Till Daniel: Idag vill jag bara minnas det roliga

Fotografering på Universeum 8 juni 2012

Hej tussen.

Idag skulle jag lagt in ett långt inlägg här som jag skrivit på ett tag, men så insåg jag att jag inte ville göra det just nu. Inte idag så här dagen efter din födelsedag.
Nej, idag vill jag minnas allt det roliga med dig. Alla samtalen. Ja alla konstiga samtal man hade med dig ibland. Alla de där vändningarna som gjorde att det ibland var som att prata i telefon och åka berg och dalbana samtidigt. Ja, och varför inte minnas när vi åkte berg och dalbana. Du är den ende jag träffat som börjat skrika på Lisebergsbanan före det att man nått första backen uppåt! :)
Ja du är dessutom den ende som i alla fall jag besökt Universeum med som ägnade en halv dag, kändes det som, för att ta kort på en apa som du samtidigt var livrädd för! Jag skrattade så jag grät när apan sen hoppade emot dig och du skrek så precis alla i regnskogen på Universeum tittade på oss och jag kom med mitt ”Ingen fara folks! Vi är från Norrland!”

Jag tänker på alla nätterna med Skype. Du i din svarta morgonrock under köksfläkten och jag i min soffa. Där löste vi all världens problem, ja när vi inte bråkade om Carola då eller när jag försökte sjunga som Tom Jones *rodnar* och när vi inte jagade spindlar!
Jag tänker på Twitter och jag tänker på alla dina projekt. Jag tänker på när vi skulle berätta sagor för varandra och vi turades om att komma på varannan mening och de slutade alltid efter 5 min med att någon låg med någon för då hade vi tröttnat på sagan.
Samtidigt tänker jag på när jag ”intervjuade” dig och du pratade om ditt liv, din familj, dina vänner och allt som hänt och hur jag ibland glömde av att skriva ner det du berättade för jag blev bara så trollbunden av din styrka och den kampvilja och sedan fick du börja om.

Daniel skriver till Savannah om framtidens planer den 11 aug 2012

Jag tänker på när vi träffades första gången och det första jag sade va ”Nej men vad liten du är!” och jag tänker på när vi åt smörgåsbord på Liseberg och drack fullständigt vedervärdigt vin till som vi sen bytte ut mot coca-cola.
Allt det där tänker jag på idag så här dagen efter den jobbiga dag igår som var din födelsedag. Allt det där som var du Daniel. Allt det där som blev vårt liv ihop. Det som blev vår vänskap och jag tänker på hur snabbt du blev den bästa vän jag haft i mitt liv. Hur snabbt du fick mig att se bortom döden och istället se framtiden.

Allt det som gör att det igår gjorde så ont men som samtidigt gör att jag är så lycklig över att ha fått träffa dig.
Det är också alla de glada minnena, de jag nämnt här och miljoner till som gjorde att jag sedan orkade. När molnen blev mörkare och kaoset startade orkade jag faktiskt och jag fortsatte orka mer än vad faktiskt någon annan gjorde. Det kan jag säga idag med stolt och rak rygg.

Idag tänker jag på dom minnen som gjorde dig till det du blev i mitt liv och just nu rinner tårarna igen men de gör det för att jag saknar dig så förbannat för ingen människa har någonsin gett mig så många fina och roliga minnen så snabbt och ingen människa har tagit en sådan stor del med sig av mitt hjärta när han eller hon försvann.
För du har mitt hjärta med dig min älskade vän, tuss, själsfrände och livskamrat

Älskar dig, in i evigheten

/Walle


♥ Grattis på Födelsedagen Daniel ♥

grattistussen2

Du hade kanske inte gillat den här dagen så där vansinnigt mycket. Ålder och du kom ju inte alltid överens 😛
Tänk idag fyller du 26 år och det är så sorgligt att ditt liv stannade vid 23. Det är inte bara sorgligt utan det är så orättvist. Det är så satans jävla orättvist.
Jag önskar så att jag fick sitta hos dig idag Daniel, men jag kan inte. Jag har försökt som en dåre för att kunna ta mig upp men jag kan inte. Fast du är med mig hela dagen och jag ska tända ett ljus för dig idag.

