En låt som alla kan är Lasarettsvisan.
Det är ju en sådan där sång som alla någon gång hört.
Idag hörde jag den på radio och satte mig ner och skrev lite och efter en stund hade jag skrivit om texten lite….
I en sal på lasarettet
där det vita bälten finns.
Låg en liten ledsen pojke
med fundering på livets vinst.
Allas hjärtan vann den lilla
där han låg så sorgefälld
Bar en smärta i sitt hjärta
kände ensamhetens eld
Så en dag han fråga läkarn
som vid pojkens sida står
”Får jag hjälp att känna glädje
så min framtid jag förstår”
Läkarn svara då den lilla
”Kära barn, det får du ej.
Men vi ger dig dessa piller
då du inte säger nej.
Tiden gick och pojken tvekar
på allt fint han trott på förr.
Mera piller får han också,
och han blir allt mera skör
Så en dag han sa till läkarn,
som vid pojkens sida står
”Snälla hjälp mig finna livet
för jag vill leva i många år”
Läkaren svarar ej den lilla,
men skrev snabbt ut mer Sobril.
Han fick nu för höga doser,
och hans själ blev instabil.
Nu han slumrar ut i mullen,
sover djupt efter svek av NUS
För på grund av deras vanvård
har han farit till Guds hus
