1531 förlorade själar

VitÅr 2014 tog 1531 personer sina liv. Det meddelande Socialstyrelsen idag.
Ska man leka med siffror lite så är det en nedgång från året innan med 75 personer, men ingen kan ropa att det är en förbättring för det är det inte.
Siffran ligger stadigt runt 1500 personer per år och har gjort så ett bra tag nu, och de sjunkande siffror vi kunde se tidigare finns det ingenting kvar av. Fortfarande tar en person livet av sig var sjätte timme i vårt land.
Så trots mer uppmärksamhet och trots att till och med självaste förra socialministern tog ordet självmord i sin mun kan vi tyvärr konstatera att Sverige fortfarande inte följer den nollvision riksdagen tagit beslut om. Sedan den visionen bestämdes har över 9000 personer tagit sina liv i Sverige och nog kan vi idag kalla nollvisionen för ett rent fiasko.

1531 personer förlorade vi förra året. Det är en enormt hög siffra och det är obegripligt att självmord inte får mer uppmärksamhet i vårt land. Idag har jag sett runt bland Sveriges medieutbud och det är mer eller mindre knäpptyst. Självmord är fortfarande en synd att tala om och strax efter det kommer psykisk ohälsa i allmänhet.

1531 självmord är 1531 misslyckanden från samhällets sida och Vi måste på allvar börja arbeta för att vårt land ska bli ett land där folk inte ska känna att döden är enda utvägen och vi måste arbeta för att Sverige ska bli ett land som tar hand om de som mår dåligt i själen. Tro heller inte att alla dessa människor som idag inte finns med oss längre inte hade kunnat räddats. Många av de självmord som sker i Sverige hade kunnat kallats för något annat men de försvinner in i den röra som idag svensk psykvård och svensk omsorg blivit och döden blir istället den avlidnes egna ”fel” trots att han eller hon skrikit på hjälp. För ordet självmord gör i sig självt att ansvaret läggs på den som inte finns kvar och det är bara det horribelt i sig.
Det är också därför det är så enormt viktigt att vi sätter ner foten nu. Vi måste få politiker, samhället och ansvariga myndigheter att lyssna. För det är allvar nu. Vi sörjer våra döda men måste också arbeta utifrån tanken att ingen annan ska behöva gå igenom det helvete som det är att vara efterlevande till någon som begått självmord.

Det finns enormt mycket att göra men vi är fast beslutna om att det går förändra. Det går att förändra attityder och inställningar och det går att få de styrande att lyssna, och vi kommer få dem att lyssna. Vi kommer jaga dem med blåslampa om det ska behövas för vi har tröttnat på att gråta nu. Vi har tröttnat på att behöva förklara vad sorg är och vi har tröttnat på att lyssna på andras berättelser om hur fruktansvärt ett självmord drabbar alla. Vi vill inte se fler gråtande mammor i TV nu utan vi vill höra, läsa och se om människor som hamnade i kris, men som fick hjälp. Ja, nu vill vi ha resultat och nu vill vi att riksdag, myndigheter, kommun och landsting tar sitt ansvar. För idag tar ingen något ansvar alls och nollvisionen är ingenting annat än ett svek från riksdagens sida.

Psykvården måste bli bättre!
Utbildningar inom självmord och psykisk ohälsa måste till för alla som arbetar inom den offentliga sektorn.
Granskningen av vården måste bli bättre!
Det måste till större resurser då självmord varit en enormt eftersatt punkt på alla svenska politiska partiers agenda.
Och självmorden…
Ja självmorden måste ner till noll. Det måste vara vårt mål för det är just det som är en nollvision: Att komma ner till noll!

Jag hoppas du vill vara med i den kampen.
Gå med oss idag och bli medlem i 12septemberrörelsen.
Medlemskapet är gratis med frivillig betalning för dig som vill.

Nu börjar kampen för Alla Ska Leva!

