Category Archives: Personligt

Så var midsommar slut då, och jag ska inte klaga på dagen. Den har varit mysig för jag fick ju först spendera den nån timme med söstra di, och sedan med Kevin. Han ligger i min säng och sover nu. Efter en dag på Liseberg och massa happenings så var han helnöjd och vi avslutade kvällen med Disneys Robin Hood och lite godis. Jag e glad jag kunde passa Kevin så Jennie fick umgås med lite vänner. Det behöver hon.
Själv har jag ju inga knappt kvar, förutom Jennie, så jag är glad att jag har Kevin i alla fall som gillar att umgås med mig.
Döden gör det har jag lärt mig Daniel. Den skrämmer bort folk, och gudarna ska veta att den skrämt bort många i mitt liv.

Det var i alla fall en mysig dag på Liseberg men sen kom det: Ett sånt där tillfälle när det är som om ödet dyker upp och slår en i skallen med baksidan på en yxa.
Jag stod och väntade på Kevin som åkte ”flygplanen” och så ser jag en gammal vän komma gående emot mig. Jag har inte träffat henne på flera år men har känt henne sedan jag var 22 år eller något i den stilen. Vi börjar prata, och jag säger att jag är på Liseberg med Kevin som är son till en vän, vilket ju iofs stämmer, och sedan kommer frågan hur allt är, och vad som hänt i mitt liv….
Vad säger man?
”Jo det är asbra, livet går vidare och allt är toppen”
Det blir svårt när man vet att folk redan sett halsbandet med mitt och ditt namn på. Så jag berättade i mycket korta ordalag om vad som hänt.
Hon som jag träffat på ser chockad på mig och säger ”Ska ditt liv aldrig ändras, ska du aldrig få bli lycklig?” Hon om någon vet vad jag gått igenom tidigare med sjukdomar, Maria och allt som hänt efter det.
Vi pratar en stund till och skiljs åt och jag känner hur jag vill gå undan och gömma mig och bara gråta, men det kan jag inte. Jag vill inte visa mig ledsen inför Kevin.
Så när Kevin kommer tvingar jag mig att se glad ut och fråga om Flygplanen var roliga och det var dom och så kommer frågan, ”Får jag åka den en gång till”, och det får han.
Inom mig skriker själen, jag vill bara gråta men jag kan inte. Jag måste vara stark stark stark och inte fan kan jag ställa mig och gråta bland barnkarusellerna på Liseberg.

Jag saknar dig så förbannat Daniel, och där på Liseberg slog det mig hur fel allt är. Du skulle ju varit med där nu. Fan, vi pratade om det en gång i telefon. Hur du var den lite mer crazy och jag var den lugne. Tänk så kul Kevin skulle haft med oss. Du skulle åkt med på alla attraktioner, klättrat i träd, busat med honom etc, och jag skulle stått för sagoboksläsandet och sånt. På kvällen efter Liseberg skulle Kevin legat på min arm och jag skulle berättat saga för honom, och du hade med stor sannolikhet legat på andra armen med tanke på att du älskade ju sagor och du gillade ju när jag berättade saker. Det är så det skulle vara ju! Inte så här, absolut inte så här!

Nu känns det bara tomt. Så meningslöst och ja tomt, förbannat jävla tomt. Kevin och Jennie har jag kvar, och tack gode Gud för det. Den, det eller någon som ens får för sig att göra dom illa skulle jag jaga till helvetes portar. Dom två är det viktigaste jag har idag, men en plats är tom. Den som var avsedd för dig min vän, älskade och allt annat. Den plats som du fick och som började byggas upp för något som vi inte visste slutet på. Det enda vi visste var att slutet inte skulle bli som det blev.

