Mitt ihopsatta föredrag om dig, vården, socialstyrelsen, mediciner etc är klart.
Det blir en timmes ”film” och 90 min föredrag om turerna efteråt, och i det blir det prat om sorg, ensamhet och framtiden. Känns sjukt att hålla på med detta nu med tanke på hur ens egna liv ser ut, men samtidigt vill jag låtsas som att allt är som det ska. Det var ju detta jag ville liksom med tanke på att du togs ifrån mig.
Ingen förutom en grupp lär höra det dock, men skit samma.
Ingenting spelar någon roll längre i alla fall
