Till Daniel: Under natten kan ingen höra dig gråta

Har ägnat kvällen och natten till att gå igenom gamla loggar. Varför jag gjorde det vet jag inte, men det kändes som en bra idé då.
Hittade ett brev jag skrev till dig den 18 aug då du mådde skit över att du var inlagd igen.
Log lite till avslutningen av brevet. Jag varnade dig i brevet att det antagligen skulle bli världens genom tidernas mest banala dikt, och jag tror att jag fick rätt :P

En vårdag när allt kändes kallt en man jag träffade som blev mitt allt.
Han var så söt, så rar och så underbar, och blev min vän så våren blev med ens så dyrbar.
Vi fick en vänskap som vi båda såg som värdefull, och livet blev med ens så betydelsefull.
Vänskapen vi kände växte sig starkare, och vi hjälpte varandra att göra livet enklare.
För min vän jag träffade när våren kändes kall, älskar jag för att han i mångt och mycket är mitt all.

Älskar dig Daniel, nu, då och för
alltid

lonelyJag är rädd för september Daniel. Jag är riktigt rädd.
Varför känns det just nu som om allt börjar om?
Varför går sommaren 2012 i repris i skallen på mig just nu?

Igår natt kunde jag inte sova. Eller jag sov en timme och vaknade sedan efter en mardröm som jag tar någon annan gång.
När klockan var 5 på morgonen gick jag upp, tog med mig en kudde och sprutade lite av din parfym på den.
Sen höll jag om kudde och somnade.

Jo minnena kommer över en, och samtidigt hittar man små minnen som påminner om idiotin du fick gå igenom på psyk. Detta skrev jag till Helena den 10 juli bara 4 dagar efter att du blivit inlagd på den där helveteskliniken….

Walentine Andersson den 10 juli 2012 kl. 23:27 UTC+02
de vill sätta in neuroleptika på daniel! De är fan inte kloka någonstans!

Walentine Andersson den 10 juli 2012 kl. 23:27 UTC+02
Han borde komma ifrån den där jävla norrländska hålan snabbt som attan

Du ville komma ifrån ”Den där jävla norrländska hålan”, och du bad om det redan i slutet av juli, men då fick du inte. De stoppade dina planer de jävla idioterna och skyllde på regler som inte ens fanns!
Tänk om du fått flytta redan då.
Tänk om…
Tänk…

Går och kramar kudden igen. Ska försöka sova lite

Älskar dig, in i evigheten

/Walle


Till Daniel: Sömnlöshet

1375127841_7740_tiredKlockan är snart tre på natten, och här sitter man igen. Sömnproblemen börjar bli löjliga nu faktiskt. Trodde det blivit bättre men nej då. Denna vecka har varit extrem. Inatt, eller igår kväll, somnade jag klockan 22 och vaknade 23:15 igen. Sedan dess har jag inte sovit, och om 5 timmar ska jag till doktorn. Spännande….

Är helt slut i kroppen efter en sanslöst stressig vecka. Egentligen borde det inte ha varit så stressigt men allt jag gör just nu tar tre gånger så lång tid. Dels för att jag har ont, men också för att jag inte riktigt fungerar som jag ska. Fast jag har fått en hel del uträttat i alla fall, och mer uträttat egentligen än jag hade önskat behövt göra.
Om 26 dagar ska manifestationen hållas, och den lär bli ett totalt fiasko men skit samma. Någon kommer väl och gör de inte de får jag väl gå ensam. Det viktiga för mig är just nu att något kommer bli av, och det mest för att jag inte vill ge vissa glädjen att få säga ”Visste väl att det inte skulle bli något”. Tro mig hjärtat mitt när jag säger att du har folk ”runt dig” som bevakar allt som sker som hökar…

Sedan jag skrev till dig den 12 har jag varit extremt upp och ner. Har försökt att inte tänka på vilken vecka det varit, men det har samtidigt varit svårt. För det är numer en speciell vecka för mig. När det gäller oss två var det denna vecka som så mycket liksom ”Lades på plats”, och därför sitter det väl kvar där, och varje dag har stått för något speciellt. Saknaden och tomheten har kommit i omgångar, och påminnelsen om hur saker kunde varit har stuckit nålar i en emellanåt. Jag har försökt ägna mig mest åt att inte tänka på det, men ibland funkar det inte bara.
Idag är det en sådan dag för idag för 2 år sedan skrevs du in för sista gången innan du flyttade ner. Vad jag önskar att du inte skrivit ut dig den 15 för då hade skiten inte hänt natten mellan den 16 och 17 där uppe i Norr. Då hade du kanske inte brakat ihop igen på eftermiddagen den 17. Gud, den dagen glömmer jag aldrig, men men så är det och så var det.

