum Flum
GAH! Ja! Jag ska därifrån och sedan ska jag skriva en bok som ska heta ”Hönsgården – en handbok i hur du överlever att jobba inom det offentliga”

Ja 2016 var ett riktigt pissår Daniel. Alla kändisar dog och sen gick George Michael samma öde till mötes så nu har jag inga idoler kvar. Är man konstig om man saknar en kändis? I så fall är jag det för jag saknar George Michael som fan. Han spelas hela tiden just nu.
England ville gå ur EU och idioterna i USA röstade fram Trump. Med andra ord kan man säga att hela världen är sinnessjuk men det visste vi ju egentligen sedan innan. Det är väl bara det att nu blev det mer bekräftat.
Fast själv då? Mitt egna liv förutom jobbet…
Ja, en sak är klar. Ganska snart fyller jag år och det känns faktiskt allt mer som att det inte kommer bli så där värst många fler födelsedagar för mig. Min kropp mår inte bra. Fötterna värker hela tiden, dag som natt, jag går med konstant tandvärk och jag känner mig så fruktansvärt trött. Jag är så slut fysiskt men också psykiskt. Hjärtat gör sig också påmind med små hugg och jag vet inte om det är ångest eller infarkt nummer 2 som är på väg.
Hela jag är som en zombie som på arbetet far omkring och som sedan inte har tid med något alls mer. Jag ler, men gråter inombords och när ingen ser gråter hela jag. Det är väl ungefär så mitt liv ser ut nu. Det är liksom över och vet du?
Jag tror inte jag bryr mig mer.

Det finns liksom en gräns för hur misslyckad man kan känna sig som människa och jag tror jag nådde den gränsen under 2016. När exakt det var vet jag inte men någonstans där sa hela min kropp och själ ”Nej nu räcker det”. Jag ser på mig själv och inser att jag inte passar in. Jag ska inte gå omkring så här och känna som jag gör. Att aldrig kunna göra något. Att aldrig ha en spänn över när det är 2 veckor kvar till lön. Att behöva ha ångest för att man inte vet hur och om man ska kunna klara av att besöka dig i sommar.
Det är egentligen det enda jag vill kunna göra i år. En ny resa norrut. Att få vara med naturen ensam utan någon annan omkring mig. Det är det jag vill för där trivs jag. Där jag faktiskt är mer ensam än någon annanstans känner jag mig inte ensam. Konstigt men så är det. Jag vet inte hur det blir i år men jag ska försöka komma till dig en gång i alla fall. Jag behöver det. Just nu mer än på länge. Satt idag och försökte pussla ihop en resa men det är svårt när ens budget är 298 kr och det är 3 veckor kvar till lön.

Snart ”firar” man att man är ännu ett år äldre då alltså. Gud vad jag önskar ibland Daniel att det blev min sista födelsedag. Vad jag önskar att jag bara fick gå och lägga mig och sen inte vakna mer. Det är inga självmordstankar jag har. Nej tack, sånt håller jag inte på med, utan det är bara en önskan om att just få slippa må som jag mår. Men vår kära Gud fader i sin himmel verkar ha andra planer för mig. Jag ska vandra omkring här, eller halta omkring här. Jag som är en ”lyckad omplacering”

Ännu ett jävla år Daniel och ännu ett jävla år utan dig.

När slutar man sakna?

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Till Daniel: Idag fick ni en ny ängel i himmelen

Idag fick ni en ny ängel Daniel.
Idag nåddes världen av beskedet att George Michael inte längre finns med oss.

Jag brukar inte ta direkt åt mig när kända personligheter dör men detta var jobbigt för det var ju han!
Han som följt mig i mitt liv. Han vars sånger alltid betytt så mycket.
Han som kom ut samtidigt som jag. Han som kunde sätta ord och ton på så mycket av det jag kände
Han som är den ende artist jag följt sedan jag var 10 år och som jag aldrig slutat lyssna på.
Just han lämnade oss idag och det gjorde mig så ledsen och så sorgsen. För med honom dog liksom en del av mitt liv.
När listor på mina mest spelade artister kommer från Spotify så ligger han i topp. Jag spelar honom jämt vilket alla kan intyga som känner mig. Han är verkligen den ende idol som jag haft och nu finns han inte längre.

Så kom jag att tänka på dig och sedan jag träffade dig är också George Michael en del av oss.
Det var hans musik vi spelade den första kvällen när vi satt och pratade på balkongen.
Samma skiva spelade vi den där kvällen när vi lekte rollspel.
Samma skiva spelade vi när vi gjorde drinkar och samma skiva spelade vi…

Jesus to a child kommer för alltid vara din sång hos mig och än idag gör det ont att höra den samtidigt som den låten för mig står för allt annat än just sorg. Den låten är vår sång. Trots sin sorgliga text väcker den sån kärlek och såna minnen av dig och de där kvällarna tillsammans när det var vi mot världen och där ingen ondska, inga problem och ingen död fanns.
Jag kommer ihåg när jag gjorde minnesfilmen från din sida på FB och många sade ”men du är ju inte med Walle. Ingen av dina texter är ju där”. Nej, men låten var ”min” och låten var ”vår” och det visste jag och det visste du och det räckte.

Så idag fick ni en ny ängel i himmelen. Jag hoppas han sjunger för dig och när du ser honom så tacka honom för den han var och för det han gjorde.
Hälsa honom att jag älskade hans musik och jag älskade hans texter och hälsa honom framförallt för kvällen när jag dansade till Jesus to a child med dig. Hälsa honom att han är en del i att jag…

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

 

Till Daniel: Ensam fattig jul

Tre dagar till julen och jag vill inte Daniel.

Vet inte varför men i år saknar jag dig mer än jag gjorde förra julen. Kanske är det normalt. Kanske är det beroende på att jag är så trött jämt eller så är det helt enkelt så att jag bara inte vill vara här utan dig.

Det blir inte mycket till jul alls i år för mig. Jag kommer sitta ensam och kanske är det lika bra. Jag har gått med en sådan där klump i halsen i veckor nu och jag känner att på lördag exploderar den så då får den väl göra det då. Pengar till julmat har jag inte heller så tja…skitsamma. Pengarna gick till att inte gå under i akut tandvärk igen så.  Jag är så trött Daniel. Jag är så fruktansvärt trött på precis allt. Jag känner mig samtidigt så förbannat ensam men vill inte ha någon omkring mig.  Nu ska jag arbeta i 2 veckor i receptionen och jag vill bara be alla fara åt helvete som jag ser. Fast det går ju inte. Jag ska ju vara trevlig, glad och tillmötesgående. Hur kunde jag vara så dum så jag tackade ja till detta? Var det detta som blev belöningen efter att man gått omkring som en zombie i 2 år nästan? Att hamna i det här? LOL! Och så säger dom att det är jag som har problem med gränser. Kyss mina gränsdragningsproblem i arslet säger jag.