Walentine Andersson, ordförande 12 septemberrörelsen

Därför måste Socialstyrelsens galenskaper stoppas

6414-socialstyrelsenUnder sommaren har nyheten om att Socialstyrelsen kommer förändra anmälningsplikten vid självmord nått oss.
Det är inte första gången Socialstyrelsen velat förändra anmälningsplikten, men denna gång verkar det som att myndigheten faktiskt tänker gå iland med sin idé. Från politiskt håll har det varit knäpptyst som det brukar vara när det handlar om självmord och behandlingen av psykisk ohälsa vilket ju bara än en gång bevisar vilket ointresse dessa frågor har hos alla Sveriges riksdagspartier. Detsamma ska man väl säga om media där intresset varit enormt bristfälligt som vanligt.

Idag måste alla självmord som sker inom psykiatrin anmälas som Lex Maria. Det är detta som Socialstyrelsen nu kommer förändra och istället ska enbart självmord där vårdgivaren själv misstänker att fel begått i samband med själmordet anmälas i framtiden. Kort sagt: Vårdgivaren ska själv säga orden ”Vi gjorde fel” för att sedan skicka in en anmälan.
Socialstyrelsen menar att det idag läggs för mycket vikt vid att ”jaga” personer som kan ha gjort fel och de menar att nya föreskriften ska stödja sjukvårdens aktiva och systematiska arbete med att förstärka patientsäkerheten. Vidare anser SoS att ärenden som självmord får för mycket uppmärksamhet i media vilket kan skada närstående. Det handlar också om att utredningarna av självmord tar mycket resurser.

Socialstyrelsen visar med detta beslut, som ska gälla från den 1 januari 2016, att man totalt nu släpper ansvaret om de med psykisk ohälsa. Kort sagt: Man har gett upp.
Fast det stannar inte där för i och med detta har Socialstyrelsen lyssnat på de röster som så desperat genom åren vill skydda sin egen verksamhet och där uttalanden som gjorts får en att häpna.
Ett exempel på detta är uttalandet som Lotte Risö Bergerlind, då ordförande för Svenska Psykiatriska föreningen, gjorde för Dagens Medicin:

Därmed jämställs psykiatrin med övriga sjukvården. Det är ju inte obligatoriskt att anmäla alla som dör i hjärtinfarkt på en intensivvårdsavdelning,

Alla som inte själva arbetar för att skydda sin verksamhet och sin egen rygg förstår att ett självmord knappast kan jämföras med en hjärninfarkt. Hennes uttalande är inte bara dumt utan det är också fruktansvärt respektlöst gentemot de som tagit sina liv och de som är efterlevande. Att en psykiatriker dessutom verkar ha så lite insyn i konsekvenserna efter att en person dör i självmord visar ju bara ännu mer hur viktig anmälningsplikten är. Självklart är det en enorm skillnad på om en person med hjärnproblem avlider eller om en person som vårdas för depression tar sitt liv när personen står under behandling. Lika självklart är det ju också att om några fel skett när det gäller hjärtpatienten så ska även det anmälas, men att jämföra dessa två saker på det sätt som Bergerlind gör är på alla sätt förkastligt.

Detta handlar inte om att jaga enskilda personer och detta handlar inte om att någon ska straffas. Det handlar istället om samhällets och riksdagens mål om nolltolerans mot självmord och när ett sådant sker måste man alltid utreda vad som hänt och vad som kunde gjorts för att förhindra det hela. Dessutom är det fantastiskt naivt beteende av Socialstyrelsen om de tror att alla vårdgivare i det här landet är så sanningsenliga så att alla verkligen kommer våga säga orden ”Vi gjorde fel, detta måste anmälas”.
Undertecknad har själv suttit mitt emot en överläkare som erkände att kliniken gjort fel, men där det senare i den interna utredningen inte stod något alls om detta. Därför utsätter Socialstyrelsen hela vårt land för en stor risk i och med att ansvaret, och erkännandet, om vad som gjorts fel nu kommer läggas på vårdgivaren.

