Till Daniel: :(

Jag var rädd att bli ensam, men mer ensam blev jag.
Ju äldre jag blev desto mer kröp det mörka emot mig
De ljus jag fick i mitt liv togs alltid ifrån mig,
och idag somnade mitt sista ljus in.

Vem ska ta hand om mig nu?
Vem ska trösta mig när nätterna med ångest blir för svåra?
Vem ska jag nu krama, och vem kommer nu alltid finnas där.
Vem ska nu få mig att vilja vakna på morgonen?

Du var mer än en katt.
Du var bland det viktigaste i mitt liv.
Du var det som var skillnad mellan att ha någon och inget
Nu finns inget kvar, och nu finns knappt jag kvar.
Nu finns inget som håller mig levande

Ja, jag var rädd att bli ensam
Nu är jag ensam

minnezuzzi


Till Zuzzi: Tack för de här åren

191701388Kära Zuzzi.

Ibland, och kanske mest just nu, önskar jag att du kunde förstå allt jag sade. Fast visst förstår du mycket i alla fall. Kanske är det därför du alltid svarat när man sagt ”nej” genom att jama. Eller när man knäpper med fingrarna och du alltid svarat genom att jama ännu högre. Jo, du förstår nog mycket.

Nu ligger du ute på det som blivit din plats det sista. Du ligger där på din handduk på köksgolvet, och du är trött. I morgon min älskling slipper du ha ont mer. Då slipper du vara så trött, och du slipper ifrån. I morgon min älskling klockan 14:50 finns du inte mer.

Vad söt du var när vi hämtade dig i i februari 1999. Du som var sista katten i kullen, och som blivit så illa behandlad av din mamma. Du var så nervös och du var precis överallt, men det gick. Pratig har du alltid varit, och ingen katt kunde som du jama så det ekade. Därför var det skönt när du blev kastrerad och blev en större, lugnare och inte alls så nervös kissekatt mer. Ja, efter det blev du världens goaste katt som skulle vara med överallt, och som dessutom började visa sin syster att nu gick det inte köra med dig mer. Din syster fick vi ta bort 2010, och efter det blev du ännu mer mitt allt.

Du var min bästa vän Zuzzi. Du svek mig aldrig. Du tröttnade aldrig på mig, och du fanns alltid där.
Dagarna när jag hade så ont så jag inte orkade gå ur sängen. Ja, då låg du hos mig. Du låg alltid nere vid fötterna, men först uppe vid huvudet tills jag somnat. När jag ville se på TV kom du och lade dig lite demonstrativt framför som för att poängtera att ”Glöm inte mig nu”. När jag var ledsen så fanns du där och du tröstade mig genom att visa att när ingen annan fanns så fanns du. För du var ju min katt. Din syster hade varit Henkes mest, men du var min, eller så som det är för katter: Jag var ju din.
När Alex vände upp och ner på mitt liv fanns du där. Där Patrick gick bort så fanns du där, och när Daniel lämnade jordelivet var du den som satt hos mig den natten. Den där jävla natten mellan den 12 och 13 september lämnade du mig inte en sekund. Daniel som du också tyckte så mycket om. Han som du till och med lade dig på för att sova på. Det har du inte ens gjort på mig. Men när han lade sig på mage så lade du dig på hans rygg. Fast ibland var du arg på honom också, och när vi alla tre inte fick plats i sängen markerade du det ganska rejält på hans shorts som låg på golvet. Jo, du har alltid haft en stark vilja och ibland visade du det med största tydlighet.
När jag kom hem från begravningen mötte du mig i dörren, och du förstod att Walle behövde någon. Du hoppade upp i sängen, och satt där medan jag packade upp väskan. När så Pippidockan lades på sängen lade du dig på den. Den natten sov jag med pippidockan och dig.

Du har varit så mycket mer för mig än en katt Zuzzi. Jag som aldrig fick egna barn fick ett barn i dig, men också en vän. En villkorslös vän som tog mig för den jag var och är. Någon som tyckte om mig med mina fel och brister, och som alltid fanns där. De senaste 2 åren har du varit en orsak till att jag då de värsta ångestnätterna funnits inte gått under. Ibland när man legat i sin säng och snyftat så är det som att du förstått vad som händer, och man hörde dig komma trippande med ett litet ”mjau” och så upp i sängen där jag behövde ha någon.

Nu det sista har du inte orkat hoppa upp i sängen. Du har inte orkat så mycket allt faktiskt. Din päls är sliten, och du ser illa. Du har ont i dina tassar emellanåt, och du har magrat. Ändå när du ser på mig så är det en sådan kärlek jag känner. För där är du ändå, du min bäste vän. I morgon klockan 15 ska du få sova för alltid. Jag kommer inte klara av att vara med när det sker, men jag kommer krama om dig efteråt. Jag har hela veckan försökt övertyga mig om att ”Men om jag får bort den där tovan, och om vi fixar det så kanske vi slipper”, men nej du ska inte lida. Jag vill komma ihåg dig som en snart 16 årig gammal kissekatt som inte led, och som fick lämna jordelivet med värdighet. Det är jag skyldig dig.

