Jag var hos mamma igår, och hittade en liten sak jag köpte till Maria när hon precis blivit sjuk får en väldans massa år sen. Jag tog med den hem till Göteborg så nu får den hålla om Pippidockan här på skrivbordet.
Tänk, de två jag älskat mest och av de få saker jag har kvar av er så är det just två små gosedjur/dockor.
Jag sade till Jennie idag på lite cyniskt allvar att det blir snart en samling med gosedjur från folk jag vart ihop med som inte längre finns kvar i livet. Jag vill inte ha fler gosedjur nu, det räcker!
Nu vakar dom här två i alla fall över mig i mitt rum, eller kanske ska jag säga att nu vakar rättare sagt ni, Du och Mia. Kanske kan ni få mig att somna då, för sömnen vill inte riktigt infinna sig här idag.
Kommer du ihåg Daniel när vi besökte Mias grav? Det betydde väldigt mycket för mig att du följde med dit. Då var det jag som visade en del av mitt gamla liv för någon som jag trodde på något sätt skulle bli en del av mitt nya.
Jag vet att jag tänkte när jag satt på knä vid hennes grav att jag att jag inte var så ensam längre.
Nu är jag ensam igen, så jävla helvetes ensam
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
