Därför är ”Fallet Daniel” viktigt

IVO-LogoJust nu ligger Daniels fall under omprövning hos IVO (Inspektionen för vård och omsorg) Hur lång tid denna omprövning kommer ta vet man inte, men då IVO är nystartade så är jag övertygad om att den nya myndigheten har fullt upp med att fixa trixande telefoner och annat som brukar krångla när staten möblerar om. Dessutom har ju redan myndigheten visat att snacket om att det kommer bli bättre skydd med nya myndigheten inte stämmer med tanke på att handläggningstiden för nya ”fel i vården” fall nu ökat från 6 månader till 1 år.
Samtidigt tror jag inte att ärendet i sig prioriteras dels för att jag faktiskt inte tror att något kommer ändras i beslutet, och om det blir en ändring så kommer den i sin tur antagligen bara bli något symboliskt utan någon direkt egentlig mening.
Ändå är det viktigt att så här mitt i sommarvärmen påminna om hur viktig utredningen om Daniel är och hur mycket som faktiskt står på spel i den soppa som började den 6 juli 2012 när Daniel självvalt lade in sig på psyk i Umeå. En soppa som tyvärr inte är över än med tanke på den skandalösa internutredning och Socialstyrelsens tidigare ännu mer skandalösa utredning av fallet.
Egentligen är jag inte förtjust i att kalla det för ”Fallet Daniel”. Det gör allt så opersonligt på ett sätt, men samtidigt är det som hände Daniel och den efterföljande utredningen så viktigt så visst är det ett fall för framtiden.
För runt Daniels död, och framförallt det som ledde till hans död, så finns det så mycket som gick fel och där frågan hela tiden kan och ska ställas: Fick Daniel korrekt vård enligt de regler som finns och beaktade man dom problem som man själva i journalhandling efter journalhandling faktiskt skrev om?
Om någon mot förmodan inte läst om vad som hände Daniel rekommenderar jag Historien om Daniel där allt står med från att han lades in till tiden efter hans död.

Frågan du kanske då ställer dig är:
Är inte allt detta bara anmälarens, alltså jag, sätt att bråka för att anmälaren vägrar acceptera Daniels död och att en syndabock måste finnas?
Som svar på det svarar anmälaren, alltså jag, så här…

I juni lämnade Socialstyrelsen ut en rapport om tillståndet i den svenska psykvården. I den rapporten finns det mycket som Socialstyrelsen inte är nöjd med. Bland annat pekar man på den bristfälliga dokumentationen som finns på landets sjukhus och vårdcentraler.
Som jag redan skrivit om tidigare, här, så blir det nästan skrattretande att samma myndighet nu skriver så i en rapport när man nästan samtidigt godkänt NUS utredning i fallet Daniel. För i fallet Daniel är just dokumentationen ett stort skämt.
Jämför man den internutredning som NUS gjorde med journalerna så kan man lätt tro att det är en annan Daniel man utrett. För vissa saker är så lösryckta ur sitt sammanhang så inte ens den som skrivit utredningen kan tro på det som står full ut, medan andra saker helt saknar grund i journalerna, och i Daniels fall liksom i alla andra fall av samma sort och egentligen allt som rör sjukvård, så är just journalerna det viktigaste som finns.
Det är i journalerna som man ska kunna utläsa vårdplanering, händelser och medicinering. Det är just dom som ska kunna berätta hur allt gått till och hur man gått till väga. Jämför man psyks beskrivning och framförallt det rent skandalösa pappret med kompletterande uppgifter så är det under all kritik hur detta kunde godkänts.

