Det har ju blivit tradition nästan att när jag är i Umeå så brukar jag skriva några rader till dig när jag dricker sista koppen kaffe på Costas. Så gör jag idag med. Jag har för en liten stund sedan checkat ut och ikväll far jag hem igen.
Det har varit en helt fantastiskt vecka här uppe, och jag är så glad att jag åkte hit. Veckan har varit full och jag har fått se och uppleva så mycket.
Att jag fick uppmärksamma dig i tisdags är jag också glad för, och det var faktiskt trevligt att sitta runt dig så med Nadia, Johanna och Marja. Ja det kändes som att det var liksom normalt. Så som det ska vara.
Nu ska jag snart hem igen och jag känner mig som alltid väldigt kluven när jag ska tillbaka. Denna gång har jag verkligen fått känna på varför och hur jag älskar Norrland och naturen har gjort allt för att visa sig från sin allra bästa sida. Det har regnat på nätterna och lagom varmt på dagarna. Så som jag vill ha det.
Ändå önskar jag så klart att det var du som hade visat mig dettta, men så blev det inte. Å andra sidan är jag ganska säker på att om du funnits här idag så hade du inte velat visa det. Din känsla för saker här uppe var ju inte direkt positiv.
Det är ganska mycket som hänt den senaste tiden när det gäller mig själv och min syn på allt som hänt, men det tänkte jag ta med dig i helgen. Nu ska jag snart dricka upp kaffet mitt och ge mig iväg på ett litet uppdrag uppe på huset på kullen. Sedan far jag hem.
Jag skriver till dig inatt misstänker jag.
Älskar dig, in i evigheten.
Kramis från Umeå
/ Walle