Om 2 veckor fyller jag år och jag har insett att jag inte vill fylla år mer. Det vill väl ingen min ålder men jag vill bara inte fylla år. Jag vill inte leva ett år till me detta så kallade liv.
Jag är så fruktansvärt trött på att vara trött. Jag är trött på att komma till ett arbete och där stämningen är att jag vill hoppa ut genom fönstret och springa därifrån. Jag är trött på att komma hem och va fullständigt slut psykiskt och jag är trött på att aldrig aldrig aldrig veta hur en dag kommer bli.
Jag har insett att jag aldrig kommer längre än så här. Vem fan vill anställa mig? En fet, haltande, outbildad idiot som snart inte kan äta längre för inflammationen i munnen spridit sig så det värker när han äter något som är mer svårtuggat än kokt potatis. Vem vill anställa någon som iofs är ganska bra på att vara lösningsfokuserad, som ALLA säger, och som är snabb som en vessla när han ska utföra något, säger samtidigt ALLA, men han har ju ingen fin jävla titel att komma med. Han har ju inte gått på universitetet och läst en utbildning som egentligen inte tillför hans arbete ett skit. Nej, en sådan vill ingen ha.

Jag vill inte leva ett liv där jag hela tiden vet att när 2 veckor gått är pengarna slut och ångesten kommer allt snabbare över hur jag ska klara sommaren. Kommer jag kunna komma till dig i sommar? Det är det enda jag vill. Du är den ende jag vill träffa även om du ligger 3 meter ner i jorden.
Ibland blir jag avundsjuk när jag hör folk prata om ”Nej vi ska väl bara vara med familjen i jul”. Bara vara med familjen???? Jag hade kunnat sälja en njure för att ha en familj att vara med. De fattar inte hur lyckliga de är som har sin familj som de ”bara” ska träffa.

Fan vad jag saknar dig! Jag tog fram min gamla laptop idag. Den jag hade när vi skypa och bara såg på den. Vet egentligen inte varför men kanske skulle du dyka upp där i din svarta morgonrock igen.
Jag vill inte va ensam mer. Jag vill inte va fattig mer. Jag vill inte vara Walle mer.
Jag vill inte mer….

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

 

Till Daniel: ”Vi viskar tyst de orden ”Du var det käraste på jorden”

heartfbHej min Tuss.

Sitter här och är så trött så ögonen ser ut som att jag vart ute och supit i 4 dagar i sträck utan sömn.
Det har jag inte utan istället kan man väl säga att jag haft det enormt stressigt på jobbet och jag är inte direkt stresstålig för tillfället.
Nästa vecka gäller det Daniel. Det är sista chansen annars tackar jag för mig när det gäller det stället.

Jag har lärt mig en sak de här fyra åren och det är att faktiskt kunna sätta gränser. Hit men inte längre är det som gäller och jag blir faktiskt hellre arbetslös än arbetar kvar i något som mest kan liknas vid kaos.

I skrivande stund har jag varit vaken i 1 1/2 dygn och kroppen är så övertrött så den vill inte sova så därför sitter jag här och skriver lite.
Saknande dig idag vilket jag inte tycker om att göra på torsdagar, men jag kommer dit om en stund.
Jag saknade dig för jag ville ha nån att berätta saker för så som jag kunde berätta det för dig. Du var en expert på att lyssna, eller så var vi experter på att lyssna på varandra. Jag visste att ”Nu är Daniel arg” och så lät jag dig häva ur dig allt som hade hänt som du var förbannad på. Det var fan, skit, helvete, hora, jävla as, etc och jag höll med. När du sedan lugnat dig kunde jag komma in med vad jag höll med om och inte. Sedan blev det min tur nästa gång och allt upprepade sig. Ibland ville jag ge dig en spark i arslet om du inte höll med och då sa de (på norrländska) ”Men nu får du väl ändå ta och ge dig Walle”, och då lyssnade jag. På samma sätt kunde jag säga ”Hej ADHD!” när du gjort något sånt där ”Danielaktigt”.
Ja, Gud vad jag saknar våra samtal Daniel!

Dannebus4Vet du! Det är fyra år sen och jag kan fortfarande inte ställa datorn på vardagsrumsbordet. Står den där får jag såna flashbacks från våra skypesamtal på nätterna. Fan, jag har inte ens kunnat ta bort dig från Skype än men du är aldrig online längre 🙁
Fortfarande när jag sitter i mitt kök kan jag ibland rycka till och se dig sitta där mitt emot drickandes ditt kaffe och ätandes på chokladkexen vi alltid åt. Jag kan se dig le, skratta och bara vara så jävla underbart mycket Daniel.

Jag saknar fortfarande när jag känner mig ensam att inte ha dig sovandes bredvid mig på datorn så att du var så nära även när du var uppe i Umeå.
Då på den tiden kunde jag ibland ligga och bara se på dig och le. Du såg så rofylld ut och jag var bara så glad att du var där.
Tänk att det kan kännas så starkt än, fyra år senare. Kanske för att jag vet att jag aldrig mer kommer känna så. Det är inte på grund av någon patetisk tanke i stil med ”Jag kommer aldrig kunna älska någon igen”, utan det handlar mer om att jag faktiskt inte vill älska igen.
När Gud två gånger tar ifrån en den man ska gifta sig med efter att man skrivit under vigselpappren, ja då är inte kärleken avsedd för en. Så är det med det.
Men giftermålet är inte och kommer aldrig bli det viktigaste med dig. Du var min själsfrände som i ditt liv gått igenom så mycket som jag kände igen mig i. Även om vi mött sakerna på olika sätt så har/hade vi båda använt oss av samma destruktiva syn på oss själva, vår omgivning och vårt liv.
Jag blev till utseendet monstret som istället blev den starke som hade svar på allt i hela världen. Som var den starke som alltid ställde upp. Han som jobbade gratis för att alla skulle ha det bra och som alltid hade en famn till den som var ledsen. Jag vandrade samtidigt omkring och försökte hitta någon där jag bara kunde vara Walle. Jag var så sanslöst trött på mig själv och mitt liv och kände mig ibland som den som står mitt i ett rum med tusen människor omkring mig men där ingen känner mig.
Du var den söta, vackra killen som lät dig utnyttjas på andra sätt för att få bekräftelse och som i hela ditt liv letade efter någon som bara tyckte om Daniel för den han var. Vi är/var båda dåliga på att se att vi faktiskt hade några få innan, men jag vill tro att vi ihop visste att här kunde vi vara den vi var. Vi kunde vara svaga och vi kunde vara flummiga och därför kunde våra samtal på fem minuter gå från att prata om de mest djupa sakerna till att diskutera om Carola var skit eller inte. Därför kunde vi också sitta på min balkong ena minuten och prata om det mest svåra för att i nästa sekund sitta i soffan och rollspela med mig som stockholmare och du som resande Norrlänning som träffar en stockholmare på krogen.

Vi hade båda blivit svikna av de som borde funnits där under livets gång och det hade gjort oss rädda men också gjort oss till fantastiska skådespelare där du alltid var glad och Walle alltid var arg. Att ångesten kom på nätterna visste inte många och ingen ville veta det heller.
Ja du var min själsfrände och ingen annan människa på denna jord kommer någonsin veta så mycket om mig som du gjorde. Så mycket vi hann berätta för varandra Daniel och Gud vad jag saknar det.
Fast nu är du död och har automatiskt blivit den mest älskade personen i världshistorien…..på Facebook.