Det är så märkligt att läsa att Daniel fick ”Psykosocial träning” under hans vistelse på psyk när det inte finns en enda rad dokumenterad om detta.
På samma sätt är det märkligt att läsa att Daniel var väl bevandrad med sin ADHD när det enda som man kan läsa i journalerna är att Daniel efterfrågade stöd och hjälp om sin ADHD.
Det blir dessutom rent konstigt när man kan läsa att Daniel EFTER sin död får en massa diagnoser på sig som det inte gjorts utredningar på och som det heller inte går att finna något om i journalerna. Att flertalet olika läkare har sin syn på Daniel gör det inte till en fulländad utredning utan det gör det mer till en psykklinik där varje läkare är fullständigt ointresserad av vad kollegorna gjort dagen innan.
Det som mer än något annat gör cirkusen kring Daniels internutredning så märklig är utlåtandet att ”Daniel var missbrukade av legalt föreskrivna läkemedel”
Detta är på flera sätt ett utlåtande som bara det borde räckt för att såga Internutredningen kring Daniel utmed fotknölarna, och samtidigt borde det utlåtandet räckt till att Socialstyrelsen mycket skarpt kritiserade hur kliniken utredde händelserna kring Daniel, men allt mer inser jag att jag verkar vara den som läst Daniels journaler.

För det står ingenstans i journalerna att Daniel hade problem med missbruk. Däremot står det att Daniel tidigare blivit behandlad för missbruk. Något Daniel var öppen med överallt inkl i riksradio.
Att Daniel under tiden han låg på psyk fick ett aktivt missbruk ingen finns det inget stöd att konstatera då det inte finns dokumenterat. För allt är mycket enkelt inom sjukvården: Står det inte i journalerna så har det inte hänt. Oavsett vad vi såg, vad andra såg eller vad som sägs i efterhand så är det journalerna som ska spegla händelser och förlopp.

För att förstå allvaret i detta så jämför det med en polisutredning.
Skulle vi acceptera att polisen struntade i fakta och satt på sitt kontor och hittade på att ”Pelle begick brottet” utan att polisen hittat bevis för det? Skulle vi acceptera en rättegång där åklagaren lägger fram sina påståenden utan bevis? Nej självklart skulle vi inte det, och det samma ska ju självklart gälla här men det gör det inte. Socialstyrelsen har inte i någon form reagerat på de påhittade konstateranden som psyk gör. Det är på alla sätt bedrövligt hur Socialstyrelsen agerat i utredningen kring Daniel.

Men låt oss vända på allt under en stund. Låt oss säga att läkaren har rätt. Daniel var missbrukare av legalt föreskrivna läkemedel.
Låt oss då titta på Daniels medicinlista…

Metropolol 25 mg 2 x 1
Naproxen 250 mg, vid behov
Lyrica 50 mg 1 x 2
Lyrica 150 mg 1 x 3
Xanor depot 0.5 mg 1 x 2
Stilnoct 10 mg, 2 x1
Heminevrin 300 mg 1 x 2
Concerta 54 mg 1 x2

Detta var dagsdosen. Detta var vad Daniel skulle äta varje dag. Den 30 augusti valde vårdgivaren dessutom att skriva ut allt detta för en månad på en gång förutom Lyrican som man satte på var 25 dag. Detta till en patient som hade dokumenterade problem med impulserna och som flera gånger enligt dom journaler som fanns bland annat just på grund av sina impulsproblem tagit för mycket mediciner. Psyk menar själva att Daniel var missbrukare, och då en missbrukare med impulsproblem och det är alltså OK att skriva ut så här enorma mängder läkemedel till en sådan?

Ja, Socialstyrelsen tyckte alltså att det var helt ok. Det är faktiskt så OK så att Socialstyrelsen till och med tar bort sitt första ifrågasättande och gör om det till ingenting. Man godkänner alltså denna så kallade behandling och man anser att det är rätt att göra så. Detta är alltså ok att en klinik gör så samtidigt som man på patientens läkarintyg skriver att hans impulsproblem tillsammans med ångest kan leda till självskador.

