Socialstyrelsen har idag lämnat en rapport kallad ”Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning”.
Den 90 sidor långa rapporten är en intressant text om tillståndet i den svenska psykvården och är också en rapport om bristerna i den svenska vården när det gäller psykisk ohälsa med mera.
Vill du läsa hela rapporten finns den för nedladdning här.
Socialstyrelsen skriver bland annat…
För tidig dödlighet bland vuxna med allvarlig och långvarig psykisk sjukdom har en stor betydelse för hälso- och sjukvården och dess organisation av vården. Det finns många faktorer som bidrar till dålig fysisk hälsa hos personer med allvarlig psykisk sjukdom, inklusive livsstilsfaktorer och läkemedelbiverkningar. Det finns dock allt fler tecken på att skillnaderna i hälso-och sjukvårdens kvalitet bidrar till sämre resultat i kroppslig hälsa. I vissa fall verkar den ökade dödligheten förklaras av ojämn kvalitet i vården.
Man skriver vidare…
Resultaten visar att personer som vårdats inom psykiatrin de senaste fem åren har en påtagligt förhöjd dödlighet. Skillnader i dödlighet mellan målgruppen och den övriga befolkningen är i denna jämförelse större jämfört med vad Socialstyrelsen tidigare presenterat. Skillnaden beror främst på att dödligheten i befolkningen minskat, medan förbättringen uteblivit för personer med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen anser att ett viktigt mål för hälsooch sjukvården är att minska dödligheten till följd av kroppsliga sjukdomar för personer med psykisk ohälsa.
När vi sedan kommer till självmord skriver Socialstyrelsen…
Självmord och självmordsförsök är ett stort folkhälsoproblem. I Sverige är självmord i dag den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15–44 år. Sverige har tillsammans med norra Europa medelhöga självmordstal jämfört med övriga Europa. Sedan slutet av 1970-talet har dock antalet självmord minskat i Sverige och i de flesta länder i västvärlden. Med få undantag i världen är självmord 2–4 gånger vanligare bland män än bland kvinnor. En högre grad av impulsivitet och aggressivitet hos män har framförts som en möjlig orsak. En annan orsak kan dock vara kvinnors större benägenhet att söka hjälp och därmed få tillgång till behandling med antidepressiva läkemedel. Depression, ångestsyndrom och schizofreni medför en ökad risk för självmordsförsök eller självmord. I de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom rekommenderar Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården bör göra strukturerade bedömningar av självmordsrisken inom diagnostiken när de misstänker att det finns en risk för självmord. Detta gäller inom såväl primärvård som psykiatrisk vård. Om de bedömer att det finns en risk för självmord ska de göra en fördjupad psykiatrisk bedömning.
Och…
En strukturerad självmordsriskbedömning inom hälso- och sjukvården är en viktig faktor för att förhindra att människor tar sitt liv. Socialstyrelsen förväntar sig att hälso- och sjukvården genomför strukturerade bedömningar av självmordsrisken enligt de nationella riktlinjerna när de misstänker att det finns en risk för självmord. Om de bedömer att det finns en sådan risk ska en fördjupad psykiatrisk bedömning genomföras. Ytterligare exempel på brister som Socialstyrelsen har identifierat inom hälso- och sjukvården är ofullständig dokumentation, att verksamheten inte följer regionala vårdprogram och att vårdplaner inte upprättas i tillräcklig omfattning
Alla dessa synpunkter som Socialstyrelsen lägger fram är bra och viktiga. Det är otroligt viktigt att psykvården gör bättre bedömningar av självmordsrisken hos patienter och framförallt är dokumentationen enormt viktig. Att vårdplaner ska upprättas borde vara en självklarhet men är tyvärr inte det överallt i det träsk som kallas för svensk psykvård.
Det är bara ett stort problem med dessa åsikter när dom läggs fram av Socialstyrelsen, och det är att dom själva uppenbart inte anser att det är så speciellt viktigt.
