Nej, det blev ju aldrig mitt namn: Johansson.
Inte Johansson – Andersson heller.
Fast hotellet trodde det, och vägrade under hela tiden jag var där att förstå att du inte var med verkade det som. Eller så berodde de mest på att jag pratade bättre engelska än vad personalen på hotellet gjorde,
Varje jävla gång jag pratade med någon hette jag Johansson. Varje måltid kallades jag Johansson, Mr Walentine Johansson.
Fy Fan vilket helvete den resan var, men samtidigt nog ganska bra. Det var ju en inkörsport till helvetet som startade då.
