Author Archives: walentine

Överallt finns du, men ändå ingenstans.
Man går förbi en pressbyråkiosk och av alla namn man kunde valt så valde man Daniel.
När jag såg reklamen gjorde det så där ont som det gör ibland när man tänker på dig.
Det gör ont för nu är du någon som man bli påmind om.
Någon som inte längre finns.

Ändå finns du överallt.
I våra minnen, i våra tankar, i våra tårar och i vår sorg.
Men du finns också i det ljusa, och i de fina minnena av dig.
Det som gjorde att man älskade dig.

Ja, du finns överallt, men finns ändå inte mer.
Det är det som är det svåra,
att förstå att du är borta för alltid.

Saknar dig 🙁

Det är kväll och det är snart slut på helgen. En ganska ok helg faktiskt. Eller tja, fredagen var mest skit men lördagen var ganska trevlig. Jag fick lära folk vad en ”Gaykotte” var för något. Ja, det vet ju inte ens du om vad de är, men det där kan vi ta en annan gång.

Försöker väl hitta något liv kanske fast vet väl inte direkt om jag funnit något eller om jag kommer finna det. Det tar väl tid kanske…

Har saknat dig ikväll.  Såg film med Henke och kom att tänka på dig bara så som det blir ibland. Då kommer den där sorgen och ledsamheten och så kommer saknaden. Den som gör mest ont av allt. Den saknad som kommer av att du fick mig att känna mig så levande, så behövd och så, jag vet inte riktigt, viktig. Idag känner jag mig inte viktig för någon. Det gör ont ibland.

Pratade länge med Helena i fredags om dig och oss, och det ska jag snart skriva mer om. Vad jag är glad att jag har henne Daniel. Hon förstår, ser och fattar. Dessutom var hon ju med under tiden på alla plan. Till henne kan jag säga exakt det jag känner att jag behöver säga och måste få säga och känna. Det är så otroligt skönt att ha henne att kunna öppna sig för.

Jag skrev en gång att när psyk dödade dig så dödade dom mig också, och det är nog så det är. Fortfarande känner jag mig så jävla vilsen och så rädd ibland. Kanske är det också mitt jävla minne som gör allt värre då jag fortfarande kommer ihåg dagar, timmar, och fan vad vi bar för kläder.
På tal om kläder så har jag lämnat in dina kläder till insamling idag som var på gården här. De kommer skickas till bättre behövande och i ärlighetens namn så har jag ingen nytta eller glädje av dom. Det var ju dessutom nya kläder förutom dina jeans och en t-shirt. Det är ju inte så direkt att jag lär komma i dom någon gång och det klädesplagg du hade här som ”betyder något” är de gräsliga gröna joggingbyxorna.  Dom kommer jag aldrig göra mig av med.
Jag har mina andra saker här som är kvar efter dig, och jag har pippidockan…
Den betyder allt.
Så det var väl ännu en sak som jag liksom behövde göra. En sak till för att sätta den där jävla punkten som jag helst inte vill sätta.

Kommer du ihåg för ett år sedan exakt vid denna tidpunkt? Det gör jag kan jag berätta. Vi hade en lång natt då du och jag. En natt som egentligen varade två nätter. Natten mellan den 17 och den 18 slutade sen med att du klickade ner skitsur och sårad klockan 5 på morgonen innan du skulle fara till jobbet. Direkt efter lade du ut ett kort på Instagram och på Facebook skrev du ”Jaja, ibland får man int de man önskar och vill ha, men de e bara att gå vidare”.  När jag frågade dig om orsaken till varför du skrivit så fick jag en förklaring som inte ens en senildement gräshoppa hade trott på, men såna var vi…

Den sommaren Daniel. Vad jag saknar den! Gud vad jag saknar den och vad jag saknar dig.
Varför kunde vi aldrig fått en chans Daniel? Varför kunde vi aldrig fått visa varandra, oss själva och världen hur våra planer var och hur dom såg ut?
Varför kunde du inte fått en chans att fortsätta med det som du började med under sommaren? Varför dödade svensk psykvård dig?

