Politikerförakt, betyder det politiker som föraktar människor?

Jag vill inte och kommer inte göra Daniels och andras död till en fråga där det gäller att välja politisk färg, men faktum kvarstår att genom att ha kontaktat Västerbottens politiker så kan jag konstatera att alla partier utom de i politisk majoritet svarat. Socialdemokraterna har t.ex bemött mina synpunkter med fullständig ignorans både på kommunal, regional och riksdagsnivå.

Därför tänker jag vrida på kranen lite mer nu och sätta mer press på de politiska partierna. Det är majoriteten som ansvarar för besluten som tagits i regionen och de som sitter som politiker ska också få svara upp för sina handlingar.

Detta är inte över.
Daniels död ska inte ha varit förgäves.
Detta är bara början…

/Walentine

Öppet brev till Klinikchefen vid Psykiatriska Kliniken vid Norrlands Universitetssjukhus

100056.jpgDetta brev publiceras öppet på Till Daniel och skickas samtidigt till klinikchefen för psykiatriska kliniken vid NUS, områdeschefen för medicin vid NUS, sjukhuschefer vid NUS, och de politiska partierna som är representerande vid Västerbottens Läns landsting

Hej

Den 6 augusti i år publicerade Västerbottens-Kuriren en artikel om ”Erik” som avled på grund av en överdos. Mannen i artikeln anklagade Psykiatriska Kliniken vid NUS som ansvariga för ”Eriks” död och menade att genom psyks enorma förskrivningar av läkemedel på en och samma gång så utsatte dom ”Erik” för livsfara då han inte var i stånd till att sköta sina mediciner själv. Jag är den mannen som menar det, och ”Erik” är han som jag sedan den 12 september förra året slagits för och kommer fortsätta slåss för i all evighet.

I artikeln i VK förklarar du att du inte kan uttala dig om enskilda ärenden, ett bra sätt att komma undan på och som ju används av chefer över hela landet varje gång en liknande händelse sker, men ändå lyckas du i ditt svara exakt hur och vad du anser, och du verkar ju inte anse att några fel begåtts, och att säga att ni avvaktar IVO’s (Inspektionen för vård och omsorg) är rent barnsligt för som ansvarig chef borde du dessutom veta om att ”Eriks” fall delvis redan är offentlig med tanke på både den Lex Maria anmälan som gjordes och den anmälan jag skickade in. Att du sedan avslutar med att säga att:
”Sedan kan händelser inträffa som vi inte kunde förutse så att patientens mående försämras plötsligt och av någon anledning plötsligt tappar kontrollen”
gör ju att du också försöker ge sken av att något hände med ”Erik”, som vi från och med nu kallar för sitt riktiga namn Daniel, och som inte stod i artikeln.

Om du läst journalerna, vilket jag får utgå ifrån att du gjort med tanke på att du skrivit under brev till Socialstyrelsen som skickats från psykkliniken, så vet du lika väl som jag att inget med Daniels psykiska hälsa förändrats natten han skrevs ut och som han inte uppvisat problem med dagarna innan. Om du läst journalerna så borde du liksom alla andra som läst kurs A i psykiatri inse att Daniel var i ett mycket dåligt psykiskt skick
denna tidpunkt, oavsett om det fanns en suicidalrisk eller inte.
På samma sätt borde du kunna ha läst att samma läkare, en av dina läkare, som den 10 september skriver att ”Suicidrisk finns utanför sjukhusområdet” ändå skriver Daniel ut mitt i natten 1 1/2 dygn efter sin kommentar i journalen trots att Daniel under kvällen betett sig allt annat än ”normalt”.
Du borde också ha reagerat över att dina läkare fullständigt saknar all form av samarbete och det som sker på en måndag kan helt och hållas ändras till tisdag när en annan läkare tar över.
Ändå försökte ni i era skrivelser till Socialstyrelsen att få allt att verka som att psyk står helt utan skuld, och ditt agerande som ansvarig chef är på alla sätt fullständigt förkastligt och är ett stort hån mot Daniel, oss hans anhöriga, men också mot så många andra
patienter.

Saken är den att du är chef över en psykklinik i djup kaos. Ryktena som flödar ut över Umeås gator om ”din” klinik är groteska att höra på, och visst ska man inte lyssna på rykten, men sanningen är den att Daniel inte var den ende patienten som under en kort period avled och som stod i direkt vård under kliniken. Ser man tillbaka på året 2012 så finner man 10 stycken Lex Maria fall på NUS egna hemsida där alla fall handlar om patienter som tagit sina liv. 10 stycken!
Borde det inte få någon på NUS att reagera? Uppenbart inte. Det är också så lätt för er att skrika självmord eller skriva, ”tog sitt liv”, för det ställer erat eget ansvar lite vid sidan om men med Daniels fall finns det absolut ingenting som talar för att hans död var något han valde. Däremot finns det flera tecken som säger att om han fått en fungerande vård, en respektfull behandling och om han tagits på allvar så hade han levt idag. I den polisutredning som gjordes efter Daniels död behöver man knappast vara Sherlock Holmes för att se att Daniels död mer ska ses som en olycka än självmord. En olycka som hände på grund av en bärpåse utskrivna mediciner som kom från din klinik.

