De gånger du var nere i Göteborg passade ju vi på att se stora delar av stan. Många är dom ställen som vi besökte och som det fortfarande gör ont att vara på för där tänker jag på dig och vad just vi gjorde där.
Ett ställe vi aldrig hann besöka tillsammans var Slottsskogen och där tillbringar jag nu timmar nästan varje dag.
Jag vandrar upp och ner och tror nog faktiskt nu att jag kan varenda sten i den där parken.
Som du vet är jag ju galen i djur och sådana finns det också i Slottsskogen så ett varv runt djurparken blir det också.
Gud jag börjar nog bli pensionär Daniel. Jag brygger kaffe, plockar med mig lite bröd för att mata ankorna med och sedan bär de iväg men det är skönt. Just nu när allt är upp och ner så har parken blivit en liten räddning. Några timmar går och man får dessutom lite motion och energi. Att vi själva inte har några gemensamma minnen från Slottsskogen gör också att jag kan tänka på dig på mitt eget sätt, och jag tänker mycket på dig när jag vandrar omkring. Idag var en sådan dag då jag tänkte extra mycket.
Det var ganska kasst väder så jag satte mig under ett tak intill dovhjortarna och drack mitt kaffe. Självklart gick det precis då förbi två killar hand i hand, och sedan bröt man ihop. Då kom den där känslan igen att detta bara är så fel, att det inte ska vara så här, men vet du vad? Jag lät tårarna komma för samtidigt är jag och var jag glad för killarnas skull. Dom verkade så kära, och det rörde mig samtidigt.
Att jag själv inte längre kan eller verkar få ha kärlek i mitt liv gör bara att jag glädjer mig mer för andra. För kärlek är ju underbart.
Får man gifta sig i himmeln Daniel? Kan vi gifta oss då istället? Kan vi laga mat ihop där uppe, du och jag? Jag tar med mig de gröna joggingbyxorna när jag kommer.
Vi ses snart
Älskar dig
/Walentine