Det är nu Daniel jag önskar att jag kunde ringa någon som kände dig. Någon som kände dig som jag, och som jag kunde dela det här med fast det finns det inte. Eller jo det finns det visst. Jag har några i mitt liv som kände dig, men dom vill jag inte störa idag.
Den som jag pratade med mest innan bröt med mig och har nu börjat agera och bli vän med andra på ett sätt som antagligen får dig att snurra runt i ilska i din grav. Mångas ord dessa 10 månader som sagt har glömts av, och deras ageranden nu är ingenting annat än hyckleri. För genom att bete sig som dom gör är det dig de sviker, men det där är deras huvudvärk inte min. Synd bara att de innersta känslor som du visade för så få, och de tankar du delade med så få tas på så lite allvar nu när du inte längre finns. För dina upplevelser när du levde är inte mindre viktiga bara för att du är död. Ditt hjärtas innersta sorg och din livs besvikelse i livet är lika viktig nu som det var då. Det har man glömt.
Därför bland annat kommer jag inte upp till din grav i sommar om jag inte har ärende till Norrland. ”Dom” kan behålla den! Den Daniel jag kände är ändå inte den Daniel som numer finns i Skellefteå, staden du hatade mer än jag hatar Borås. ”Min” Daniel minns jag här nere och även om jag lärt mig älska Norrland som plats så är en sak säker: Västerbotten är verkligen inte platsen för mig.
Nej, jag har mina minnen här nere av dig, våra platser, stunder och moments. Dom vårdar jag ömt i stället i den värld som var våran värld. Idag kan jag sträcka på mig och faktiskt känna en stolthet över vad jag gjort med anmälningar och allt för det hade inte blivit någon utan mig. Det kan jag säga med god säkerhet idag och det känns faktiskt ”bra, eller vilket ord man nu ska säga som en sån sak då man helst vill att ingen anmälan hade behövts göra. Jag anser att anmälan var viktig både för din skull och för andras och det som skedde med dig är fortfarande rent förjävligt på alla sätt. Därför är jag stolt över mig själv att jag orkade och fortfarande orkar. Ensam har jag verkligen inte varit. Din systers stöd, och några få av dina tidigare vänner har funnits där också. Det ska du verkligen veta och känna.

Nej nu blir detta evighetslångt så jag får sluta här. Skulle kunna skriva mycket mer, men de vet du ju redan. Ska i alla fall försöka sova tidigt idag. Har lovat Kevin att vi ska bygga bilslott (vad det nu är) i morgon bitti.

Ibland säger folk till mig att ”Daniel hade inte velat att du skulle vara så ledsen”. Jag brukar ibland svara ”Då kände du inte Daniel” lite ironiskt, men ändå Tussen…
Förlåt mig om jag ibland verkar ha gett upp. Jag försöker vara stark och jag försöker gå vidare och jag försöker allt det där som de säger att man ska försöka göra. Ibland går det, ibland går det sådär, och ibland går det åt skogen, men jag försöker.
Jag försöker bygga mig något nytt Daniel, men det är inte lätt så hoppas du ursäktar mig om jag ibland blir för mycket DramaQueen. Jag vet att jag kraschar ibland, men saken är den Daniel att ibland blir bara saknaden av dig så stark och då gör det ont för det är en känsla som inte släppt än och det är att…

Jag älskar dig, in i evigheten

/Walle

Se på bilden där Daniel. Där hade jag velat gå med dig. Jag älskar sådana där gamla landsvägar med grus under och gräs i mitten. Där hade jag velat promenera med dig och bara få vara i sommaren.

Förra midsommaren var rörig, kommer du ihåg de. Först hade jag behandling och sen träffade jag en person här nere och du satt hemma och chattade. Du skulle jobba dagen efter så du tog det lugnt och efter allt som hänt den veckan så var du dessutom helt slut kommer jag ihåg. Sedan slutade ändå natten med att vi pratade fram till att du gick till jobbet för ingen av oss kunde sova.
Ibland blir jag så trött på att komma ihåg allt, men samtidigt är det ju det jag har: Våra minnen ihop.

Midsommar har alltid för mig varit den minst viktiga helgen av alla, men just nu känner jag mig lite sårbar och ledsen. Saknar dig massor just nu, men det är väl så det ”ska” vara kan jag tro, och är det inte så det ska vara så får det vara så i alla fall för saknar dig gör jag.