Det som är så otroligt med hela historien runt Daniel är hur hela din klinik på alla sätt gjort fullständigt allt för att dölja det faktum att ni gjorde enorma misslyckanden i vården kring honom. Att ni sedan bemöter den skarpa kritik jag framför i mina yttranden med fullständig tystnad och ignorans kanske har fungerat gentemot andra anhöriga som
anmält er men den kommer inte fungera med mig, det ska du och dina kollegor ha väldigt klart för er. Jag anser nämligen att ni är högst ansvariga för det öde som drabbade Daniel och jag kommer gå till botten med det här även om det så ska ta 20 år innan jag får rätt. För detta handlar inte längre enbart om en ung mans död. Det handlar också om en vårdgivare som fullständigt saknar förmåga att se sina egna misstag och det handlar om vilken framtid psykvården vid NUS ska ha.

I varje yttrande sedan vintern 2013 har jag ifrågasatt era egna yttranden och svar och jag har undrat var någonstans det står att Daniel fick psykosocial träning. Jag har ifrågasatt hur ni kan säga att Daniel var väl insatt i sin ADHD när man i journalerna kan läsa hur han ständigt frågar om hjälp med sin ADHD. Jag har också skarpt ifrågasatt de yttranden som inte ens stämmer med verkligheten när det gäller hur och när Daniel fick mediciner utskrivna. I ett av era yttranden om tiden före inläggningen på psyk så skriver ni att Daniel inte fick några mediciner utskrivna under tiden från början på juni fram till han lades in den 6 juli. Det stämmer inte för Daniel fick mediciner utskrivna den 19 juni och den 4 juli men inte ens när ni skriver direkta felaktigheter så bemödar ni er att svara eller för den delen ändra er. Det gör ju också att förtroendet för er går totalt i botten. Att ni fick med er tillsynsmyndigheten spelar absolut ingen roll för mig. Om Socialstyrelsen/IVO väljer att göra ett dåligt jobb är det deras huvudvärk. Faktum kvarstår fortfarande att det enda som kan berätta vad som hände är journalerna och dom har jag och dom berättar inte samma historia som den ni diktar upp.

Jag har dessutom från första stund påtalat att jag och Daniels syster ringde till kliniken och lämnade information som var viktig. För den handlade om både Daniels och andra patienters säkerhet, men det har ni heller inte brytt er om att svara på. Alla detta vet jag har skickats till er men din klinik har inte ens bemödat sig att svara på det. Det är en sådan enorm respektlöshet som uppvisats så det finns egentligen inga ord som passar in här om man vill undvika svordomar. Att ni ansvariga inte ens är intresserade över att det finns personal som struntar i viktig information som kan skada andra patienter är bara det tillräckligt för att båda Uppdrag Granskning, Kalla Fakta och P3 dokumentär borde göra en hel säsong om enbart psykkliniken vid NUS.

Jag har dessutom gång på gång påmint om den läkare jag själv träffade på möte den 7 oktober och hur denne läkare, som var den som träffade Daniel mest, helt utesluts i eran egna internutredning.  Det är omskrivningar av verkligheten gång på gång. Ni själva har skrivit att han varit ”behjälplig” men uppenbart inte tillräckligt behjälplig så något om det kaos som rådde kring Daniels vårdtid läggs fram.
Tar man sedan ditt egna brev till Socialstyrelsen, daterat den 22 mars 2013, där din reflektion över beslut från Socialstyrelsen står med blir man ingenting annat än mörkrädd. Daniel har nu enbart blivit ett diarienummer och den kyla brevet uppvisar visar så tydligt att du och din klinik struntar fullständigt i att händelsen handlar om en död ung man som
bara fick bli 23 år gammal. För er handlar det enbart om att skydda er själva. Nu handlar det om att allt är konstigt när det gäller Lex Maria anmälan vs Min anmälan och hur den ena kan bli godkänd men inte den andre.
Samtidigt verkar alla nu vara rörande överens om att Daniels död inte var något valt självmord. Ändå har ni inte gjort något fel. Ändå verkar felet enbart då bli Daniels själv och det är då det blir så lätt att börja lyssna på dessa rykten…

Visste du om att det på skolor i Umeå varnas för börja arbeta på ”ettan”? Visste du om att patienter som tillhör psyk hellre sitter hemma med en fruktansvärd ångest istället för att åka till sjukhuset enbart för att de är livrädda för att bli inlagda på ”ettan”? Visste du om att patienter som rapporterat till personal på ”ettan” om att patienter sitter och delar mediciner med varandra fått svaret ”Det ska du inte bry dig om” från personal? Visste du om att patienter som varit oroliga för medpatienter som varit kraftigt påverkade av mediciner inne på ”ettan” och som gått omkring och vankat i korridorerna
och varit helt ”borta” fått samma svar när de försökt prata med personalen?
Antagligen känner du till en del av det här och jag är säker på att ni på klinikens och avdelningens APT möten och annat säkert tar upp allt som handlar om bemötande, dokumentation, uppföljning och så vidare, men sanningen är den att kliniken trots allt är en bedrövligt dåligt skött klinik och på din klinik har patienter som legat under vård avlidit, och ansvaret för hur vården fungerar på Psykiatriska Kliniken är i slutändan ansvariga chefers och där har ni ju alla misslyckats fundamentalt.
Psykiatriska Kliniken vid NUS är ingenting annat än ett stort skämt och jag råder dig därför till att avgå. Eller nej, som anhörig till en av era avlidna patienter så kräver jag att du avgår. Jag anser att du förverkat din rätt att få vara chef och det bästa som kunde hända verksamheten är att de får en ledare som vågar ta både läkare och personal i örat för något måste hända nu. Något måste hända så att det som hände Daniel och andra inte sker igen.