Idag är det torsdag och jag har gjort min vanliga rond på nätet. Idag hittade jag lite som jag försöker få bort och idag hade det även lämnats en kommentar. Det avslutades med ”…what a f-cking ashole” och jag kan inte annat göra än att hålla med. Tänk att ingen av dom bryr sig Daniel! Det är helt otroligt. Skämmas kan de ju inte för då måste man ju ha ett hjärta och hjärna men jag hoppas att du i alla fall ser i din himmel vad jag ägnat mer än 400 timmar av sen du dog. Jag hoppas också att du ser att de som skrek mest om ”ååh jag är kär igen” och annat bullshit inte brytt sig ett skit men hjärtan på Facebook löser ju allt. Jag hoppas faktiskt också att du förstår att just detta är det mest genomvidriga jag har gjort i hela mitt liv och kanske låter det som en martyr nu men då får det göra det. Därför avskyr jag att sakna dig på torsdagar men det positiva i eländet är väl i alla fall att det blir mindre av skiten ju längre tiden går.

Nej, nu måste jag försöka sova. I morgon är det fredag sedan ledig helg. Jag äger 7 spänn och det är en vecka kvar till lön så jag tror jag skippar att åka till Bahamas denna vecka också. Tror jag skippar att äta med för den delen.
Heja livet!

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

P.s Bilden längst upp hade Henke lagt på Facebook och jag tycker att den var så jävla bra. Passar liksom in i allt hyckleri. Därav titeln på dagens inlägg D.s

Till Daniel: Mörkret kommer

darkness-003Jag är på väg ner Daniel.
Spiralen som under ett tag snurrade uppåt har vänt och nu åker jag neråt.

Jag är i ett mentalt helvete. Ett helvete där mörkret sakta sluter sig omkring mig. Det är ett mörker värre än innan för jag ser inget ljus. Det är svart och klibbigt och jag kan inte se eller finna någon väg ut från det.

Mitt arbete, om man ens kan kalla det för arbete, är ett jävla skämt.
Det lät så bra. Jag skulle få administrativa uppgifter och allt skulle bli så fint. Jag frågade om det stämde flera gånger och jo det gjorde det så jag tackade nej till ett annat arbete men det finns ingenting annat än att kalla det för att jag blev lurad.
Jag är ju ett omplaceringsfall och i sann kommunal anda verkar man ha glömt av varför jag blev omplacerad. Det var inte för psykets skull utan för mina fötter men jag känner mig straffad. Jag känner att jag inte är värd ett piss för jag är som sagt ett omplaceringsfall.
Alla, mer eller mindre, är så tacksamma för att jag finns där men allt är en lek. Allt jag ska göra får jag göra om inget annat händer….

Ångesten är tillbaka. Igår på jobbet fick jag ett sådant ångestanfall så jag fick krypa under skrivbordet. Där satt jag så att ingen skulle se det med skakande händer, tårar rinnandes tills det var över. Sedan upp igen och så igen bli ”Walle”.

Jag hatar honom Daniel. Jag hatar Walle. Jag hatar den äckliga lilla vidriga person som borde ligga död istället för du. Jag hatar honom och hur han ser ut. Jag hatar honom för att han inte får hjälp med sin mun och nu inte längre kan äta kött. Jag hatar varje DNA, varje atom och varje stund han finns i livet. Jag hatar att han drömmer om att få vara ledig men när ledigheten väl kommer så kommer också ångesten och ledigheten blir dagar av rent helvete.

Vad jag önskar att du var här nu. Då skulle jag ringt dig och bara genom att säga ”Hej, de e Walle” så hade du hört hur jag mådde. Sedan hade timmarna gått och när vi sedan till slut säger godnatt skulle jag mått bättre och jag skulle kunna se dig på min skype ligga där och sova. Om du inte varit här då vill säga.

Ja, jag är på väg ner igen och jag vet inte ens om jag orkar försöka hålla mig ovanför ytan. Varför skulle jag? Vad har jag som gör att jag borde finnas där, i ljuset?

I övermorgon är det jobb igen. Leksaksfabriken jag arbetar på har flyttat nu och ingenting där kommer bli bättre. Något nytt jobb får jag inte heller och handen på hjärtat: Vem skulle vilja ha mig?
Jag skulle inte anställt mig. Den saken är klar.

Mörkret….
Låt det ta mig

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Fyra jävla år

sad-manKlockan var 16:10 den 12 september 2012 när SMS’et kom ”Är Daniel på väg till dig?”
Sedan rasade världen.
Så snabbt allt gick den där eftermiddagen. Kaoset och den där känslan i magen från det att jag ringde Jennie till att vi sedan fick veta: Du var död

Fyra år har gått och det känns som en evighet samtidigt som det känns som om allt hände igår. Jag minns varje sekund den dagen och sedan alla de andra dagarna som följde. Jag minns känslan av paniken, ilskan och förvirringen.
Då det första dygnet kunde jag inte gråta riktigt. Det satt liksom fast i mig. Som en stor klump som var för stor för att kunna komma ut. Den värkte och gjorde så ont.
Explosionen kom dygnet efter på hotellet. ”Congratulations to the wedding MR and MR Johansson – Andersson”…
Då kom den. Då skrek jag och då grät jag. Jag har aldrig gråtit så i hela mitt liv.

Ja Daniel. Fyra år har gått och det är väl en ganska lång tid. Samtidigt är allt som att det sker just nu. Jag försöker att inte tänka på allt som brukar finnas där i huvudet på mig. Jag försöker att inte tänka tankar på ”hur det kunde blivit” för det orkar jag inte, inte idag.

Det enda jag vet är att jag dog lite den 12 september 2012. Du tog med dig en del av mig. Den del som betydde att livet var värt att leva. Den del som du hade gett mig innan som gav mig själv en längtan efter ett liv. Jag har inte fått tillbaka den riktigt och dagar som denna vill jag bara lägga mig ner, stänga ögonen och aldrig vakna mer förrän du ligger där bredvid mig.
Jag vill så gärna känna din lukt igen. Jag vill så gärna se in i dina blåa ögon. Jag vill så gärna se ditt leende igen.
Jag vill så gärna ha dig att prata med. Jag vill ringa dig och skälla för att mjölken är slut på Netto och jag vill så gärna kunna dela allt med dig igen.