Jag är samtidigt livrädd för vad gör jag nu när ångesten kommer på nätterna Zuzzi? Vad gör jag nu när jag kommer vara fullständigt ensam? Vad gör jag nu när inte du kan trösta? Jag är rädd för det, och jag är rädd för hur jag kommer reagera, men det får gå. Det måste gå. Jag önskar så att jag hade haft råd att ta mig någonstans för att få komma bort lite, men det har jag inte råd med. Skulle vilja slippa gå här i lägenheten dygnet runt just nu, men jag har inget val. Livet är som det är, och just nu känns det jobbigare än vanligt.

Men tack Zuzzi.
Tack för alla de här åren, och tack för att du fanns där. Tack för att du tog hand om mig när sorgen var som värst, och när kroppen min gjorde att jag inte orkade med något. Tack för alla skratt du gett mig, och tack för alla timmar av mys som vi haft, och när du i morgon kommer till vår himmel så leta upp Daniel, Mia och Patrick. Jag är säker på att Daniel luktar sin jordgubbsdoft och den älskade du. Stanna med dem i himmelen sen, och se ner på mig ibland. Skicka lite styrka när jag är ledsen, och skicka lite kraft när jag inte orkar. Lova att för alltid vara med mig på samma sätt som du varit med mig i nästan halva mitt liv.
Ordet älska är för litet för att förklara vad jag känner för dig, men det är ordet jag får använda.

Jag älskar dig Zuzzi, min allra bästa vän

/Walle

399369_10151202136748871_1571120052_n


Till Daniel: En allmänt kass text

IMG_1437Ser upp mot skyn, och om jag nästan blundar ser jag dig.
Där ser ner mot mig, och ditt leende får mig att känna mig bra.
Jag ser dina ögon, dina vackra blåa ögon, och de ser på mig med sådan givande styrka

Du är så vacker där du är i ditt vita linne och i de gröna mysbyxorna.
Håret ditt är lite rufsigt, och du ser bara så där avslappnad ut.
Det är så jag minns dig här hemma hos mig.
Det är så jag minns stunderna vi fick när jorden stod till och när vi snurrade runt solen.

Jag tycker om att se dig där i skyn.
Tycker om att tänka på dig där, nu när du inte är här.
Jag tycker om att känna att du finns, även om du inte gör det.
Jag tycker om att känna att kärleken till dig lever i mig, och den gör att du lever.

Jag håller för mina öron. Då kan jag höra dig.
Din söta röst, din dialekt, och ditt underbara skratt.
Då hör jag dig sjunga, och då hör jag dig berätta.
Jag ler för mig själv för din röst gör mig lugn.

Där står jag på marken med händerna för öronen och nästan helt slutna ögon.
Där under den blåa himmel som du bor i.
Där står jag och minns dig, och känner dig.
Där står jag och jorden står still, och igen snurrar vi runt solen.
Där älskar jag dig
Där saknar jag dig.
För evigt


Till Daniel: Minnen

hämtaSitter och rensar i datorn, och plockade bort MSN vilket det va hög tid för.
Så hittade jag detta…
Det första jag och du någonsin skrev till varann på MSN.
Vi hade addat varandra några dagar innan och pratat lite grann över skype men inget mer. Så en fredagkväll när jag loggade in på MSN stod det att Daniel var online och lyssnade på Westlife och jag bara ville skriva något till den där söte killen :)…..

Walentine: Ok Westlife, de e ganska gay :D
Daniel: HAHA :P

Här bytte det låt till Shirley Clamp….

Walentine: LOL! Fan Daniel, jag trodde jag hade världens gayigaste musiksmak! Vill du också bara ställa dig upp och skaka och skutta när du hör ”Min kärlek” med shirley clamp?
Daniel: JAA GUDJA !” :D
Walentine: Ska du gå ut idag och göra norrland osäkert?
Daniel: Neeej jag ska va hemma bara å ta de lugnt :p
Walentine: *skålar med dig med en kopp kaffe*
Daniel: Skål! men jag dricker cola ja :D

Sedan sade vi inte mer den kvällen, och inte heller kvällen efter.
På söndagen loggade jag in och möttes efter 30 sek online av ett:
Daniel: Goodmorgon !:D
Walentine: Godmorgon! :D
Daniel: Lääget ?

Efter det slutade vi inte prata…..

