Det är val i år som någon kanske lagt märke till, och just nu laddar våra politiker upp så att de i augusti och halva september dels kan tala om hur duktiga de själva är, och dels hur värdelösa alla andra är. En del kommer då skylla på EU, andra på invandrare, medan ganska många andra kommer skylla allt på Reinfeldt. Han själv däremot kommer tala om hur duktig han och hans parti varit för vem vill förlora makten när man har den?
Kort sagt: Valet 2014 kommer bli precis lika tråkigt, innehållslöst och ointressant som valen brukar vara.
Låt oss säga att den riktiga valrörelsen startade den 1 augusti i år, och att den då fortsätter fram till den 14 september, alltså till valdagen.
Under den tiden kommer ungefär 140 personer dö i Sverige av självmord. Kommer politikerna prata om dessa tror du?
Självklart kommer de inte det för Sveriges politiker har bestämt att årets val ska handla om JOBBEN och absolut ingenting annat
Har man JOBB är man lycklig. Har man JOBB finns inga problem. Har man JOBB går det bra i skolan för ens barn, och man kommer knappt behöva någon sjukvård heller för man har ju ett JOBB. Har man JOBB kommer även äldrevården bli bra för självklart bryr sig din politiker om din gamla mamma på äldreboendet så att du slipper göra det, och JOBBAR du och är glad kommer din mormor bli glad! Ja JOBBEN är verkligen 2014 års stora valfråga, och ingen annan fråga verkar finnas eller så vill ingen nämna den.
Psykisk ohälsa vill man då rakt inte nämna, och här kan politikerna också tacka media för stödet för även där är intresset lika med noll. Går man igenom alla valsidor och valspecial som sajterna från mediehusen just nu ståtar med så nämns knappt ordet psykisk ohälsa. Som vanligt får man ju då tillägga.
Visst säger en del partier, från bägge sidor, att man vill satsa mer pengar på psykvården, men hur dessa pengar ska satsas eller på vad framkommer inte. Samtidigt beter sig media i allmänhet som om att de alla drabbats av en svår demenssjukdom för gång på gång läser vi katastrofrapporter om psykvård som inte fungerar men aldrig att en uppföljning görs. Det är ett ständigt upprepande där man glömt av vad man skrev om igår. Aldrig att någon journalist går in till sin chef och säger, ”Du när vi nu i flera år skrivit om missförhållanden, självmord och elände kanske vi skulle försöka gå till botten med vad sjutton det är som händer!”. Nej, istället blir varje likartad nyhet en stor nyhet i repris, och man glömmer genast av den förra nyheten som handlade om exakt samma sak.
I förra veckan fick vi veta att självmorden ökar igen, och detta i ett land som har ett politiskt taget beslut om nollvision när det gäller suicid. På 1 år steg antalet som begått självmord med nära 100 personer, och tystnaden från politiker, samhället och media är skrämmande. Ointresset är en skam, och det är en skymf mot närstående till de som dukat under men också mot de som inte orkade mer, och för varje dag som går dör ännu fler personer, och detta i ett land med en nollvision. Även svenska folket i allmänhet har en del i detta för ointresset finns överallt. Psykisk ohälsa är den sista stora synden och inställningen är att pratar vi inte om den så finns den inte och så är det fram till att polisen knackar på ens egna dörr för att ”Vi har något att prata med dig om, kan vi komma in”. Då förändras ens liv men då är det försent.
Så hur ska vi tolka samhällets ointresse då?
Går det tolka det på något annat sätt än att konstatera att man helt enkelt struntar i de som begår självmord eller de som far illa på grund av psykisk ohälsa?? Nej, jag tycker inte det.
Jag har själv försökt få media och samhället att fatta intresse men när media inte fick lägga upp söta fina bilder på Daniel ja då försvann intresset. Att kliniken som ”vårdade” Daniel i snitt förlorat en patient varannan månad i så kallade självmord den senaste mandatperioden är uppenbart inget viktigt. Att samma klinik som ”vårdade” Daniel har liknande kaos idag som det rådde 2012 är heller inte viktigt för vem bryr sig egentligen om psykpatienter?
Kom också ihåg att i Daniels fall fick vi veta att det är ok att strunta i att dokumentera. Vi fick lära oss att att skriva ut bärpåsar med mediciner till en med, sedan år tillbaka, dokumenterat missbruk, är helt ok, och vi fick lära oss att det är rätt att skriva ut någon mitt i natten 1 1/2 dygn efter en överdos, och vi fick veta att det är OK att ha patienter inneliggande i 69 dagar utan att ens ställa en diagnos vad det är för fel på patienten etc. Allt det finns det papper på idag att det är ok, men man ska ju inte älta. Personligen anser ju jag att det inte är en vård jag vill ha i samhället.
Nej ingen bryr sig om de 140 som kommer dö dessa dagar för det drabbar ju inte dig, eller hur. Det drabbar antagligen inte Löfven eller Reinfeldt heller så därför struntar dom i att prata om det. Man blundar och så låtsas man att det inte hänt, och nästa år kommer självmordssiffrorna ha ökat lite till. Samtidigt kommer fler människor vara sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa, och samtidigt kommer fler människor tvingas äta mer psykofarmaka. Samtidigt kommer fler människor bli utslitna på landets psykavdelningar på grund av överbeläggningar, och samtidigt kommer fler än 1600 människor få besök av polisen som frågar ”Kan vi komma in”.
Men jobben är det enda viktiga, glöm inte det.
De med psykisk ohälsa, ja de glömmer vi så finns de inte.
För vem bryr sig om en som knaprar piller och en dag inte orkar mer? Vem bryr sig om någon som tar sitt liv?
För psykisk ohälsa är ändå den sista synden, och visst får dom skylla sig själva.
Ja så är det så vi skiter i det där detta val också.
Med lite tur överlever ju mitt barn i alla fall, och det är viktigast.
Det är så inställningen är idag hos väldigt många politiker, journalister och ”vanligt folk”.
Låt oss hoppas att den inställningen inte slår tillbaka….
/Walentine Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om självmord, psykisk ohälsa, psykvård, sjukvård, politik, val2014, valet2014, NUS, suicid