Ser vi dessutom på hur situationen på våra psykavdelningar idag ser ut, både för patienter och personal, så blir Socialstyrelsens beslut ännu svårare att förstå och man kan bara tolka det hela som att myndigheten i och med detta gett upp. Idag när där den ena mer skrämmande beskrivningen av överläggningar, personalbrist och personal som går på knäna kavlas ut borde man ju man istället vara beredd på att mer fel kommer ske, men istället för att aktivt arbeta för en förbättrad psykvård med en tryggare vård för patienterna så gör man nu att mörkertalet bland självmorden kommer öka enormt och det förbättringsarbete som Socialstyrelsen själva lyfter fram är från början dömt att misslyckas för det finns ju inget.

Socialstyrelsens beslut om att anmälningsplikten nu ska dras in måste stoppas. Det är totalt fel väg att gå och det sista vårt land behöver är att ännu mer gömma problematiken med självmord under mattan. För varje självmord som sker är ett misslyckande från samhällets sida och Socialstyrelsen gör nu att det i framtiden kommer bli ännu mer ok med att göra dessa misslyckanden.
Det är ingenting annat än ren galenskap!
Stoppa det!

/Walentine Andersson

SKRIV GÄRNA UNDER PROTESTLISTAN SOM KOMMER SKICKAS TILL SOCIALSTYRELSEN

Varför får bara mamma gråta?

Are-you-lonelyJag vill redan från början poängtera en sak med detta inlägg:
Detta inlägg går absolut inte ut på att ta ifrån eller förminska någons sorg, men efter att på ganska nära håll följt samtal och diskussioner om sorgearbete efter självmord/överdoser och liknande känner jag ändå att frågan jag ställer i detta inlägg är berättigad…

Emellanåt sker det att media vaknar upp ur sin törnrosasömn och faktiskt tar upp ämnen som självmord. Oftast sker det genom att man konstaterar att, ”Det ökar”, och sedan nämns det inte mer om det, men så någon gång emellanåt får faktiskt någon komma till en tv-studio, eller sitta vid sitt köksbord, och prata om sorg, sorgearbete och saknaden efter den som är död. I nästan alla fall är det då kvinnor som det handlar om, och i nästan alla fall är det mammorna. Det är hjärtskärande att höra om deras kamp, deras sorg och saknad, och jag beundrar deras kraft och ork att de orkar prata om det, men allt mer när jag lyssnat på dessa intervjuer så infaller sig ändå tanken: Resten då?

Varför är det så i Sverige att vi så kraftigt riktar in oss på en enda när det gäller sorgearbetet efter ett självmord? Varför är det nästan enbart mammorna som media släpper fram?
Vart är pappan? Vart är syskonen? Vart är mor och farföräldrarna, och var är vännerna? Visst förstår jag att man inte kan dra in hela familjen/släkten/umgänget till tv-soffan, alla vill kanske heller inte vara med, men någon gång kanske en annan vinkel skulle kunna vara nyttig att framställa, och samtidigt går det ju faktiskt i andra fall. Vi har alla sett familjer som intervjuas om sorgen efter en naturkatastrof, som t.ex tsunamin, men katastrofen som sker när något begått självmord verkar man inte vilja prata om

Hur mår egentligen en morfar som måste ställas inför faktum att hans barnbarn begått självmord? Hur mår en storebror som kanske bråkat med sin lillebror, så som syskon gör, och så plötsligt finns inte lillebror kvar, och storebror måste leva med att det sista som sades var hårda ord. Hur mår vännen som förlorat en person som kanske var bland det viktigaste i dennes  liv, och som man delade allt med?
Självmord dödar, och det dödar inte bara den som begår självmord utan det ”dödar” också de runt om. Skadan ett självmord gör mot alla i dess omgivning är enorm och därför är det också så viktigt att alla pratar om det, och att allas sidor tas upp. Media gör ibland mammorna till de enda offren när det kommer till självmord, och man har fått det till att se ut som att det är just dessa som stannar hemma och sörjer, medan männen går tillbaka till arbetet. Varför är det så?

