Jag har ett kort på dig Daniel, ett kort som jag aldrig lagt upp.
Det är ett kort som jag tog på dig när vi satt på Bee. Du var så fin där, som du alltid var.
Det var precis innan Amira kom ner och hälsade på oss. Kommer du ihåg den dagen? Ja, det tror jag du gör. För det var en rolig dag. Det var dagen du gick in på Body Shop mitt emot arkaden och aldrig har väl den butiken fått in en kund som kunde deras sortiment så som du kunde.
Du berättade för Amira vad hon skulle köpa och inte köpa och jag bara log. Sen gick jag ut och ställde mig utanför och rökte. Det där va inte riktigt min grej.
Det där är ett av alla minnen av dig. Små minnen som nu blivit så stora. Minnen av min tid med dig. Den där sommaren 2012.
I morgon är det ett år sedan ditt hjärta slutade slå. När detta börjar skrivas är det tolv timmar kvar tills det är exakt ett år sedan du skrev ut dig. Vad du sen gjorde mellan halv tre och 20 över vet vi inte förutom att du mötte en patient. Det är det vi vet.
Ett år, ett jävla år.
Vad jag saknar dig Daniel. Vad mitt liv blev tomt och vad tomt mitt liv fortfarande är. Jag har haft sådan ångest över att åka till Umeå i morgon men igår kom två brev som gjorde mig stark igen. Igår fick jag en sådan där bekräftelse på att det jag håller på med leder till resultat och det värmer mig.
Men saknaden efter dig, den gör mig alltid matt och ledsen, och just nu saknar jag dig mer än någonsin. Idag på jobbet var det ett helvete. Jag ville bara sätta mig ner och gråta men spelade glad. Det är det jag är bra på, att spela glad och stark.
I morgon kommer det bli likadant. Folk runt mig kommer gråta men själv stänger jag av mig. När sedan ingen ser kommer jag stänga in mig och gråta hysteriskt och sakna dig hysteriskt. Det är så det blivit med min sorg. Bara några få personer släpper jag in, de få som såg dig och mig och som förstod.
Gud Daniel, vilket resa vi gjorde, och vilken resa du gjorde. Vad jag önskar att fler fått se den, som dom förstått. Vad jag önskar att fler fått höra våra samtal och våra funderingar. Vad jag önskar att vi fått mera tid, och vad jag önskar att du vore här nu.
Ett år, ett jävla skitår.
Du är så saknad, och du är så älskad.
Runt min hals bär jag mitt smycke. Mitt minne av dig, och i mitt hjärta lever du för alltid.
Jag skriver nog mer till dig sen, men jag ber dig nu Daniel.
Ge mig kraft att orka leva vidare, ge mig kraft att orka i morgon.
Ge mig kraften att orka leva mitt liv, och ge mig kraften att se morgondagen.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