Tre dagar efter det läser jag:

Walentine: Vi kommer inte se ett skit i london, kommer sitta på hotellrummet och sen ”Fan Daniel, de e söndag vi måste åka nu” :D
Daniel: HAHAHA. Eller hur :P Ja gud jag ser så fram emot detta :D
Walentine: Jag med! :)

Då hade vi också bestämt att du skulle köpa födelsedagspresent till sin systerson som du berättade bodde med sin mamma i Göteborg. Kevin hette den killen, och systern hette visst Jennie.
Under de tre dagarna fick du mig att välja livet framför döden, och du fick mig att känna en lycka jag inte känt på väldigt väldigt länge.
För det älskar jag dig för evigt.

Minnena från msn är fina minnen som man vill spara <3

Älskar dig, in i evigheten

/Walle


Tänk Daniel….

När sjukvården gör fel, överdoserar och skriver ut mängder av mediciner som leder till människors död, ja då går det inte få media att bli intresserade.
När sedan samma sjukvård ljuger i sina utredningar, och tillsynsmyndigheterna skiter i att bry sig trots att sjukvården uppenbart lekt med en människa med psykisk ohälsa, ja då går det inte heller att få media att bli intresserade.
Att man sedan erbjuder media bevis på att sjukvården ljuger, undanhåller information och framförallt lägger till information i efterhand spelar ingen roll. Media skiter väl i sånt!
Fast när en partiledare drabbas av psykisk ohälsa, eller som här utbrändhet, ja då jävlar!
Då skrivs det milslånga artiklar, analyser, och granskningar, samtidigt som experterna får komma och förklara hur allt ligger till.

Det är skillnad på folk och folk fast du var ju bara 23 år när du dog Daniel och ingen känd person heller. Varför skulle media bry sig om sånt liksom. Då gör det ju inget att skyddet mot medborgarna inte fungerar.

Låt oss nu bara hoppas att partiledaren som inte gjort ett skit för personer med psykisk ohälsa inte behöver drabbas av samma skit som du fick gå igenom.

Fy fan för detta land ibland, fy fan!


Till Daniel: Ibland känns det som att vi sitter ihop….

dannesmyckeHej min tuss

Sitter och dricker en kopp te innan jag ska krypa ner i min säng. Det ösregnar ute, och det är ett sånt där mysväder. Vill du så kom hit så kan vi ligga under täcket bara. Jag tror faktiskt att ”Riget” ligger kvar i datorns dvd-spelare än. Så ofta används den ja….

Idag har jag varit hemma hos din goa syster och fixar och trixat lite med hennes dator. Nu ska den funka hoppas vi! Kevin mötte mig på gården och ville väldigt tydligt och kraftfullt visa vilken uppgång som var HANS. Det var inte DEN uppgången utan just DEN uppgången som var hans minsann.
Gud, han är så stor nu Daniel. Han spelar fotboll! Ja herregud, han börjar skolan nästa år. Jag kan knappt fortfarande inte förstå att den där lille killen som kom springande emot dig och skrek ”Molblol Danne!” i juni 2012 nu ska börja skolan. På lördag kommer han hit, och jag vågar påstå att han då kommer bli väldigt glad. Underbara Sanna har vart här med en kartong plus en påse proppfulla med leksaker, spel och annat så nu har han lite nytt att pyssla med när han hälsar på mig. Han är fortfarande, och kommer för alltid vara en sån ljuspunkt i mitt liv, och jag hoppas verkligen att jag fyller en viktig plats i hans liv också.

Jag pratade med Tommy en stund i natt också, och som vanligt i våra samtal hann vi med att prata om allt, inget, dig, och allt annat. Han saknar dig också ska du veta, och sorgen över hur allt blev gör sig fortfarande så starkt påmind, men då finns vi där för varandra, och det är ju så det ska vara. Det är speciellt med Tommy just för att han är den ende jag faktiskt med 100% vet att jag skulle fått träffa om vi åkt ihop till Umeå så som planerna var. Han var ju också nästan den ende, utanför psykvärlden, som visste vem jag var, och det är jag glad över.

Nu sitter jag här och dricker mitt te, och kom att tänka på att idag fick jag ännu den där känslan av att du och jag nog sitter ihop, och att våra liv, trots att du är död, ändå går kors och tvärs om varandra, och i varandra…

Jag ringde veterinären idag som nästa fredag kommer hjälpa Zuzzi till sista vilan för jag hade några frågor. Jag frågade om hur det går till, och ja ungefär allt. Sedan frågade jag om kremeringen, och det var då jag hoppade till för du kan aldrig gissa vad platsen Zuzzis aska kommer bli spridd heter?! Jo Sävenäs! Förstår du? Du och Zuzzi kommer sedan vila på en plats som heter Sävenäs. Trots att det är 120 mil emellan så nog sjutton heter det samma. Min första tanke var faktiskt ”Va fan ska dom skicka katten till Skellefteå för”, innan jag begrep att det finns ett Sävenäs här nere också. Det är nästan kusligt ibland hur allt går ihop.

