Hej Tussen!
Klockan är halv två på natten och jag sitter med en kopp te och skriver lite.
I rummet bredvid sover Kevin. Han är hos mig inatt och förgyller livet lite.
Ibland funderar jag faktiskt på vem det är av mig och Kevin som är barnvakter. Nog för att jag är några år äldre men ingen kan som din systerson få mig att må bra. Bara av att se han så glömmer man all skit, all sorg, all smärta och alla bekymmer. Hans kära moder brukar alltid fråga ”Ja om du vill ha honom hos dig” och jag brukar svara då svara ”Nja, jag är ju egentligen inte så förtjust i Kevin vettu”, men helst vill jag gifta mig med henne så jag får träffa honom varje dag.
Ok ok ok, jag vill inte gifta mig med Jennie!!!
Lika bra att säga det direkt så vi inte hamnar i den diskussionen igen 😛
Tänk att jag fått se han växa upp från en liten kille på 2 år till en stor kille på fyra.
Ja, eller fyla år får vi säga för det är fortfarande lite jobbigt med r ljuden men han lär sig det med 🙂
Se på kortet bredvid här. Det är taget på Liseberg den 28 juni i år när vi åkte karuseller och hade hur kul som helst (Ok jag hatar Farfars Bilar men det har jag inte sagt till honom) Man blir så glad av den bilden, liksom man blir av hela honom. Inte konstigt att du blev så rörd första gången du var här och du berättade om när du såg Kevin första gången.
Jag har ju tidigare berättat för dig att Kevin alltid när han kommit till min lägenhet börjar med att först springa fram till Zuzzi, som genast tittar med trött blick och säger ”Är han här igen”. Hon är ju inte så förtjust i barn men har faktiskt till och med börjat gossa med Kevin nu. Sedan går Kevin alltid in i mitt ena rum där korten på dig hänger och han hälsar alltid på dig genom att trycka fingret mot glaset. Idag började han sedan prata om dig på ett sätt han aldrig gjort innan.
Han berättade att han plockat en gul blomma till dig tillsammans med mamma, och att han plockat mer blommor till dig på förskolan. Sedan pratade vi lite om dig i himmelen och när ni åkte farfars bilar. Det var så annorlunda idag Daniel för han pratade liksom så… ja annorlunda.
Jag brukar inte ta upp dig om inte Kevin själv pratar om det men idag satt han i mitt knä och vi pratade om att vara ledsen och varför man var ledsen. Han berättade att mamma var ledsen i kyrkan när du låg i kistan och jag förklarade att det var jag och alla andra också, men att det också var ok att inte vara ledsen.
Jag berättade att jag också saknade morbror Daniel och var ledsen ibland för att jag inte kan busa/leka och krama honom mer, och Kevin förstod. Han själv berättade sen att han trodde du bodde på månen nu och du hade fiskespö i handen. Varför han tror det vet jag inte men jag tycker det låter helt ok att du sitter där på månen nu om du inte längre är med oss här.
Sedan sade Kevin något som fick mig att bli tårögd. Han berättade att när någon är ledsen så kan man kramas för, ”För då tar man bort det ledsna” och ”man kramar bort det”.
Tänk vad klok man är när man är fyra år för visst har han rätt. Inget kan få det ledsna att försvinna så som en kram.
Efter samtalet lektes det med bilar. Kevin har fått en ny röd bil (av märket Viper) av en kompis till mig och som uppenbarligen var jättesnabb och jättetuff. Den kör dessutom snabbare än polisbilen!!!
Du vet ju hur ljudkänslig jag är och jag kan försäkra dig om att den känsligheten tränas det på när metallbilar körs med full fart rakt in mot metallisterna 😀
Kevin är megastolt för han har fått eget skåp här nu för sina leksaker, och det är verkligen HANS skåp. Jag blev förhörd på om det och vi kunde sedan konstatera att det inte var mitt, Henkes, zuzzis, mammas, johannas, hundarnas, morfars, några namn på barn som jag tror går på hans förskola, eller någon annans. Det är helt enkelt HANS skåp!
Vi hann också med lite Pippi och sen mys med Bamse i trollskogen innan det var dags att sova, och nu sitter jag här och ska snart själv gå och lägga mig.
Jag har haft några jobbiga veckor Daniel och ända sedan jag var uppe i Norrland sist har jag känt en sådan sorg igen. Jag ångrar så att jag ännu en gång spelade den starke den 12 september när jag läste talet och allt. Jag ville ju bara ställa mig på sjukhusområdet och skrika ”NI TOG MIN DANIEL IFRÅN MIG ERA JÄVLA AS”, men istället stängde jag av alla känslor och var duktiga Walle. För jag saknar dig så enormt än och någonstans hoppas jag fortfarande att jag ska vakna upp ur den här mardrömmen men jag vet att denna mardröm inte går över.
Så en dag med Kevin ger mig styrka igen. Han ger mig tröst bara genom att vara som han är, och hans underbara spontana sätt som han som fyraåring har ger mig kraft att orka lite till. Man får så många skratt av honom så du anar inte men någonstans vill jag tro på att du finns häromkring och ser detta. För det var ju så det skulle bli. Detta skulle vi ju göra tillsammans. Vi skulle ju passa Kevin ihop så som vi sade.
Vet du? Erik sade en sak igår som jag aldrig tänkt på innan.
Vi pratade om det där att en del anser min roll i ditt liv vara synnerligen överdriven med tanke på att du inte skrek om det överallt och att jag var för fet och ful för dig etc etc etc.
Erik blev tyst och sen sade han, ”Jo men han presenterade ju dig för de som betydde något för honom i hans liv, hans familj”.
Jag är glad att du gjorde det Daniel för hur skulle jag ha klarat mig utan dom detta år?
Hur skulle jag klarat mig utan Kevin?
Godnatt min tuss, håll om mig i mina drömmar
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
