Till Daniel: Vi ses i sommar tussen!

Onsdagen blev en skitdag, men å andra sidan hade jag inte förväntat mig nåt annat en sån dag. Det var ju dagen då det gått 1 1/2 år sedan samhället dödade dig, men dagen blev i alla fall lite bättre mot slutet…

En sak som jag fasat så för är att jag vet inte hur jag skulle kunna hälsa på dig i år. Sjukskrivningar och bokutgivningar har inte direkt gjort mig rikare, och resor och allt som det inneburit när det gäller fajten om dig har ruinerat mig, och jag har inte kommit tillbaka än.
Att då sen inte kunna få besöka dig alls har verkligen varit en känsla som skurit i mig som en kniv hela tiden.

I onsdags fick jag hjälp av en annan ängel så vi ses i sommar Daniel!
Jag kan inte med ord förklara hur glad jag är för detta, och hur bra det känns. Eller glad är väl fel ord. Fan, jag ska besöka din grav. Det finns roligare saker att göra, men för mig är det viktigt att få vara där du faktiskt är, och nu får jag det.
Jag fick en present av Erik med både resa och boende, och det var så jävla snällt gjort.
Jag är faktiskt inte van vid snällhet har jag insett, och jag är absolut inte van vid att någon visar mig tacksamhet på det sättet. Att det kommer från honom är samtidigt konstigt med tanke på hur det var, men strunt samma.
Jag blev så glad och är så sanslöst tacksam.

Så jag kommer få sitta hos dig när du fyller år, och jag lovar dig att jag en minut efter midnatt ska säga det som vi alltid skämtade om att jag skulle få säga:
”Ja du Daniel, nu är du närmare 30 än 20”

Varför fick du inte bli 30 för? Varför fick du inte ens bli 24? 🙁

Saknar dig min vän
Saknar dig min ängel
Saknar dig min tuss

Älskar dig, in i evigheten