Den 7 november 2012 inkom en anmälan om ”fel i vården” till Socialstyrelsen, som fram till 1 juni i år var tillsynsmyndighet för vård och omsorg. Den anmälan slutade med att Socialstyrelsen gav rätt till vårdgivaren i allt efter att vårdgivaren kommit med en förklaring som dom inte kan styrka på något sätt då det inte finns en rad dokumentation som styrker deras förklaringar men där Socialstyrelsen alltså inte ansåg det så viktigt med att förklaringarna ska kunna stärkas i just dokumentationen.
I ärendet hade anmälaren, jag alltså, bland annat påtalat följande brister…
1. Ingen vårdplanering fanns.
2. Mycket stora doser av mediciner som hela tiden ökade.
4. Flera veckors väntan på samtalskontakt för kliniken skyller på semestertider
5. Man antecknar inte och tar inte anhörigas samtal på allvar och ignorerar information om att patienten tar med sig mediciner in på avdelningen.
6. Man skriver ut en månadskonsumtion av mediciner på en gång trots att man enkelt kan dela upp uttagen. Något man också gör med andra patienter med liknande symptom och problem.
7. Man skriver ut patienten mitt i natten trots att han ställt till med oreda på avdelningen och bland annat barrikaderat sig på ett rum strax innan och försökt hämta ut ännu mer tabletter på Apoteket och detta 2 dygn efter en allvarlig intox av läkemedel. Detta också 1 1/2 dygn efter att samma läkare som skriver ut honom denna natt i journalerna skrivit ”Förhöjd suicidrisk utanför sjukhusområdet”
Patienten avlider sedan några timmar senare efter utskrivning av förgiftning.
Vårdgivarens svar på detta var att patienten fick träning i sin ADHD (Detta finns det ingenting i journalerna att läsa om), att patienten fick ”Psykosocial träning (Detta går det heller inte att finna något i journalerna om) och man menade att man var tvungen att skriva ut dessa mängder medicin (en anledning som det inte heller det går att finna någon vettig förklaring till)
Socialstyrelsen menade genom sitt beslut till vårdgivarens fördel att det alltså är ok att dikta ihop berättelser i efterhand. Man menade också att det är helt ok att i efterhand sätta diagnoser på patienter utan att ha utredningar och dokumentation som kan styrka det( för det gjorde nämligen vårdgivaren i nämnda fall), och man menar också med sitt beslut att man egentligen talar fullständigt emot sig själv.
Socialstyrelsen hade en enormt viktig uppgift som tillsynsmyndighet men visade att man inte tog sitt uppdrag på allvar. Därför blir dagens rapport nästan komisk när man ser till att samma myndighet som ena dagen låter en vårdgivare sköta vården efter en kaosartad modell där patienter dör sedan nästa dag poängterar hur viktigt allt det är som vårdgivaren i nämnda fall missat.
Socialstyrelsen hade i detta fall en möjlighet att kunna visa att ”Så här får det inte gå till”, men istället beslutar man om att göra tvärtom och skriver sedan en rapport som ger anmälaren rätt. Det blir ingenting annat än rena hyckleriet från Socialstyrelsens sida.
Det som i alla fall blir intressant med hela denna rapport är att jag känner att jag hade rätt från början och om sjukvården, i detta fall Norrlands Universitetstsjukhus Psykiatriska klinik, arbetat efter det sätt som Socialstyrelsen i denna rapport säger sig vilja se så kanske fler svar funnits idag än frågor.
Lås oss hoppas nu att Socialstyrelsen med denna rapport och utvärdering först och främst läser den själva och att de tar med några exemplar över till Inspektionen för vård och omsorg. Kanske kan dom läsa den ihop så kanske vi en dag får en psykvård där de regler som ska gälla också följs.
OBS! Det nämnda fallet ligger nu hos IVO (inspektionen för vård och omsorg) för omprövning men jag hyser inga som helst förhoppningar om att beslutet kommer ändras. Ärendet kommer då överlämnas till Justitieombudsmannen.
Om du vill veta mer om fallet jag nämner ovan rekommenderar jag varmt denna länk
Pingback: Därför är ”Fallet Daniel” viktigt - Till Daniel