Det är mitt i natten, och kan du tänka dig Tussen: Jag är vaken!
Förstår om de kommer som en chock.
Ska faktiskt lägga mig snart men kände för att skriva några rader till dig när jag ändå sitter här ute och röker min nattacigg.
Min helg har varit riktigt ok, ja bättre än på länge.
Igår var jag till och med och kollade in stadens gayutbud men tröttnade ganska snabbt. Mest antagligen därför att jag är pisstrött på bögar. Sen drabbas jag alltid av ett viss illamående när QX är i närheten, men det vet du ju redan. QX ska jag ta hand om sen. Jag tar en samhällsförstörare i taget. Fast det var ändå kul att komma ut lite.
Ikväll har jag och Kevin umgåtts. Vi var ute och gick en promenad runt i Backa och passade på att gå förbi Sanna lite. Sedan avslutade vi kvällen med Aristocats. Fast Kevin tyckte att vissa delar av den va ”lite otrevligt” 🙂 Nu sover han i min säng och är bara så där söt som bara han kan vara.
Just nu saknar jag dig så där jävla mycket igen. Tänker på hur mycket jag önskar du kunde varit här nu med oss. Tänker på hur saker var, hur de blev och hur ingenting blir som man vill.
Mest tänker jag på hur du fick ensamheten att försvinna, och det tror jag gällde för oss båda faktiskt.
Det är så mycket årsminnen just nu Daniel. För ett år sedan hände det, och det och det, och kanske är det därför man tänker så mycket på dig just nu. När jag satte mig på balkongen kom för en stund den där overklighetskänslan över mig igen. Den där som liksom säger ”Nej klart han inte kan vara död”, men den försvann och den bittra sanningen stannade kvar. För du är ju borta, och du kommer aldrig mer igen.
Lika mycket som denna helg varit bra, ja lika mycket har jag också blivit påmind om hur mitt liv blev och att jag inte tycker om det. Jag har slutat visa mig nere inför folk. Nätet får bli en ventil, och lite som det var när du levde är det igen. Det är dig jag talar med.
Jag saknar det Daniel. Jag saknar att tala med dig. Jag saknar våra nätter ihop, vara dagar ihop, ja vår tid ihop.
Vad jag önskar att vi fått mer tid. Att vi träffats tidigare. För jag tror inte att slutet blivit som det blev då. Jag tror att om vi träffats innan hade vi fått upp en ännu starkare kraft. Tiden räckte inte, men den resa du gjorde under sommaren, ja den resan om den fått pågå längre hade kunnat omkullkasta berg. För du var stark, så enormt stark.
Nej, nu ska jag krypa ner bredvid Kevin. Han kommer vakna om några timmar och då är det fullt ös igen. Han börjar bli stor Daniel. Kommer han minnas dig när han bli vuxen? Jag hoppas det så innerligt, för ingen har haft en morbror som älskade sin systerson så som du gjorde. Jag glömmer aldrig när du satt på balkongen och berättade om hur du fick veta att du skulle bli morbror, och när du sedan höll i honom första gången. Sådan kärlek som du utstrålade där Daniel….
Ja du kunde verkligen älska.
Du fick mig att älska.
Du fick mig att älska dig.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