Älskade du, om jag bara fick hålla om dig igen. Ha dig i mitt knä igen. Somna bredvid dig igen. Skratta med dig igen. Sitta i mitt kök med dig igen. Vara din vän igen. Prata med dig igen. Utforska Göteborg med dig igen och så vidare.

Ja, jag saknar dig Daniel. Du tog med mig mitt liv när du försvann och ibland kraschar jag fortfarande. Jag vill ju bara att du ska vara här igen.
Jag vill ju bara ha tillbaka dig, och få känna dig levande igen, få känna mig levande igen och få leva med dig.

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Att det fruktansvärda öde som drabbade Daniel påverkat och gripit tag i många visste jag men att så många blivit engagerade hade jag ingen aning om, men det har jag fått bevisat de senaste dagarna.
Med eran hjälp kära läsare så har jag nu fått hjälp att kunna beställa utgivarbevis för denna webbsida. Aldrig kunde jag tro att det skulle gå och rakt då inte så snabbt.
Stort tack för hjälpen, det uppskattas ska ni veta, och jag kommer självklart lägga ut ansökan och allt när väl allt är ivägskickat.

Snart kommer denna sida ändras en hel del kan jag lova för snart kan namn och personliga uppgifter lämnas på ett helt annat sätt utan risk för att drabbas av PULiga problem.

Så stort tack alla, och stor kram till varenda en av er som hjälpt till!

Kom hit så kan vi lyssna på Carola!
Ja, jag vet att vi tjafsade om henne men jag lovar att jag aldrig mer ska klaga på henne om du kommer hit nu.
Fan jag kan ha henne som ringsignal på telefonen om du vill, bara du kommer hit.

Saknar dig Daniel, som fan!

Till Daniel ligger, som alla sajter gör normalt, under PUL-lagen och detta gör att det ibland blir svårt att helt kunna skriva öppet om händelserna runt Daniel och andra liknande fall. Genom att införskaffa ett ”Utgivningsbevis för databaser” får sidan samma grundlagsskydd som radio, tv och tidningar har för sina så kallade databaser. Med ett sådant kan information publiceras med stöd av Sveriges grundlag.Ett sådant vill jag ha för denna sida och därför ber jag nu om er hjälp. Att införskaffa ett sådant utgivarbevis kostar 2000:- kronor och är sedan giltigt i 10 år.

Efter att ha varit sjukskriven och annat den senaste tiden finns det inte utrymme i min ekonomi att ha råd med detta så därför är jag helt enkelt så fräck så jag ber er om hjälp.
Om du känner att du vill och har råd så klicka på donationsbilden här nedan och sätt in det belopp du känner för och har råd med.
Jag tackar på förhand och kommer självklart redovisa hur det går med utgivarbeviset. Ansökan kommer skickas in med en gång när pengarna är ihopskramlade.
Vid frågor så maila mig på walentine(snabel-a)walentine.com

/Walentine

Nio månader idag gubben. Nio långa jävla månader. Nio månader av mest skit.

Det är egentligen otroligt att det gått så lång tid redan, och ändå känns allt som igår när man fick beskedet. Sedan dess har man gjort en jävla resa Daniel.

Man har gjort en resa med sig själv, och man har fått en annan syn på ungefär allt. Tyvärr också en väldigt mycket ner negativ syn på det mesta när det gäller människor omkring en. Fast så kanske det blir.
Vissa personer har kommit in i ens liv som jag inte kände innan du lämnade oss. En del av dom kommer stanna kvar känner jag, väldigt få iofs, för där har man sakta byggt upp något eget. De andra däremot är jag ganska lättad över att ha blivit avvecklad ifrån. Mest för vissa personers beteende efteråt. Det blir nästan komiskt att se hur de nu är bästisar allihop oavsett om dom träffat dig i 23 år eller i en timme. Fast skit samma. Jag behövde dom ett tag för att förstå. Nu förstår jag och livet kan gå vidare. Hade det varit något att bygga något eget på så hade man känt det, och det känner jag inte så lets move on…

Vidare ja, hur går det med det? Jag vet inte. Ibland känns allt ganska ok, ibland mindre ok och bland riktigt skit. Ibland slås jag av overkligheten och då gör det ont. Då vill jag bara ställa mig upp och skrika ”NEEEEEEJ” högt som fan.