Att bedriva psykiatrisk vård är inte lätt. Att laga ett brutet ben är inte som att laga en bruten själ, och det är inte lätt alla gånger att finna en väg som fungerar när man arbetar med människor med psykisk ohälsa eller som är i kris. Trots det måste utgångsläget alltid vara att erbjuda den bästa hjälp och vård som det går att erbjuda och där har ju psykkliniken fullständigt brakat samman.
Daniel fick ingen fungerande vård utan istället blev det någon form av westernliknande tema på hela hans vårdtid där alla hade en egen agenda och ingen verkade ha läst journalerna om vad som sades på mötet innan och där Daniel till slut själv verkade få bestämma om hur och vilka mediciner han ”ville ha”. Han fick enormt med mediciner utskrivet men inte en enda gång ser man att en uppföljning gjorts.
Läser man hans journaler, vilket jag som sagt utgår från att du gjort, så ser man att det bara fanns en enda läkare som reagerade på att vårdtiden inte fungerande för Daniel och som gjorde någonting åt det, men henne kör man över i samma stund som hon går på semester. Fortsätter man läsa ser man kommentarer från läkare som fullständigt ignoreras. Det kan vara reaktioner på om Daniel hade för mycket Concerta till att han kanske stod på för mycket mediciner överlag, men ingen bryr sig. Det som står en dag verkar ha försvunnit dagen efter. Allt går att sammanfatta med det ord jag använde i min ursprungliga anmälan: KAOS!

Ändå gjorde ni inga fel enligt er själva. Ändå försöker din klinik gömma er bakom snack om att ni ska avvakta IVO´s beslut för att se om fel begåtts och ni kommer med den sanslösa förklaringen att ni iakttagit stor försiktighet. Låt mig då få ställa en fråga som direkt poppade upp i huvudet på mig när jag läste ditt svar i VK:
Kan du inte tänka själv?

ORDINATIONSLISTA 30 AUG 2012
Concerta 54mg 1 X 2
Lyrica 150mg 1 X 3
Lyrica 50mg 1 X 2
Xanor depot 0.5mg 1 X 2
Zolpidem 10 mg 2 X 1
Heminevrin 300mg 2 X 1
Metropolol 25 mg 2 X 1
Sobril 15 mg Vid Behov

Det där var Daniels sista medicinlista. Det var det han skulle äta varje dag. Detta är vad din klinik skriver ut åt en person med ADHD och impulsproblem, och för att plussa på eländet skriver man ut allt detta för en månad i taget.
Kan du som klinikchef verkligen mena att du måste få höra en tillsynsmyndighets åsikt om det där är ok? Menar du verkligen att ni har en noggrann kontroll innan ni förskrivning sker. Kanske kan du då förklara varför det inte någonstans står i hans journaler att man gjort en sådan kontroll? Nej det kan du inte för någon sådan gjordes inte. Det vet du lika väl som jag. Om det funnits borde det stått. Den enda gången som en läkare överhuvudtaget ens tar upp problemet med om Daniel sköter sin medicinering rätt eller inte är en läkare som skriver om det FÖRE han läggs in. Under tiden han tillhör ”ettan” är det ingen som bryr sig. Fri tillgång till mediciner, det är melodin som gäller under hans vårdtid.
Därför borde du reagerat på när jag gång på gång påtalade att den enorma förskrivning av tabletter som skedde den 30 aug nästan var helt slut när Daniel påträffades avliden den 12 september.

Ni såg Daniel som sagan om ”Vargen kommer”. Ni såg honom som någon som man inte tog på allvar, men till slut kom vargen och vargen tog Daniel ifrån oss. Det hade inte behövt bli så för om någon hade öppnat hans journaler hade ni gång på gång kunnat se att Daniel hade just problem med sina impulser. Om Daniel fått den hjälp han ville ha, om din klinik inte
dränkt honom i Benso, om din klinik bedrivit vård istället för någon sjuk form av legitimerad droghandel så hade han levt idag. Du har ju själv en anställd läkare som i sitt yttrande om Daniel skriver att Daniel var ”missbrukare av legalt föreskrivna droger”. Ni var medvetna om Daniels problem ändå ignoreras det.
Ni har dessutom också skrivit att hans ångestproblematik kunde bli farlig. I sjukintyget som skickades till försäkringskassan står det ”Nedsatt impulskontroll som i kombination med ångest ger risk för självskador”.
Det är det din klinik som skrivit dom orden, och redan den 6 augusti 2012 visade det sig vad som kunde ske med Daniel när hans ångest tog över, och ändå fortsätter din klink sin hejdlösa förskrivningshysteri.

