Tänk vad ett kort kan få betydelse för en. Ett vanligt kort, ett av många men som plötsligt betyder något mer. Igår för exakt ett år sedan tog jag detta kort på dig.
Det var inget planerat kort. Det var dessutom ett kort av många. Jag gick runt stenen och dig med kameran och knäppte av flera stycken, men detta fastnade jag för.
Jag tyckte du såg så fin ut här. Så lugn, så fridfull och så lycklig. Du var så fin i håret den dagen, och du hade fått lite mage igen. Det var väl det enda som var bra på det där förbannade sjukhuset. Du åt tre gånger om dagen i alla fall.
20-30 meter ifrån dig är Kevin på toaletten med mamma. Du satte dig ner och väntade och så flög kameran upp. Jag kommer ihåg att jag log när jag såg kortet på kamerans skärm och du bad att få se det, och kortet blev godkänt av dig.
55 dagar senare skulle kortet användas igen…
Jag är väldigt tacksam mot din familj att dom valde detta kort. Jag kommer ihåg att ”Storjenny” ringde och sade att man skulle ha detta kort så ”Walle får vara med också”.
Det värmde ska du veta, och värmer än.
Det gör att jag känner mig så nära dig.
Denna helg har varit ganska tung emellanåt. Mycket minnen har svept förbi, och många tankar har funnits. Du var här för ett år sedan och för exakt ett år sedan låg ett kuvert adresserat till Skatteverket på mitt hallbord. Det hade vi skrivit under ihop och skulle sedan posta det tillsammans genom att räkna ”Ett två tre” och släppa den samtidigt i brevlådan den 14 augusti i brevlådan ute på Landvetter. Det där minns jag nu, och det gör ont. Så jävla ont.
Jag har av någon anledning tänkt mycket på din sista vecka den senaste tiden. Kanske mest för att jag funderat lite på en del saker den här helgen. Då kom jag att tänka på dina påhälsningar du gjorde hos mig, och saker du läste.
Ibland har jag funderat på Daniel om det verkligen finns någon högre makt, någon som vet vad som kommer hända. Varför sparade jag så mycket? Varför sparade jag den där facebooksidan i juli? Varför slet jag så innan jag lyckades spela in ditt telefonmeddelande den 5 juli som en vanlig fil? Varför lärde jag mig ditt IP nummer etc etc? Varför skrev jag ner allt som hände? Jag är tacksam idag att jag gjorde allt det, men samtidigt skrämmer det mig att jag på något sätt verkade drivas av en kraft som ville ha något för framtiden om….
Jag funderar mycket fortfarande ibland, inte på vad som hände. Det är bara att se på bilderna från din lägenhet så inser man det, och att folk kunde missa det är fanimej helt jävla otroligt. Du var en kille som blev full på en halv flaska vin, men detta missade man… Nej jag funderade på vad du tänkte på när du var ensam, för att du funderade mycket då vet jag. Vad tänkte du på själv om framtiden? Trodde du att den var förstörd? Du sade det, men trodde du verkligen det? Ibland tvekar jag. Ibland tror jag att andra styrde dig, och kanske även dina egna demoner.
11 månader, snart har ett år gått. Snart har ett år gått sedan jag vaknade på morgonen och gick till jobbet. Någon gång på förmiddagen såg jag att du varit inne på min blogg och jag tänkte ”Är han ute nu igen”, och kände stinget av oro. Det sting av oro som du verkade tro att ingen på hela jordklotet längre kände för dig.
Ett inlägg hade du läst den natten….
Jag har alltid älskat berg & dalbanor. Mina favoriter är Lisebergsbanan och på senare år Balder. Fast denna sommar har jag åkt i en annan bana, den med dig och jag vill påstå att den varit den bästa berg & dalbana jag någonsin åkt med. Det har varit jobbigt ibland, det har varit skitjobbigt ibland, men stunderna där emellan…
Ja, jag kan egentligen inte förklara hur underbara dom varit. Jag kan inte med ord förklara hur underbart det känts.
Att säga till någon att man älskar den människan kan vara svårt. Att dessutom säga till samma människa att man älskar honom eller henne trots att det ibland varit extra svårt runt om, ja det kan vara ännu svårare.
Med dig är det inte svårt, för dig älskar jag. Jag älskar dig på alla sätt och det med dig jag inte förstår gör dig spännande, och det med dig jag förstår gör dig mänsklig. Så mycket vi hunnit gå igenom, och så mycket vi ska gå igenom. Berg & dalbanan har varit väl vild ibland, men den ibland skräckfyllda färden har alltid avlösts av de mest underbara kurvor och underbara gupp. Då när vi funnits i vår värld. Då när framtiden planerats, och då när ingenting längre spelar någon roll förutom en sak: Att saker ska bli bättre.
Allt kommer bli bättre, allt kommer bli bra. Vägen dit kommer fortfarande vara fylld av branta backar upp och ner, men vi kommer nå målet för du har kraften i dig. Jag har fått se den, och tillsammans med oss här kommer vi ta fram hela din styrka.
Jag tror på dig, jag älskar dig och jag älskar det vi har.
Vårt liv tillsammans, på våra villkor.
Vårt liv, jag, min tuss och min familj.
Jag, du och din familj här.
Jag och du.
För alltid
Det inlägget hade du läst, och samma inlägg läste du natten mellan den 9 och 10 september. Vad tänkte du då? Vad funderade du på då?
Sådana tankar kommer en dag som denna.
Jag försöker fortfarande slåss för dig Daniel. Jag vill fortfarande att du ska ha ut din rätt, och jag vill fortfarande se en förändring så att ingen mer ska drabbas av det som drabbade dig, men idag sörjer jag dig. Idag gråter jag över dig, och idag minns jag dig extra.
Sedan saknar jag dig, och ibland undrar jag när saknaden ska ta slut. När ska jag sluta få mina minnesbilder i skallen som får mig att bara vilja gråta.
11 månader…
fy fan 🙁
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