Först tror jag det handlar om attityder, och gamla föreställningar/bestämmelser på hur det ”ska vara”. Pappan i familjen är självklart också ledsen, men det är kvinnans roll att utåt visa sorgen, för det ”naturliga” är ju ändå att det är kvinnan som är familjens hjärta medan mannen drar in pengarna. Att det fortfarande ser ut så här i Sverige 2015 går ju lätt att bekräfta om man ser till vem som oftast är hemma när det är VAB. Det ”manliga” och det ”kvinnliga” visar sig väldigt starkt fortfarande emellanåt.

man-sitting-view-resizedSamtidigt finns skammen om självmord där, och media och hela Sverige har ju krånglat till det så sanslöst mycket för sig när idag den oskrivna regeln om att inte prata om självmord i nyheterna då det kan uppmuntra till nya istället lett till att man knappt inte pratar om det alls. Med det så försvinner istället en viktig aspekt av självmordens konsekvenser: Hur det förstör för alla.

Jag hade önskat ett större intresse från media i de här frågorna, men hur man ska väcka det intresset vet jag inte. Det jag vet är att om vi någonsin ska kunna uppnå nollvisionen om suicid så måste vi börja prata om de här frågorna utifrån alla vinklar. Då räcker det faktiskt inte med en sida, och en person, utan alla måste och behöver få komma till tals. I detta har media ett ansvar, och jag tycker att de sköter det ganska dåligt som de gör med väldigt mycket när det gäller debatt och granskning av de ökande självmordsiffrorna i vårt land. Samtidigt är det kanske också dags att tiden där manligt/kvinnligt var så viktigt betraktas som över och ska lämnas dit den här hemma:  Till historien.

Det börjar bli fullt i himmelen….

20121004_142220Satt och läste på VLL’s hemsida idag och såg en pressrelease på ytterligare ett självmord från en patient tillhörande psykiatrin i Västerbotten.

I texten kan man bland annat läsa…

Den unga kvinnan hade i många år lidit av ångest, svår depression och tankar på att ta sitt liv. Hon hade täta kontakter med vården och utvecklades efterhand som hon själv uttryckte det i positiv riktning.

Trots det fortsätter hon att besväras av ångest. I vården planeras för tät samtalsbehandling och telefonkontakt. Kvinnan tycks ha framtidstro och risken att hon ska ta sitt liv bedöms som låg.
När ångesten ökar under sommaren beslutas om en behandlingskonferens, som missas på grund av arbetsbelastning och semester. Den behandling kvinnan vill ha blir därför inte av. I slutet av sommaren tar hon sitt liv.

Låt mig hoppa tillbaka lite till Daniels fall där en av sakerna jag anmärkte på var att Daniel inte under sin tid på psyk fått någon form av direkt vård. Psyks egna kommentar/försvar till det var att anledningen till att det tagit 6 veckor för dem att ordna en samtalskontakt berodde på semestertider. Nu sker det alltså igen, och ännu en gång verkar semestern vara den bidragande orsaken till att ännu en ung människa dog. Man gör samma sak igen, och igen och igen….

Därför blir man också extra förbannad när VLL (Västerbottens Läns Landsting) skriver:

Landstinget har utrett fallet och tagit fram åtgärder för att minska risken för upprepning. Därefter har ärendet anmälts till Inspektionen för vård och omsorg för granskning enligt lex Maria

Här blir det väldigt enkelt att skrika ut ordet skitsnack
Alla Lex Maria som rapporteras till media avslutas med landstingets försäkran om att åtgärder tagits för att minska risken för upprepning, men uppenbart stämmer det inte för samma misstag upprepas och om Psykiatrin vid NUS hade haft en fungerande och ansvarstagande ledning hade denna ledning insett att människor faktiskt dör här. Vi pratar inte om nageltrång utan om unga människors DÖD!

Det är fullständigt förkastligt hur psykiatrin fungerar och de ansvariga borde skämmas.
Lika mycket borde faktiskt ni som bor i området skämmas för att ni själva inte engagerar er mer. Eller ska vi vänta tills polisen knackar på er dörr för att de har något att berätta….

Det är på alla sätt förjävligt, och det enda jag kan säga är att himmelen börjar bli full nu, och det är så fruktansvärt sorgligt.
Det går att sätta stopp för det här, men då krävs det engagemang.
Synd att knappt ingen verkar ha det…

Till dig som bor i Västerbotten….