Fy fan vad jag saknar dig Daniel. Jag är väl en i alla fall hygglig användare av ord men jag kan inte förklara hur ont det gör idag. Inte helt och inte fullt ut.
Det är som ett sår som värker och jag vill bara ställa mig högt upp och skrika rakt ut ”FAN TA ER NORRLANDS UNIVERSITETSSJUKHUS!”
Men idag orkar jag inte ens hata ens dom. Idag är det dagen jag bara sörjer och saknar dig.
För det gör jag min älskade vän.
Jag saknar dig så in i helvete.
Tussen min

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

 

580061_10151031943843871_1404893834_n

Till Daniel: Så börjar då de nya livet

Hej min vän ♥

Det är söndag och här sitter jag och skriver till dig i himmelen.
Jag har en fruktansvärd ångest över att semestern är slut och i morgon ska man börja jobba igen…..Usch

Har tänkt så mycket på dig i helgen. Gud Daniel vad jag önskar att jag inte var så förbannat datumfixerad! Vad jag önskar att jag inte kom ihåg allt och ibland önskar jag att jag bara fick glömma glömma glömma.
Jag hatar den där tiden! Jag h a t a r den!
Allt som skedde nu. Tiden då allt gick i 500km/h och jag emellanåt inte hann med även om jag försökte. Jag som skulle vara den starka och duktiga och ha koll på allt. För det var så mycket som skulle fixas och medan medicinerna som läkarna förgiftade dig med tog över allt mer fick jag försöka ännu mer att planera flytt, livet, oss, läkare här nere och framtiden.
17 augusti…det var dagen de skrev på din dödsdom. Det inser man så här i efterhand när man läser journalerna. Varför i helvete gav dom dig Heminevrin och varför i alla helvetes jävla as gav de dig dubbel dos?

Nej, jag ska inte tänka på det nu! Jag ska istället tänka på de fina minnena. Som Lotta på Liseberg eller på våra samtal på nätterna. Då gick det prata med dig för då fick du inga mediciner. Jag ska tänka på hur jag låg här i min säng och du låg i Umeå och viskade för att inte väcka den som delade rum med dig på sjukhuset. Jag ska tänka på hur vi planerade och hur du längtade hit ner. Sådant ska jag tänka på!

Så i morgon är det jobb igen. Jag har som sagt ångest över det men ska gå dit, göra mitt jobb och gå hem. Jag har hela denna vecka planerat för hur mitt liv ska se ut från och med i morgon. Små steg i planeringen för att komma någonstans dit jag vill. Jag kommer inte fixa allt tills denna vecka är slut men små steg framåt ska jag ta.
Jag tror jag behöver lära mig det: Att just ta små steg framåt. Jag är som du var, allt eller inget och det funkar inte alltid.

20160729_221845Jag är så glad efter min resa i Norr. Den gav mig en sådan kraft och jag hoppas att jag kan hålla fast vid den. Jag skulle behöva spara delar av den i en burk och ta en bit när jag känner att jag tvekar. På så sätt skulle allt hålla längre men någon sådan burk har jag inte. Istället har jag mina kort och mina minnen. Jag har lagt en solnedgång i Skellefteå som bakgrund på skrivbordet på datorn. Varje gång jag ser bilden ler jag lite och tänker på de stockholmare som jag hörde skrika ”Kolla solen!” när jag stod och såg på den. Vi är många som blir tagna av det vackra i Norr, den saken är klar.

Så jag har i alla fall varit duktig denna vecka. Jag har förberett mig på hur jag ska lägga upp mina dagar och nu ska det äntligen bli till nytta av att jag valt att bara arbeta 50%. Jag gör det jag ska och går sedan hem och sedan får GBG gärna rasa ihop om det vill. Jag är i sammanhanget en fullständigt oviktig person och det jag gör på arbetet kan ett väldresserat marsvin klara av.
Det jag gör hemma däremot kan bara jag klara av och därför är det så viktigt att jag tar i tag i det och det ansvaret ligger på mig och absolut ingen annan.

Jag tänker på när vi satt vid köksbordet här hemma efter Lotta på Liseberg. Du hade tagit en dusch och satt i de där gräsligt fula gröna joggingbyxorna och vi planerade för nästa sommar. Ja eller du planerade väl mest för vi skulle gå på alla Lotta och Gud så kul vi skulle ha! Det var liksom ingen idé att jag snällt försökte förklara att Lotta på Liseberg inte var mitt favoritprogram. Vi skulle gå och därmed basta. Sedan planerade vi mer och du längtade så till jobb och skola och….Ja så mycket framtidshopp det fanns då Daniel.

Jag vill känna den där framtiden igen. Jag vill känna att jag kan bli något och jag vill känna att jag faktiskt kan nå dit jag vill. För målet jag har är inget orealistiskt. Det är ingen ouppnåelig dröm.
Så i morgon börjar jobbet igen men det är inte samma Walle som går dit som för 3 veckor sedan gick därifrån.

Jag ger livet en chans till Daniel.
Jag ger mig själv en chans till och lova att du stöttar mig fast det vet jag att du kommer göra.
För jag har världens finaste ängel i min himmel,du min tuss ♥

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Till Daniel: En väldigt massa rader från Norrland

Hej tussen min.

Detta inlägg kommer bli långt, väldigt långt, det kan jag varna för redan nu.
Denna sida har ju varit min skrik och gråtsida de senaste åren och har faktiskt blivit mitt sätt att hålla någon form av kontakt med dig.
När jag for omkring uppe i norr förra veckan skrev jag massor till dig. Det blev som en dagbok där jag hoppade mellan städer och platser och jag lade inte upp något när jag var där utan satte ihop allt till ett istället. Så nu har du att läsa till jul…

Jag har låtit alla känslor komma som de ville så om jag låter elak mot vissa i ditt umgänge etc så är det helt med mening då jag är hemskt ledsen att säga det men va fan var det för folk du hade i ditt liv egentligen?? Och så var det du som låg på psyk? Någon borde låsa in vissa av dem och slänga nyckeln i älven…
När jag tänker efter tror jag att jag sade det till dig redan före du dog och när jag tänker efter….det sade du också…..

20160728_17313728 juli, Skellefteå

Så var man här igen. I den där staden som du hatade så och som du nu på grund av ödets förjävligt perversa humor får sova i för all framtid.
Jag sitter nere vid älven och ser ut över vattnet. Här är fint och allt så jag ska inte klaga. Jag tycker om det här området. Det är lugnt och stilla och faktiskt ett av de få områden inne i Skellefteå som är lite inbjudande.
Älven rinner på och man ser en del fiskar hoppa omkring. Det är så avslappnande att bara sitta här med sin platta. Önskar bara att appen jag skriver på var lite bättre men det får gå.

I morgon fyller du år. Då kommer säkert Internet explodera i kärlek och saknad och bilder på änglar i himmelen. Så som det brukar göra när  någon som är död fyller år. Jag har gjort en egen bild till dig som jag antagligen lägger här och på din ”officiella” minnessida. Om allt går efter hur det brukar vara komma inlägget på min sida få massa kärlek medan inlägget på den andra sidan kommer bli behandlad med iskyla. Det är bara en som man ”tycker synd” om där……
Trots att jag är här i ”Skellan” så kommer jag inte förbi i morgon. Kanske cyklar jag ut till dig senare idag men i vilket fall kommer på lördag. Jag vill helt enkelt inte dit på din födelsedag. Har ingen lust att träffa någon alls här faktiskt. Nej, jag åker till Luleå istället. Känns som ett bättre val.