Men jag önskar dig en fin midsommar Daniel vart du än är.
Älskar dig, in i evigheten

/Walentine

Sitter vid datorn på jobbet.
Sov inget inatt igen och är väl extra känslig.
Då behövs det inte mycket. Ja fel musik kan räcka…
Först spelar dom Utan dina andetag med Kent och sedan Ett troget hjärta med Peter LeMarc.
Då kom tårarna.

Saknar dig så tussen min 🙁

På nåt sätt ska jag alltid älska dej
Genom lycka, sorg och smärta
Och nånstans långt härinne klappar, ett troget hjärta

Överallt finns du, men ändå ingenstans.
Man går förbi en pressbyråkiosk och av alla namn man kunde valt så valde man Daniel.
När jag såg reklamen gjorde det så där ont som det gör ibland när man tänker på dig.
Det gör ont för nu är du någon som man bli påmind om.
Någon som inte längre finns.

Ändå finns du överallt.
I våra minnen, i våra tankar, i våra tårar och i vår sorg.
Men du finns också i det ljusa, och i de fina minnena av dig.
Det som gjorde att man älskade dig.

Ja, du finns överallt, men finns ändå inte mer.
Det är det som är det svåra,
att förstå att du är borta för alltid.

Saknar dig 🙁

Det är kväll och det är snart slut på helgen. En ganska ok helg faktiskt. Eller tja, fredagen var mest skit men lördagen var ganska trevlig. Jag fick lära folk vad en ”Gaykotte” var för något. Ja, det vet ju inte ens du om vad de är, men det där kan vi ta en annan gång.

Försöker väl hitta något liv kanske fast vet väl inte direkt om jag funnit något eller om jag kommer finna det. Det tar väl tid kanske…

Har saknat dig ikväll.  Såg film med Henke och kom att tänka på dig bara så som det blir ibland. Då kommer den där sorgen och ledsamheten och så kommer saknaden. Den som gör mest ont av allt. Den saknad som kommer av att du fick mig att känna mig så levande, så behövd och så, jag vet inte riktigt, viktig. Idag känner jag mig inte viktig för någon. Det gör ont ibland.

Pratade länge med Helena i fredags om dig och oss, och det ska jag snart skriva mer om. Vad jag är glad att jag har henne Daniel. Hon förstår, ser och fattar. Dessutom var hon ju med under tiden på alla plan. Till henne kan jag säga exakt det jag känner att jag behöver säga och måste få säga och känna. Det är så otroligt skönt att ha henne att kunna öppna sig för.

Jag skrev en gång att när psyk dödade dig så dödade dom mig också, och det är nog så det är. Fortfarande känner jag mig så jävla vilsen och så rädd ibland. Kanske är det också mitt jävla minne som gör allt värre då jag fortfarande kommer ihåg dagar, timmar, och fan vad vi bar för kläder.
På tal om kläder så har jag lämnat in dina kläder till insamling idag som var på gården här. De kommer skickas till bättre behövande och i ärlighetens namn så har jag ingen nytta eller glädje av dom. Det var ju dessutom nya kläder förutom dina jeans och en t-shirt. Det är ju inte så direkt att jag lär komma i dom någon gång och det klädesplagg du hade här som ”betyder något” är de gräsliga gröna joggingbyxorna.  Dom kommer jag aldrig göra mig av med.
Jag har mina andra saker här som är kvar efter dig, och jag har pippidockan…
Den betyder allt.
Så det var väl ännu en sak som jag liksom behövde göra. En sak till för att sätta den där jävla punkten som jag helst inte vill sätta.

Kommer du ihåg för ett år sedan exakt vid denna tidpunkt? Det gör jag kan jag berätta. Vi hade en lång natt då du och jag. En natt som egentligen varade två nätter. Natten mellan den 17 och den 18 slutade sen med att du klickade ner skitsur och sårad klockan 5 på morgonen innan du skulle fara till jobbet. Direkt efter lade du ut ett kort på Instagram och på Facebook skrev du ”Jaja, ibland får man int de man önskar och vill ha, men de e bara att gå vidare”.  När jag frågade dig om orsaken till varför du skrivit så fick jag en förklaring som inte ens en senildement gräshoppa hade trott på, men såna var vi…

Den sommaren Daniel. Vad jag saknar den! Gud vad jag saknar den och vad jag saknar dig.
Varför kunde vi aldrig fått en chans Daniel? Varför kunde vi aldrig fått visa varandra, oss själva och världen hur våra planer var och hur dom såg ut?
Varför kunde du inte fått en chans att fortsätta med det som du började med under sommaren? Varför dödade svensk psykvård dig?

