Kommer du ihåg texten jag skrev i juni?
Jag hade berättat för dig att jag saknade en sak i mitt manus, en bra scen där killen som har huvudrollen verkligen får till det med sin nyfunna kille. Jag vill ha en riktig kontrast till mordhistorien och den ganska mörka historia som resten av manuset var: Historien om David som hittar sin egen sexualitet mitt i en mordutredning där en religiös fanatiker mördar ”satans lärjungar”.
Du gav mig då idén, ”Men kan dom int åka till London då?”, och så blev det. Jag satte mig och började skriva och sade till dig att ”Jag skypar dig om en timme”, sedan flög orden ur mig. Det var väl kanske inte direkt Strindbergklass på texten men jag var ändå ganska nöjd med vad jag åstadkommit och hade något att gå vidare med sen. Att jag hade vår egna planerade Londonresa i tankarna kom väl inte direkt som en chock. Som vanligt när jag skriver krattar jag ihop något snabbt och låter tankarna bara hamna på papper. Sedan när jag kommit på en story fixar jag till texten efteråt. Detta var det första jag skrev och ringde upp dig direkt när jag var klar.
Haha! Jag kommer ihåg när jag läste upp detta för dig en stund senare. Du blev ganska tagen av det, och efteråt kommer jag ihåg att du log och sade ”Kan du se in i framtiden Walle” 😛
Nej, det kunde jag inte och kan inte för då hade inte framtiden blivit som den blivit, men här är texten i alla fall. Lägger den så man får klicka för man vill ju inte ha vad som helst på framsidan här…
Hotellrummet var mindre än David räknat med, men det var å andra sidan standard i London. Det var nästan otroligt att en sådan stor stad fortfarande kändes om ett u-land när det gällde hotellen. Ständigt hade han blivit besviken men hade å andra sidan glömt av det när han sedan gick ut i staden han älskade över allt annat. Han gick in i rummet och slängde ner sin väska på den stol vars ryggstöd påminde mer om tortyr än njutning och vände sig sedan om och log.
”Här ska vi bo”, sade han och slängde sig sedan på vänster sida av sängen som också låg närmast fönstret, ”och jag tar denna sida”
Han vände sig mot Robin som stod och tittade in rummet.
”Det är ganska litet”, sade Robin.
”Ska du dansa vals?”, frågade David och sträckte ut tungan.
”Ja jag hade tänkt det du”, log Robin tillbaka och satte sig på andra sidan sängen innan han lade sig ner på rygg.
David tittade på Robin lite i smyg. Han kunde inte se sig mätt på honom. Trots att det inte var första gången de sågs, kändes allt så nytt nu. Så långt hemifrån, och allt var så spännande. Han ville så gärna sträcka fram en hand och klappa honom på kinden, hålla om honom, känna honom nära.
”Kan du fatta att vi är i London”, sade Robin plötsligt och ryckte ur David ur hans tankar.
”Ja, det känns overkligt”, svarade David och lade sig på rygg han också och tittade upp i taket.
En liten tystnad uppstod innan David nästan viskade fram, ”Jag är glad att du är här med mig Robin”
De sade ingenting på ett bra tag innan David föreslog att de skulle gå ut och se på omgivningen. Han längtade ut till Londonluften. Till trafiken, kaoset, husen, slotten och människorna. Han längtade så efter sitt England igen.
Väl utanför hotellet bestämde dom för att ta tunnelbanan in till Piccadilly circus. Robin såg vilsen ut när de kom ner till tunnelbanans gångar men David hittade och efter lite sedvanligt strul med biljettkontrollen var de på väg.
Hjärtat bankade i David. Där var han i sin älskade stad med världens vackraste man bredvid sig, och de var båda på väg till stället där han för så många år sedan blev förälskad i London. Det var som en dröm och han ville aldrig vakna upp.
Trafiken var som vanlig livlig och folk strök omkring i massor runt Piccadilly.
”Gud vad människor överallt”, sade Robin och gick lite närmare för att inte komma bort.
”Det blir bättre snart”, svarade David vant och pekat mot den berömda fontänen som stod mitt på platsen.
”När jag var här senast satt det två tjejer där som blev överfallna av två duvor” sade David och skrattade till när han kom att tänka på det, ”De var helst hysteriska allihop kan man säga och jag skrattade så jag grät”.