Tiden går väl, trots allt. Jag bara väntar på att ha komma förbi den 12 september för den dagen kommer bli jobbig. Jag fattar inte egentligen hur jag kunde vara så dum så jag fick för mig att ordna något när jag vet att det kommer bli skitjobbigt, men jag får väl ta det den 13 istället. Det ska nog gå.
Saker har ju faktiskt blivit bättre redan. Denna sommar blev det liksom klart hur mitt liv kommer se ut i framtiden efter dig. Det du lämnade kvar finns kvar, och saker som inte borde finnas kvar är borta, och så är det med det. Det känns bra faktiskt. Det var så extremt nära att både denna sida och annat rök åt helvete, men några fick mig att backa lite, fundera på om jag verkligen ville det, och sen….tja den ligger ju kvar här än. Även om jag idag känner en sådan delad känsla inför den här sidan och när det gäller böckerna så vet jag inte.
Någon gång när tid finns, och när jag orkar, ska jag sätta mig och rensa bort bilder och annat här. En del saker ska bort för det har inte med mig att göra, och allt mer uppenbart är det ju att jag inte heller skulle haft med det att göra om du levt. Fast det får bli senare. Just nu har jag nog ändå.

Jag är så trött Daniel, så fruktansvärt trött, och skulle kunna ge min ena njure bara för att få en hel natts sömn. Jag fattar inte varför kan inte kan sova. Vad är det hjärnan min tänker på? Är det dig? Är det annat? Är det mig? Jag vet inte, men det är enormt störande. Jag har testat att de senaste dagarna hålla igång extremt för att se om det kan hjälpa sömnen min men det spelar ingen roll. Den vägar infinna sig och om den kommer finns den bara där i någon timme i taget. Snacka om att man kan bli galen för mindre.

Har så mycket jag vill skriva, men det blir bara bläää av allt. Hjärnan min funkar inte som den ska så jag får skriva mer en annan dag.

Älskar dig in i evigheten
/Walle


Till Daniel: Idag minns jag, och idag ler jag, och idag gråter jag.

580061_10151031943843871_1404893834_n2 år sedan dessa bilder togs. 2 år sedan dessa och så många andra bilder förevigade dig i mitt liv.
Det är mycket minnen som far genom en nu Daniel. De senaste dagarna har jag pendlat mellan gråt, skratt, och mer gråt.
Emellanåt har det känts som att precis allt dragits upp igen, och då gör det ont. Då blir sorgen efter dig akut, och då känns det som att det var igår frågan från Savannah ”Är Danne på väg till dig?”, kom på telefonen.

Egentligen är det inte så konstigt. Jag har innan skrivit om det faktum att jag inte är i fas, eller varit i fas. Förra året vid den här tiden slogs jag för kung och fosterland mot nötterna som skickade dig mot undergången, och också mot de jävla idioterna på IVO i Umeå som sköter sitt jobb lika effektivt som det är smart att använda biffkor till mjölkproduktion. Faktum är att det kanske varit bättre att anställa biffkor till IVO Umeå för jag tror de klarat jobbet bättre.
Ja även om jag mådde skit hade jag ”bråket” att falla tillbaka på. Det har jag inte nu. I alla fall inte på samma sätt och det känns. Nu måste jag vända mig mot en sak bara, och det gör ont.

