Det är kväll och jag sitter här med ett glas saft, mormorsaft med smultronsmak.
Jag och Kevin tömde det sista av mormorssaften idag förutom ett glas och det tar jag nu. Tur man ska till Umeå nästa vecka så man kan fylla på förråden.
Haft haft en helmysdag med Kev idag. Vi var på Liseberg först, vilket resten av Sverige också hade bestämt sig för att åka till, men det gjorde inget. Du hade antagligen blivit lika irriterad på mig på alla som trängdes och jag kunde inte låta bli att tänka på det hur det skulle varit om vi tre hade varit där ihop. Du och jag som tyst inom oss och när Kevin inte hörde svor över alla dårar och idioter, och Kevin som liksom lever i sin värld från 4 års hållet och struntar i folket för han ska åka Hoppalång och Flygis. Om Jennie varit med hade hon tittat på oss med den där blicken som bara Jennie kan ge till någon som stressar upp sig för ingenting 🙂
Efter Liseberg åkte vi hem till mig och lagade Pizza och sedan såg vi på Trolltider.
Vet inte om du någonsin såg den men när jag var ung, på 1800-talet, så gick den som julkalender och den har alltid varit min favorit.
Vet inte men jag tror Kevin gillade den i alla fall. Häxan Mara var i alla fall väldigt busig. Det var vi överens om bägge två.
Att Dorabella är det mest gayiga som någonsin varit med i en julkalender var inget jag berättade för Kevin utan det får stanna mellan dig och mig.
Det var så mysigt att sitta där med han, och till slut var han så trött och då är det mysigt att sitta i knät och se på TV och äta godis.
Nu sover han sedan några timmar tillbaka. Han hade vaknat tidigt idag berättade mamma så han var egentligen jättetrött, men när man är hos Walle vill man inte sova tidigt så han somna ganska sent i alla fall.
Jag tycker så mycket om den pojken Daniel. Han är bland det finaste jag fick i mitt liv tack vare dig, han och hans syster. Utan dom så…..ja herregud, tänk om jag inte haft dom detta år.
Det har varit en bra dag, ändå sitter jag är med tårarna rinnandes igen och försöker låta bli att vara ledsen. Jag ska snart lägga mig för jag kommer ju bli väckt tidigt i morgon, men försöker bara lugna ner mig lite innan. Känner mig så ensam, så fruktansvärt ensam.
Jag har inga vänner kvar har jag insett. Inga av de jag en gång pratade med eller umgicks med. Det gör mig ibland så ledsen att känna att den främsta anledningen till att jag valt att inte ha någon begravning den dagen jag dör är för att jag inte vill bli ihågkommen som just ensam. En tom kyrka kan liksom kvitta.
Kevin är faktiskt den ende person jag umgås med nu för tiden, och inte för att jag direkt klagar över det som du vet, men han är 4 år som sagt. Någon gång hade det varit mysit med vuxet umgänge.
Varför skiter jag inte bara i allt Daniel? Varför släpper jag inte taget och låter allt rasa? Varför låter jag mig inte hamna där som jag egentligen mest vill hamna i. Det stället där du är. Varför släpper jag inte bara taget om det som inte ens kan kallas för spillror av ett liv.
På måndag blir min arbetsplats om möjligt ännu värre. Efter något beslut över oss ska halva personalstyrkan kastas om i huset, och jag är placerad på den enhet som jag avskytt ända sedan huset öppnade. Det hade varit bättre att arbetsgivaren bara snällt sade, ”Snälla Walle säg upp dig”. Skitsamma, det är bara en spik i kistan till och jag säger egentligen inte nej till dom längre.
Nej Daniel. det är int så bra med mig just nu.
Jag saknar dig, så in i helvete. Mycket för att den roll du fick i mitt liv har ingen annan haft sen Mia. Ingen fick mig att känna mig så lite ensam som du och när du försvann kom ensamheten tillbaka som en smäll på käften. Jag hatar nätterna när allt känns skit, och så är dom flesta nätter nu för tiden.
Kan du inte komma tillbaka? Kan vi inte låtsas att det senaste året inte hänt. Jag går in och lägger mig nu och tar bärbara datorn med mig och kopplar upp mig mot Skype. I samma stund jag går online kommer det stå att Daniel ringer mig.
Nu gör vi så, ok!
Vill så gärna se dig igen, vill så gärna prata med dig igen. Jag behöver ju dig nu Daniel. Jag behöver ju berätta allt som sker. Jag behöver ju få prata av mig med dig. Jag behöver ju få höra om din dag, och om hur den varit.
Fan, vi kan sjunga Carola ihop om du vill det. Jag kan till och med sträcka mig till att sjunga en psalm med henne tillsammans med dig ju.
Fan va jag saknar dig!
Varför skulle du komma in i mitt liv om du ändå skulle försvinna igen? Varför varför varför?
Varför i helvete fick dom göra som dom gjorde mot dig och varför kunde inte jag dö istället? Hade jag gjort det så hade jag sluppit sitta här nu, ännu en jävla fucking natt och saknat dig så in i helvete.
Jag älskar dig Daniel, och sanningen är nog den att jag aldrig kommer sluta göra det.
Jag levde upp med dig, och dog med dig.
Jag lever inte längre.
Det är bara mitt satans hjärta som slår i alla fall.
Du var ju min framtid ju, du var ju…..
Du var ju min Tuss
/Walle