Jag har inte varit ute efter att hänga någon. Min inställning har hela tiden varit att sanningen om Daniel måste komma fram så att det som hände honom inte kommer ske igen. Jag arbetar själv inom vård och omsorg och vet att genom felen kan vi bli bättre. Det är genom dom vi kan rätta till det som inte varit bra och göra framtiden bättre och säkrare. Jag tror inte heller att någon personal vid NUS gjorde något av allt som skedde medvetet för att skada Daniel, men för mycket gick fel och för mycket ignorans har visats från erat håll efteråt.
Om du som ansvarig chef och om din klinik haft något som helst intresse i att ta åt er av det som skett och kanske till och med lärt er något så hade i alla fall Daniels död inte varit fullständigt förgäves, men ert bemötande har varit ett sådan lågvattenmärke så det framkom ganska tidigt att ingen av er har något intresse av förbättringar. Eran internutredning är ett enda stort skämt där utgångsläget varit att inte hitta några fel.
Därför kräver jag att psykiatriska kliniken vid Norrlands Universitetssjukhus får en ny klinikchef. En chef som kan ta itu med det kaos som råder och har rått så länge.

Jag vill slutligen påpeka att eventuella svar från dig eller någon annan kommer att publiceras offentligt på www.tilldaniel.se så bespara dig/er den energin. Jag är inte intresserad längre av en diskussion med er. Ni har på alla sätt visat att Daniels död inte är något som någon på det sjukhuset sörjer över men jag lovar dig också att detta inte är över. Jag har redan en anmälan färdigskriven till Justitieombudsmannen och jag kommer fortsätta tills någon går ut och erkänner det som någon borde erkänts för ett år sedan snart: Att ni gjorde fel.
Ni kunde skött detta så mycket snyggare genom att erkänna att brister och felaktigheter skett. Istället valde ni att gömma er bakom en byråkratisk pajkastning utan dess like men denna gång har ni träffat på en person som inte ger sig. Ni är anställda av skattebetalarna, ni är anställda av de som bor i Västerbotten och de förtjänar att få veta vad som pågår på det stora sjukhuset på höjden ovanför Umeå. Det är deras rättighet att få veta det. På samma sätt som patienter borde ha rätten att få en korrekt vård.
För det handlar som sagt om framtiden. Daniel kommer inte tillbaka. Han får vi som älskade honom sörja i all evighet men så länge eran vård får fortsätta i samma stil riskerar andra att drabbas av samma öde, och när det gäller det måste allt göras för att förhindra det för ingen ska behöva gå igenom det helvete jag och Daniels familj fått göra det senaste året. Daniels död ska heller inte vara helt förgäves för han är värd sin upprättelse på alla sätt. Han valde att lägga in sig för att han ville komma på fötter och få ordning på sitt liv. Han bad om samtalskontakt och inte ens det kunde ni ordna till honom. Han ville starta om, börja om och skapa sig en bättre framtid. Benzon dödade den drömmen, liksom Benzon och Lyrican dödade honom.

För min personliga del handlar det också om att det var jag som ringde ambulansen den där dagen den 5 juli 2012 när Daniel blev inlagd. Jag ringde därför att jag trodde att han skulle få vård, inte att han skulle få en droska rakt in i dödens väntrum.

Detta är inte över

/Walentine Andersson
www.tilldaniel.se

För dig som vill veta mer om vad som hände med Daniel rekommenderas varmt DENNA LÄNK

Heja psyk i Ume!

Läkemedelsverket har en bra hemsida där de skriver om mediciner och annat.tummen-upp_38219539_106232574
I ämnet Ångest skriver verket om vad ångest är, hur man drabbas av det och hur man botar det. När det gäller medicinering och ångest skriver verket…

Vid läkemedelsbehandling av ångest rekommenderas i första hand så kallade SSRI-läkemedel (selektiva serotoninåterupptagshämmare), som ökar halten av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Läkemedlen används även mot depressioner. Också andra antidepressiva läkemedel kan användas vid behandling av ångestsjukdomar.

Bensodiazepiner (ångestdämpande läkemedel) ska helst undvikas, främst eftersom de kan ge upphov till läkemedelsberoende.

Vi tar det sista en gång till…

Bensodiazepiner (ångestdämpande läkemedel) ska helst undvikas, främst eftersom de kan ge upphov till läkemedelsberoende

Daniel fick Sobril, Stilnoct och Xanor, alla bensopreparat. Dessutom fick han Heminevrin som är ett Bensoliknande medel. Lägg till allt annat så blir det en härlig mix, men som klinikchefen vid psyk säger så är man ju alltid mycket försiktig vid förskrivning av läkemedel.
Visste ni om förresten att Daniel hade så mycket tabletter per dag så han fick inte plats med dom i sin dosett som han hade. Det var nämligen så här att Daniel försökte så gott han kunde att sköta om sin medicinering. Därför satt han den 1 september och delade upp mediciner för den kommande veckan. Han försökte så gott han kunde utefter sina förutsättningar för någon hjälp fick han inte. Han hade säkert inga problem alls den gode Daniel…
Därför stod det på hans sjukintyg ”Impulsproblem som tillsammans med ångest kan leda till självskador”….

Men inte gjorde psyk några fel heller! Nej då, det dom sysslande med var självklart vård på allra bästa sätt. Det har ju både dom och deras vänner på Socialstyrelsen/IVO kommit fram till.
Det kommer inom några dagar på denna sajt att publiceras ett öppet brev till en person.
Håll utkik!

