Idag var jag och Kevin på Borås Djurpark. Dom hade vinteröppet och dom ljög inte om det där med vinter. Det kändes som rena Norrland där i Borås.
Det var en underbar dag med din systerson, ännu en underbar dag ska tilläggas. Han är så rolig att ha med sig. Han frågar om allt, vill veta allt och är så nyfiken på allt. Ni är så lika där du och han. Vi har hittat på en hel del nu jag och Kevin och jag älskar det!
När jag kom hem satte jag mig som vanligt och laddade upp bilderna jag tagit idag på Facebook. När jag såg igenom dom blev jag så sorgen samtidigt. För du skulle ju verkligen ha varit med idag Daniel. Du skulle ju varit på några av de där bilderna. På samma sätt som du skulle varit här för alltid.
Ännu en gång kom den där overklighetskänslan över mig: Att du är borta, men att man inte förstår det riktigt. Ännu en gång kom ilskan över vad som hände över mig. Ännu en gång kom kärleken till dig över mig.
Jag saknar dig Daniel. Jag saknar dig fortfarande något så enormt. Livet går vidare, det gör det. Livet tar sina små stapplande steg mot den nya framtid som finns där borta, men det gör inte saknaden efter dig mindre, och det gör inte ilskan över allt som hände mindre brinnande.
Fast jag gör det jag kan för att protestera och jag tänker fortsätta med det. För allt med det som hände med dig var fel fel fel fel. Jag står ganska ensam i den kampen har jag förstått, men de som du räkande med, ja de finns med.
För du skulle varit med idag. Du skulle lekt med Kevin och medan han satt förstenad och tittade på elefanterna skulle vi suttit bakom och bara lett åt honom. Sedan skulle hans morbror busat med honom på det sätt som bara du kunde. Ja du skulle vara här!
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
