Överallt finns du, men ändå ingenstans.
Man går förbi en pressbyråkiosk och av alla namn man kunde valt så valde man Daniel.
När jag såg reklamen gjorde det så där ont som det gör ibland när man tänker på dig.
Det gör ont för nu är du någon som man bli påmind om.
Någon som inte längre finns.
Ändå finns du överallt.
I våra minnen, i våra tankar, i våra tårar och i vår sorg.
Men du finns också i det ljusa, och i de fina minnena av dig.
Det som gjorde att man älskade dig.
Ja, du finns överallt, men finns ändå inte mer.
Det är det som är det svåra,
att förstå att du är borta för alltid.
Saknar dig 🙁