 

Ett ljus till Daniel

Danielljus

Torsdagen den 12 september är det ett år sedan Daniel lämnade oss.
Det har varit ett år i sorg, förtvivlan och panik. Ett år där vi som lämnades kvar fick möta det faktum att inte nog med att våran älskade Daniel rycktes ifrån oss. Han gjorde det också på grund av en vårdgivares slarv och hans död hade så lätt kunnat undvikas om hans problem tagits på allvar.
Daniels död blev också startskottet på en ”kamp” mot NUS och systemet detta sjukhus verkar följa vid sådana här händelser. Ett system som mest verkar gå ut på att konstatera att ”vi gjorde inga fel!!”. Samtidigt vågar jag påstå att en och annan på det sjukhuset är lite smått förvånad, ja kanske lite irriterad, för det verkar ju finnas människor som vägrar ge upp och som inte kommer ge sig när det gäller att ge Daniel rätt….

Det har varit ett år av mycket smärta och mycket sorg och den 12 september har vi nu 023bestämt att vi träffas, minns vår Daniel och tänder ett ljus för honom invid det område som blev hans öde.
Denna dag krigar vi inte utan denna dag minns vi och tillsammans visar vi Daniel vår kärlek och vår omsorg.
Det blir ingen manifestation mot sjukhuset, det kan vi göra de andra 364 dagarna på året, utan denna dag får bli Daniels dag.

Vi träffas vid ”Ankdammen” vid NUS klockan 18:00 den 12 september för en stunds sammankomst. Absolut inget avancerat men ändå ett sätt att visa respekt på.
Alla är välkomna.

Välkommen!

 

Folkets dom

Ja du Tussen min…
Du vet ju att dom där på NUS, ja dom gjorde ju inga fel. Psyk på NUS är ju ofelbara…
Att du kommer få rätt av tillsynsmyndigheten ser jag också som en omöjlighet, men idag pratas det om dig i Umeå. Eller kanske inte så mycket om dig som om händelsen, och tro mig när jag skriver att folk är förbannade.

Folkets dom mot NUS…
Den blir det svårare för dom att värja sig mot

Därför är ”Fallet Daniel” viktigt

IVO-LogoJust nu ligger Daniels fall under omprövning hos IVO (Inspektionen för vård och omsorg) Hur lång tid denna omprövning kommer ta vet man inte, men då IVO är nystartade så är jag övertygad om att den nya myndigheten har fullt upp med att fixa trixande telefoner och annat som brukar krångla när staten möblerar om. Dessutom har ju redan myndigheten visat att snacket om att det kommer bli bättre skydd med nya myndigheten inte stämmer med tanke på att handläggningstiden för nya ”fel i vården” fall nu ökat från 6 månader till 1 år.
Samtidigt tror jag inte att ärendet i sig prioriteras dels för att jag faktiskt inte tror att något kommer ändras i beslutet, och om det blir en ändring så kommer den i sin tur antagligen bara bli något symboliskt utan någon direkt egentlig mening.
Ändå är det viktigt att så här mitt i sommarvärmen påminna om hur viktig utredningen om Daniel är och hur mycket som faktiskt står på spel i den soppa som började den 6 juli 2012 när Daniel självvalt lade in sig på psyk i Umeå. En soppa som tyvärr inte är över än med tanke på den skandalösa internutredning och Socialstyrelsens tidigare ännu mer skandalösa utredning av fallet.
Egentligen är jag inte förtjust i att kalla det för ”Fallet Daniel”. Det gör allt så opersonligt på ett sätt, men samtidigt är det som hände Daniel och den efterföljande utredningen så viktigt så visst är det ett fall för framtiden.
För runt Daniels död, och framförallt det som ledde till hans död, så finns det så mycket som gick fel och där frågan hela tiden kan och ska ställas: Fick Daniel korrekt vård enligt de regler som finns och beaktade man dom problem som man själva i journalhandling efter journalhandling faktiskt skrev om?
Om någon mot förmodan inte läst om vad som hände Daniel rekommenderar jag Historien om Daniel där allt står med från att han lades in till tiden efter hans död.

Frågan du kanske då ställer dig är:
Är inte allt detta bara anmälarens, alltså jag, sätt att bråka för att anmälaren vägrar acceptera Daniels död och att en syndabock måste finnas?
Som svar på det svarar anmälaren, alltså jag, så här…

I juni lämnade Socialstyrelsen ut en rapport om tillståndet i den svenska psykvården. I den rapporten finns det mycket som Socialstyrelsen inte är nöjd med. Bland annat pekar man på den bristfälliga dokumentationen som finns på landets sjukhus och vårdcentraler.
Som jag redan skrivit om tidigare, här, så blir det nästan skrattretande att samma myndighet nu skriver så i en rapport när man nästan samtidigt godkänt NUS utredning i fallet Daniel. För i fallet Daniel är just dokumentationen ett stort skämt.
Jämför man den internutredning som NUS gjorde med journalerna så kan man lätt tro att det är en annan Daniel man utrett. För vissa saker är så lösryckta ur sitt sammanhang så inte ens den som skrivit utredningen kan tro på det som står full ut, medan andra saker helt saknar grund i journalerna, och i Daniels fall liksom i alla andra fall av samma sort och egentligen allt som rör sjukvård, så är just journalerna det viktigaste som finns.
Det är i journalerna som man ska kunna utläsa vårdplanering, händelser och medicinering. Det är just dom som ska kunna berätta hur allt gått till och hur man gått till väga. Jämför man psyks beskrivning och framförallt det rent skandalösa pappret med kompletterande uppgifter så är det under all kritik hur detta kunde godkänts.

