Din vän Elin gick idag ut på Facebook och berättade att hon är gravid. I slutet av maj kommer hon och hennes kille få en liten kille. Vad jag önskar att du levt idag, vad glad du varit och vad stolt du skulle varit. Fast jag vet ju att du redan skulle vetat om det här sedan länge tillbaka, men ändå så blir det ju speciellt när det blir officiellt.
Jag har pratat mycket med Elin sedan du lämnade oss, hon är en av de jag kommit närmast utan tvekan och hon är en av dom som liksom ligger bakom att jag skulle sparka dig i baken för att jag inte fick träffa henne medan du levde.
Jag tror du skulle tyckt om det, att några av de som stod dig närmast faktiskt pratade med varandra, och att vi gillade varann. Du hade haft några fler som du kunde slutat spela teater inför när vi sågs i grupp. Du hade haft några få som du inte behövde spela den glade clownen inför. Några att bara vara Daniel inför.
Nu ska Elin som sagt bli mamma, och mer bevis på att livet ändå går vidare finns ju inte. Jag vet att hon så mycket skulle vilja ha ringt dig och berättat det, men du får le åt allt från din himmel istället.
Livet går vidare runt dig Daniel, men blir ändå aldrig samma sak. Tänk om du kunde förstått det, hur viktig du var och vilken prägel du satte på folks liv. Då hade du kanske varit med idag och delat Elin och Mikes glädje.
Nu gläds jag åt dom, och alla andra, och som sagt så vet jag att du gör det också. För du hade ju blivit den där kompisen till Elin som hennes pojk skulle avgudat. Så som barn alltid avgudade dig.