Robin log emot honom och kände det som att benen höll på att vika sig.
”Vill du se vart vi ska på lördag,”
”Visst, jag hänger på överallt”
De gick ner mot Haymarket och direkt tornade sig de gamla husen upp David log när han såg dom.
”Nu är vi i West End”, förklarade David, ”Idag mest känt för sina teatrar som ligger nästan vägg i vägg, men förr i tiden var detta stadens mest kända horkvarter”
”Oohhh”, sade Robin och log.
”Åh ingen idé du letar nu. Hororna har flyttat härifrån”
Efter några minuters promenad där de båda med stora ögon såg på de stora gamla husen kom de fram till målet med promenaden: Her Majesty’s Theatre. När David såg det stora teaterhuset fick han nästan tårar i ögonen. Över hela den stora fasaden hängde den välkända symbolen han så ofta sett innan, en mask och texten The Phantom of the opera.
”Dit ska vi på lördag”, sade han och nästan darrade på rösten, ”Fy fan vad jag längtat efter det här igen”
När han vände blicken mot Robin såg han att han såg på honom.
”Vad är det”, frågade han
”Inget, du är bara så söt när du blir exalterad, du blir som ett litet barn”, svarade Robin och klappade honom på kinden.
Några timmar senare var dom tillbaka på hotellrummet. De hade fortsatt promenaden runt West End och hade sedan satt sig på en restaurang och ätit. 2 flaskor vin hade de också hunnit dela på, och ingen av dom var direkt nyktra när de kom tillbaka.
Bägge kände sig trötta efter både flygresa och promenad runt vad som kändes som halva London. David kände sig smutsig efter att ha sprungit runt mellan bilarna i stan så han bestämde sig för att ta en dusch.
”mmm gör du det”, sade Robin,” Jag tar en efter dig”.
”Vill du ha nåt att dricka”, frågade David när Robin en halvtimme senare kom ut i hotellets morgonrock, nu också nyduschad.
”Ja, det vore gott”
Han ringde till rumsservicen och beställde upp en flaska rött.
”Du är inte klok, det är ju skitdyrt”, sade Robin.
”Äh skitsamma”, svarade David och satte sig på sängkanten och försökte göra allt för att inte fästa blicken på Robin.
”Var det bara jag som upplevde killen i lobbyn som ganska snorkig när han såg att det var två killar som skulle ha rummet”, frågade Robin medan han packade upp sina kläder ur väskan.
”Jag tänkte på det också, men han kanske inte är van vid killar som hyr rum ihop”
”Äh”, sade Robin surt, ”Ska han jobba här får han väl för fan vänja sig vid att några bögpar hyr emellanåt.
”Bögpar”, tänkte David och log.
När vinet nått rummet satte de sig på sängen med vars sitt glas i handen. De pratade och pratade, och David ville aldrig att vare sig vin eller natt skulle ta slut, men när han såg på klockan och hon visade 2:14 insåg han att om dom inte skulle sova bort hela fredagen var det dags att lägga sig.
Fast han älskade att sitta så här, bredvid honom och bara finnas. Just då, just nu, fanns ingen mer i hela världen. Han hörde inte ens trafiken från gatan utanför, utan det var bara han och Robin. Flera gånger hade han försökt röra vid honom men hade inte vågat. Han ville bara känna honom, ta på honom, känna närheten, men blev feg, och med tanke på att Robin heller inte gjort några försök till att närma sig tänkte han att det kanske inte fanns något intresse på de sättet. De hade ju faktiskt aldrig närmat sig varandra hemma i Göteborg. Så här i efterhand insåg David att han velat detta hela tiden, men hemma var han feg. Här kände han sig ändå mer modig, men uppenbart inte tillräckligt.
Efter sedvanligt tandborstande, donande och allt som hör till, lade dom sig. Han blundande medvetet när Robin tog av sig morgonrocken och lade sig på sin sänghalva, och kröp sedan själv ner med ett tryggt avstånd dom emellan.
Så låg han där, och visste inte hur han skulle agera. Till slut vände han sig mot Robin som låg och tittade på honom. Under en lång tid sade ingen någonting alls, men till slut log Robin och ur honom kom ett leende ”Hej”
David kände hur den där rädslan släppte lite samtidigt som han fick fram ett ”Hej” tillbaka.
