Klockan är mycket och det är en sån där natt…
Just nu mår jag inte så bra alls. Har åkt på lunginflammation, och den är ganska tuff mot mig. Har fått prata med doktorer två dagar i rad nu. Mitt immunförsvar är ju inte direkt bra sen innan, och det märks allt mer.
Har fått mediciner men kan inte hjälpa det Daniel men jag vet inte om jag vill ta dom. Vad då för egentligen? Vad är det som jag ska bli frisk till? Ett fortsatt liv i ensamhet, förnedring, förbittring och förnekelse. Ett liv där jag inte trivs, och där jag inte har en aning om vad jag ska göra för att det ska bli bättre. Nu har jag ju chansen att slippa undan allt. Kanske är det nu jag ska ta den. Kanske är det nu jag ska göra det som jag faktiskt emellanåt funderat på i flera år.
Vi kanske ses snart, nånstans.
Jag kommer inte begravas i Norrland i alla fall. Jag har ändrat mig på den punkten. Det var väl ett infall eller nåt kanske.
Jag är pisstrött på Norrland just nu och de sista jag vill är att bli begravd i Skellefteå. Kylan i Västerbotten verkar ju finnas året om oavsett om solen skiner eller inte och den kylan verkar dessutom gå igenom märg och själ. Nu skiter jag i vart jag blir begravd. Jag skrev i min sista vilja ”Bränn skiten och spola ner det på dass”.
Det hade varit mysigt att ”bo” nära dig, men det finns väl telefoner i himmeln så vi hittar kanske varandra i alla fall. Just nu är det egentligen strunt samma. Känner mig bara allmänt less på allt, och jag är säker på att du har det bra utan mig vart du än är.
Dom flesta brukar ha det bra, utan mig.
Nu ska jag gå och sova och så får vi se om sängen kommer se ut som rekvisita ur en skräckfilm i morgon med. I morse hade jag hostat så mycket blod så man kunde tro att Freddy Kreuger hade varit och hälsa på i mina drömmar.
Hoppas han kommer inatt igen…
/Walle