Fortsätter man sedan att granska psyks skandalösa internutredning kan man ju också ifrågasätta hur det kommer sig att den läkare som träffade Daniel mer än någon annan läkare, och som dessutom framför mig erkände att de missbedömt Daniels impulsproblem inte finns med i internutredningen. Han har varit ”behjälplig” står det men med vad står inte.
Samtidigt finns också diskussionen i vad som är ett självmord med i de här fallet. Blixtfort gjordes det klart att Daniel begått självmord. Jag, och andra, köpte inte det.
Idag är alla överens om i alla fall den saken att Daniel inte tog sitt liv med vilje. Det menar både vårdgivare, jag och Socialstyrelsen/IVO.
Det gör samtidigt också saken ännu värre för det gör Daniels död ännu mera onödig och fruktansvärd. Han ville inte dö men den så kallade ”vård” han fick ledde honom rakt in i döden.

Det är detta, och så mycket mer, saken handlar om. Det handlar om lögner och att ta sitt ansvar. Det handlar inte om hämnd utan om framtiden. För om det var ok att ”ta hand” om Daniel på detta sätt kommer ju andra drabbas, och jag vill inte se fler fall som Daniels.
Det Daniel kan bidra med in i framtiden på grund av sin tragiska död är just en bättre framtid, och det är just det allt handlar om.
Därför kommer jag inte ge mig. Det var psyks ignorans, deras sanslöst dåliga planering för semestertider, deras slarv och deras ovilja att se Daniel för vilken person han var som ledde till hans död. Hade man tagit hans problematik på allvar hade saker slutat annorlunda, och hade Daniel fått den hjälp han själv efterfrågade så kanske han fått den grund av så hårt försökte bygga åt sig.
Istället slutade allt den 12 september i en lägenhet full med medicinförpackningar.
Mediciner utskrivna av en vårdgivare som efter Daniels död visat sig sakna fullständig moral och hjärta. En vårdgivare som desperat gjort vad den kan för att slippa säga orden ”Vi gjorde fel”. En vårdgivare som ljuger, diktar ihop saker som inte stämmer och som efter Daniels död antagligen trodde att ”Det här ebbar ut så småningom”.

Men jag lovar er vårdgivare och ni kära läsare…
Helvetet kommer frysa till is innan jag ger mig.
Daniel ska få rätt.

/Walentine Andersson

P.S Detta skriver IVO på sin hemsida…

Vårt mål är att förbättra patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården. Vi riktar kritik mot berörd vårdcentral, sjukhus, tandläkarmottagning, äldreboende eller mot hälso- och sjukvårdspersonal i de fall vi i utredningen funnit brister i patientsäkerheten. Dessutom kan vi ställa krav på att vårdgivaren vidtar åtgärder för att liknande händelser inte ska ske igen. Om vi bedömer att någon hälso- och sjukvårdspersonal visat sig klart olämplig i sitt yrke, gör vi en särskild utredning om det. Den utredningen kan bland annat leda till att vi ansöker om att återkalla personalens legitimation till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd (HSAN)

Jag hoppas någon på IVO läst sina egna mål. Känns som att det vore en bra grej för er att göra.
Ni har ögonen på er och jag lovar att gör ni bort er anmäls ni till Justitieombudsmannen. D.s

Svar från Gunilla Hult Backlund

Gunilla-Hult-BacklundSom en del kanske kommer ihåg skrev jag ett öppet brev här för ett tag sedan till Gunilla Hult Backlund, generaldirektör vid nya myndigheten IVO (inspektionen för vård och omsorg). Den myndighet som tagit över kontrollen av sjukvården och den myndighet som numer också handhar anmälningar från allmänheten angående felaktigheter i vården och så vidare. Denna myndighet som nu också tagit över Daniels ärende som ju ligger under omprövning sedan jag till tidigare tillsynsmyndighet, Socialstyrelsen, påpekade att felaktigheter begåtts under ärendets gång och där jag inte fått alla de dokument jag skulle ha för att kunna skriva fullständiga yttranden.
Idag fick jag faktiskt svar från generaldirektören för IVO. Av förklarliga skäl kunde hon inte svara på Daniels ärende men svarade ändå på de synpunkter jag tog upp i mitt brev vilket jag anser mig vara mycket nöjd med.
Bara att hon faktiskt läst det betyder mycket och att hon personligen svarar betyder ännu mer!