Den absoluta majoriteten av er som läser Till Daniel bor i områdena runt Umeå och Skellefteå, och den absoluta majoriteten av er som hört av er per mail eller kommentarer bor också i dessa områden.
Många av er är och har varit förskräckta över det öde som drabbade Daniel, och det öde som drabbat så många andra för det är ju ingen direkt överdrift att säga att många i Västerbotten mår, på ren svenska, skit.
Jag som skrivit alla inlägg på denna sida har alltid ansett att grunden till förändring ligger hos en själv, men den uppfattningen verkar inte delas av alla har jag förstått varje gång jag försökt få med folk på något, men nu kan du visa att jag har fel.

Den 12 september kommer vi, som du säkert redan vet, genomföra en manifestation i Umeå som på ett enkelt sätt vill visa att det får räcka nu med samhällets ignorans när det gäller psykisk ohälsa, och jag hoppas att även du tänker delta. Jag vågar nämligen gissa att du faktiskt har en timme över i ditt liv om du bor i Umeå, och om du bor i Skellefteå går det säkert ordna så att du kan undvara några timmar.

Som en extra service kan jag därför till dig, som bor i Skellefteå, berätta att det från Skellefteå busstation den 12 september går en buss klockan 15:35 mot Umeå, och du är då framme 17:35. Hem kan du sedan fara från Umeå centralstation klockan 19:27 eller, om du vill stanna längre, 20:57.
Bor du i något annat område och vill fara till manifestationen, eller om du kanske bor i Umeå men inte vet hur du ska ta dig till stan så finns sajten www.tabussen.nu

Jag hoppas att någon av er i alla fall kommer. Inte bara för Daniels skull utan för alla de vi förlorat i självmord/samhällsmord, och för alla de som varje dag kämpar med sin psykiska ohälsa och som drömmer om ett annat och bättre liv.
Gör man heller ingenting så ska man heller inte klaga, och en sak kan jag tyvärr med största sorg lova er alla…

Det som hände Daniel kommer ske igen och igen, och så kommer det fortsätta vara tills de som styr det här landet, och våra myndigheter, börjar ta allt det här på allvar. För att nå dit måste man väcka opinion och få de styrande att inse att de leker med folks liv. Att gömma sig i tystnad är ingen bra lösning, och då krävs det engagemang från alla.

Vi ses på fredag! (Hoppas jag)

10435661_1478916709031441_1112735006634845591_n

Nä, vi skiter i psykisk ohälsa det här valet också

val2014Det är val i år som någon kanske lagt märke till, och just nu laddar våra politiker upp så att de i augusti och halva september dels kan tala om hur duktiga de själva är, och dels hur värdelösa alla andra är. En del kommer då skylla på EU, andra på invandrare, medan ganska många andra kommer skylla allt på Reinfeldt. Han själv däremot kommer tala om hur duktig han och hans parti varit för vem vill förlora makten när man har den?
Kort sagt: Valet 2014 kommer bli precis lika tråkigt, innehållslöst och ointressant som valen brukar vara.

Låt oss säga att den riktiga valrörelsen startade den 1 augusti i år, och att den då fortsätter fram till den 14 september, alltså till valdagen.
Under den tiden kommer ungefär 140 personer dö i Sverige av självmord. Kommer politikerna prata om dessa tror du?

Självklart kommer de inte det för Sveriges politiker har bestämt att årets val ska handla om JOBBEN och absolut ingenting annat
Har man JOBB är man lycklig. Har man JOBB finns inga problem. Har man JOBB går det bra i skolan för ens barn, och man kommer knappt behöva någon sjukvård heller för man har ju ett JOBB. Har man JOBB kommer även äldrevården bli bra för självklart bryr sig din politiker om din gamla mamma på äldreboendet så att du slipper göra det, och JOBBAR du och är glad kommer din mormor bli glad! Ja JOBBEN är verkligen 2014 års stora valfråga, och ingen annan fråga verkar finnas eller så vill ingen nämna den.