Det är så märkligt att läsa att Daniel fick ”Psykosocial träning” under hans vistelse på psyk när det inte finns en enda rad dokumenterad om detta.
På samma sätt är det märkligt att läsa att Daniel var väl bevandrad med sin ADHD när det enda som man kan läsa i journalerna är att Daniel efterfrågade stöd och hjälp om sin ADHD.
Det blir dessutom rent konstigt när man kan läsa att Daniel EFTER sin död får en massa diagnoser på sig som det inte gjorts utredningar på och som det heller inte går att finna något om i journalerna. Att flertalet olika läkare har sin syn på Daniel gör det inte till en fulländad utredning utan det gör det mer till en psykklinik där varje läkare är fullständigt ointresserad av vad kollegorna gjort dagen innan.
Det som mer än något annat gör cirkusen kring Daniels internutredning så märklig är utlåtandet att ”Daniel var missbrukade av legalt föreskrivna läkemedel”
Detta är på flera sätt ett utlåtande som bara det borde räckt för att såga Internutredningen kring Daniel utmed fotknölarna, och samtidigt borde det utlåtandet räckt till att Socialstyrelsen mycket skarpt kritiserade hur kliniken utredde händelserna kring Daniel, men allt mer inser jag att jag verkar vara den som läst Daniels journaler.

För det står ingenstans i journalerna att Daniel hade problem med missbruk. Däremot står det att Daniel tidigare blivit behandlad för missbruk. Något Daniel var öppen med överallt inkl i riksradio.
Att Daniel under tiden han låg på psyk fick ett aktivt missbruk ingen finns det inget stöd att konstatera då det inte finns dokumenterat. För allt är mycket enkelt inom sjukvården: Står det inte i journalerna så har det inte hänt. Oavsett vad vi såg, vad andra såg eller vad som sägs i efterhand så är det journalerna som ska spegla händelser och förlopp.

För att förstå allvaret i detta så jämför det med en polisutredning.
Skulle vi acceptera att polisen struntade i fakta och satt på sitt kontor och hittade på att ”Pelle begick brottet” utan att polisen hittat bevis för det? Skulle vi acceptera en rättegång där åklagaren lägger fram sina påståenden utan bevis? Nej självklart skulle vi inte det, och det samma ska ju självklart gälla här men det gör det inte. Socialstyrelsen har inte i någon form reagerat på de påhittade konstateranden som psyk gör. Det är på alla sätt bedrövligt hur Socialstyrelsen agerat i utredningen kring Daniel.

Men låt oss vända på allt under en stund. Låt oss säga att läkaren har rätt. Daniel var missbrukare av legalt föreskrivna läkemedel.
Låt oss då titta på Daniels medicinlista…

Metropolol 25 mg 2 x 1
Naproxen 250 mg, vid behov
Lyrica 50 mg 1 x 2
Lyrica 150 mg 1 x 3
Xanor depot 0.5 mg 1 x 2
Stilnoct 10 mg, 2 x1
Heminevrin 300 mg 1 x 2
Concerta 54 mg 1 x2

Detta var dagsdosen. Detta var vad Daniel skulle äta varje dag. Den 30 augusti valde vårdgivaren dessutom att skriva ut allt detta för en månad på en gång förutom Lyrican som man satte på var 25 dag. Detta till en patient som hade dokumenterade problem med impulserna och som flera gånger enligt dom journaler som fanns bland annat just på grund av sina impulsproblem tagit för mycket mediciner. Psyk menar själva att Daniel var missbrukare, och då en missbrukare med impulsproblem och det är alltså OK att skriva ut så här enorma mängder läkemedel till en sådan?

Ja, Socialstyrelsen tyckte alltså att det var helt ok. Det är faktiskt så OK så att Socialstyrelsen till och med tar bort sitt första ifrågasättande och gör om det till ingenting. Man godkänner alltså denna så kallade behandling och man anser att det är rätt att göra så. Detta är alltså ok att en klinik gör så samtidigt som man på patientens läkarintyg skriver att hans impulsproblem tillsammans med ångest kan leda till självskador.

Fortsätter man sedan att granska psyks skandalösa internutredning kan man ju också ifrågasätta hur det kommer sig att den läkare som träffade Daniel mer än någon annan läkare, och som dessutom framför mig erkände att de missbedömt Daniels impulsproblem inte finns med i internutredningen. Han har varit ”behjälplig” står det men med vad står inte.
Samtidigt finns också diskussionen i vad som är ett självmord med i de här fallet. Blixtfort gjordes det klart att Daniel begått självmord. Jag, och andra, köpte inte det.
Idag är alla överens om i alla fall den saken att Daniel inte tog sitt liv med vilje. Det menar både vårdgivare, jag och Socialstyrelsen/IVO.
Det gör samtidigt också saken ännu värre för det gör Daniels död ännu mera onödig och fruktansvärd. Han ville inte dö men den så kallade ”vård” han fick ledde honom rakt in i döden.

