På din minnessida på Facebook skrev jag några rader den 17 september.
Jag mådde inte bra då, och på många sätt känner jag likadant än som jag gjorde då…..
Det ska inte vara så här.
Det ska inte få vara så här.
Det får inte vara så här.
Jag orkar inte mer Daniel, jag orkar inte att inte ha dig i mitt liv. Jag saknar dig, mer än jag någonsin saknat.
Fattar du vad du gjort! Fattar du att jag står här ensam, utan dig, utan Daniel, utan min Tuss.
Jag orkar inte gråta mer, men kan inte sluta.
Jag orkar inte tänka mer, men hjärnan kan inte sluta.
Jag orkar inte sörja mer, men jag tänker på dig hela tiden.
Du förändrade mig, mitt liv och allt.
Jag känner mig så jävla ensam. Jag väntar fortfarande varje kväll på att du ska ringa och säga Godnatt, och varje morgon väntar jag på ”Godmorgon :)” sms’et
Det ska inte få vara så här.
Det får inte vara så här.
Jag orkar inte mer Daniel, jag orkar inte att inte ha dig i mitt liv. Jag saknar dig, mer än jag någonsin saknat.
Fattar du vad du gjort! Fattar du att jag står här ensam, utan dig, utan Daniel, utan min Tuss.
Jag orkar inte gråta mer, men kan inte sluta.
Jag orkar inte tänka mer, men hjärnan kan inte sluta.
Jag orkar inte sörja mer, men jag tänker på dig hela tiden.
Du förändrade mig, mitt liv och allt.
Jag känner mig så jävla ensam. Jag väntar fortfarande varje kväll på att du ska ringa och säga Godnatt, och varje morgon väntar jag på ”Godmorgon :)” sms’et
Vi såg ju för fan inte ens klart Riket Daniel! Vi hade ju tre avsnitt kvar! Kom hit nu så ser vi klart dom! Vi skulle ju se på fler serier sen ju! Vi skulle ju skriva om ditt liv. Vi skulle ju göra allt det där.
Jag orkar inte. Orkar inte
