Har egentligen inget vettigt att säga, eller skriva, men ville bara säga hej.
Tänker på dig, på mig, på allt och resten där emellan.
Funderar ibland på om du verkligen vet och förstår hur saknad du är.
Tänker på hur du fick mig att aldrig känna mig ensam, men samtidigt hur fruktansvärt ensam jag mitt i allt ändå kände mig när sjukvården ställde till det.
Känner också hur ensam jag blev sen, och är fortfarande…
När du varit död i 6 månader tog jag en del av texterna som folk skrivit på din ”officiella” minnessida på FB och satte ihop dom i en liten ”film”
Lägger in den här om du inte sett den innan fast det vet jag ju iofs att du har.
I slutet av helgen min tuss kommer det ske en sak här. Det är dags för ett öppet brev till den där ruttna myndigheten som sägs ansvara för folks säkerhet inom sjukvården….
Puss min tuss
