Gott Nytt År på Dig Daniel. Nu skriver vi 2015.
Jag sitter här årets första timmar och funderar, och tänker.
Klockan är egentligen alldeles för mycket, men jag kan inte sova. Nyår är för mig alltid en sån där period då jag tänker mycket.
Jag tänker på året som, hur det varit, och vad som varit.
Mitt 2014 kommer inte gå till historien som ett direkt bra år, även om det blev avsevärt lugnare den sista tiden. Fast överlag har det varit mest skit måste jag säga. Nu är det nytt år, och nya tag som gäller och bla bla bla.
Tänk för tre år sedan vid exakt denna tidpunkt. Jag hade kommit hem då vid den här tiden, och jag satt vid datorn och skrev som jag gör nu.
Kvällen hade jag jobbat, och sedan gått ut. Den kvällen bestämde jag mig. Det var den kvällen jag satte ett datum på att avsluta mitt liv.
Den 23 maj 2012 skulle det ske. Anledningen till att det skulle ta tid var att jag ville ordna det så bra som möjligt för Henke och allt innan. Jag ville inte lämna något åt slumpen. Annars fanns det ingen annan anledning att det blev just den dagen. Jag
Min londonresa var beställd, och Henke var så söt när jag sedan fyllde år så han hade ordnat insamling på arbetet för fickpengar till London. Jag tog emot dem, och tackade men visste ju att det inte skulle bli någon resa.
Så sen kom du….
Jag vet fortfarande inte fullt ut vad exakt det var med dig som gjorde att jag så snabbt kände hur viktigt livet var igen. Det hade varit enkelt att bara säga, ”åååh jag blev så kär”, men det blev jag ju inte. Första gången vi pratat så ville jag bara prata mer med dig. Jag hade aldrig mött någon som du, och jag ville veta mer om dig, och jag ville lära känna dig, och det fick jag ju. På så många sätt och på många plan.
Sedan skulle vi resa ihop till London, och vi pratade redan från början om hur underbart kul det skulle bli när du flyttade ner till Jennie.
Ja, det fanns så mycket planer, och sedan kom NUS….
Jag vill åka till dig just nu.
Ja, jag vill sitta hos dig där i den där kalla snön i Skellefteå en stund för mig själv. Bara vara där du är.
Jag kommer under vintern och våren vara en hel del i Umeå. Jag har fått ”jobb” förstår du, eller vad man ska säga. Jag ska vara behjälplig med en del saker i sånt som jag lärt mig under tiden efter du togs ifrån oss, och det känns ganska bra att det äntligen händer något. Nu får jag göra lite av det jag vill.
Jag får väl se hur mycket jag kan ta mig till dig. Det är ju inte direkt gratis att åka buss där uppe i Norr.
Jag hade tänkt skriva lite mer om hur 2014 varit men hjärnan min är så splittrad så jag får spara det, så det får bli lite mer sånt här lösryckt bara.
Det kanske låter eller verkar konstigt, men jag trivs ibland med att skriva till dig så här. Det blir liksom vår lilla värld igen. Du och jag bara. Det som jag samtidigt saknar så förbannat.
Ja, tänk för tre år sedan och allt som man tänkte då, och nu sitter man här, och man lever.
Frågan är väl egentligen om jag lever direkt mycket, men någon mening är det väl med att man hänger med. Frågan är väl mest bara vad.
Nej, nu ska jag försöka sova. Det är ju en dag i morgon också.
Jag skriver mer i morgon! <3
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