Svaret följer i sin helhet här….

Hej Walentine!

Tack för ditt brev till mig som generaldirektör vid Inspektionen för vård och omsorg. Även om jag inte kan kommentera ditt enskilda ärende som just nu ligger under omprövning hos oss, så vill jag ge ett svar på de viktiga generella frågor som du lyfter.

IVO har ett stort ansvar. Vår verksamhet berör utsatta människor i behov av vård eller omsorg. Dessa människor står ofta i beroendeställning till vård- och omsorgsgivarna och förmår inte alltid att hävda sina egna intressen. Insynen i verksamheterna är dessutom ofta begränsad. Därför behövs en stark och effektiv tillsyn. Med hjälp av en fungerande tillsyn kan vi både utkräva ansvar och bidra till ett lärande som förbättrar patientsäkerheten.
Ett av regeringens mål med att skapa en separat tillsynsmyndighet var att lärandet från tillsynen skulle öka. Vi ska analysera och dra slutsatser av det vi ser och föra tillbaka denna kunskap till verksamheterna. Vi har därför påbörjat ett förändringsarbete där ett av våra prioriterade områden gäller just kunskapsåterföring till de vi tillsynar. Detta är något som många vårdgivare efterfrågar och är ett sätt att bidra till det systematiska lärande och förbättringsarbete som du tar upp i ditt brev. Denna mer främjande roll ska kombineras med krav på åtgärder när brister och missförhållanden upptäcks.
Det är ingen lätt uppgift att åstadkomma en starkare och effektivare tillsyn. När vi som ny myndighet samlades i början av juni för att under två dagar samtala kring det förändringsarbete som ligger framför oss, kunde jag dock konstatera att engagemanget och viljan bland alla medarbetare är enormt stor. Det gör att jag ser fram emot att leda arbetet med utvecklingen av myndigheten framåt. Jag hoppas att du och andra som följer oss kommer att uppleva att myndigheten i ökad utsträckning bidrar till en säkrare och bättre vård.

Med vänlig hälsning,
Gunilla Hult Backlund

Generaldirektör
Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
www.ivo.se

Till dig som är ny här

Till Daniel har den senaste tiden fått mycket nya läsare.
För dig som kanske undrar vad allt här handlar om rekommenderar jag Historien om Daniel, en ”film” om en vårdskandal utan dess like som fortfarande pågår trots att Daniel själv lämnade oss hösten 2012.
Se denna korta trailer för lite information…

Vill du hjälpa till?
Sprid Denna! länk
Tack!

Delar av Socialstyrelsens utvärdering och rapport är hyckleri

6414-socialstyrelsenSocialstyrelsen har idag lämnat en rapport kallad ”Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning”.

Den 90 sidor långa rapporten är en intressant text om tillståndet i den svenska psykvården och är också en rapport om bristerna i den svenska vården när det gäller psykisk ohälsa med mera.
Vill du läsa hela rapporten finns den för nedladdning här.

Socialstyrelsen skriver bland annat…

För tidig dödlighet bland vuxna med allvarlig och långvarig psykisk sjukdom har en stor betydelse för hälso- och sjukvården och dess organisation av vården. Det finns många faktorer som bidrar till dålig fysisk hälsa hos personer med allvarlig psykisk sjukdom, inklusive livsstilsfaktorer och läkemedelbiverkningar. Det finns dock allt fler tecken på att skillnaderna i hälso-och sjukvårdens kvalitet bidrar till sämre resultat i kroppslig hälsa. I vissa fall verkar den ökade dödligheten förklaras av ojämn kvalitet i vården.

Man skriver vidare…

Resultaten visar att personer som vårdats inom psykiatrin de senaste fem åren har en påtagligt förhöjd dödlighet. Skillnader i dödlighet mellan målgruppen och den övriga befolkningen är i denna jämförelse större jämfört med vad Socialstyrelsen tidigare presenterat. Skillnaden beror främst på att dödligheten i befolkningen minskat, medan förbättringen uteblivit för personer med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen anser att ett viktigt mål för hälsooch sjukvården är att minska dödligheten till följd av kroppsliga sjukdomar för personer med psykisk ohälsa.