Det är detta, och så mycket mer, saken handlar om. Det handlar om lögner och att ta sitt ansvar. Det handlar inte om hämnd utan om framtiden. För om det var ok att ”ta hand” om Daniel på detta sätt kommer ju andra drabbas, och jag vill inte se fler fall som Daniels.
Det Daniel kan bidra med in i framtiden på grund av sin tragiska död är just en bättre framtid, och det är just det allt handlar om.
Därför kommer jag inte ge mig. Det var psyks ignorans, deras sanslöst dåliga planering för semestertider, deras slarv och deras ovilja att se Daniel för vilken person han var som ledde till hans död. Hade man tagit hans problematik på allvar hade saker slutat annorlunda, och hade Daniel fått den hjälp han själv efterfrågade så kanske han fått den grund av så hårt försökte bygga åt sig.
Istället slutade allt den 12 september i en lägenhet full med medicinförpackningar.
Mediciner utskrivna av en vårdgivare som efter Daniels död visat sig sakna fullständig moral och hjärta. En vårdgivare som desperat gjort vad den kan för att slippa säga orden ”Vi gjorde fel”. En vårdgivare som ljuger, diktar ihop saker som inte stämmer och som efter Daniels död antagligen trodde att ”Det här ebbar ut så småningom”.

Men jag lovar er vårdgivare och ni kära läsare…
Helvetet kommer frysa till is innan jag ger mig.
Daniel ska få rätt.

/Walentine Andersson

P.S Detta skriver IVO på sin hemsida…

Vårt mål är att förbättra patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården. Vi riktar kritik mot berörd vårdcentral, sjukhus, tandläkarmottagning, äldreboende eller mot hälso- och sjukvårdspersonal i de fall vi i utredningen funnit brister i patientsäkerheten. Dessutom kan vi ställa krav på att vårdgivaren vidtar åtgärder för att liknande händelser inte ska ske igen. Om vi bedömer att någon hälso- och sjukvårdspersonal visat sig klart olämplig i sitt yrke, gör vi en särskild utredning om det. Den utredningen kan bland annat leda till att vi ansöker om att återkalla personalens legitimation till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd (HSAN)

Jag hoppas någon på IVO läst sina egna mål. Känns som att det vore en bra grej för er att göra.
Ni har ögonen på er och jag lovar att gör ni bort er anmäls ni till Justitieombudsmannen. D.s

Svar från Gunilla Hult Backlund

Gunilla-Hult-BacklundSom en del kanske kommer ihåg skrev jag ett öppet brev här för ett tag sedan till Gunilla Hult Backlund, generaldirektör vid nya myndigheten IVO (inspektionen för vård och omsorg). Den myndighet som tagit över kontrollen av sjukvården och den myndighet som numer också handhar anmälningar från allmänheten angående felaktigheter i vården och så vidare. Denna myndighet som nu också tagit över Daniels ärende som ju ligger under omprövning sedan jag till tidigare tillsynsmyndighet, Socialstyrelsen, påpekade att felaktigheter begåtts under ärendets gång och där jag inte fått alla de dokument jag skulle ha för att kunna skriva fullständiga yttranden.
Idag fick jag faktiskt svar från generaldirektören för IVO. Av förklarliga skäl kunde hon inte svara på Daniels ärende men svarade ändå på de synpunkter jag tog upp i mitt brev vilket jag anser mig vara mycket nöjd med.
Bara att hon faktiskt läst det betyder mycket och att hon personligen svarar betyder ännu mer!

Svaret följer i sin helhet här….

Hej Walentine!

Tack för ditt brev till mig som generaldirektör vid Inspektionen för vård och omsorg. Även om jag inte kan kommentera ditt enskilda ärende som just nu ligger under omprövning hos oss, så vill jag ge ett svar på de viktiga generella frågor som du lyfter.

IVO har ett stort ansvar. Vår verksamhet berör utsatta människor i behov av vård eller omsorg. Dessa människor står ofta i beroendeställning till vård- och omsorgsgivarna och förmår inte alltid att hävda sina egna intressen. Insynen i verksamheterna är dessutom ofta begränsad. Därför behövs en stark och effektiv tillsyn. Med hjälp av en fungerande tillsyn kan vi både utkräva ansvar och bidra till ett lärande som förbättrar patientsäkerheten.
Ett av regeringens mål med att skapa en separat tillsynsmyndighet var att lärandet från tillsynen skulle öka. Vi ska analysera och dra slutsatser av det vi ser och föra tillbaka denna kunskap till verksamheterna. Vi har därför påbörjat ett förändringsarbete där ett av våra prioriterade områden gäller just kunskapsåterföring till de vi tillsynar. Detta är något som många vårdgivare efterfrågar och är ett sätt att bidra till det systematiska lärande och förbättringsarbete som du tar upp i ditt brev. Denna mer främjande roll ska kombineras med krav på åtgärder när brister och missförhållanden upptäcks.
Det är ingen lätt uppgift att åstadkomma en starkare och effektivare tillsyn. När vi som ny myndighet samlades i början av juni för att under två dagar samtala kring det förändringsarbete som ligger framför oss, kunde jag dock konstatera att engagemanget och viljan bland alla medarbetare är enormt stor. Det gör att jag ser fram emot att leda arbetet med utvecklingen av myndigheten framåt. Jag hoppas att du och andra som följer oss kommer att uppleva att myndigheten i ökad utsträckning bidrar till en säkrare och bättre vård.

Med vänlig hälsning,
Gunilla Hult Backlund

Generaldirektör
Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
www.ivo.se

Till dig som är ny här

Till Daniel har den senaste tiden fått mycket nya läsare.
För dig som kanske undrar vad allt här handlar om rekommenderar jag Historien om Daniel, en ”film” om en vårdskandal utan dess like som fortfarande pågår trots att Daniel själv lämnade oss hösten 2012.
Se denna korta trailer för lite information…

Vill du hjälpa till?
Sprid Denna! länk
Tack!