Fast arg är jag fortfarande och bitter, jävligt bitter. Fast det kanske försvinner det också med tiden.

Din sten har ju också kommit nu, så nu är väl din sista vila där för att stanna. Känns konstigt på något sätt. För det blir ju ännu mer definitivt när gravstenen är på plats.
Jag verkar väl dessutom vara den ende som inte direkt gillar stenen. För på tok anonym om du frågar mig. Ja du dog 2012 men när dog du? När föddes du?
Stenen är väl fin men för anonym i min smak, men det är min åsikt. Jag lär ju inte se den ”live” så ofta i alla fall, men jag känner väl samtidigt att det är viktigt för den kommer stå där långt efter att alla vi är borta. Då kommer du bara vara en Daniel som dog nån gång 2012. Jag tycker datumet är viktigt både när du föddes och avled främst för det hör till och gör graven mer personlig men men de e min åsikt och den spelar ju ingen roll eller jo fan, jag anser faktiskt att den gör det! Ursäkta att jag svär men ja, jag anser det något så in i helvete!
Om jag någonsin blir politiker ska jag införa att man på sin skattedeklaration varje år ska skriva vilka man ser som närmast anhörig. Tänk va det hade underlättat i efterhand….

Tänk om folk kunde fatta att det som hände inte hände på grund av dig. Tänk om dom kunde fatta att ditt handlande sista veckan i ditt liv berodde på en dos mediciner som skulle slått ut en elefant. Tänk om alla kunde fatta att du blev förgiftad av en vårdmaskin som fullständigt flippat ut. Din kropp var slut redan den 9, och om du varit på ett riktigt sjukhus så hade dom som jobbade där fattat det.
Nu blev du någon som dog 2012, och där folk för alltid kommer säga ”Jag hörde han tog livet av sig” för sanningen om vad som hände kommer kanske aldrig ut. Fy Fan! Jag hatar tanken på att någon i detta land eller på detta jordklot tror att du tog livet av dig.

Dessa nio månader Daniel har varit en resa även för dig och mig. Gud så mycket som kommit fram som jag undrat över, och så mycket svar jag fått. Svar som jag önskar du kunde sagt men som jag idag vet varför du inte kunde säga något om. Fast där är jag kanske egentligen orättvis för du sade mycket, och du berättade mycket.
Det har varit jobbigt och svårt, men som jag skrev igår så börjar jag landa. Jag gillar inte marken jag landar på, och jag vill inte landa där men jag måste. Jag måste sätta ner foten på den mark som jag inte tycker om och där bygga mig ett nytt hus.

Jag pratade med Nadia igår, och ställde en fråga till henne, en fråga om oss. Hennes svar var så solklart egentligen. Varför saker blev som dom blev och hur de kunde bli så. Jag blev så glad av hennes svar för hon var ärlig. Hon svarade som hon trodde och det gjorde mig glad. Det gjorde mig glad i det ledsna så att säga.
När Nadia kommer till GBG i sommar ska jag och hon göra en sak som hon egentligen nog inte vill, men jag ska ”tvinga” henne. Vi behöver det, hon behöver det och jag vet att hon kommer må bättre efteråt. Nadia och jag är ganska lika i våra tankar tror jag. Vi känner båda en frustration, inte kanske över direkt samma saker men den finns där och den gnager i en ibland.
Jag fick förresten hjälp till slut med BodyShop i Umeå. Sara var så snäll så hon gick in och frågade och igår när jag var i stan med Amira (du kommer väl ihåg henne?) så gick vi in på BodyShop och nu luktar jag Daniel 😛
Att jag berättar det här är mest för att jag vill tala om för dig att det finns snälla människor där ute som faktiskt lyssnar, förstår och bara är snälla. Det känns ganska ok.