Nej min skatt. Nu ska jag ge Zuzzi mat och försöka låta bli att inte börja flänna när hon ser på mig. Det kommer bli så otroligt jobbigt det här men det är för hennes bästa. Djur slipper ju lida i alla fall vilket man ska komma ihåg.

Saknar dig, älskar dig
In i evigheten

/Walle <3


Till Daniel: Snart får du mer sällskap i din himmel Daniel

IMG_20120626_231651Idag tog vi ett svårt beslut.
Zuzzi kommer till dig den 24. Lova att ta emot henne då.
Hon var gammal redan när du var här, och nu är hon, tja, ännu mer gammal.
Sånt som innan varit lätt har blivit svårt, och hon har ont när hon går. Det är helt enkelt dags nu.

Efter dig är Zuzzi den bäste vän jag haft, och hon har delat så mycket med mig. Medan de flesta andra försvann fanns hon alltid där.
Natten du dog satt hon vid mig i min säng när jag packade förvirrat inför London.
Kvällen jag kom hem från begravningen mötte hon mig, och när jag packade upp väskan och lade Pippidockan på sängen lade hon sig på den.
Natten du var så dålig när du kom hit sov hon bredvid dig Ja, hon var alltid med när något hände.

I 16 år har hon varit en del av mitt liv, men nästa fredag är det över.
Möt henne med kärlek då Daniel. Ta hand om henne, och lova att gossa med henne ibland.

Det är jobbigt nu :(


Västerbotten mår bäst i landet! Eller?…..

VLL (Västerbottens landsting) skryter idag på sin hemsida att föreningen MINDs i sin undersökning visar att Västerbottningarna mår bäst i landet psykiskt sett.
Lena Sjöquist Andersson, hälsoutvecklare på Västerbottens läns landsting säger…

– Det gäller att både jobba med förebyggande insatser och ha ett bra bemötande och stöd till personer som behöver det

Det skulle vara intressant om MIND gjorde en liknande undersökning om de som faktiskt blir behandlade för självmordsförsök eller som på olika sätt är anknutna till psykiatrin i Västerbotten. Jag är ganska säker på att det skulle komma fram andra siffror då. Fast det är klart…
Skriva ut bärpåsar med mediciner, att det slutar med självmord fast patienter har vak, patienter som dricker handsprit och så vidare är kanske ett bra sätt att ge ”Stöd till personer som behöver det”…

Att VLL sedan går ut och försöker få det till att de har en fungerande omsorg om medborgare med psykisk ohälsa är ju bara ännu mer hån mot de som de redan är döda, men där saknar ju VLL fullständigt egen ansvarskänsla. Det har ju många fått erfara.

Eller så är det kanske så att det inte fanns några patienter kvar som kunder ta livet av sig nu när MIND gjorde sin undersökning.
Av de som fanns innan är ju en hel del redan döda….


Till Daniel: Drömmer

33347831Går förbi din sten.
Den är kall nu. Lika kall som luften är omkring.
Den är tom, och du saknas där.
Den där stenen som blivit din.

Kommer hem till lägenheten, och igen grips jag av tankarna.
Jag är på botten nu, och det finns ingen räddning.
Snart låser de omkring mig, och jag kommer försvinna in i ett nytt liv.
Ett liv jag inte förtjänar, men som jag ändå måste genomgå.
För ingen som jag säger kan bevisa att det är fel.

Lägger mig på min säng och blundar.
Drömmer om dig, och minns dig.
Minns hur du stod där på flygplatsen i din svarta mössa.
Ditt långa hår med ljusa slingor som gömdes i värmen.

Minns dig och dina ögon,
dina vackra blåa ögon.
Ditt leende som kunde få mig så på fall.
Dina tankar som kunde få mig så levande.

Mina minnen av dig finns där,
och jag behöver bara blunda så lever du.
Dit jag kommer hamna kommer drömmarna få följa med,
och när jag är på botten kommer drömmarna vara det enda jag har med mig.

Jag saknar dig så,
du som fick mig att leva.
Jag saknar dig så,
du som tog livet med dig.
Jag saknar dig så,
du som jag älskade.

Jag vill inte öppna ögonen,
för då finns du inte.
Jag vill för alltid ha dom slutna,
för då är vi tillsammans igen.

Snart är vi tillsammans igen.
Snart är vi tillsammans för evigt
Snart träffar kroppen ytan och då finns inte livet mer.
Då finns bara drömmarna,
då finns bara vi.