Psykisk ohälsa vill man då rakt inte nämna, och här kan politikerna också tacka media för stödet för även där är intresset lika med noll. Går man igenom alla valsidor och valspecial som sajterna från mediehusen just nu ståtar med så nämns knappt ordet psykisk ohälsa. Som vanligt får man ju då tillägga.
Visst säger en del partier, från bägge sidor, att man vill satsa mer pengar på psykvården, men hur dessa pengar ska satsas eller på vad framkommer inte. Samtidigt beter sig media i allmänhet som om att de alla drabbats av en svår demenssjukdom för gång på gång läser vi katastrofrapporter om psykvård som inte fungerar men aldrig att en uppföljning görs. Det är ett ständigt upprepande där man glömt av vad man skrev om igår.  Aldrig att någon journalist går in till sin chef och säger, ”Du när vi nu i flera år skrivit om missförhållanden, självmord och elände kanske vi skulle försöka gå till botten med vad sjutton det är som händer!”. Nej, istället blir varje likartad nyhet en stor nyhet i repris, och man glömmer genast av den förra nyheten som handlade om exakt samma sak.

I förra veckan fick vi veta att självmorden ökar igen, och detta i ett land som har ett politiskt taget beslut om nollvision när det gäller suicid. På 1 år steg antalet som begått självmord med nära 100 personer, och tystnaden från politiker, samhället och media är skrämmande. Ointresset är en skam, och det är en skymf mot närstående till de som dukat under men också mot de som inte orkade mer, och för varje dag som går dör ännu fler personer, och detta i ett land med en nollvision. Även svenska folket i allmänhet har en del i detta för ointresset finns överallt. Psykisk ohälsa är den sista stora synden och inställningen är att pratar vi inte om den så finns den inte och så är det fram till att polisen knackar på ens egna dörr för att ”Vi har något att prata med dig om, kan vi komma in”. Då förändras ens liv men då är det försent.
Så hur ska vi tolka samhällets ointresse då?
Går det tolka det på något annat sätt än att konstatera att man helt enkelt struntar i de som begår självmord eller de som far illa på grund av psykisk ohälsa?? Nej, jag tycker inte det.

Jag har själv försökt få media och samhället att fatta intresse men när media inte fick lägga upp söta fina bilder på Daniel ja då försvann intresset. Att kliniken som ”vårdade” Daniel i snitt förlorat en patient varannan månad i så kallade självmord den senaste mandatperioden är uppenbart inget viktigt. Att samma klinik som ”vårdade” Daniel har liknande kaos idag som det rådde 2012 är heller inte viktigt för vem bryr sig egentligen om psykpatienter?
Kom också ihåg att i Daniels fall fick vi veta att det är ok att strunta i att dokumentera. Vi fick lära oss att att skriva ut bärpåsar med mediciner till en med, sedan år tillbaka, dokumenterat missbruk, är helt ok, och vi fick lära oss att det är rätt att skriva ut någon mitt i natten 1 1/2 dygn efter en överdos, och vi fick veta att det är OK att ha patienter inneliggande i 69 dagar utan att ens ställa en diagnos vad det är för fel på patienten etc. Allt det finns det papper på idag att det är ok, men man ska ju inte älta. Personligen anser ju jag att det inte är en vård jag vill ha i samhället.

Hand Pills 1Nej ingen bryr sig om de 140 som kommer dö dessa dagar för det drabbar ju inte dig, eller hur. Det drabbar antagligen inte Löfven eller Reinfeldt heller så därför struntar dom i att prata om det. Man blundar och så låtsas man att det inte hänt, och nästa år kommer självmordssiffrorna ha ökat lite till. Samtidigt kommer fler människor vara sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa, och samtidigt kommer fler människor tvingas äta mer psykofarmaka. Samtidigt kommer fler människor bli utslitna på landets psykavdelningar på grund av överbeläggningar, och samtidigt kommer fler än 1600 människor få besök av polisen som frågar ”Kan vi komma in”.

