Hej Tussen.
Som du vet så har ju en av de saker jag lidit mest över varit att jag inte kunnat besöka din grav. För mig har det varit, och är fortfarande, så viktigt att få prata med dig. Att få känna att du är nära och vara på din plats. Jag kommer komma dit, men just nu kan jag inte. Jag har helt enkelt inte råd även om det är det enda jag känner att jag vill göra. För jag behöver det Daniel. Jag behöver göra det avslut med dig som jag inte förmådde mig att göra på din begravning. Jag behöver få sätta mig ner och prata med dig, gråta, skälla och sakna. Jag behöver få säga några ord till dig där på platsen du vilar.
Idag blev jag så rörd. Din underbara syster var snäll och hjälpte mig att sätta något från mig till dig på din grav. Jag bad henne köpa något, något som liksom var från mig till dig, och på kortet här ser man vad hon valde och jag blev så glad och rörd när jag såg det. För det är så exakt det jag själv skulle valt, och det betyder så otroligt mycket för mig att ett ljus brinner där som är från mig till dig nu. Stenen som säger att jag tänker på dig säger ju hur det är, för jag tänker ju på dig så ofta. Ängeln står där för att du är ju en ängel nu, en annan sorts ängel än den du var när du levde.
Så tack vare Jennie fick jag ge en hälsning till dig, trots att du är så långt borta. Det där är bland det finaste någon gjort för mig, och än en gång visade hon hur fantastisk hon är. Har jag egentligen tackat dig för att du introducerade henne i mitt liv? Om inte så gör jag det nu. Tack för det Daniel, och tack Jennie för hjälpen.
Älskar er båda,
/Walentine