Det är ändå så skönt att vara här. Luften, naturen och allt gör mig lugn och kreativ och samtidigt sorgsen. Men det är väl en ganska normal känsla i mitt liv numer: Sorgsenhet.
Vad jag i alla fall tycker om är att jag slipper jobba på några veckor och det gör mig ännu mer glad att känna att det är 120 mil ner till jobbet. Önskar ibland att det var 15 0000000  mil eller helst att jag aldrig behövde gå tillbaka alls.

Nej, nu ska jag börja röra på mig. Det går inte sitta här så länge inser jag.  Även om jag är begåvad med blod som myggor inte tycker om så är de fan överallt. Sanslöst irriterande djur det där!

20160729_13531229 juli, Luleå

Sitter här i Luleå och har redan hunnit bli lite förälskad. Här är så fint och allt som Skellefteå inte har verkar den här staden ha fått istället men först…
Grattis på födelsedagen Daniel!

Det känns egentligen så sjukt att säga de där orden för någon födelsedag blir det ju inte. Fast det var det ju denna dagen du föddes på för 27 år sedan och det är ju ändå värt att fira.
Jag vaknade idag och sade ”Grattis tussen” för mig själv och bestämde mig sedan för att inte tänka mer på det för då hade jag inlett dagen med att gråta.
Jag lade upp en liten bild på din sida på FB så vi får väl se hur många som gillar den. Kanske blir det 10! :p
Jag sitter här vid ett bord i kyrkbyn som visst heter Gammelstad. Här är så fint! Jag älskar Norrland Daniel!
Jag är glad att jag åkte upp hit. Nu är ytterligare en punkt på kartan struken över saker  man ska ha sett 🙂 Dessutom är det just sånt här som är semester för mig. Vandra och gå omkring och se sådant som jag inte sett innan. Solresor och sån skit överlämnar jag till andra. Jag tycker om Sverige och tycker det borde vara lag på att man åtminstone en gång i sitt liv borde se detta.

—————————–

20160729_161428Är inne i stan nu och sitter vid det som visst är gamla hamnen i Luleå. Om jag inte minns alldeles fel från det hon berättade så var det här du stod med ”Sol” på nyårsaftonen den 31 dec 2011 och du sade då att nästa år skulle bli ditt år.
Det var det första jag tänkte på när jag kom ner hit och det gjorde ont i mig att tänka på det. Hon pratade så ofta om det och det är bara så rörande. Fast man ska inte glömma att 2012 faktiskt också blev ditt år för du gjorde mycket det året du aldrig gjort innan och du gjorde faktiskt väldigt mycket bra saker. Det glömmer man gärna när man tänker på någon som inte finns mer men så var det. 2012 var verkligen ditt år fram tills dess att några läkare fick för sig att leka pillertrillare.

Jag trivs här! Folk verkar trevliga och jag tycker de gjort staden så inbjudande. Medan Skellefteå är lite mer ”Va Fan gör du här” så är Luleå ”Hejsan och välkommen hit!” Sånt tycker jag om 🙂

Nu ska jag snart tillbaka till Skellefteå och lär däcka när jag kommit tillbaka till rummet mitt. Är helt död efter dagens promenad.

20160729_22175329 juli, Skellefteå

Insåg direkt att jag inte kunde eller ville vara på rummet så jag kokade mig lite kaffe och gick ut för att hitta ett ställe att sitta ner på. Jag gick ner mot kyrkogården vid Lejonströmsbron och sitter här nu. Det är underbart stilla och tyst här. Visst är det spännande att de enda jag umgås med här är döda människor? Är det inte dig jag hälsar på så brukar jag sitta här. Fast jag klagar inte. Ser jag till de flesta som jag träffat på de senaste 4 åren så är ett gäng döda ett ganska bra sällskap.

Himmelen här är helt bedårande vacker Daniel! Det är detta jag älskar med att vara här uppe. Naturen, färgerna, luften och så dessa helt otroligt vackra sommarkvällar. Sånt har vi inte i Göteborg. Där är det mest regn, moln eller så jävla kvavt så man dör.
Fy fan, jag har redan ångest att behöva åka tillbaka. Jag inser mer och mer att jag måste lämna ”min” stad. Absolut inte för att flytta hit. Jag i en stad som Skellefteå skulle funka i ungefär 4 minuter sedan skulle jag slå ihjäl tre norrlänningar medan 4 andra slog ihjäl mig. Nej men ifrån Göteborg måste jag.

Nu ska jag in och sova. Måste ladda plattan och telefonen. Köpte en Power bank innan jag skulle hit men den är slut den också. Har tagit en miljard kort tror jag.

20160730_16234730 juli Skellefteå , Sävenäs kyrkogård

Så var man här då…
Usch! Fan! Helvete! Skit!

Sitter på stenmuren här på kyrkogården. Plattan ligger ner och jag har tangentbordet i knät och kaffekoppen bredvid mig. Termosen jag för evigheter sedan fick låna av din syster är perfekt att ha med sig. 3 koppar räcker den till precis och den håller värmen hur bra som helst. Jag får nog snart lämna tillbaka den där termosen tror jag. Det är 3 år sedan jag låna den nu…

Har precis fixat till blommorna lite på din grav. Eller klippt till dem lite. Jag har ganska mycket att säga om kyrkogårdsförvaltningen och om hur de sköter sitt uppdrag på den här kyrkogården men det har jag ju redan gjort en gång i en insändare i Norran så jag låter bli nu men såpass mycket kan jag ju berätta att nyss gick bevattningssystemet igång! Kl 16 en lördag sätter man på sprinklersystemet! Det är en jävla tur att de som ska vattna där du ligger inte fungerar för annars hade jag blivit dränkt. Jag har fina kort och filmer på hur kyrkogården annars dränks i vatten.
Jag har tvättat din sten också med sånt där joxmedel jag köpte på Fonus. Det känns bra att ha det som uppgift. Låter kanske löjligt men så är det.

Din pappa med familj hade varit här igår och ställt så fina blommor hos dig med en sån fin färg. Annars verkar det inte direkt har varit den vildaste av trafik här.
Det är för övrigt fullständigt sinnesjukt att du ens ska behöva ha gravvård! Ärligt. Den där jävla pinnen som talar om det och som nu står bredvid din sten gör mig rosenrasande. Jag kommer ihåg en gång när jag frågade här varför i helvete du skulle ligga i Skellefteå. Jag fick svar i stil med ”Det fattar du väl att han ska ligga nära sina nära och kära” etc. Yeah right.
Men nej jag ska sluta vara arg för det för det är ingen ide. Det där är verkligen att slåss mot väderkvarnar och nu är saker som de är.

Det är en annan sak jag inte förstår med din grav Daniel: Varför växer det så dåligt? Gräsmattan framför din sten finns ju knappt kvar och allt verkar….dött. Det är inget jag hittar på. Det är faktiskt så. Varför???
Är det du som inte är klar? Att du inte vill ligga där vet jag ju. Det enda det där gör är att det blir bara mer fel att du är där du är just nu.