Den där bilden på stenen. Den gör mig så lycklig ändå. Gudarna ska veta att den bilden, liksom precis allt annat, har legat under luppen hos många. En del menar att du ser sliten ut, andra att du ser trött ut, några ditten och andra datten. Själv upplevde jag dig som väldigt glad där, och lugn. Trött var du vilket inte var konstigt efter helvetesveckan du haft i Umeå, men där var du glad.
Jennie var med Kevin på VC när jag såg dig sitta där så jag lyfte bara kameran och klickade. Du var inte ens beredd. Jag gick runt dig och totalt blev det ett 20 tal bilder där du satt. Där på den där stenen som idag är din sten. Jag tycker att Jennie beskrivit dig bäst av alla när det gäller den bilden ”Brorsan börjar se vuxen ut”.
Fast sedan var vi iofs trötta. Vi hade gått från Backa in till stan, och sedan ätit kinamat, så trötta var vi, men på ett bra sätt. Du hade innan blivit fullständigt jätteglad för att jag haft fel på vilket datum ditt tåg skulle gå mot gbg i september, ja det var du såååå glad över :D
Jennie hade frågat om du ville gå ut med henne den kvällen, men det ville du inte. Jag frågade om varför när vi åkte hem till oss, och du log då och sade att du bara ville hemma, och så här i efterhand förstår jag väl det. Det var ju din idé att vi skulle ta några San Francisco, och sedan….ja sedan…

Dannebus4Här är du trött, men det blir man efter San Francisco, och efter att ha sprungit omkring i lägenheten och vrålat till ”Du är min man”.
Vad jag älskar denna bild Daniel! Ja, Gud vad jag älskar denna bild.

Natten mellan den 11 och 12 augusti. Där satt vi och skrev prövningspapper, och där meddelandes de vi ville meddela. Du skrev till Savannah, jag skrev till Jennie som sagt och sen till mamma ”Du har fått en svärson”, och sedan skrev vi till några till. Vad jag var glad där, och vad lycklig jag var.
Vi pratade om oss, om framtiden och om hur saker skulle bli efter psyk i Umeå. Vi pratade om hur det skulle bli när du flyttade ner, och där just den natten började vi också planera hur din flytt skulle genomföras rent praktiskt. Vi pratade om att allt skulle få gå i sin takt, och att det viktigaste nu var att dels reparera det som NUS förstört, men också att det byggdes en grund för en bättre framtid.
Sedan gick vi in och satte oss i vardagsrummet, och där lyssnade vi på George Michael, och där just då fanns bara vi.
Det kanske mest oromantiska frieriet i världshistorien, jag i mysshorts och du i par fruktansvärt fula gröna och alldeles för stora joggingbyxor, blev det mest romantiska jag varit med om. För det var så mycket vi. Vi i vår värld, och vi som vi ville ha det. Du på knä först, och sedan jag, och sedan du som sätter dig på knä mitt emot mig och vi kysser varandra för min rygg gjorde att jag inte kom upp :D

Idag gör det ont Daniel, och detta inlägg tog tid att skriva för emellanåt kommer gråten och tårarna. Jag gråter för minnena, och jag gråter för framtiden som aldrig blev. Jag gråter för att du aldrig fick en chans, och jag gråter för det du fick gå igenom. Ändå hoppas jag att dagar som den 11 aug 2012 också är fina minnen för dig, och jag vågar tro att det är det. För på så många sätt blev denna dagen en naturlig del i vår relation, och på vår mycket speciella vänskap, och även om sorgen i mig gör ont är jag så glad att jag fick känna den glädjen jag gjorde där. För där var jag lycklig, så otroligt lycklig.

Inatt ska jag göra något jag inte gjort på länge. Jag ska hålla om en kudde och drömma att det är du. Jag ska blunda hårt och önska att du låg där nära mig. Inatt saknar jag dig min tuss, och inatt är det jobbigare än på väldigt väldigt länge. Jag vet inte om jag ens kommer somna, men då får jag väl gråta istället.
Det kommer bli mycket tårar de närmaste 4 veckorna för hela tiden i mig finns också datumet som vi satte..
12 september…

Älskar dig, in i evigheten

/Walentine


NUS – Abborrens bäste vän!

abborreDet tillhör kanske inte vanligheterna att jag skriver om fiskar på den här sidan, men….

SVT skriver idag om att ångestdämpande medicin som följer med vattnet tillbaka ut i sjöar och vattendrag har visat sig göra abborren lite tuffare.

SVT skriver:
I det undersökta exemplet där abborrar utsattes för ångestdämpande läkemedel visade det sig att medicinen i vattnet ledde till ökad överlevnad hos abborrarna.
– De blir tuffare, mindre sociala och vågar sig ut och äta av all mat. Medan de i rent vatten blir mer försiktiga och stressade.

