Hej tussen min.
Sitter på Costas, du vet ditt ställe i Umeå. Dom har byggt om här sedan du var här. Det är skitsnyggt här nu, och du hade älskat det.
Tommy jobbar så jag roar mig med att titta på när han far omkring här. Gud, jag känner mig 30 år äldre än han. Han har energi som en 20 åring den mannen medan jag själv mest vill gömma mig tills bakfyllan går över.
Jag älskar verkligen Costas, och du hade rätt. Det finns inget bättre kaffe i världen än det dom har här.
Jag är ganska sliten idag. Det var en lång dag igår som avslutades med sprit och öl för att dels försöka döva den där smärtan man kände men ändå blev det en bra dag. Eller så bra en dag som den 12 september kan bli.
Vi blev ett ganska stort gäng som träffades uppe vid NUS för att sedan gå ner mot ankdammen. Där tände vi ljus och pratade lite. Det blev en fin stund med känslor och tårar men också en del skratt.
Jag läste ett litet tal för dig som jag skrivit. Vet inte om det var så bra men jag kände ändå att jag ville göra det. Jag fick en jättekram av Patrice efteråt, och det kändes bra. Hon hade gjort en sån fin kruka till dig. Tyckte det var så sött och så fint att hon kom, och det vet jag att du skulle uppskattat. Eller jag tror att du uppskattade alla som var där på samma sätt som dom uppskattade dig när du fanns där.
Sedan tände vi ljus för dig vid apberget och gick sedan till Costas för att avsluta kvällen hemma hos Tommy senare tillsammans med Linus och Sara. Jag skulle till vandrarhemmet egentligen men somna på Tommys soffa.
Det kändes bara så bra att avsluta kvällen så med tre personer som alla är väldigt vettiga. Det var ju första gången jag träffade Linus men även han var så go.
Jo, det blev en fin kväll till din ära men många gånger önskade jag att du varit med oss där och någon gång under kvällen bröt jag ihop även om jag försökte stå emot. Jag är inte bra på att visa mina känslor öppet. Jag skriver om dom hellre.
Idag känns det avslaget och jag har känslorna där i skallen som emellanåt kommer över mig. De där känslorna som alltid skriker, ”Det här händer inte, Daniel är inte död”
Idag när jag gick från Tommy gick jag förbi Fiskegränd en stund. Satte mig vid gungan där och rökte en cigg och gjorde inte så mycket men ändå kändes det bra att göra det.
Jag har fått många vänner tack vare dig Daniel, och får nya fortfarande. Det är jag tacksam över. Att ha några att dela tankarna om dig med, men också att skratta ihop med, känns så viktigt för hur mycket jag än älskar att vara här uppe i Norrland så finns också hela tiden en kniv i hjärtat att jag aldrig fick se detta ihop med dig. Vi var ju så nära att fara till Umeå tillsammans men….så blev det inte 🙁
Nu är livet så annorlunda, och dagar som dessa gör att man ännu mer tänker på dig och saknar dig.
Livet blev inte som man trodde, och ditt liv togs ifrån dig. Ändå lever du Daniel, i mitt och så många andras hjärtan.
Nu ska jag packa ihop mina saker och snart fara mot Skellefteå. Jag kommer till dig i Sävenäs snart. Tror jag köper med mig lite Polly då.
Älskar dig, in i evigheten
/Walentine