Älskade du, om jag bara fick hålla om dig igen. Ha dig i mitt knä igen. Somna bredvid dig igen. Skratta med dig igen. Sitta i mitt kök med dig igen. Vara din vän igen. Prata med dig igen. Utforska Göteborg med dig igen och så vidare.

Ja, jag saknar dig Daniel. Du tog med mig mitt liv när du försvann och ibland kraschar jag fortfarande. Jag vill ju bara att du ska vara här igen.
Jag vill ju bara ha tillbaka dig, och få känna dig levande igen, få känna mig levande igen och få leva med dig.

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Att det fruktansvärda öde som drabbade Daniel påverkat och gripit tag i många visste jag men att så många blivit engagerade hade jag ingen aning om, men det har jag fått bevisat de senaste dagarna.
Med eran hjälp kära läsare så har jag nu fått hjälp att kunna beställa utgivarbevis för denna webbsida. Aldrig kunde jag tro att det skulle gå och rakt då inte så snabbt.
Stort tack för hjälpen, det uppskattas ska ni veta, och jag kommer självklart lägga ut ansökan och allt när väl allt är ivägskickat.

Snart kommer denna sida ändras en hel del kan jag lova för snart kan namn och personliga uppgifter lämnas på ett helt annat sätt utan risk för att drabbas av PULiga problem.

Så stort tack alla, och stor kram till varenda en av er som hjälpt till!

Kom hit så kan vi lyssna på Carola!
Ja, jag vet att vi tjafsade om henne men jag lovar att jag aldrig mer ska klaga på henne om du kommer hit nu.
Fan jag kan ha henne som ringsignal på telefonen om du vill, bara du kommer hit.

Saknar dig Daniel, som fan!

Till Daniel ligger, som alla sajter gör normalt, under PUL-lagen och detta gör att det ibland blir svårt att helt kunna skriva öppet om händelserna runt Daniel och andra liknande fall. Genom att införskaffa ett ”Utgivningsbevis för databaser” får sidan samma grundlagsskydd som radio, tv och tidningar har för sina så kallade databaser. Med ett sådant kan information publiceras med stöd av Sveriges grundlag.Ett sådant vill jag ha för denna sida och därför ber jag nu om er hjälp. Att införskaffa ett sådant utgivarbevis kostar 2000:- kronor och är sedan giltigt i 10 år.

Efter att ha varit sjukskriven och annat den senaste tiden finns det inte utrymme i min ekonomi att ha råd med detta så därför är jag helt enkelt så fräck så jag ber er om hjälp.
Om du känner att du vill och har råd så klicka på donationsbilden här nedan och sätt in det belopp du känner för och har råd med.
Jag tackar på förhand och kommer självklart redovisa hur det går med utgivarbeviset. Ansökan kommer skickas in med en gång när pengarna är ihopskramlade.
Vid frågor så maila mig på walentine(snabel-a)walentine.com

/Walentine

Nio månader idag gubben. Nio långa jävla månader. Nio månader av mest skit.

Det är egentligen otroligt att det gått så lång tid redan, och ändå känns allt som igår när man fick beskedet. Sedan dess har man gjort en jävla resa Daniel.

