Category Archives: Personligt

Jag vill så gärna minnas allt med dig med glädje, men denna vecka kommer bli svår Tussen min. Jag känner det redan nu.

Tänk för ett år sen, måndagen den 2 juli. Vad lycklig jag var när jag pratade med Helena då. Jag berättade för henne om samtalet vi haft kvällen och natten innan. Hur vi pratat om så mycket som vi liksom väntat med, men då kom allt. Då svarade du på den fråga jag så ofta velat ställa dig, och då förklarade du varför saker ibland blev så fel.
Jag kommer aldrig glömma när vi lade oss den natten. 100 mil ifrån varandra. Vi låg och tittade på varandra i kameran, och sträckte ut fingret mot kamerans lins. Så ler du och säger ”De känns som att vi rörde vi varandra Walle” och sedan pussade du din hand och höll den mot din kind. Jag bara log och älskade dig så mycket där Daniel.

Så kom veckan, den vecka som ledde till den 5 juli klockan 21:59…

Hej Walle, du svarar inte i telefonen vilket är lite synd…..

Det var sen jag ringde ambulansen. Den ambulans jag trodde skulle ta dig till att bli frisk. Inte den ambulans som tog dig till dödens väntrum.
Där den 5 juli började spiralen gå neråt. Där ringde jag. JAG!
Jag skickade dig i döden, när jag ingenting annat ville än att göra så att du fick hjälp.

Jag saknar dig Daniel, och det kommer bli en pissvecka men jag ska klara det också för jag måste ju klara det.

Älskar dig,
in i evigheten

/Walentine

I regnet såg jag regnbågen.
Den stod där framför mig, stor och mäktig.
Jag tog ett steg och märkte att den bar mig.
Sakta började jag vandra upp mot bågens mitt.

Där såg jag dig. 
Där stod du, och du log.
Du väntade på mig, och du var så vacker.
Jag började gråta när jag såg dig stå där.
Jag grät av glädje att än en gång få se ditt leende.
Jag grät av lycka när jag kom närmare dig och kunde se in i dina vackra ögon.

Vi sade ingenting, utan vi stod där i regnbågens mitt och såg på varandra.
Vad jag saknat dig, vad jag sörjt dig.
Jag tog ett steg framåt och kysste dig, och lade mina armar om dig.
Detsamma gjorde du.
Där stod vi på regnbågens mitt och höll om varandra,
med regnet omkring oss

Tiden stannade där vi stod,
tårarna som rann förbyttes mot leenden.
Saknaden förbyttes mot glädje och tröst.
Där i regnbågens mitt när vi höll om varandra.
Jag ville aldrig släppa taget, aldrig förlora dig igen.
Jag ville älska dig till livets slut.

Så slutade regnet falla,
och regnbågen blev svagare,
och detsamma blev du.
Så med ens var du borta.
Med ens var regnbågen borta.
Kvar stod jag, och jag tittade upp mot skyn.
Igen blev jag ensam, och sorgen kom tillbaka.
Men jag glömmer aldrig när jag fick möta dig igen,
där i regnbågens mitt. 

Tänkte du ville veta att jag kom på att nu när manus är inskickat och lite annat är på gång så blir allt så extremt mycket enklare om jag har en firma att lägga allt under.
Så den senaste veckan har jag funderat emellanåt på vad allt ska heta.
Jag ville ha ett personligt namn men ändå inte för personligt för det finns ju mer planer än bara ”122 dagar” så att säga.
Ändå ville jag också på något sätt markera starten för det liv du förändrade så när du levde och vad det betytt för mig, på gott och ont.
Så det blev: W.D Productions
Passar också bra ihop med tidigare firma som jag ju berättat för dig om.

Älskar dig,
in i evigheten

/Walle

Idag fick jag det bekräftat! Det jag egentligen vetat så jävla länge men som jag ändå inte velat erkänna. Jag har för mycket idioter i mitt liv.
Denna helgen ska det städas Tussen.
Jävlar vad kvast, dammsugare och högtryckstvätt ska gå.

I den värld av idioter jag lever i skulle ett samtal med en amöba kännas som en kulturell höjdpunkt.

Älskar dig!
Ses snart!

Så tror man att nu är de över. Nu kommer de inga ”såna” nätter mer tänker man, men ack va man bedrar sig. Så kommer det tillbaka.
Sorgen, smärtan och tankarna.

