Se på bilden där Daniel. Där hade jag velat gå med dig. Jag älskar sådana där gamla landsvägar med grus under och gräs i mitten. Där hade jag velat promenera med dig och bara få vara i sommaren.
Förra midsommaren var rörig, kommer du ihåg de. Först hade jag behandling och sen träffade jag en person här nere och du satt hemma och chattade. Du skulle jobba dagen efter så du tog det lugnt och efter allt som hänt den veckan så var du dessutom helt slut kommer jag ihåg. Sedan slutade ändå natten med att vi pratade fram till att du gick till jobbet för ingen av oss kunde sova.
Ibland blir jag så trött på att komma ihåg allt, men samtidigt är det ju det jag har: Våra minnen ihop.
Midsommar har alltid för mig varit den minst viktiga helgen av alla, men just nu känner jag mig lite sårbar och ledsen. Saknar dig massor just nu, men det är väl så det ”ska” vara kan jag tro, och är det inte så det ska vara så får det vara så i alla fall för saknar dig gör jag.
Men jag önskar dig en fin midsommar Daniel vart du än är.
Älskar dig, in i evigheten
/Walentine