Jag har tänkt idag på när du fyllde 23 och hur vi brukade prata om att 2 år senare skulle du vara närmare 30 än 20 och jag hade redan börjar fundera på hur jag bäst skulle kunna reta dig för det. Att jag fick Kevin att springa runt dig och sjunga ”Morbror Danne är gammal” räckte ju liksom inte :)
Tänk ändå mitt i allt det jobbiga som var med psyket hur livet ändå lekte ibland och hur ljus framtiden såg ut. Nu är den 29 juli istället en av de där dagarna som bara gör extra ont och de blir en påminnelse om hur det blev och hur det slutade.

Jag hoppas jag att du får tårta i himmelen idag Daniel och jag hoppas att du ser ljuset som brinner för dig.
Framförallt hoppas jag innerligt att du känner min kärlek och min saknad.
Jag hoppas du vet det. Hur fruktansvärt saknad du är min älskade vän

Älskar dig, in i evigheten

/Walle


Till Daniel: Varje dag är ett minne

tomhd-1Om en vecka skulle du fyllt år.
Vad jag önskar att jag kunde fått reta dig igen för att du började bli gammal och vad jag önskar att jag kunde fått fira den samtidigt med dig Daniel.

Den här sommaren är svår på så många sätt. Hur jag själv mått fysiskt ska vi inte tala om. Fötter som inte håller ihop med en hjärnskakning som slog ut mig totalt har gjort att jag varit fullständigt isolerad från det mesta.
Fast det som ändå är svårast är mitt minne. Mitt jävla minne som just nu varje dag minns de här dagarna. Det startade den 5 juli, dagen du åkte in och kommer fortsätta så här fram till och med den 12 september. Dagen då du….ja :(
Ja varje dag är ett minne nu. Inte bara jobbiga dock. Nej, lika mycket som jag kan tänka på vad som hände den och den dagen, ja lika mycket kan jag tänka på när du ringde mig på kvällarna och senare igen när telefonen legat på laddning. Hur du ibland låg under täcket och viskade för att inte väcka den du delade rum med och hur du nästa gång hade rummet för dig själv och vi kunde igen prata i timmar.
Men sedan finns också minnet av den där speciella känslan där igen om hur fel allt var, och kändes och hur fel allt blev när du lades in.
Saknar dig här gör jag också. Kom senast idag och tänka på en gång när du kom ner till gbg en gång och jag stod nedanför trappan på Landvetter. När du såg mig skrek du ”Walle” och sedan tryckte du
dig förbi alla som stod i rulltrappan. Folk blev skitsura men det brydde du dig inte om. ”Ja men ursäkta mig för att jag vill fram” hörde jag dig säga och sedan den där kramen jag fick. Gud vad jag saknar dina kramar Daniel.

danielsgravJag har så dåligt samvete över att jag inte kan komma upp nästa vecka, men jag får det inte att gå ihop. Just nu lever jag på Henke och underbara människor i mitt liv som hjälpt mig. Annars hade det fullständigt gått åt helvete. Man ska inte bli sjukskriven i Sverige när man bara arbetar 50% från början. Den saken är klar.
Vissa dagar lever jag på en halv liter kycklingsoppa. En sån förpackning kostar 5 spänn på Netto och den har jag i två dar. Det är ofta jag numer somnar hungrig och det är jobbigt att somna då. Jag äger knappt några hela kläder längre eller va fan jag äger ingenting faktiskt. Ja tänkt så livet blev…

Fast jag behöver få komma till dig. Jag måste få komma till dig snart. Jag behöver få sitta där hos dig och prata lite med dig. Jag blir galen om jag inte kan komma dit förrän nästa år. Fan jag vet inte ens om jag lever nästa år ju! Jag måste få mig upp, men hur vet jag inte. Jag vet bara att jag måste för min egen skull.