Jo, man har kommit en bit på vägen det har man men sorgen finns där. Saknaden efter dig är fortfarande så enormt stor. Det är fortfarande så många tårar som fälls och det är fortfarande så svårt att sova. Mina sömnproblem känner jag att jag lär få leva med ett tag till, och det får jag väl ta.
Jag glömmer aldrig när jag pratade med den där psykologen i december och sade ”Jag kan inte förstå hur jag kan sörja någon som jag kände så kort tid”. Hon tittade bara på mig och sade ”Skit i det, ni gjorde en 10 års resa ihop. Tiden är oviktig”
Så rätt hon hade Daniel, och kanske är det också därför min ilska är så stor. Tänk om vi hunnit säga Ja till varandra och det här sedan hade hänt. Jag hade sörjt på fler plan då men samtidigt hade precis allt varit annorlunda, lagligt sett annorlunda.

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag inte längre nu behövde läsa dina journaler för nu skrivs det inga mer yttranden, i alla fall inte för tillfället. Det stämmer också, jag läser dom inte men jag önskar att dom som har chansen att läsa dom i alla fall skulle slå upp anteckningen från den 3 augusti 2012.
Där är ditt liv i kaos, och allt som var fel med psyk kan sammanfattas i den enda anteckningen. Allt om oss förklaras där och hur du sade två saker som fullständigt talade emot varandra. Allt om att ingen ifrågasätter dig finns där. Allt om medicinerna finns där, och allt om slappheten från vårdgivaren finns där. Bara händelsen den dagen är tillräckligt för att anmäla dom på anser jag. Där finns allt under ett enda rondbesök.
Där de drog in permissionerna för ett tag på grund av…just det…oss eller avsaknaden av oss dom dagarna. Samtidigt satt jag i GBG och hade sjukskrivit mig för jag fick ingenting gjort, inte utan Daniel i mitt liv.

Nu har jag inte Daniel i mitt liv, men ändå har jag det för du kommer alltid vara med mig som en som förändrade allt jag trodde på, hur jag ser på saker och ting och på min syn på samhället och på människor.
Jo, i mitt liv kommer du alltid vara, och snart förevigad för alltid dessutom men det tar vi en annan gång.

Det blev lite osammanhängande text idag men de va mest tankar som far i skallen. Nu ska jag sätta mig på balkongen lite och andas. Blir fortfarande tung som fasen i bröstet ibland.

Saknar dig,
Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Efter att ännu en gång ha tvingats konstatera att många människor ser och hör med samma organ som andra använder när de gör sig av med sånt som kroppen inte behöver så fick jag infallet att lägga in denna text igen. Jag skrev den i november 2012, och är ganska nöjd med den faktiskt.

Gud om man fick ändra en sak, en enda ”liten” sak. Att få tillbaka Daniel är ju omöjligt men en liiiiiten sak skulle jag velat ha ändrat på. Så annorlunda saker skulle sett ut idag då.

Din sanning behöver inte vara den sanning som är rätt,
men den kan vara sanningen som var rätt för stunden.
Så min sanning kanske inte är samma sanning som din,
men ingen av våra sanningar behöver vara osanna.

Ibland kanske din sanning är den du enbart vill höra på,
men det kan betyda att du förlorar sanningen om annat.
För den sanning du lyssnar på, och som du tror på,
det är den sanningen som kanske inte alltid stämmer.

Så öppna ögonen och öronen och lyssna på andras sanningar.
Deras sanningar kanske inte är de du vill höra på,
men deras sanningar kanske kan förklara mer än du tror.
För sanning kan ibland bygga på annat än just sanningen.

Vaknade av en dröm, en sådan konstig dröm.
Drömde om att vi jobbade ihop. Det var natt och vi gick ett nattpass tillsammans. Allt var så verkligt. Kanske därför jag vaknade.
Vi gick nattrondan och var inne hos en tant, och var på väg till nästa tant som bor längst bort i korridoren. Vi gick hand i hand där i korridoren, du och jag. Sedan vaknade jag.