Öppet brev till Gunilla Hult Backlund vid IVO

Gunilla-Hult-BacklundÖppet brev till Gunilla Hult Backlund, generaldirektör vid Inspektionen för vård och omsorg.
(detta  öppna brev är också skickat till IVO via mail)

IVO har nu funnits i drift i 12 dagar och det är väl bara att önska er lycka till. Du och din myndighet har mycket att göra för något är ruttet i landet Sverige och den tidigare tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, gjorde inte mycket för att förbättra det. Många är dom historier från anhöriga som mött en oförstående tillsynsmyndighet som helt väljer att gång på gång gå på vårdgivarens sida oavsett vilka felaktigheter som begåtts.
Själv har jag tyvärr blivit tvingad att inse att Sverige inte har mycket till patientsäkerhet.

Den 12 september avled Daniel Johansson efter en vårdtid som måste ses som en grym och cynisk parodi på psykvården. I ett kaos utan dess like tvingades vi som älskade honom bevittna hur han gick ner sig i en spiral som pekade allt snabbare neråt tills den fruktansvärda dagen kom då Daniel rycktes ifrån oss.
Sedan dess har vårdgivaren hårdnackat vägrat erkänna sina misstag trots att personal på samma klinik suttit mitt emot mig och erkänt misstagen. Fast det tog inte vårdgivaren med i sin internutredning. Vårdgivarens enda utgångspunkt var att säga ”Vi gjorde inga fel”.
Under den efterföljande utredningen som Socialstyrelsen gjorde lyckades man visa vilken liten möjlighet det finns att kunna få rätt mot en vårdgivare när tillsynsmyndigheten väljer att gå på deras sida trots att bevis efter bevis och exempel efter exempel läggs fram där man mycket lätt kan montera ner vårdgivarens yttranden till luft. Socialstyrelsens handlade gick från att först lägga ett förslag till beslut som ifrågasatte stora delar av vårdgivaren till att inte kritisera dom alls. Ändringen kom från ett enda dokument som jag inte fick tillskickat mig. Ett dokument som är så långt från sanningen som det går att komma.
Nu ligger Daniels ärende under omprövning efter att jag ifrågasatte förfarandet, och det ska bli mycket spännande att se om IVO är mer intresserad av att få fram sanningen än vad era föregångare var när det gäller ”Fel  i vården”. Redan kan jag konstatera att jag reagerade negativt när jag läste på eran hemsida att nu kan en utredning ta ett år istället för 6 månader som innan. Om det är en förbättring vet jag ju inte…

Ni på IVO har ett enormt ansvar. I ett land där vissa delar av sjukvården går på knäna är det så enormt viktigt att det finns en tillsynsmyndighet som vågar kritisera och som vågar vara kritisk. I ”fallet Daniel” visade Socialstyrelsen att sanningen inte var det viktiga. Samma myndighet som normalt pratar om vikten av dokumentation struntade i dokumentationen denna gång. Istället lät man vårdgivaren yttra sig lite hur som helst. Man var inte intresserad av fakta, och trots att jag som anmälare påpekade bristerna och också pekade på vad jag hade som bekräftade mina åsikter så struntade man i det. Trots att andra patienter på samma avdelning delar min åsikt: Att vårdgivaren förstörde Daniel, och trots att vårdgivaren skriver om vårdinsatser som det inte finns en enda rad dokumenterat om, och trots att vårdgivaren ljuger om förskrivningar av läkemedel, och trots att vårdgivaren skriver ut enorma mängder mediciner till en patient som vårdgivaren själv efteråt kallar för missbrukare, ja trots allt det och så mycket mer struntade Socialstyrelsen i det och sammanfattar allt med att ”ingen vårdskada skedde”. Socialstyrelsens handlande i ”Fallet Daniel” är en byråkratisk skandal av stora mått.

Du som generaldirektör för denna nya myndighet har ett stort ansvar. För den svenska vårdmaskinen behöver en tillsyn som fungerar. Vårdgivare ska inte komma undan om fel begåtts. Det handlar inte om att hänga någon utan det handlar i grunden om förbättringsarbete. Genom misstag kan vi göra saker bättre. Daniel, och alla andra människor i detta land som vi förlorat i en psykvård som drunknar i mediciner får vi aldrig tillbaka, men vi kan se till, och ni kan se till, att fler slipper få dom där samtalen som inleds med orden, ”Jag har något mycket tråkigt att berätta…”

Så jag önskar dig lycka till, och jag kommer följa IVO´s arbete. För Sverige behöver kontrolleras, och de som utför samhällets tjänster behöver kontrolleras. För genom misstagen i vår historia kan vi lära oss för framtiden, och målet måste alltid vara att inga fel får begås och när fel ändå begås måste den ansvariga tillsynsmyndigheten våga kritisera, förändra och förbättra. Det är så man driver en nation framåt. Det är så man möter framtiden och det är så man måste jobba för att se till att ingen patient ska dö ensam på grund av en vårdgivares ignorans och inkompetens.

Walentine Andersson
www.tilldaniel.se

För mer information om Fallet Daniel: http://www.tilldaniel.se//2013/05/historien-om-daniel/

____________________________________________________

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant.se