Gjorde jag tillräckligt Daniel? Kunde jag gjort något annorlunda? Kunde jag stoppat dig den 4 september? Skulle jag åkt upp till Umeå? Skulle jag lånat pengar och tagit mig upp? Kunde jag förändrat något?
Tänk om jag inte hade ringt ambulansen den 5 juli. Tänk om jag sagt Ja när du ville skypa. Då hade jag kanske sett att du inte tagit dom tabletter du sade att du sagt. Då hade jag inte skickat dig in i döden.
Det känns så sjukt. Jag skickade dig in i döden genom att ringa ambulans. Jag tyckte du skulle få vård, men vården dödade dig.

Allt går bara runt i skallen på mig. Jag har sån jävla ångest och jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden. Vrida den tillbaka till den 5 juli och göra om allt.
Jag är så jävla trött på att det här kommer över mig. Fan ibland känns det som att det var jag som dödade dig. men jag ville väl!
Vem annars skulle inte ringt ambulans?! Du sade att du svalt 46 stycken 15 mg Sobril för helvete! Självklart ringer jag ambulans då! Hur skulle jag kunna veta att det sjukhus du då tillhörde skulle förgifta dig med sin skit!

Jag var inte ensam uppenbarligen! Du hade ju andra vänner! Dom som såg dig, hörde dig, märkte dig?!  Dom som bodde några gator ifrån sjukhuset och inte 110 mil bort.
Varför känner jag det som att allt som skedde var mitt fel ibland?!
Allt bara snurrar i skallen på mig och jag vill bara ha någon att krypa upp hos. Gråta ut hos, bli tröstad av men det har jag inte.

Fan Daniel, jag älskade dig! Jag älskade dig så enormt och jag ville ju hjälpa dig till ditt nya liv. Jag ville ju göra allt jag kunde för att du skulle hitta dig själv och få chansen att starta om.  Jag ville och försökte ju göra allt i min makt för att de där satans jävla helvetes medicinerna inte skulle ta överhanden!
Någonstans vet jag att du visste och kände det. Det visade du när du dog men ändå känns allt bara skit skit skit skit skit skit nu.

Ibland vill jag bara glömma.
Jag vill glömma dig, mig, oss, sommaren 2012, NUS och all skit.
Jag vill låtsas som om det aldrig hänt.
Jag vill att mina sår ska försvinna och att dom aldrig funnits. Jag vill inte ha känt någon Daniel. Jag vill inte ha vetskapen om de jävla fucking helvetes vigselbevisen. Jag vill inte tänka på vad som hände den 12 september men vad som vad planerat att ske de 12 september. Jag vill bara lägga mig på marken och skrika, gråta och svära tills allt det onda går över.
Daniel fanns inte, finns inte och har aldrig funnits, punkt slut!..
….
….
….
men så….

Så tänker jag på SMSet jag fick
”Utan dig är jag halv Walle, älskar dig”
Och jag tänker på SMSet jag skickade
”Awe tussen! Älskar dig också Daniel”

Och med ens finns kärleken där. Den kärlen jag kände för dig, och känner fortfarande.

Fan Daniel vad jag saknar dig. Du var ju min tuss ju, min egna Tuss.
Du må ha varit va fan som helst för alla, men du var min Tuss.
Kom tillbaka, kom tillbaka till mig nu.
Ibland känns det som att jag inte kan leva utan dig.

Älskar dig så förbannat,
in i evigheten

Lyssnade på en av de finaste låtarna som gjorts, Vincent, och igen slog det mig hur mycket texten på den sången stämmer med dig Daniel.
Du var liksom Vincent missförstådd men du målade samtidigt med de vackraste färgerna runt om dig. Mitt liv gjorde du färgglatt och många andras också.

Saknar dig just nu så där extra mycket.
Hatar dom som gjorde dig illa,
hatar dom som inte lyssnade.
Älskar dig för att du var du
In i evigheten
For they could not love you
But still your love was true,
And when no hope was left in sight
On that starry, starry night,
You took your life as lovers often do
But I could have told you, Vincent,
This world was never meant
For one as beautiful as you.

Det ser ut som om sidan är tillbaka, hurra eller nåt.

För er som inte sett denna så är detta en av 2 ”videos” jag gjorde när Daniel varit död i sex månader.
I denna ”film” är texter och bilder tagna från Daniels minnessida på Facebook från hans vänner och familj och också med en önskan som Kevin framförde och som jag tror att vi alla önskar.
Låten ni hör är Jesus to a child som för mig är väldigt speciell när det gäller Daniel och mig och jag vet att Daniel själv älskade denna låt, i alla fall under sommaren 2012.