Det lustiga med denna forskning är att det är Umeå Universitet som gjort den. Med tanke på att universitetet ligger granne med Norrlands Universitetssjukhus så lär det flöda av mediciner i vattnet kring Universitetet. Så medan en del patienter dör efter 69 dagars ”behandling” på NUS så blir i alla fall Abborren piggare. Nu funderar jag på om det kanske inte är just abborrar som NUS Psykiatri ska satsa på helt i framtiden. Det känns bättre för alla parter, och vem vet….
Daniels läkare kanske i framtiden blir kända som de som tog fram en helt ny art: Bensofisken eller varför inte BensoBorre

Från och med nu kommer jag i alla fall döpa om Psykiatriska kliniken till  ”Fiskodlingen”.
Ett riktigt passande namn på psykiatrin vid Norrlands Universitetssjukhus


Till Daniel: Minnen

lonelyFör 2 år sedan exakt vid denna tidpunkt låg du på en bår Daniel.
Du låg där och folk försökte få dig att vakna med hjälp av smärtstimulering. Du hade blåmärken över bröstet efteråt och du ömmade lite överallt.

Några timmar innan hade du kommit tillbaka till psyk och inne på avdelningen hade du rasat ihop.
Överdos av Lyrica, dock ej på grund av självmordsförsök, var anledningen. Ångest och impulsivitet menade man låg bakom det.

Vi pratade på förmiddagen sedan och jag blev vansinnig på dig när jag hörde vad som hänt, men också på psyk. Det var där jag fick nog av de där kolsäckarna som misskött ungefär allt när det gällde dig.
Sedan den 9 aug kom du hit ner, och sedan….
Nu kommer alla minnen Daniel. Alla datum, och alla händelser. Jag hatar min hjärna just nu för att den inte glömmer.

Om 5 veckor är det 2 år sedan du dödades av en cynisk vårdmaskin. Om 4 dagar är det 2 år sedan vi….

Håll mig i handen när jag går igenom den här perioden. Jag kommer behöva det

Älskar dig, in i evigheten

/Walle


Nä, vi skiter i psykisk ohälsa det här valet också

val2014Det är val i år som någon kanske lagt märke till, och just nu laddar våra politiker upp så att de i augusti och halva september dels kan tala om hur duktiga de själva är, och dels hur värdelösa alla andra är. En del kommer då skylla på EU, andra på invandrare, medan ganska många andra kommer skylla allt på Reinfeldt. Han själv däremot kommer tala om hur duktig han och hans parti varit för vem vill förlora makten när man har den?
Kort sagt: Valet 2014 kommer bli precis lika tråkigt, innehållslöst och ointressant som valen brukar vara.

Låt oss säga att den riktiga valrörelsen startade den 1 augusti i år, och att den då fortsätter fram till den 14 september, alltså till valdagen.
Under den tiden kommer ungefär 140 personer dö i Sverige av självmord. Kommer politikerna prata om dessa tror du?

Självklart kommer de inte det för Sveriges politiker har bestämt att årets val ska handla om JOBBEN och absolut ingenting annat
Har man JOBB är man lycklig. Har man JOBB finns inga problem. Har man JOBB går det bra i skolan för ens barn, och man kommer knappt behöva någon sjukvård heller för man har ju ett JOBB. Har man JOBB kommer även äldrevården bli bra för självklart bryr sig din politiker om din gamla mamma på äldreboendet så att du slipper göra det, och JOBBAR du och är glad kommer din mormor bli glad! Ja JOBBEN är verkligen 2014 års stora valfråga, och ingen annan fråga verkar finnas eller så vill ingen nämna den.

Psykisk ohälsa vill man då rakt inte nämna, och här kan politikerna också tacka media för stödet för även där är intresset lika med noll. Går man igenom alla valsidor och valspecial som sajterna från mediehusen just nu ståtar med så nämns knappt ordet psykisk ohälsa. Som vanligt får man ju då tillägga.
Visst säger en del partier, från bägge sidor, att man vill satsa mer pengar på psykvården, men hur dessa pengar ska satsas eller på vad framkommer inte. Samtidigt beter sig media i allmänhet som om att de alla drabbats av en svår demenssjukdom för gång på gång läser vi katastrofrapporter om psykvård som inte fungerar men aldrig att en uppföljning görs. Det är ett ständigt upprepande där man glömt av vad man skrev om igår.  Aldrig att någon journalist går in till sin chef och säger, ”Du när vi nu i flera år skrivit om missförhållanden, självmord och elände kanske vi skulle försöka gå till botten med vad sjutton det är som händer!”. Nej, istället blir varje likartad nyhet en stor nyhet i repris, och man glömmer genast av den förra nyheten som handlade om exakt samma sak.