Jag har förresten inte sagt innan hur tacksam jag är mot Linda på Costas. Hon var hos dig i maj och gjorde så fint. Det var så sanslöst snällt av henne att göra det. Hon märkte väl på FB att jag mådde dåligt över hur jag anade att det skulle vara och så tog hon sig dit. Det finns änglar Daniel och hon är verkligen en av dem.
Jag blir alltid så glad när jag vet att någon varit där. Bara så jag vet att du har det fint och har lite sällskap. Kanske är jag bara löjlig men det känns bra hos mig. Det blir lite det samma som det var i början när du låg inne. Då kände jag det också ”bra” därför att då var du inte ensam. Ensamheten ja, den är stark just nu. Ensamheten var och är vår största fiende och ibland tar den sina offer.  Det märkliga är att det var den 14 maj som hon var där hos dig. Tänk att det blev just den dagen.

Jag saknar dig. Jag saknar dig så förbannat du som fick mig att köpa röda skor.
Jag saknar att ha någon att bry mig om och att känna för. Jag saknar en riktig vän och jag saknar våra nätter. Så ofta har mina tankar vandrat iväg mot ”Var det värt det här”, men det kommer jag till senare men visst var det värt det. Varje sekund med dig när saker var bra byggde upp att man orkade med resten.

Fast ibland önskar jag att min hjärna vilade lite. Ibland önskade jag att varje dag inte var ett minne.
Mest önskar jag att du kunde fått leva så nya minnen hade skapats.
Mest önskar jag det Daniel, min älskade tuss ♥

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

screen-shot-2014-08-16-at-3-17-05-pm

 


Till Daniel: Midsommar

2Din sista midsommar jobbade du. Efter det satt du vid bingon du spelade och chattade på en stund och vid midnatt den kvällen ringde vi varann över Skype. Det slutade med att vi satt uppe till klockan 6 när vi bägge skulle till jobbet var för sig för ingen kunde sova.

Jag kan inte sova inatt heller men har ingen att ringa nu. Istället sitter jag här liksom jag gjort hela dagen.
Jag hatar den här sommaren där jag varje dag blir påmind om att jag inte kan hälsa på dig men men vem vet: Snart kanske vi träffas på riktigt….

Har saknat dig idag.
Kanske är det för att man suttit här ensam.
Med dig var jag inte ensam.
Med dig levde jag.

Mitt sista liv den där sommaren 2012.
Den sista gången jag levde


Kaos vid psykiatrin vid NUS: Dags att byta ledning?!

1519459_10151989558948871_641249919_oTisdagen den 16 juni 2015 skriver och rapporterar SVT om att ”Arbetsmiljöverket vill att psykiatriska kliniken i Umeå gör en skriftlig handlingsplan för att personalen inte ska drabbas av ohälsa eller olycksfall på grund av för hög arbetsbelastning”.

SVT skriver vidare:
Myndigheten konstaterar att avdelning 1 och 2 med 13 vårdplatser vardera, haft över 100 procents beläggning i genomsnitt. Under de första månaderna det här året har beläggningen legat på 127 procent i genomsnitt på avdelning 1. Arbetsmiljöverkets bedömning är att en medelbeläggning på över 90 procent i mer än tre månader är ett tecken på hög arbetsbelastning. Konstant överbeläggning påverkar också riskerna för hot och våld, vilket myndigheten också pekar på i sin bedömning av situationen. Personalomsättningen har dessutom varit hög senaste 1,5 åren.

Den 28 maj rapporterade också SVT om situationen på psyk i Umeå. Då efter att Vårdförbundet slagit larm och man kunde bland annat läsa:
– Många patienter mår sämre efter att de blivit utskrivna, att det inte hjälp något att ligga inne och vissa tycker att det känns som förvaring på avdelningen, säger Fredrik Boberg, sjuksköterska och skyddsombud på psykiatriavdelning 1.

