Hej min tuss.
Sitter här i, ett inte så kallt som jag trodde, Umeå och väntar på att strax dra iväg till flygplatsen.
Har varit här uppe under dagen på möte vilket iofs var bra för jag fick ju middag gratis. Resan betalade jag inte heller.
Funderar på om jag verkligen tillförde något idag med tanke på hur jag själv mår men å andra sidan är jag ju världsbäst på att gömma mig bakom en mask, och så spelar jag. Ja tänk så mycket teater man spelat i den här stan.
Jag ville så gärna åka till dig idag när jag ändå är så nära nu, men jag har inte råd. Det skulle kosta mig 500:- och det är 500:- mer än jag äger. Jag blev nästan full i skratt idag på flyget från Göteborg när man såg alla kostymnissar sitta där med sina laptops och plattor och de såg så rika och bekväma ut. Själv reste jag med 4 kronor på kontot. Men jag ska inte klaga. Man får ju pengar om 2 veckor, eller just det nä. Det får jag inte nä.
Jo jag ville så åka till dig och sitta hos dig en stund, men hoppas du förstår att jag inte kunde även om jag ville. Jag får komma någon annan gång istället. Jag var i stan tidigt så jag gick min lilla ”Umeårunda” i alla fall fast.
Det har varit extra jobbigt att se ”huset uppe på kullen idag”. Mådde riktigt illa faktiskt när jag gick in där, men det är väl så den bestående känslan av det där mördarhuset kommer vara. NUS är ju däremot inget som jag direkt behöver besöka ofta i alla fall, och tur är väl det. Jag har också en känsla av att när uppdraget jag håller på med nu är avslutat så lär mina besök i Umeå bli allt mer sällan. Några mer manifestationer den 12 september lär de ju heller inte bli, och det är väl kanske lika bra det.
Jag ringde Emma i förmiddags och det första jag sade till henne var att nu förstod jag hur du menade när du framställde Umeå som en stad där det rann blod på gatorna. Från början kunde jag inte förstå din beskrivning och känsla men nu gör jag det. Kylan, denna fruktansvärda kyla som finns här uppe, den hatade du, och den har man ju fått smaka på. ”Det är ju så i Norrland”, säger folk till mig. ”Ändra på det då för helvete”, svarar jag.
Dom ska förresten bygga nytt psyk här i stan. Hoppas de passar på att byta ut en del chefer och annat löst folk samtidigt, men det är väl ingen risk. Fast en ombyggnad behövs ju iofs. Avdelningarna ser ju för jävliga ut, men passar å andra sidan in i den vård de ger….
Nej Daniel, Norrland är inget för mig. Gud, jag som ville flytta hit! Snacka om hjärnblödning.
Det var du som var det braiga här, och att du nu är fast här för alltid är bara ödets vidriga sätt att agera på, men du fick i alla fall vara Göteborgare en liten stund, och med lite mer träning så skulle du lärt dig säga Götebôrg på rätt sätt 🙂
Vad jag saknar dig just nu. Vad jag skulle vilja ha någon som man kunde trycka undan de där jobbiga nätterna med. Ja Gud vad jag saknar dig just nu Daniel.
Jag ska så mycket jag kan försöka komma till dig den 14 maj, men lovar kan jag inte göra. Jag vet att jag skulle behöva det, men vet som sagt inte om jag får ihop det.
Nej, nu ska jag stänga ner det här. Ville bara skriva lite till dig i brist på annat. Det känns märkligt att det närmaste jag har här uppe är du, och du finns på det sätt du finns. Allt det sjuka, alla sjuka omständigheter, och allt sjukt bemötande har gjort sig påmint idag. Bitterheten, och ilskan finns där också i mig, men om några timmar är jag hemma igen.
Jag var väldigt nära att faktiskt kontakta en person från din ”psyktid” då jag hade en del saker att ta upp, men sedan sket jag i det. Jag låter det vara. Det har gått för lång tid för sånt nu. Det enda som känns bra är att jag kanske kan göra lite nytta för framtiden, och då är det ju i alla fall värt det.
Skriver snart igen min tuss.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
