Ligger i min säng. Saknar dig ikväll något otroligt.
Kan du inte bara komma hit en stund. Kom hit och lägg dig på min arm. Lägg dig här så jag får känna dig nära.
Somna på min arm. Låt mig få vakna med dig där. Låt mig på pussa dig försiktigt på pannan så som jag gjorde den 4 september på morgonen. Den morgonen innan ödet tog över.
Kan du inte bara komma hit Daniel. Kan du inte bara låta mig få känna den där känslan igen. Den där känslan av vår värld. Vår egna värld, där ingenting ont finns.
Fan va jag saknar dig 🙁
Det blir tårar inatt. Dom har redan börjat rinna.
