Har suttit och försökt i timmar fram och tillbaka att hitta något att skriva, men orden står still.
Det gör ont nu Daniel, och för varje dag som kommer så är det en dag närmare den 12 september och det gör lite mer ont.
Fan vad jag saknar dig!
Fan vad jag vill vara där du är!
Jag är så trött på att vara stark,
så jävla trött på att försöka se en framtid.
Du var min framtid.
Vi hade planerat den.
Allt skulle bli bra.
Fan ta dina läkare, fan ta dom! FAN TA DOM DJÄVLARNA!!!!!!
Fan ta allt allt allt allt.
Daniel kom tillbaka, snälla kom tillbaka.
Jag saknar dig så jag blir tokig just nu.
Jag älskar ju dig Tussen 🙁
Orkar inte
