Klockan är snart tio på kvällen och jag sitter här och fryser. Är i Skellefteå och var hos dig idag.
Har dåligt samvete att jag inte kan åka till dig på fredag men jag hinner inte om jag ska hinna med allt annat när det gäller manifestationen och allt.
Köpte jättefin ljung till dig idag, och så hade jag med en hälsning till dig från Kevin som han skrivit alldeles själv. Hittade en liten söt sak från mig också som jag satte dit. Det som alltid vid din sida på den, och det känner jag väl att jag gör kan man säga.
Det var jobbigt att vara hos dig idag. Vet inte hur många gånger jag fick små gråtattacker men jag lät de komma. Emellan det satt jag mest där och pratade med dig, och gick omkring och kollade runt på området. Var där ute i över 2 timmar, och är glad att jag åkte dit.
Jag känner mig så fruktansvärt ensam Daniel. Vet inte om det är att det är den här pissveckan just nu som gör det, men ensam känner jag mig. Undrar ibland hur jag ska palla fredag. Ska jag stå där och se stark ut, och hålla tal. Ska jag prata om allt och låta vettig när det enda jag vill göra är att åka upp till NUS och skrika åt varenda läkaren jag ser ”NI DÖDADE HONOM ERA JÄVLA IDIOTER!”. Men jag får skrika inombords istället, och se stark ut på utsidan. Det är något jag blivit lite av en expert i de här 2 åren.
Jag såg en av dina läkare igår, och det var pinsamt uppenbart att han såg och visste vem jag var också. Jag vinkade så tyket jag kunde bara åt honom. Fy fan vad jag föraktar dem allihop.
Kommer jag klara fredag? Kommer du va med mig? Snälla var det! För jag är rädd att jag kommer braka ihop. Det är kanske en dum dag att ha manifestation på, men nu är det som det är.
Nu är det snart den 12 september, vår bröllopsdag. Din dödsdag, och på många sätt så även min.
Saknar dig min tuss. Saknar dig något så in i helvete mycket.
Älskar dig, in i evigheten.
/Walle