De låg så en bra stund, och tittade in i varandras ögon. Båda lika trötta, båda lite onyktra och båda lite blyga. David kunde inte se sig mätt på honom, och kände en känsla av lycka blommade upp. Han hade längtat efter detta så länge. Ända sedan de setts första gången och mer och mer allt eftersom de träffats. Allt i hans liv hade fallit på plats utmed resan han gjort de senaste veckorna. Hemma i Sverige dukade sig problemen upp, men nu fanns bara han och David, i ett hotellrum i London. Hemma fanns utredningen och kaoset, här i ett rum i London låg han bredvid någon som kommit att betyda så enormt mycket för honom.
Han var precis på väg att säga något men hindrade sig. Istället växte modet upp i honom och han kröp lite närmare. Robin log emot honom men sade ingenting.
Plötsligt var det som om hela David brast, och han fick tårar i ögonen. Robin såg först förvånad ut men han inte säga något innan David förde sin hand mot Robins kind och sade ”Jag tycker så mycket om dig Robin”.
Kanske var det just det som de båda behövde, för med ens släppte blygheten. Robin sträcker sig plötsligt fram mot David ansikte och de kysser varandra för första gången, och båda skälver när deras läppar möts.
David känner att han där och nu föds på nytt. Han kryper nära intill Robin och de kysser varandra allt mer intensivt. Han lägger sin ena hand om honom medan han försiktigt för den andra under. Han vill känna honom nära. Han vill känna hans kropp mot honom. Till slut ligger dom på sidan mot varandra tätt hopslingrade. Deras händer känner överallt samtidigt som deras kyssar blir allt djupare och deras andetag allt tyngre. David känner hur kåtheten i honom fullständigt exploderar, men där är också en annan känsla. En känsla av ett sådant välbehag och en sådan trygghet.
Till slut stannar dom upp, men de ligger kvar och ser på varandra. David känner hur han blivit stenhård. Bredvid känner han Robins mot hans ben. Han vill känna på den, ta på den, men han gör ingenting. Ingen av dom säger något. De bara ser på varandra.
David vet inte hur länge de ligger på det sättet, det är som om tiden står still just nu. För första gången i sitt liv inser han hur det känns att vara kåt. Allt annat innan har varit ett spel. Nu ligger han här med en varelse vackrare än något annat, och han är bara så lycklig. Han vill skrika ut hur glad han är, hur lycklig han är och hur djävla underbar Robin är.
Istället är det nu Robin som tar modet och böjer sig fram och kysser David. De omfamnar varandra och strax efter ligger David över Robin och kysser honom djupt medan han känner hans kropp emot honom. Båda är lika upphetsade av stunden och de blir allt mer vågade och utlämnade inför varandra.
Davids hämningar släpper allt mer och han för sin hand in emellan dom och smeker Robin på bröstet medan han sakta kysser honom nerför halsen. Robin spänner sig och en svagt stön kommer ur honom medan han hand håller löst i Davids hår. Han tar sedan tag i Davids huvud och för det mot sitt. Han kysser honom ömt, samtidigt som hans hand letar sig neråt på David.
David skakar av vällust. Han är så upphetsad så han är rädd att han ska komma direkt, och det är det sista han vill. Robin märker hur nära David är och släpper. Han kan inte låta bli att le åt honom.
Denna kille, polis som han är, som han träffade för några veckor sedan i ett vedervärdigt ärende. Nu ligger han här, med honom i London, och han har insett att han är väldigt kär i den där killen.
Han märker att David är ovan, men ändå så öm. Robin känner sig också lycklig just där.
De kysser varandra länge, och händerna är precis överallt. Det är som om hela världens alla mysterier nu lösts på grund av dom. Allt faller på plats, och allt känns så rätt. Ingen ondska finns, och ingen smärta. Bara deras lust, deras kroppar och deras kärlek tillsammans.
Robin tar plötsligt tag i David och nästan slänger honom på rygg. Han sätter sig grensle över honom och kysser honom på bröstet. David får ur sig ett ett, ”Oh shit”. Robin ser upp och skrattar till och hans ögon är alldeles blanka. Han böjer sig ner och ser in i Davids ögon.
”David, älska med mig”