Man har gjort en resa med sig själv, och man har fått en annan syn på ungefär allt. Tyvärr också en väldigt mycket ner negativ syn på det mesta när det gäller människor omkring en. Fast så kanske det blir.
Vissa personer har kommit in i ens liv som jag inte kände innan du lämnade oss. En del av dom kommer stanna kvar känner jag, väldigt få iofs, för där har man sakta byggt upp något eget. De andra däremot är jag ganska lättad över att ha blivit avvecklad ifrån. Mest för vissa personers beteende efteråt. Det blir nästan komiskt att se hur de nu är bästisar allihop oavsett om dom träffat dig i 23 år eller i en timme. Fast skit samma. Jag behövde dom ett tag för att förstå. Nu förstår jag och livet kan gå vidare. Hade det varit något att bygga något eget på så hade man känt det, och det känner jag inte så lets move on…

Vidare ja, hur går det med det? Jag vet inte. Ibland känns allt ganska ok, ibland mindre ok och bland riktigt skit. Ibland slås jag av overkligheten och då gör det ont. Då vill jag bara ställa mig upp och skrika ”NEEEEEEJ” högt som fan.

Fast arg är jag fortfarande och bitter, jävligt bitter. Fast det kanske försvinner det också med tiden.

Din sten har ju också kommit nu, så nu är väl din sista vila där för att stanna. Känns konstigt på något sätt. För det blir ju ännu mer definitivt när gravstenen är på plats.
Jag verkar väl dessutom vara den ende som inte direkt gillar stenen. För på tok anonym om du frågar mig. Ja du dog 2012 men när dog du? När föddes du?
Stenen är väl fin men för anonym i min smak, men det är min åsikt. Jag lär ju inte se den ”live” så ofta i alla fall, men jag känner väl samtidigt att det är viktigt för den kommer stå där långt efter att alla vi är borta. Då kommer du bara vara en Daniel som dog nån gång 2012. Jag tycker datumet är viktigt både när du föddes och avled främst för det hör till och gör graven mer personlig men men de e min åsikt och den spelar ju ingen roll eller jo fan, jag anser faktiskt att den gör det! Ursäkta att jag svär men ja, jag anser det något så in i helvete!
Om jag någonsin blir politiker ska jag införa att man på sin skattedeklaration varje år ska skriva vilka man ser som närmast anhörig. Tänk va det hade underlättat i efterhand….

Tänk om folk kunde fatta att det som hände inte hände på grund av dig. Tänk om dom kunde fatta att ditt handlande sista veckan i ditt liv berodde på en dos mediciner som skulle slått ut en elefant. Tänk om alla kunde fatta att du blev förgiftad av en vårdmaskin som fullständigt flippat ut. Din kropp var slut redan den 9, och om du varit på ett riktigt sjukhus så hade dom som jobbade där fattat det.
Nu blev du någon som dog 2012, och där folk för alltid kommer säga ”Jag hörde han tog livet av sig” för sanningen om vad som hände kommer kanske aldrig ut. Fy Fan! Jag hatar tanken på att någon i detta land eller på detta jordklot tror att du tog livet av dig.

Dessa nio månader Daniel har varit en resa även för dig och mig. Gud så mycket som kommit fram som jag undrat över, och så mycket svar jag fått. Svar som jag önskar du kunde sagt men som jag idag vet varför du inte kunde säga något om. Fast där är jag kanske egentligen orättvis för du sade mycket, och du berättade mycket.
Det har varit jobbigt och svårt, men som jag skrev igår så börjar jag landa. Jag gillar inte marken jag landar på, och jag vill inte landa där men jag måste. Jag måste sätta ner foten på den mark som jag inte tycker om och där bygga mig ett nytt hus.

Jag pratade med Nadia igår, och ställde en fråga till henne, en fråga om oss. Hennes svar var så solklart egentligen. Varför saker blev som dom blev och hur de kunde bli så. Jag blev så glad av hennes svar för hon var ärlig. Hon svarade som hon trodde och det gjorde mig glad. Det gjorde mig glad i det ledsna så att säga.
När Nadia kommer till GBG i sommar ska jag och hon göra en sak som hon egentligen nog inte vill, men jag ska ”tvinga” henne. Vi behöver det, hon behöver det och jag vet att hon kommer må bättre efteråt. Nadia och jag är ganska lika i våra tankar tror jag. Vi känner båda en frustration, inte kanske över direkt samma saker men den finns där och den gnager i en ibland.
Jag fick förresten hjälp till slut med BodyShop i Umeå. Sara var så snäll så hon gick in och frågade och igår när jag var i stan med Amira (du kommer väl ihåg henne?) så gick vi in på BodyShop och nu luktar jag Daniel 😛
Att jag berättar det här är mest för att jag vill tala om för dig att det finns snälla människor där ute som faktiskt lyssnar, förstår och bara är snälla. Det känns ganska ok.

