Vaknade av en mardröm.
Nu kan jag inte somna om.
Du var med i drömmen.
Du var där och jag vaknade och kände skuld.
Jag känner ofta skuld.
Jag känner mig ofta otillräcklig.
Jag känner ofta att jag inte gjorde allt jag kunde.
Jag vet däremot inte vad jag mer kunde göra.
För några månader sedan sade en att jag svek dig.
Hon sade att jag var löjlig som spelade den som sörjde så för,
”DU var en av dom som svek honom”
Var jag det Daniel?
Jag försökte finnas där 24 timmar om dygnet.
Tiden vi inte pratade, då oroade jag mig istället.
Jag försökte fixa, ordna och ha svar på allt.
Jag försökte vara den bästa av vänner.
Bara några få, extremt få, visste vår kontakt.
Bara några få visste hur mycket jag oroade mig.
Bara några få visste något alls.
Ingen av dom säger att jag svek dig,
ändå känner jag skuld.
När din kista sänktes ner i marken skrek hela mitt innanmäte,
”Du gjorde inte allt Walle”
När jag stod där på kyrkogården ville jag byta plats med dig.
Jag ville att du skulle få mitt liv,
så kunde jag ligga där istället.
Ibland känns det så svårt Daniel.
Ibland känns livet bara hårt.
Ibland känns det som att mardrömmarna aldrig kommer ta slut.
Ibland önskar jag att någon kunde säga det jag behöver höra.
Ibland vill jag bara sova,
men inatt kan jag inte sova mer.
För jag vill inte vakna efter fler mardrömmar.
Men att höra att jag svek dig,
ja det kommer förfölja mig i resten av mitt liv.
För ingen levande människa nu, sen eller då,
har jag brytt mig om så mycket så som jag brydde mig om dig.