Men jobben är det enda viktiga, glöm inte det.
De med psykisk ohälsa, ja de glömmer vi så finns de inte.
För vem bryr sig om en som knaprar piller och en dag inte orkar mer? Vem bryr sig om någon som tar sitt liv?
För psykisk ohälsa är ändå den sista synden, och visst får dom skylla sig själva.
Ja så är det så vi skiter i det där detta val också.
Med lite tur överlever ju mitt barn i alla fall, och det är viktigast.

Det är så inställningen är idag hos väldigt många politiker, journalister och ”vanligt folk”.
Låt oss hoppas att den inställningen inte slår tillbaka….

/Walentine Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant.se

Nu behöver vi din hjälp!

FF17NTEHEI4LZX2.MEDIUMSom jag berättat om innan så kommer det den 12 september att hållas en manifestation i Umeå. Grundtanken för den manifestationen som kommer bli ett fackeltåg över stan är att vi vill påminna styrande om att tiden är inne då psykisk ohälsa ska börjas tas på allvar, och att vi tröttnat på att se våra barn och närstående gå under.
För att denna manifestation ska bli så bra som möjligt krävs det saker som ska köpas in, tillstånd som det ska ansökas om, resor och boende.
Allt detta kostar pengar och här kan du göra en insats.

Jag/vi frågar alltså efter ett bidrag från dig. Alla bidrag, små som stora, hjälper oss att göra denna manifestation så bra som det bara går.
Jag vet att det finns många där ute som skulle vilja vara med men som inte kan närvara och varför inte då ställa upp med ett bidrag?
Klicka bara på länken nedan så kommer du till Paypals hemsida och kan där själv välja summa du vill skänka. Självklart kommer pengar som kommer in redovisas här, och självklart kommer du som inte kan närvara personligt den 12 september få information om hur allt gått och sett ut.

Mottagare för donationen är föreningen 12 septemberrörelsen som just nu byggs upp som en del i allt annat arbete.
Vi vill sluta se fler unga människor duka under på grund av en cynisk psykvård och ett samhälle som inte bryr sig.
Nu kan även du hjälpa till!

Stort tack på förhand!

/Walentine Andersson




(om du vill ge en summa men inte kan eller vill använda dig av Paypal så kontakta mig så kan vi lösa det i alla fall: walentine(snabel a)tilldaniel.se

Från idag och fram till den 12 september kommer 276 personer begå självmord i Sverige

FF17NTEHEI4LZX2.MEDIUMIdag är det den 5 juli, och för mig personligen är detta en tung dag för denna dag för 2 år sedan åkte Daniel till sjukhuset och blev sedan inlagd på det sjukhus som jag anser tog hans liv. Det är också idag 69 dagar kvar till den 12 september, den dagen Daniel lämnade oss.
Förra året på den dagen hade vi en minnesstund för Daniel i Umeå, och i år kommer vi också göra något, men i år kommer det inte enbart att handla om Daniel.

Runt 3000 människor.
Så många har dött i  klassificeringen självmord sedan den 12 september 2012. 3000 människor! Det är en ofantligt hög summa, och det är en ofantligt hög summa som går att göra så mycket mindre om alla skulle engagera sig lite, och om samhällets attityd till psykisk ohälsa förändras. För den är idag fullständigt katastrofal.
Därför har vi bestämt att vi klockan 18:00 den 12 september kommer mötas vid Rådhustorget i Umeå och sedan gå en ljusmarsch mot Sjukhusparken vid NUS. Där kommer dom som vill kunna tända ljus för de som inte är med oss och tal kommer hållas.
12 septemberrörelsen ligger bakom initiativet, men vi kommer också bjuda in andra föreningar som vill delta. Vi vill med detta visa att det får vara slut nu med samhällets ignorans när det gäller just frågor som dessa, och lika mycket måste människors attityd förändras.

Jag kommer skriva mer om detta framöver, och jag kommer framförallt skriva en del om den ”fantastiska” ignorans jag stött på när det gäller sådana här frågor.
Men för dig som känner att du skulle vilja vara med och som kan ta dig till Umeå den 12 september så gå gärna in på evenemanget vi startat och klicka i att du kommer. Du hittar länken här under. Ju fler som kan ställa upp desto bättre, och jag vågar påstå att de flesta av er har en stund över från 18:00 fredagen den 12 september.