Jag har grävt ner en sak hos dig på en plats jag inte skriver ut här. Det är något som för mig betyder väldigt mycket men som nu passar bättre hos dig. Jag grävde långt ner så den är nära dig och lär inte råka åka med när de drar upp blommorna. Nu får du ta hand om den saken min Tuss ♥

Jag skulle kunna sitta här hur länge som helst. Lika mycket som jag hatar att vara här så behöver jag vara här. För här är du ju. Jag behöver få sitta här och bara vara. Jag har pratat med dig, skällt på dig, gråtit för dig och med dig, skrattat och gråtit mer. Ja idag har jag låtit känslorna komma som de velat och de kom i floder. De kommer inte lika ofta länge så när det väl sker så känns det på något sätt ”skönt”. För de måste ju få komma.

Jag känner mig så ensam Daniel just nu. Inser det sjuka i att jag är här, 120 mil eller något sånt där hemifrån, och jag är här ensam. Samtidigt är det ju bara en normal förlängning av hur det var. Jag kände ingen annan och de kände inte mig. Nu när jag sitter här kommer också den där ilskan upp i mig. Ilskan mot alla de skitsnackare och hycklare som så ofta och gärna vill ta åt sig äran. Kanske är jag hemsk men jag känner också att de gärna fått visa sig där i slutet. Så kunde jag fått sova en natt. Ledsen om det låter elakt men det är så jag känner.
Oavsett hur mycket jag saknar dig Daniel och oavsett hur nära vän jag såg dig som så var det ett högt pris att ha dig i mitt liv under den perioden. Det var absolut värt det men priset var högt. Det är lite så jag känner just nu faktiskt. Jag skulle inte vilja byta ut en sekund, inte ett ögonblick, men det har kostat på och kanske är jag småaktig när jag blir förbannad för att vissa andra som enbart efteråt själva framställt sig som några jävla hjältar uppenbart vunnit några andras hjärtan och respekt. Tänk om de visste Daniel vad jag vet. Fast de skulle väl inte bry sig i alla fall.
Nej nu ska jag sluta sura och vara bitter för jag är ändå ”glad” att jag åkt hit till dig och jag kommer tillbaka tussen min. Så länge jag lever ska jag ta mig hit, det lovar jag ♥

Jag var förbi din mormors grav också. Henne kände jag då rakt inte men jag brukar gå förbi henne och hälsa på finska. Hon undrar säkert vem jag är men det får du förklara om du vill. Hon verkade så snäll efter vad du berättade så det känns liksom bara som en fin gest att säga hej när jag är är.

Nu ska jag snart samla ihop mig och ta bussen tillbaka in till stan. I morgon lämnar jag Skellefteå och åker in mot Umeå. Ikväll ska jag nog vila lite tror jag. Jag behöver vila fötterna mina för de gör sig påminda hela tiden. Kanske går jag på bio ikväll. Så kan jag skryta med att jag varit på bio i Skellefte! Jag är säker på att det blir en upplevelse!


20160731_16493631 Juli Umeå

God tid Daniel. Vars har jag hamnat.
Fy fan så jobbigt det var att komma hit idag. Detta har varit en av de jobbigaste dagarna i mitt liv på länge.
Jag är nästan chockad själv över att det var så jobbigt.
Redan när jag klev av bussen och kom in mot stan fick jag en fruktansvärd ångest. Jag vandrade ner mot hotellet och såg kyrkbron och kom direkt att tänka på dig och där bakom ser man det förbannade jävla sjukhuset på kullen. Sedan fullständigt forsade alla känslor över mig. Det var fan som Storforsen i hjärnan på mig och jag kunde liksom inte stå emot.
Sedan kom nästa smäll och det var demonerna efter dina så kallade vänner, en del av dem, pojkvänner och annat löst folk som ansett och anser sig ha rätten att tycka, skriva och agera precis som de vill.
Jag trodde faktiskt det var över men uppenbart inte. Deras avtryck sitter där djupt i mig så något här i Umeå väckte uppenbart upp det igen.
Jag måste härifrån!
Ikväll går jag på bio igen bara för att komma ifrån allt och sen får jag se vart jag åker i morgon. I Umeå vill jag inte vara.
Fy fan vad jag hatar de jävla asen som knäckt mig så och fy fan vad jag hatar mig själv för att jag tagit åt mig av vad de svinen sagt. Jag är ledsen att säga det Daniel men när det gäller en del av ditt så kallade umgänge så hatar jag dem! Just nu slår jag emot arga känslor som verkligen vill skriva vad jag vet, sett och hört. Jag vill berätta om vem som låg med vem, vem som sade vad, vem som gjort vad och så vidare. Jag vill visa varenda människa som läser det jag skriver vilka små jävla råttor du hade i ditt liv Daniel! Jag vill fullständigt krossa varenda fin bild och tanke som finns om dem… men…. jag gör det inte.
För gör jag det måste jag också berätta om dig och det vill jag inte. Så jag försöker svälja och tänka på annat. Det går så där kan jag säga. När jag tänker på hur man ena sekunden sitter och lipar i en kyrka och några timmar senare låter sig styras av sin penis, ja då äcklas jag och det är precis vad de där råttorna gör. De äcklar mig och en dag kommer de få igen
Tack gode Gud för att jag i alla fall de här åren fått träffa och prata med en del vettigt folk också. Det är väl också det som håller mig tillbaka kan jag tro. För trots alla miljarder inlägg jag skrivit på tilldaniel.se så har jag hållt mig tillbaka. Ja Gud vad jag skulle kunna berätta. Det är ibland bra när folk ringer till en kl 3 på nätterna aspackade. Det är då man oftast får veta sanningen.

Det som gör mig arg är att de jävlarna förstört Umeå för mig. Nog fan för att du hatade staden och med tanke på en del av det avskum som bott/bor här så förstår jag dig, men det är inget direkt fel på staden i sig. Umeå är fint! Men demonerna de jävlarna satt här lever uppenbart fortfarande starkt.

Kanske är det för att när jag flänger här annars är jag inte mig själv. Jag är någon som ska vara stark, påläst och duktig. I morgon i en timme ska jag vara just så där påläst och duktig men annars är jag bara Walle nu och jag tror inte jag var beredd på det. Nej, jag var inte beredd på att vara Walle helt enkelt. Den pålästa, kalla och duktiga Walle som kommer hit och går på möten biter ingen på, men den vanliga Walle, den jag är, fungerar inte så. Han är jävligt vilsen och har ett väldigt dåligt självförtroende och när råttor uttrycker saker som som *nej jag tänker inte skriva sånt här i respekt för dig men jag tror det kanske framkommer i alla fall*, ja då tar den Walle åt sig. Nej, de kunde dött istället de jävlarna. Varenda en av dem! Men nu lever ju dom så jag önskar dem istället precis all olycka som kan drabba en annan människa. De jävlarna….

Nej, nu ska jag ge fan i att skriva mer idag och gå på bio.

Usch!