Jo, man har kommit en bit på vägen det har man men sorgen finns där. Saknaden efter dig är fortfarande så enormt stor. Det är fortfarande så många tårar som fälls och det är fortfarande så svårt att sova. Mina sömnproblem känner jag att jag lär få leva med ett tag till, och det får jag väl ta.
Jag glömmer aldrig när jag pratade med den där psykologen i december och sade ”Jag kan inte förstå hur jag kan sörja någon som jag kände så kort tid”. Hon tittade bara på mig och sade ”Skit i det, ni gjorde en 10 års resa ihop. Tiden är oviktig”
Så rätt hon hade Daniel, och kanske är det också därför min ilska är så stor. Tänk om vi hunnit säga Ja till varandra och det här sedan hade hänt. Jag hade sörjt på fler plan då men samtidigt hade precis allt varit annorlunda, lagligt sett annorlunda.

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag inte längre nu behövde läsa dina journaler för nu skrivs det inga mer yttranden, i alla fall inte för tillfället. Det stämmer också, jag läser dom inte men jag önskar att dom som har chansen att läsa dom i alla fall skulle slå upp anteckningen från den 3 augusti 2012.
Där är ditt liv i kaos, och allt som var fel med psyk kan sammanfattas i den enda anteckningen. Allt om oss förklaras där och hur du sade två saker som fullständigt talade emot varandra. Allt om att ingen ifrågasätter dig finns där. Allt om medicinerna finns där, och allt om slappheten från vårdgivaren finns där. Bara händelsen den dagen är tillräckligt för att anmäla dom på anser jag. Där finns allt under ett enda rondbesök.
Där de drog in permissionerna för ett tag på grund av…just det…oss eller avsaknaden av oss dom dagarna. Samtidigt satt jag i GBG och hade sjukskrivit mig för jag fick ingenting gjort, inte utan Daniel i mitt liv.

Nu har jag inte Daniel i mitt liv, men ändå har jag det för du kommer alltid vara med mig som en som förändrade allt jag trodde på, hur jag ser på saker och ting och på min syn på samhället och på människor.
Jo, i mitt liv kommer du alltid vara, och snart förevigad för alltid dessutom men det tar vi en annan gång.

Det blev lite osammanhängande text idag men de va mest tankar som far i skallen. Nu ska jag sätta mig på balkongen lite och andas. Blir fortfarande tung som fasen i bröstet ibland.

Saknar dig,
Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Efter att ännu en gång ha tvingats konstatera att många människor ser och hör med samma organ som andra använder när de gör sig av med sånt som kroppen inte behöver så fick jag infallet att lägga in denna text igen. Jag skrev den i november 2012, och är ganska nöjd med den faktiskt.

Gud om man fick ändra en sak, en enda ”liten” sak. Att få tillbaka Daniel är ju omöjligt men en liiiiiten sak skulle jag velat ha ändrat på. Så annorlunda saker skulle sett ut idag då.

Din sanning behöver inte vara den sanning som är rätt,
men den kan vara sanningen som var rätt för stunden.
Så min sanning kanske inte är samma sanning som din,
men ingen av våra sanningar behöver vara osanna.

Ibland kanske din sanning är den du enbart vill höra på,
men det kan betyda att du förlorar sanningen om annat.
För den sanning du lyssnar på, och som du tror på,
det är den sanningen som kanske inte alltid stämmer.

Så öppna ögonen och öronen och lyssna på andras sanningar.
Deras sanningar kanske inte är de du vill höra på,
men deras sanningar kanske kan förklara mer än du tror.
För sanning kan ibland bygga på annat än just sanningen.