Går förbi din sten.
Den är kall nu. Lika kall som luften är omkring.
Den är tom, och du saknas där.
Den där stenen som blivit din.
Kommer hem till lägenheten, och igen grips jag av tankarna.
Jag är på botten nu, och det finns ingen räddning.
Snart låser de omkring mig, och jag kommer försvinna in i ett nytt liv.
Ett liv jag inte förtjänar, men som jag ändå måste genomgå.
För ingen som jag säger kan bevisa att det är fel.
Lägger mig på min säng och blundar.
Drömmer om dig, och minns dig.
Minns hur du stod där på flygplatsen i din svarta mössa.
Ditt långa hår med ljusa slingor som gömdes i värmen.
Minns dig och dina ögon,
dina vackra blåa ögon.
Ditt leende som kunde få mig så på fall.
Dina tankar som kunde få mig så levande.
Mina minnen av dig finns där,
och jag behöver bara blunda så lever du.
Dit jag kommer hamna kommer drömmarna få följa med,
och när jag är på botten kommer drömmarna vara det enda jag har med mig.
Jag saknar dig så,
du som fick mig att leva.
Jag saknar dig så,
du som tog livet med dig.
Jag saknar dig så,
du som jag älskade.
Jag vill inte öppna ögonen,
för då finns du inte.
Jag vill för alltid ha dom slutna,
för då är vi tillsammans igen.
Snart är vi tillsammans igen.
Snart är vi tillsammans för evigt
Snart träffar kroppen ytan och då finns inte livet mer.
Då finns bara drömmarna,
då finns bara vi.
