Hej min tuss.
Inatt när jag tittade ut från fönstret lös månen så enormt starkt. Ja, ljuset var nästan bländande.
Jag tog ett kort med min gamla mobil som inte blev bra, men månen syns i alla fall.
Jag kom då på att tänka på att Kevin för säkert ett år sedan en gång sade att ”molblol Danne” inte var i himmelen utan han var på månen och fiskade. Jag log då när han berättade det, och tänkte ”Tja, varför inte”.
Sedan inatt gick jag ut och satte mig på balkongen och det var så skönt. Alldeles tyst, och det enda ljus som fanns var just från månen den där timmen då det i alla fall är ganska mörkt här nere i Göteborg.
Vet du? Det känns bra i alla fall att du sitter där på månen och fiskar, och att du ibland kommer fram och lyser på oss.
Det gör att jag vet att du är med mig, och lyser lite på mig i ett liv som annars är ganska mörkt.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
