Hej min tuss.
Jag kan redan från början varna för att det här inlägget kommer bli något bittert, men det får du stå ut med. Jag anser mig ha en ganska hög rätt till att vara lite bitter emellanåt om jag ska vara helt ärlig.
Den 12 september förra året träffades ju några för att hålla en minnesstund för dig. I år kommer det också bli en manifestation men på ett annat sätt. Denna gång vill vi minnas dig men också uppmärksamma alla de andra som gått bort på grund av psykvårdens slarv. Vi vill visa att en människa med psykisk ohälsa måste tas på allvar och vi vill påminna politiker, oavsett politisk färg, att de måste ta mer ansvar.
Planerna är att vi ska gå ett fackeltåg i Umeå den 12 september från centrum och mot sjukhuset.
Frågan är väl bara om någon kommer, och frågan är om dina vänner kommer ställa upp.
Vet du? Jag tror att man kommer kunna räkna dina vänner som kommer vara med på ena handens fingrar. Jag kommer få höra saker som att det är för svårt, för jobbigt, har inte tid, etc etc etc.
Sedan efteråt kommer jag få höra hur djävligt det var det som drabbade dig. Hur dumma sjukhuset var som gjorde som de gjorde, och hur dumma ungefär alla andra är. Så har det ju varit sedan du dog så varför skulle den trenden ändra sig? Det är väl i grunden ganska typiskt svenskt.
Din grav gror igen men knappt ingen bryr sig, och även jag har beslutat mig för att ”inte bry mig” mer. Jag kan inte tänka på det och finnas 100 mil bort. Det är helt sjukt egentligen. Det är ändå inte som du ville ha det så strunt samma känner jag idag. Jag själv går under om jag ska må skit för att din grav är täckt med brännässlor och ogräs men jag kan inte ha dåligt samvete för det, och jag hade dåligt samvete för det hela tiden. Efter några små dramainslag här i juni har jag kommit fram till att ”skitsamma”. Jag har gjort vad jag kunnat, och det kan jag verkligen säga i alla former om det här dramat: Jag har gjort vad jag kunnat.
En del tycker säkert ”Ja, men låt Daniel vila nu”, och använder sedan det som argument till varför man t.ex inte vill gå i ett fackeltåg eller göra något annat heller.
De som säger så vill jag slå på käften för de har inte fattat något alls.
Detta handlar inte om att ”älta” dig, utan det handlar om att arbeta för att det som hände dig, och som hänt andra och som händer hela tiden, inte ska hända igen. Så enkelt är det. Folk ska inte dö när de samtidigt får så kallad vård, och att inte vilja protestera mot det är ingenting annat än lathet och feghet. För jag kommer aldrig någonsin sluta tro på att samhället vi lever i är just vårt samhälle, och vi som lever i det har ett ansvar att arbeta för att förändra det när något inte är bra.
Att du sedan får lämna kvar något och att du får vara en bidragande del till att några försöker förändra samhället till det bättre tycker jag är fint, och det vet jag att du själv skulle uppskatta.
Det är just det saken handlar om. För jag tycker nämligen inte att det ska finnas fler gravar efter döda 23 åringar i vårt land.
Snart fyller du 25 mitt hjärta, och då ses vi. Kommer du ihåg vad jag brukade säga till dig? Att 1 sekund efter midnatt när datumet gått över till 30 så skulle jag påminna dig om att du nu var närmare 30 än 20. Jag brukade se så fram emot det, enbart för att få reta dig, men så blev det inte. Istället blev det som det blev.
Jag tänker fortsätta, när kraften är tillbaka i mig, att arbeta för att folk ska få fylla 30. Den inställningen kommer jag inte rubba på en millimeter.
Nu ska jag städa mitt hjärta. Får besök i morgon.
Den senaste veckan har mycket hänt som förändrat saker, men det är förändringar till det bättre. Sakta börjar jag bli Walle igen känner jag. Jag är fri Daniel! Men det tar jag nästa gång.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
P.s Direkt efter att jag lade upp detta besökte jag NUS hemsida.
Den 23 juni skickades ett pressmeddelande ut om ännu ett ”självmord” bland psykiatrins patienter.
Men man ska inte ”älta” utan man ska gå vidare och blunda för då har det inte hänt….. D.s