20160801_1353351 augusti, Lycksele

Jag hamnade i Lycksele! Dels för att bussarna går hit på ok tider och också för att tja…de ligger ju i Lappland 😀
Så nu sitter jag på en bänk i djurparken här. Har precis fått möta en äkta norrlänning som hatade allt med Stockholm och som sade ”De e skit med de här landet” på en helt underbar norrländsk dialekt. Jag tror han var mitt norrländska alter ego Daniel 🙂 När jag berättade att jag kom från Göteborg sade han ”Ja har en syster i Stockholm”….så sött 😀

Här är så fint! Jag har sett in i ögonen på vargar och klappat björnungar. En skogsren försökte äta min kexchoklad och jag blev nästan biten av en utter. En helt ok dag i en Walles liv kan man säga.
Mina fötter är minst sagt förbannade på mig då detta måste vara den backigaste djurparken i världen men jag har tagit det lugnt och vilat fötterna emellanåt. Det kommer bli surt i morgon bitti det vet jag och jag borde kanske tagit med mig kryckan hit upp. Fast skitsamma! Jag älskar att vandra omkring så här.

Lycksele verkar mysigt och är ett ställe jag tänker komma tillbaka till. Det känns som att här kan man bara börja gå åt vilket håll som helst och sedan fortsätta gå. Sånt tycker jag om. Vandra i min ensamhet. Jag känner mig samtidigt mindre ensam när jag är ute och går så här där det är totalt okänd mark jag sätter fötterna på.
Annat är det i den där jävla lervällingen som man bor i och som heter Göteborg. Där får man ta bussen om man ska komma till något som räknas till natur. Ja om det inte regnar då eller är så kvavt så man dör. Usch jag vill inte tillbaka till Göteborg! Fan vi föddes verkligen i fel landsända Daniel! Det var ju du som gillade dyra kläder och lite manligt smink! Jag skulle växt upp med EPA-traktorer, skoters och surströmming istället! Jag skulle hatat ”de där i stockholm” och jag skulle heja på Skellefte AIK!

Jag ska vara här några timmar till innan det bär av tillbaka till Umeå. Hoppas det kommer kännas bättre idag men å andra sidan lär jag inte orka känna efter. Det blir en tidigt kväll ikväll.

Gud, nu idag har jag verkligen känt att jag har semester! Jag har gått och småmyst hela dagen och bara varit liksom. Är det så här det känns att vara ledig? I så fall gillar jag den känslan i mängder!

20160802_141358 augusti, Umeå

Tänk så det kan skifta! I förrgår ville jag bara fly från Umeå men idag har det varit en riktigt trevlig dag! Jag mötte Sara på ”nya” Costas och sedan också Alexandro. Var så kul att träffa Sara igen. Trots att vi inte ses så ofta så är hon så lätt att prata med och är också en av de få i den här stan som jag litar på. Alexandro var också väldigt kul att äntligen fått träffa. Vi har pratat en del men aldrig setts men nu så blev det av minsann.
Vi satt länge på Costas och tog sedan bussen upp mot Gammlia.

Jag saknar gamla Costas. Utopia som det ligger i nu är alldeles för glassigt och modernt men kaffet i sig gör att man känner igen sig. Baristan var inte dum att se på han heller 😛
Jag tycker så mycket om Costas för dels var det ju ditt favvisställe och har blivit mitt när jag är i Umeå men också för att Linda och Costas är såna underbara människor. I morgon ska jag äntligen få köpt min bukett blommor till Linda som tack för att hon åkte till dig förra året. Det är och kommer för alltid att bli en av de finaste gester någon gjort för dig sedan allt brakade ihop. Hon har alltid sedan dess en sån där speciell plats i mitt hjärta ♥

Jag fick mig också ett gott skratt under dagen när jag fick se vad någon skrivit om dig på din födelsedag. Massor av fina fraser utan någon som helst innebörd och så kort som andra tagit.
Det där förstår jag inte riktigt. Hur kan personen som faktiskt tog korten acceptera det? Det var ju er dag! Det var ju ert minne i ert förhållande! Det var dessutom en dag som jag vet att du efteråt tyckte väldigt mycket om och som du berättade om. Sedan kommer en annan person och tar samma kort och skriver utifrån sig?! Det är bara sjukt sjukt sjukt och något så in i bomben respektlöst.
Ja, jag har kort på denna sida som jag absolut inte tagit. Jag visste inte ens om att det fanns en Daniel när de korten togs men aldrig att jag skulle ta credit för dem! Jag skulle kunna ha massor att säga om en del personer du haft i ditt liv men vad jag tycker om det är i sammanhanget helt irrelevant och fullständigt oviktigt! Det var ER tid ihop och att man accepterar att någon bara snor den tiden så säger det en hel del om personerna i fråga. Fast samma personer verkar ju inte ha det minsta problem av vad som finns på nätet så. Kommer du ihåg när jag skrev här att du var och blev en lerfigur som man kunde bända, böja och vrida hur man ville? Hade jag fel? Nej det hade jag inte….

20160802_170731Gammlia var det ja! Där vandrade jag och Sara och satte oss sedan ner vid de samiska husen och snackade. Det var riktigt mysigt. Vi gick också förbi en kurs i folkdans så det är ju bra att veta vars sånt sker om jag skulle vilja lära mig det någon gång 🙂

Nu är klockan sent och jag ska snart sova. Det har faktiskt varit en bra dag idag och det var kul att faktiskt prata med lite människor. Något jag knappt inte gjort sedan jag kom till Norrland. Idag var det en sådan dag då man känner att nu skulle man kunna stanna i en vecka till.
I ärlighetens namn vill jag faktiskt inte åka hem i morgon! Usch för att behöva komma tillbaka till Göteborg igen 🙁
Jag har redan ångest över att semestern är slut om 1 1/2 vecka. Jag vill verkligen inte tillbaka till det stället och jag kommer ägna varenda ledig stund hemma åt att söka jobb. Något jävla ställe måste väl ha nytta av mig Daniel?!

20160802_221447Nu sitter jag här nere vid Umeälven och det är löjligt mysigt. Jag är så glad över att myggor och knott inte gillar mitt blod. Tänk att jag varit i Norrland en vecka och inte ett enda myggbett. Det är fan otroligt för de är precis överallt. Jag tror jag nog svalt 1 miljard knott istället när jag druckit kaffe men va fan! Kan fågelungar äta knott så kan väl jag. Känns som bra dietmat i alla fall 😛

Nej, nu ska jag lyfta på mig och gå ”hemåt”.

I morgon blir det färd hemåt ….men jag vill inte. Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!

Hata Hata Hata Göteborg!

3 juli, Bromma Flygplats

Oj! Det blev en dramatisk sista dag här uppe.
Bestämde mig för att vandra omkring på Gammlia lite till på förmiddagen innan jag skulle möta Sara och där i en trappa bestämde sig mina fötter för att ”nu räcker det”. Foten gav upp och jag rasa ner och slog i skallen. Tack vare hjälpsamma personer omkring så kom jag på fötter igen och jag förklarade dessutom att något NUS inte skulle bli av. Ja så det kan gå!

