Hej Tussen min.
Fick kort skickat till mig idag från Jennie.
Hon hade varit hos dig och tänt ljus och som vanligt skär det i mig när jag ser kortet på den där stenen som jag vill slänga i Skellefteälv.
Det skär i mig därför att jag känner att det bara är så jävla ruttet att hon ska behöva besöka sin bror på det sättet när han istället skulle firat jul tillsammans med henne och det skär i mig därför att det blir så påtagligt hur långt bort ifrån en du är och jag vill ingenting annat än att också sitta där hos dig en stund. Samtidigt blir jag så ”glad” att hon tänker på mig och tänder ett ljus från mig också. Fast sådan är hon din syster. Till skillnad från så många andra är hon född med ett hjärta ♥
Senare på kvällen satt jag och skrev och såg upp på tavlan på dig som hänger ovanför skrivbordet och med ens var den där overklighetskänslan där igen. Den där känslan som liksom gör allt overkligt. Den som gör att det inte går att ta in att du är död.
Där på tavlan ler du mot kameran samtidigt som du håller i din telefon. Kortet är taget några sekunder efter att du mailat Savannah den där kvällen den 11 augusti och berättat nyheten. Runt det kortet finns fler andra och på alla dem så lever du så mycket. Du ler, är lycklig och….
Ja du lever.
Så ser man på kortet på graven och fattar ingenting.
Det är som att man ska lösa två omöjliga ekvationer samtidigt och det blir kortslutning i hjärnan.
Jag hatar det Daniel när det blir så. Jag hatar det och jag hatar att du inte finns här
Jävla piss sjukvård!
Jävla nötter!
Jävla idioter!
Jävla läkarjävlar!
Jävla alla dom som lekte med dig!
Jävlar jävlar jävlar!
AS AS AS!
FAN!