I förra veckan fick vi veta att självmorden ökar igen, och detta i ett land som har ett politiskt taget beslut om nollvision när det gäller suicid. På 1 år steg antalet som begått självmord med nära 100 personer, och tystnaden från politiker, samhället och media är skrämmande. Ointresset är en skam, och det är en skymf mot närstående till de som dukat under men också mot de som inte orkade mer, och för varje dag som går dör ännu fler personer, och detta i ett land med en nollvision. Även svenska folket i allmänhet har en del i detta för ointresset finns överallt. Psykisk ohälsa är den sista stora synden och inställningen är att pratar vi inte om den så finns den inte och så är det fram till att polisen knackar på ens egna dörr för att ”Vi har något att prata med dig om, kan vi komma in”. Då förändras ens liv men då är det försent.
Så hur ska vi tolka samhällets ointresse då?
Går det tolka det på något annat sätt än att konstatera att man helt enkelt struntar i de som begår självmord eller de som far illa på grund av psykisk ohälsa?? Nej, jag tycker inte det.

Jag har själv försökt få media och samhället att fatta intresse men när media inte fick lägga upp söta fina bilder på Daniel ja då försvann intresset. Att kliniken som ”vårdade” Daniel i snitt förlorat en patient varannan månad i så kallade självmord den senaste mandatperioden är uppenbart inget viktigt. Att samma klinik som ”vårdade” Daniel har liknande kaos idag som det rådde 2012 är heller inte viktigt för vem bryr sig egentligen om psykpatienter?
Kom också ihåg att i Daniels fall fick vi veta att det är ok att strunta i att dokumentera. Vi fick lära oss att att skriva ut bärpåsar med mediciner till en med, sedan år tillbaka, dokumenterat missbruk, är helt ok, och vi fick lära oss att det är rätt att skriva ut någon mitt i natten 1 1/2 dygn efter en överdos, och vi fick veta att det är OK att ha patienter inneliggande i 69 dagar utan att ens ställa en diagnos vad det är för fel på patienten etc. Allt det finns det papper på idag att det är ok, men man ska ju inte älta. Personligen anser ju jag att det inte är en vård jag vill ha i samhället.

Hand Pills 1Nej ingen bryr sig om de 140 som kommer dö dessa dagar för det drabbar ju inte dig, eller hur. Det drabbar antagligen inte Löfven eller Reinfeldt heller så därför struntar dom i att prata om det. Man blundar och så låtsas man att det inte hänt, och nästa år kommer självmordssiffrorna ha ökat lite till. Samtidigt kommer fler människor vara sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa, och samtidigt kommer fler människor tvingas äta mer psykofarmaka. Samtidigt kommer fler människor bli utslitna på landets psykavdelningar på grund av överbeläggningar, och samtidigt kommer fler än 1600 människor få besök av polisen som frågar ”Kan vi komma in”.

Men jobben är det enda viktiga, glöm inte det.
De med psykisk ohälsa, ja de glömmer vi så finns de inte.
För vem bryr sig om en som knaprar piller och en dag inte orkar mer? Vem bryr sig om någon som tar sitt liv?
För psykisk ohälsa är ändå den sista synden, och visst får dom skylla sig själva.
Ja så är det så vi skiter i det där detta val också.
Med lite tur överlever ju mitt barn i alla fall, och det är viktigast.

Det är så inställningen är idag hos väldigt många politiker, journalister och ”vanligt folk”.
Låt oss hoppas att den inställningen inte slår tillbaka….

/Walentine Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant.se


Till Daniel: Några rader från Costas

image

Det har ju blivit tradition nästan att när jag är i Umeå så brukar jag skriva några rader till dig när jag dricker sista koppen kaffe på Costas. Så gör jag idag med. Jag har för en liten stund sedan checkat ut och ikväll far jag hem igen.
Det har varit en helt fantastiskt vecka här uppe, och jag är så glad att jag åkte hit. Veckan har varit full och jag har fått se och uppleva så mycket.
Att jag fick uppmärksamma dig i tisdags är jag också glad för, och det var faktiskt trevligt att sitta runt dig så med Nadia, Johanna och Marja. Ja det kändes som att det var liksom normalt. Så som det ska vara.