Detta är inte första gången psyk är i ropet. Redan 2008 skrev Expressen om självmord inne på kliniken och sedan har det fortsatt så i intervaller.
Det som är slående när det gäller alla dessa artiklar är att det är samma verksamhetschef som svarar på kritiken och av någon anledning lyckas denna person alltid komma ifrån sitt egna ansvar.
” Vi är överens med Vårdförbundet om att vi tillsammans måste försöka hitta lösningar och göra en plan”, blir verksamhetschefens svar till SVT angående arbetsmiljöverkets åsikter och på liknande sätt har denne person alltid svarat. Ständigt återkommande svar om förbättringsarbete gör ändå att man till slut frågar sig när dessa förbättringsarbeten ska visa sig.

1039893_10151545261283871_262517926_oSer man på enskilda händelser så var ju åren 2011-2013 fullständigt katastrofala när det gäller inskickade Lex Maria anmälningar angående självmord bland klinikens patienter och läser man dessa behöver man inte direkt vara Sherlock Holmes för att begripa att psykiatriska kliniken under en lång tid varit en klinik med stora problem. Våren 2012 fick kliniken kritik av dåvarande ansvariga myndighet, Socialstyrelsen, för bland annat bristande dokumentation. Alla som arbetat inom vården i en kvart vet att just bristande dokumentation många gånger beror på att personalen helt enkelt inte hinner med. Uppenbart har inte mycket hänt på kliniken sedan dess. Man ska komma ihåg att Socialstyrelsen gjorde ett besök på kliniken våren 2013 just på grund av upprepade händelser med självmord och oavsett vad de kom fram till så reagerade man på att så många dött under ”kort tid”. Kaoset har funnits där länge och det har fått pågå.

Det som är slående med alla händelser som sker på psyk i Umeå är att ledningen alltid svarar på samma sätt och alltid efter den mall som det här landets tjänstemän verkar få hem i brevlådan och som de ska kunna utantill. Skyller man inte på resurser så är man väl medveten om problemet samtidigt som man alltid är ganska glad över att man får kritik, blir granskade eller att myndigheter har synpunkter och alltid finns det ett förbättringsarbete i omlopp. Jag undrar bara hur länge ansvarig ledning för psykiatrin i Umeå ska få sitta kvar när det uppenbarligen aldrig leder till några förbättringar.
Resurserna är självklart en politisk fråga men där har ju uppenbart ledningen gång på gång misslyckats med att få politikerna att lyssna och ledningen är också ansvarig att se till att vården och omsorgen om patienterna fungerar. Det är också ledningens ansvar att se till att personalen inte dukar under i för hög arbetsbelastning.

DOK-Skriet-fran-samtiden_04Hur länge ska detta få pågå? Det är en fråga jag ställt mig ganska ofta sedan Daniel lades in i det kaos som var avdelning 1 sommaren 2012. En sak är klar:
Ingen som arbetar på psykliniken i Umeå gör det därför att de vill patienterna illa. Jag är säker på att den stora majoriteten av personalen försöker göra sitt jobb, men uppenbart sitter fel och brister i väggarna på kliniken. Läser man t.ex Daniels journaler, och andras, så ser man direkt att det saknas all form av uppföljning, sammanhållna vårdplaner och organisation. Ordet kaos svävar hela tiden omkring och varje dag blir en arbetsdag där man försöker hålla skeppet flytande helt enkelt och sedan får det gå som det går.
Dessa brister att lösa ligger på ledningens bord och denne borde känna stor tacksamhet att Umeå har en avdelning av IVO (Inspektionen för vård och omsorg) som även de verkar sakna organisation och fungerande rutiner och att Norrland i allmänhet verkar sakna journalister som är intresserade av att göra fördjupande reportage. För just att det saknas en ordentlig granskning av organisationen av Psykiatrin vid NUS har gjort att man ”fått hålla på” utan problem.

Det är dags att NUS får en ny ledning för psykiatrin och det är dags att någon startar igång ett riktigt förbättringsarbete. Ordet förbättringsarbete betyder nämligen inte ”Vi  använder det här ordet för att det låter bra” utan det betyder just att man aktivt arbetar för att förbättra något. Detta har uppenbart nuvarande chef och ledning misslyckats med.
Dessutom behöver kliniken en ledare som aktivt vågar slåss för att resurserna till psyk ska bli bättre och framförallt behövs en kompetent chef som kan se till att personalen får en acceptabel arbetsbelastning. För alla är rörande överens om att när vårdpersonalen mår bra och känner att de hinner med så blir också resultatet av vården bättre. Att den egna personalen upplever att patienterna är sämre när de skrivs ut är ju fullständigt horribelt och sämre betyg på vården kan man ju inte ge.

