Jag hade tänkt skriva ett inlägg ikväll om hur jobbigt det är just nu Daniel.
Mest för att du för 2 år sedan var här hos mig och alla minnen har svept över mig som en översvämmad flod, men jag väntar med det inlägg för idag hände något som får en att tro på mänskligheten igen….
För idag kom det ett mail till mig och i det mailet stod det:
Hej Walentine!
Har läst din blogg och blivit berörd på många sätt, jag vet inte om du haft möjlighet att åka till Skellefteå i sommar så då jag och min pojkvän var i Norrland ”svängde” vi förbi med rosor och Polly till Daniel.
Sedan hade personen skickat med bilder dom tagit hos dig, och hur fint det var. Två av bilderna ser du här i detta inlägg.
Tänk att det finns sådana underbara människor Daniel som visar sån människokärlek och sån respekt.
Jag blev så sanslöst rörd av deras fina gest och jag blev så glad att någon ville hälsa på dig så men jag vet ju att ditt öde berör så många min tuss.
Jag vet inte om du kände personerna eller inte från början och jag lägger inte ut namn här men jag är de båda så tacksam, och det vet jag att du också är i din himmel.
Just nu har jag det jobbigt med alla minnen och sorg, och deras gest värmde mig så enormt och jag blev så enormt glad för den. Du blir så levande i din dvala när folk visar dig respekt helt enkelt.
Så tack till er för att ni gav Daniel rosor och Polly, och tack för att ni visade att ni är berörda, och tack för att ni tänkte även på mig och skickade bilderna.
Ja, det är med det allra varmaste hjärta jag än en gång säger Tack!
Och du Daniel….
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