Man kan inte göra allt här i världen, men alla kan göra lite, och gör alla lite så blir det till slut väldigt mycket, och istället för att enbart skrika DET ÄR FEL! så kan man fortsätta skrika men också agera.

KLICKA HÄR!

1044037_306276712842534_226238027_n

 

 

 

Det är människor som dör för helvete NUS!

10345048_1451457071777405_1344960732_nIdag gick jag in på NUS hemsida och skulle se om de skickat ut några nya pressmeddelanden. Tyvärr hade det gjort det, och ännu ett offer för Västerbottens psykvård är ett faktum.
Mycket kort stod det:

Ärendet rör en ung man med kontakt inom psykiatrin. Vid hans senaste besök planerade man för den fortsatta vården i samråd med patienten. Han förnekade då suicidtankar men tog kort tid därefter sitt eget liv.

Det gjorde ont att se att ännu en ung man fallit offer, och att ännu en utredning kommer skickas till IVO som ännu en gång inte kommer bry sig. För IVO i Umeå skiter ju totalt i hur psykvården i den stan fungerar. Det har de visat på alla plan.

Idag fanns det också något annat att läsa på NUS hemsida, och detta var en rättelse på ett tidigare utskickat pressmeddelande. …

10501258_1451457078444071_746632580_nPå grund av ett misstag skickades ett felaktigt pressmeddelande om en lex Maria-anmälan ut kl. 9.30 idag.
Händelsen som beskrivs i pressmeddelandet med rubriken ”Tog sitt liv under permission” lex Maria-anmäldes och kommunicerades i maj 2013, men skickades av misstag ut som pressmeddelande idag igen.
Den aktuella händelse och lex Maria-anmälan som skulle kommuniceras idag skickades kl. 10.40 ut som ett pressmeddelande med titeln ”Tog sitt liv”.
Vi ber er om ursäkt för misstaget och ber er bortse från det felaktiga pressmeddelandet som skickades ut först.

Kanske är det slumpen, eller kanske är det helt enkelt så att Norrlands Universitetssjukhus någonstans på vägen tappade hjärtat, men jag tycker hela den här händelsen är fullständigt horribel. Människor som legat under vård har dött, och sjukhuset tar så förbannat lätt på det så de har inte ens koll på informationen de skickar ut.
En ung mat har avlidit vilket är en oerhört tragedi, men på sjukhusets pressavdelning har man så lite koll så man skickar ut ett meddelande om ett annat dödsfall som dessutom skickades ut ett år tidigare. Det är fullständigt horribelt! Eller ska vi tänka så att det är så många som dukat under bland NUS psykpatienter så det börjar bli svårt att hålla reda på alla?
Den unga man som dog nu hade familj, vänner och släkt. Han är saknad och sörjd av många, och han var älskad.
På samma sätt är det med den personen som ”Tog sitt liv under permission” och som skedde i maj 2013. Det var en människa bakom det ödet, och att blanda ihop det så får inte ske. Det får absolut inte ske. Det finns heller ingen som helst bra förklaring på det för så förbaskat mycket kan inte sjukhusets pressavdelning ha att göra så de inte kan hålla koll på ett självmord i maj 2013 och ett i juni 2014 eller?
Det är inte bara patienter NUS, det är människor! Förstår ni det, ni där uppe på kullen? Förstår ni att det är människor som dött på grund av en psykvård som inte kan kallas något annat än ett gigantiskt fiasko. Det är M Ä N N I S K OR!

NUS har gjort ännu ett bottennapp och sjukhuset visar gång på gång att nedre gränsen för det kaos som verkar råda på det stället fortfarande inte nåtts. Jag hoppas att ansvariga kontaktar anhöriga och ber om ursäkt för att deras döda barn blandas ihop på det här sättet. NUS är en skam för hela landet, men dagen kommer då ansvariga kommer ställas till svars.

Detta är inte över

/Walentine Andersson