Psykvård är en svår vårdform och det är en personalslukande vård, men den måste finnas och den måste framförallt fungera. Nu fungerar den inte och har ju inte fungerat på länge. Då är det faktiskt dags att man ser över om ny ledning behövs som faktiskt är kompetent att leda en verksamhet som en psykiatriklinik. För just nu verkar Psykiatrin vid NUS sakna det fullständigt.

 

 


Till Daniel: Svartvit vår

Det är en svartvit vår i år tussen min.
Tänker så mycket, och saknar så mycket…
Har en del sista saker jag vill säga till dig innan det här kapitlet i mitt liv stängs, och det kommer snart.
Vill säga det sista från den tiden, den korta tiden, då jag inte kände någon annan än dig, och vill säga det utifrån dig.
I år ses vi antagligen inte. Jag får det inte att gå ihop, men kanske är det lika bra.

Det var inte värt det Daniel. Ingenting var värt det.
För kvar finns bara…..
Kvar finns ingenting

artlimited_img388249


Till Daniel: Så var stenen borta :(

580061_10151031943843871_1404893834_nGick in i Trädgårdsföreningen idag. Det var mest av en slump för att gena på vägen mot Nordstan.
Varje gång jag går där brukar jag stanna till vid din sten. Den där stenen du satt på den där sommardagen när jag tog det där kortet. Den där stenen som blivit din sten. Kortet i sig betyder inte så mycket mer. Det har andra i sina analyser om dig, och andras användande av det förstört, men stenen och platsen i sig betyder så mycket för det enda jag fått behålla från dig är ju mina minnen. Mina minnen har jag fått ha kvar i alla fall…

Så många gånger jag suttit där, och så många gånger jag gråtit där. Oftast ensam har jag gått dit, men ibland har Jennie och Kevin varit med. Där satt vi alla tre inför årsdagen 2013, och vi har varit där fler gånger tillsammans. Ibland har vi gått förbi, och ibland har vi stannat till. Andra har också velat se den där stenen, och alla har känt att där var du. Det där var din plats.

Idag var allt borta.
Kvar fanns bara ett inrutat litet fält med jord, och jag trodde jag skulle skrika rakt ut när jag såg det. Dom har tagit din sten!
Självklart är det ingens fel. Det var ju din sten i mitt och andras hjärtan, och ingenting officiellt, men det gör så ont för nu kan jag inte besöka dig när jag vill.
Jag kommer ju inte iväg till din grav, och stenen har varit mitt sätt att få vara dig nära.

Ännu en sak med dig är borta, och bortglömt. Ännu en sak som betydde något
Ska jag inte få ha något kvar?

11076236_1575755526014225_7843173617064905989_n


Till Daniel: 2 1/2 år

Hade tänkt att skriva lite idag, men orkar inte.
Tar det i morgon om jag har mer kraft.
Så jag skriver här så som jag skrev på FB:

Idag för 2 1/2 år sedan blev du en ängel.
Tiden har gått så fort, men ändå har den stått stilla.
Saknaden efter dig gör fortfarande så ont,
och ibland skär den som en kniv rakt igenom.
Men du lever i våra minnen, och du lever i våra hjärtan.
Där kommer du leva för evigt,
och minnet av dig kommer aldrig försvinna.

Saknar dig Daniel, tussen min.
Älskar dig, in i evigheten

 

1c6217ee-d280-4a68-981a-b59d1bbb5ae5wallpaper


Till Daniel: Saknar dig…

En stund till vid köksbordet.
En stund till i soffan.
Ett sista leende i Skype.
En sista dans…..

Saknar dig inatt, så mycket mer än på länge.

Daniel, jag är rädd :(

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.