När vi sedan kommer till självmord skriver Socialstyrelsen…

Självmord och självmordsförsök är ett stort folkhälsoproblem. I Sverige är självmord i dag den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15–44 år. Sverige har tillsammans med norra Europa medelhöga självmordstal jämfört med övriga Europa. Sedan slutet av 1970-talet har dock antalet självmord minskat i Sverige och i de flesta länder i västvärlden. Med få undantag i världen är självmord 2–4 gånger vanligare bland män än bland kvinnor. En högre grad av impulsivitet och aggressivitet hos män har framförts som en möjlig orsak. En annan orsak kan dock vara kvinnors större benägenhet att söka hjälp och därmed få tillgång till behandling med antidepressiva läkemedel. Depression, ångestsyndrom och schizofreni medför en ökad risk för självmordsförsök eller självmord. I de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom rekommenderar Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården bör göra strukturerade bedömningar av självmordsrisken inom diagnostiken när de misstänker att det finns en risk för självmord. Detta gäller inom såväl primärvård som psykiatrisk vård. Om de bedömer att det finns en risk för självmord ska de göra en fördjupad psykiatrisk bedömning.

Och…

En strukturerad självmordsriskbedömning inom hälso- och sjukvården är en viktig faktor för att förhindra att människor tar sitt liv. Socialstyrelsen förväntar sig att hälso- och sjukvården genomför strukturerade bedömningar av självmordsrisken enligt de nationella riktlinjerna när de misstänker att det finns en risk för självmord. Om de bedömer att det finns en sådan risk ska en fördjupad psykiatrisk bedömning genomföras. Ytterligare exempel på brister som Socialstyrelsen har identifierat inom hälso- och sjukvården är ofullständig dokumentation, att verksamheten inte följer regionala vårdprogram och att vårdplaner inte upprättas i tillräcklig omfattning

Alla dessa synpunkter som Socialstyrelsen lägger fram är bra och viktiga. Det är otroligt viktigt att psykvården gör bättre bedömningar av självmordsrisken hos patienter och framförallt är dokumentationen enormt viktig. Att vårdplaner ska upprättas borde vara en självklarhet men är tyvärr inte det överallt i det träsk som kallas för svensk psykvård.

Det är bara ett stort problem med dessa åsikter när dom läggs fram av Socialstyrelsen, och det är att dom själva uppenbart inte anser att det är så speciellt viktigt.

Den 7 november 2012 inkom en anmälan om ”fel i vården” till Socialstyrelsen, som fram till 1 juni i år var tillsynsmyndighet för vård och omsorg. Den anmälan slutade med att Socialstyrelsen gav rätt till vårdgivaren i allt efter att vårdgivaren kommit med en förklaring som dom inte kan styrka på något sätt då det inte finns en rad dokumentation som styrker deras förklaringar men där Socialstyrelsen alltså inte ansåg det så viktigt med att förklaringarna ska kunna stärkas i just dokumentationen.
I ärendet hade anmälaren, jag alltså, bland annat påtalat följande brister…

1. Ingen vårdplanering fanns.
2. Mycket stora doser av mediciner som hela tiden ökade.
4. Flera veckors väntan på samtalskontakt för kliniken skyller på semestertider
5. Man antecknar inte och tar inte anhörigas samtal på allvar och ignorerar information om att patienten tar med sig mediciner in på avdelningen.
6. Man skriver ut en månadskonsumtion av mediciner på en gång trots att man enkelt kan dela upp uttagen. Något man också gör med andra patienter med liknande symptom och problem.
7. Man skriver ut patienten mitt i natten trots att han ställt till med oreda på avdelningen och bland annat barrikaderat sig på ett rum strax innan och försökt hämta ut ännu mer tabletter på Apoteket och detta 2 dygn efter en allvarlig intox av läkemedel. Detta också 1 1/2 dygn efter att samma läkare som skriver ut honom denna natt i journalerna skrivit ”Förhöjd suicidrisk utanför sjukhusområdet”
Patienten avlider sedan några timmar senare efter utskrivning av förgiftning.