Var så ledsen när jag vaknade. Den där overklighetskänslan kom över mig igen. Den som kommer ibland och som emellanåt antagligen kommer komma så länge jag lever.
Kanske är det för att jag är extremt trött just nu, ja helt färdig faktiskt. Kanske är det för att kroppen min är sämre än på länge. Kanske är det just därför jag också just nu känner mig känsligare. Skit samma egentligen varför det känns som det känns.
Jag är ledsen helt enkelt men jag är också arg.
Jag är så trött på att vara arg Daniel, men ändå tror jag att jag börjar landa. Jag pratade med Helen igår och hon sade ”Jag skulle vilja spela in det här samtalet”
Det handlade om bekräftelse och hur man sökt den på fel vägar och av fel personer och inte sett dom man borde sett. Jag tror inte det gjorde så mycket att hon inte spelade in samtalet. Jag tror jag kommer ihåg, annars får hon påminna mig.

Allt mer känner jag att det jag skrev i går nog blir som jag skrev. Jag inte kommer upp i sommar om inte det blir något möte. Ingenting där är som det borde vara i alla fall så då går jag till min Danielplats här i stället. Det är ju inte så att jag inte har platser i Gbg som är ”våra” platser istället. Din grav är ändå för anonym anser jag. Nej, jag tycker inte om den ett dugg men struntsamma vad jag tycker. Vet du, om 122 dagar blir såld ska min nästa bok få titeln ”Närmast anhörig”

Nej, för mig är stenen vid trädgårdsföreningen ”din” sten. Där satt du och mådde bra och var lycklig. För mig har den sedan du lämnade oss blivit Daniels sten. Dagen du satt där, kortet som togs, kvällen som följde. Ja allt det står för så enormt mycket i mitt hjärta. Där är ”min” Daniel.
Jag går förbi där ofta ska du veta. Pratar med dig, tänker på dig, minns dig. Det hugger till ibland, men för mig är det väl det närmaste en grav jag kan komma när jag vill, men också en minnesplats där man kan minnas det fina. Det som gjorde att min tuss var min tuss.

Tänk så det blev Daniel. Så jävla helvetes fel det blev på så många sätt. Så mycket fel det fortfarande är, och det finns också en hel del fel som jag inte vill skriva om här.
Eller jo, det vill jag, men gör det inte för tja…man ska ju inte göra det.

Vi hörs snart igen. Hostar just nu så det känns som att jag är på väg i rakertfart dit du är. Undra om dom har DVD spelare i himmeln. Då tar jag med mig Riket. Vi såg ju aldrig klart den serien. Vi har 1 avsnitt kvar! Jag har inte orkat se det sedan du lämnade mig.

Älskar dig, min Tuss
Älskar dig, in i evigheten

/Walentine

Du om någon vet ju hur jag är, eller hur min hjärna är.
Den slutar aldrig tänka. Även när jag inte tänker så tänker jag i alla fall.
Klockan är fem på morgonen och jag vaknade för en stund sedan av hostanfall och skit. Satte mig på balkongen lite för att rensa luftrören ett slag och satt bara där och försökte slappna av.
Då slog det mig….

I 11 månader har jag funderat emellanåt på vad som hände den 5 juli. Idag slog det mig bara så där.
Tack vare ett ord, ja eller ett namn: Body Shop.
Du besökte den butiken den 5 juli Daniel.  Jag kommer ihåg det för jag va med i telefonen då. Du hade rast och var där under timmarna du var ledig den dagen innan du skulle tillbaka och jobba kväll…

Fan också Tussen. Om du varit här nu hade jag slått dig med en hönökaka i skallen. Mest för att du var så dum ibland och löjligt stolt av dig.

Ibland ser jag min hjärna som en förbannelse men ibland är den bra att ha.
Ja, så va de.

Älskade du, din dumme tuss