Snart har 1 1/2 år gått sedan mörkret lade sig över en, och där världen blev så tom, vilsen och emellanåt så svår.
De senaste nätterna har jag suttit och klippt ihop följande ”film”, som vanligt mest som terapi. Jag använde mig av musiken från filmen ”The green mile” för den är så vacker. På samma sätt som du var så vacker.
Temat med ”filmen”, om det finns en sådant är väl att Tiden går….
Jag lade den också på ”din” facebooksida, och där fick den exakt det mottagande som jag räknat med. Den norrländska kylan biter in i märgen….
Jaja det är en struntsak, men det är synd att vissa sattes på piedestal därför att de bad om det. Eller för att låta lite Göteborsk: ”Kanske e de änna bättre att se med ögena iställe för att försöka se med röva”
Nåja….
Tänk vilken räddning ett litet program som Movie maker blivit på nätterna när sömnen inte velat infinna sig. Då har det varit bra att kunna sitta och titta, klippa och dona. En del är jag ganska nöjd med, fast helst hade jag velat göra andra där du var med, och med nya bilder, massor med nya bilder…
Snart lär jag ändå få plocka ner allt. Har inte råd att ha sidan med filmerna igång, och YouTube tar inte emot dom. Det har kostat en del det här inser jag, och anmälan med resor och annat var inte direkt gratis det heller, men jag klagar inte. Det var värt det även om jag det kostat på.
1 1/2 år Daniel. Tiden går så jävla snabbt, samtidigt som det känns som att den står still.
Saknar dig <3