Vårdgivarens svar på detta var att patienten fick träning i sin ADHD (Detta finns det ingenting i journalerna att läsa om), att patienten fick ”Psykosocial träning (Detta går det heller inte att finna något i journalerna om) och man menade att man var tvungen att skriva ut dessa mängder medicin (en anledning som det inte heller det går att finna någon vettig förklaring till)
Socialstyrelsen menade genom sitt beslut till vårdgivarens fördel att det alltså är ok att dikta ihop berättelser i efterhand. Man menade också att det är helt ok att i efterhand sätta diagnoser på patienter utan att ha utredningar och dokumentation som kan styrka det( för det gjorde nämligen vårdgivaren i nämnda fall), och man menar också med sitt beslut att man egentligen talar fullständigt emot sig själv.
Socialstyrelsen hade en enormt viktig uppgift som tillsynsmyndighet men visade att man inte tog sitt uppdrag på allvar. Därför blir dagens rapport nästan komisk när man ser till att samma myndighet som ena dagen låter en vårdgivare sköta vården efter en kaosartad modell där patienter dör sedan nästa dag poängterar hur viktigt allt det är som vårdgivaren i nämnda fall missat.
Socialstyrelsen hade i detta fall en möjlighet att kunna visa att ”Så här får det inte gå till”, men istället beslutar man om att göra tvärtom och skriver sedan en rapport som ger anmälaren rätt. Det blir ingenting annat än rena hyckleriet från Socialstyrelsens sida.
Det som i alla fall blir intressant med hela denna rapport är att jag känner att jag hade rätt från början och om sjukvården, i detta fall  Norrlands Universitetstsjukhus Psykiatriska klinik, arbetat efter det sätt som Socialstyrelsen i denna rapport säger sig vilja se så kanske    fler svar funnits idag än frågor.
Lås oss hoppas nu att Socialstyrelsen med denna rapport och utvärdering först och främst läser den själva och att de tar med några exemplar över till Inspektionen för vård och omsorg. Kanske kan dom läsa den ihop så kanske vi en dag får en psykvård där de regler som ska gälla också följs.

OBS! Det nämnda fallet ligger nu hos IVO (inspektionen för vård och omsorg) för omprövning men jag hyser inga som helst förhoppningar om att beslutet kommer ändras. Ärendet kommer då överlämnas till Justitieombudsmannen. 

Om du vill veta mer om fallet jag nämner ovan rekommenderar jag varmt denna länk

Öppet brev till Gunilla Hult Backlund vid IVO

Gunilla-Hult-BacklundÖppet brev till Gunilla Hult Backlund, generaldirektör vid Inspektionen för vård och omsorg.
(detta  öppna brev är också skickat till IVO via mail)

IVO har nu funnits i drift i 12 dagar och det är väl bara att önska er lycka till. Du och din myndighet har mycket att göra för något är ruttet i landet Sverige och den tidigare tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, gjorde inte mycket för att förbättra det. Många är dom historier från anhöriga som mött en oförstående tillsynsmyndighet som helt väljer att gång på gång gå på vårdgivarens sida oavsett vilka felaktigheter som begåtts.
Själv har jag tyvärr blivit tvingad att inse att Sverige inte har mycket till patientsäkerhet.