Nu ska jag snart hem igen och jag känner mig som alltid väldigt kluven när jag ska tillbaka. Denna gång har jag verkligen fått känna på varför  och hur jag  älskar Norrland och naturen har gjort allt för att visa sig från sin allra bästa sida. Det har regnat på nätterna och lagom varmt på dagarna. Så som jag vill ha det.

Ändå önskar jag så klart att det var du som hade visat mig dettta, men så blev det inte. Å andra sidan är jag ganska säker på att om du funnits här idag så hade du inte velat visa det. Din känsla för saker här uppe var ju inte direkt positiv.
Det är ganska mycket som hänt den senaste tiden när det gäller mig själv och min syn på allt som hänt, men det tänkte jag ta med dig i helgen. Nu ska jag snart dricka upp kaffet mitt och ge mig iväg på ett litet uppdrag uppe på huset på kullen. Sedan far jag hem.

Jag skriver till dig inatt misstänker jag.

Älskar dig, in i evigheten.
Kramis från Umeå

/ Walle


Grattis på Födelsedagen min ängel

grattis25

Den här dagen har jag fasat för ska du veta.
Redan några veckor efter att vi lärt känna varandra började jag ”hota” dig med denna dag. Denna dag den 29 juli 2014.
För idag skulle du fyllt 25 år.

Jag brukade alltid säga att när den 29 blivit den 30 så skulle jag, några sekunder efter tolvslaget, reta dig för då var du närmare 30 än 20.
Så blev det inte. Ja, det var ju mycket som inte blev.
Ja, denna dag har jag fasat för mest för att det var en dag vi pratade om, och det blev ju en dag som inte på några sätt ser ut som man då trodde att den skulle göra.
Det gör ont att tänka på det, och känslan av hur onödigt allt är blir så stark igen.

Jag hoppas du får tårta i din himmel Daniel, och jag hoppas änglarna sjunger för dig och att du får många presenter.
För det är ändå din dag idag.

Grattis <3


Och på NUS är allt som vanligt….

Nus fasadbild_02Fick lite ”spännande” information om hur läget är på det berömda sjukhuset uppe på kullen.
Tyvärr är saker ungefär som de brukar vara under sommaren.

Ni som inte bor i Norrland kanske inte känner till det faktum att i Västerbotten inträffar nämligen någonting fantastiskt och lite magiskt under årets sommarmånader. Ja det är sant!
Det som sker är att folk med psykisk ohälsa slutar må dåligt. Ni kanske har svårt att tro på detta men så är det.
Faktum är att det är så få som mår dåligt under sommaren i Västerbotten så sjukhuset kan stänga en av klinikens psykavdelningar för det finns helt enkelt inte patienter så det räcker till. Är inte detta helt fantastiskt!
Under denna tid samlas de med psykisk ohälsa och mår så där mysigt bra och de trivs med livet, och på grund av denna magiska händelse som inträffar varje år i Västerbotten så får de få stackare som inte hamnar i detta glädjerus istället den absolut bästa vård de kan få.

Eller….

Så har inte NUS lärt sig ett dugg och även i år stängde man en avdelning. Även i år är det emellanåt överbeläggningar och även i år funderar patienterna ”Vad fan gör jag här, ingen bryr ju sig i alla fall”, och så skriver dom ut sig. Även i år struntar NUS i de med psykisk ohälsa. Även i år tvingas patienter ligga på andra avdelningar som är inriktade på en helt annan problematik därför att det är fullt på rätt avdelning. Även i år är det emellanåt överbeläggningar, och även i år visar Västerbottens Landsting att de anser att psykvård är en andra klassens vård.
En klinik som, enligt siffror från IVO, haft ett självmord bland patienterna varannan månad under senaste politiska mandatperiod om man slår ut det borde kanske ta saker på mer allvar men det gör man inte.
NUS är en koloss man inte rubbar….. än

Låt oss hoppas att inte fler gravar kommer behöva grävas nu.
Låt oss också hoppas att NI som bor i den där delen av Sverige börjar engagera er. För det är era barn, familjemedlemmar, käraste, vänner och kompisar som dör, inte mina.
Han jag tyckte om är ju redan död….