Nu sitter jag på Bromma och väntar på flyget hem. Jag har precis innan träffat Elin inne i stan! Efter 4 år tyckte vi väl att det var dags att ses och det var riktigt trevligt. Alltid kul att få ett levande ansikte på de jag pratat med så mycket. Om en stund går planet och sedan är man hemma igen.
Jag har absolut ingen som helst lust att fara hem. Hade gärna stannat borta ett bra tag till eller varför inte för evigt. Nu ska man hem till den där gråa jävla skitstan man bor i och om en och halv vecka är det dags för jobbet att börja igen.

Trots att det emellanåt varit väldigt tufft så har jag verkligen haft semester Daniel. Gud vad jag sett massor och jösses vad jag gått och vandrat. Jag har skrivit det så många gånger men jag skriver det igen: Fy fan vad jag älskar Norrlands natur!

________________________________________________________

Dannebus411 augusti, Hemma

Så nu sitter man här igen. Jag försöker sitta ganska mycket just nu då jag har en spricka i benet efter fallet i Umeå så jag har fått ta det väldigt lugnt men det var det värt.

Kortet på dig här…..det är 4 år sedan på dagen idag sedan jag tog det. Där var vi i mitt kök och ingenting dumt, ingen ondska och ingen död fanns. Det trodde vi då.
Där skriver du till Savannah och jag hade precis innan skrivit till Jennie. Det var en av de dagar då jag var så där löjligt lycklig bara. Samma dag tog jag också kortet på stenen på dig.  Jag tog många kort på dig. Många minnen att spara för alltid. Många minnen har jag delat medan andra är mina. Bara mina och dina.

580061_10151031943843871_1404893834_nNu sitter det ingen Daniel i mitt kök mer och så här en vecka efter att jag kom hem från Norrland känns det extremt tomt men…
Det finns också någonting annat i mig. En styrka jag inte känt innan. En kraft som säger till mig att jag ärr värd mer och bättre och kanske behövde jag den där smällen jag fick mentalt när jag satte fötterna på Umeås mark. Kanske behövde jag faktiskt få komma dit som enbart Walle. Inga krav, inga manifestationer och inga möten. Bara vara jag själv med det som är jag, på gott och ont.

Jag vill inte arbeta kvar där jag är nu och kommer söka vartenda jobb som finns. Jag kommer inte få något nytt jobb i morgon eller i övermorgon men det är samtidigt skit samma för jag bryr mig inte mer. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och det är inte att arbeta för någon kommun eller något företag heller. Jag har mina planer och jag måste satsa allt på att nu faktiskt göra de planerna till verklighet. Jag har kraften Daniel. Det tror jag att jag visat ganska mycket trots allt de här fyra åren att jag faktiskt har när jag så vill. Nu behöver jag rikta om den kraften och lägga den på mig själv lite. Under tiden ska jag jobba, jag ska göra mina arbetstimmar per dag och inte en sekund mer och resten av tiden ska jag lägga på det som jag vill göra och kan göra och som jag vet att jag är jävligt bra på att göra.

Jag måste lära mig att inte slåss mot de där demonerna som etsat sig fast i mig när det gäller skitsnack och bullshit som en del hållit på med.
Vart var dom Daniel då? Kom de och hälsade på dig? Brydde de sig? Varför skrev den självutnämnde pojkvännen som använder andras kort ”Men skulle han inte flytta till GBG?” om han var så jävla nära dig? Svarade folk när du kontaktade dem? Varför var din telefon alltid stendöd när du var här nere? Så in i helvete älskad som du var enligt dem?
Det där är demonerna som självutnämnt sig till hjältar samtidigt som de använde mig som slagträ men jag behöver inte slåss mot dem för de talar sitt tydliga språk själva. Jag hade så önskat att jag här kunnat skriva ”Daniel var en enormt älskad person av alla” men så var det inte. Älskad var du, enormt älskad var du, av vissa men inte alla och det är sanningen. Jag har stiftat ett cyniskt ordspråk…”Vill du bli älskad av alla? Dö då!”
Sanningen biter röven av mina demoner och då får demonerna tycka att jag är fel, ful och äcklig. Det bjuder jag på.

Så jag är glad att jag åkte till Umeå. Jag åkte väl dit som en Walle, knäcktes där som någon annan Walle och kom tillbaka till Göteborg som bara Walle. Därför är jag också så glad att jag träffade Sara och Alexandro efter den ”stora kraschen” för det gjorde ju att jag faktiskt fick ha det trevligt i Umeå. De gav lite mänsklig fägring i det som före det var ett kaos.
Nu känner jag att jag vill och kommer kunna åka tillbaka till Umeå igen som mig själv, ja som Walle.
För helt jävla fel kan ju inte den fete och äcklige Walle vara. Du kom ju faktiskt ner för att hälsa på honom och sedan kom du hit igen, och igen och igen….

Nej jag har bestämt mig för att inleda hösten med nya tag. Jag låter Göteborgs Kommun leka affär och jag står i den och gör exakt det som förväntas av mig på bästa sätt. Ingen ska få nöjet att säga att jag inte sköter mig och under tiden ska jag satsa mot de mål som är mina. För jag kan nå dit Daniel. Jag vet att jag kan nå dit!
Vägen kommer bli lång men i ärlighetens namn har jag redan vandrat en bra bit på den. De här åren har varit så jävla tuffa men jag sitter ju här än. Jag klarade det och under tiden har jag fått sjukhuset på kullen att bli känt som ett sjukhus där kaos, lögner och idioti råder. Allt det där har J A G gjort och ingen annan. Kanske är det just det som hänt. Att jag faktiskt insett att jag vandrat en ganska lång bit på min väg. Jag har kanske tittat så mycket på himmelen så jag har inte sett hur långt jag gått.

Norrland då? Jo, ännu en gång måste jag nog konstatera att om du fått leva är Norrland en sak vi hade ”bråkat” om för jag hade älskat det och jag är inte lika säker på att du delat den glädjen. Fast du och jag var väldigt bra på att få den andra att se saker ur ett annat perspektiv så kanske kanske kanske hade även dina demoner från norr lugnat ner sig med tiden.
Fast nu finns du inte i livet mer och Norrland har under de här åren blivit min tillflyktsort men också mitt paradis. Att sitta vid en älv och se ut över den där fantastiska himmelen som finns där uppe ger mig en sådan enorm ro och samtidigt livsglädje och det behöver jag. Norrland är inte bara ”din plats” nu utan har också blivit min egna. Ett ställe jag saknar när jag inte är där och som jag vill se mer av när jag är där. Medan resten av svenska folket åker till utlandet och sandstränder åker jag till Norrland och myggorna och det är jag glad för.
Så dit kommer jag komma tills den dagen jag dör och det samma är det med dig min älskade vän. Dig kommer jag komma att besöka tills den dagen jag inte själv är i livet mer. När jag är där ska jag sitta och dricka kaffe och prata med dig. Kanske kommer jag gråta en stund också men mest kommer jag älska dig.
För det gör jag så enormt mycket än Daniel En dag som denna då det var 4 år sedan du satte dig på knä framför mig och tittade upp på min med dina blåa ögon så älskar jag så innerligt på precis alla sätt.
Det är väl det som är kärlek kan jag tro…

Älskar dig, in i evigheten

/Walle