Den 12 september avled Daniel Johansson efter en vårdtid som måste ses som en grym och cynisk parodi på psykvården. I ett kaos utan dess like tvingades vi som älskade honom bevittna hur han gick ner sig i en spiral som pekade allt snabbare neråt tills den fruktansvärda dagen kom då Daniel rycktes ifrån oss.
Sedan dess har vårdgivaren hårdnackat vägrat erkänna sina misstag trots att personal på samma klinik suttit mitt emot mig och erkänt misstagen. Fast det tog inte vårdgivaren med i sin internutredning. Vårdgivarens enda utgångspunkt var att säga ”Vi gjorde inga fel”.
Under den efterföljande utredningen som Socialstyrelsen gjorde lyckades man visa vilken liten möjlighet det finns att kunna få rätt mot en vårdgivare när tillsynsmyndigheten väljer att gå på deras sida trots att bevis efter bevis och exempel efter exempel läggs fram där man mycket lätt kan montera ner vårdgivarens yttranden till luft. Socialstyrelsens handlade gick från att först lägga ett förslag till beslut som ifrågasatte stora delar av vårdgivaren till att inte kritisera dom alls. Ändringen kom från ett enda dokument som jag inte fick tillskickat mig. Ett dokument som är så långt från sanningen som det går att komma.
Nu ligger Daniels ärende under omprövning efter att jag ifrågasatte förfarandet, och det ska bli mycket spännande att se om IVO är mer intresserad av att få fram sanningen än vad era föregångare var när det gäller ”Fel  i vården”. Redan kan jag konstatera att jag reagerade negativt när jag läste på eran hemsida att nu kan en utredning ta ett år istället för 6 månader som innan. Om det är en förbättring vet jag ju inte…

Ni på IVO har ett enormt ansvar. I ett land där vissa delar av sjukvården går på knäna är det så enormt viktigt att det finns en tillsynsmyndighet som vågar kritisera och som vågar vara kritisk. I ”fallet Daniel” visade Socialstyrelsen att sanningen inte var det viktiga. Samma myndighet som normalt pratar om vikten av dokumentation struntade i dokumentationen denna gång. Istället lät man vårdgivaren yttra sig lite hur som helst. Man var inte intresserad av fakta, och trots att jag som anmälare påpekade bristerna och också pekade på vad jag hade som bekräftade mina åsikter så struntade man i det. Trots att andra patienter på samma avdelning delar min åsikt: Att vårdgivaren förstörde Daniel, och trots att vårdgivaren skriver om vårdinsatser som det inte finns en enda rad dokumenterat om, och trots att vårdgivaren ljuger om förskrivningar av läkemedel, och trots att vårdgivaren skriver ut enorma mängder mediciner till en patient som vårdgivaren själv efteråt kallar för missbrukare, ja trots allt det och så mycket mer struntade Socialstyrelsen i det och sammanfattar allt med att ”ingen vårdskada skedde”. Socialstyrelsens handlande i ”Fallet Daniel” är en byråkratisk skandal av stora mått.

Du som generaldirektör för denna nya myndighet har ett stort ansvar. För den svenska vårdmaskinen behöver en tillsyn som fungerar. Vårdgivare ska inte komma undan om fel begåtts. Det handlar inte om att hänga någon utan det handlar i grunden om förbättringsarbete. Genom misstag kan vi göra saker bättre. Daniel, och alla andra människor i detta land som vi förlorat i en psykvård som drunknar i mediciner får vi aldrig tillbaka, men vi kan se till, och ni kan se till, att fler slipper få dom där samtalen som inleds med orden, ”Jag har något mycket tråkigt att berätta…”

Så jag önskar dig lycka till, och jag kommer följa IVO´s arbete. För Sverige behöver kontrolleras, och de som utför samhällets tjänster behöver kontrolleras. För genom misstagen i vår historia kan vi lära oss för framtiden, och målet måste alltid vara att inga fel får begås och när fel ändå begås måste den ansvariga tillsynsmyndigheten våga kritisera, förändra och förbättra. Det är så man driver en nation framåt. Det är så man möter framtiden och det är så man måste jobba för att se till att ingen patient ska dö ensam på grund av en vårdgivares ignorans och inkompetens.

Walentine Andersson
www.tilldaniel.se

För mer information om Fallet Daniel: http://www.tilldaniel.se//2013/05/historien-om-daniel/

____________________________________________________

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant.se