Så är man här igen….
Sitter här på Solbacken med platten i knät, och väntar på att min skjuts ska bli klar.
Snart kommer jag till dig en liten stund.
Jag är så glad och tacksam att jag fick skjuts hit. Än en gång är de dem som inte kände dig som finns där…
Det är vinter, men samtidigt vår i luften idag. Norrland brukar verkligen visa upp sitt bästa väder när jag är här. Det är jag tacksam för.
Jag är så sanslöst trött efter en natt helt utan sömn, men känner mig ändå pigg efter dagens möten. Jag tror att du skulle varit lite stolt över mig idag. Jag hoppas det i alla fall.
Fast mitt i allt det här finns en tvekan i mig.
Varför gör jag det här?
Jag får beröm och fina ord, och kramen jag fick idag av en anhörig till en av offren från det där slakthuset i Umeå värmde enormt, men ändå….
Varför gör jag det här?
Jag skriver mer sen, nu ska jag snart få åka till dig <3
